Schlaraffenland

1900-talets martyrer 6 - Óscar Romero

Sun, 21 Mar 2010 10:42:03 +0000

År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet. Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen. Den sjätte martyren på Westminster Abbey är: Óscar Romero, 1917-1980 Han föddes i El Salvadors huvudstad San Salvador 1917. Han var en salvadoransk romersk-katolsk präst och var ärkebiskop av San Salvador 1977-1980. Han var en anhängare av befrielseteologin och tog en aktiv ställning för fattiga och förtryckta. Tidigare hade makten och förtrycket i Latinamerika utgjorts av tre delar: militären, markägarna och kyrkan. De bekände sig som kristna och i princip var de för religionsfrihet, men de motsatte sig krav från befolkningen när de ville ha social rättvisa och mänskliga rättigheter. När kyrkan började ta ställning för de fattigas rätt och ville ha sociala förändringar, började en förföljelse av kyrkan med arresteringar, tortyr och till och med mord. USA hade intressen i länderna och var rädd att de skulle falla för kommunismen. De understödde de onda korrumperade regimerna, och såg mellan fingrarna mot massakrer och brott mot de mänskliga rättigheterna. USA ville även underminera huvudkyrkans arbete med att gynna fundamentalistiska och karismatiska sekter, som sa sig vara kristna. Óscar Romero mördades av agenter från den salvadoranska regimen under en predikan i ett litet kapell i sjukhuset Divina Providencia i huvudstaden San Salvador den 24 mars 1980. År 1994 har hans salighetsförklaringsprocess påbörjats. Det är det första steget att bli helgonförklarad. Óscar Romero får för mig representera alla de modiga människor som står upp för sina åsikter, och inte ger vika mot ondskans makter. Dessa rakryggade människor är raka motsatsen till de fega som demonstrerar för främlingsfientlighet och nazistiska åsikter bakom masker och kläder som visar makt. De vill inte stå öppet för sina åsikter utan fegt gömmer sig bakom en förklädnad, helst i en högljudd grupp som vill skrämma folk till tystnad och lydnad. En annan feg grupp är de kriminella som stjäl, förstör och skadar människor för egna fördelar. När rättvisan hinner fatt dem, sitter de i rättssalen och ljuger, uppmuntrade av en försvarare. Kan inte dessa skitstövlar stå för vad de gjort, och berätta stolt om sina dåd och ta det straff de förtjänar. Har de ställt sig medvetet på rättvisans andra sida, ska de också kunna stå för sitt negativa ställningstagande. Romero stod för sina åsikter om rättvisa och vägrade tystna för ondskans makt, trots att han visste att han kunde mördas. Han dog, men överlever till framtiden för sin sin ställning för godhetens seger. Läs mer på svenska Wikipedia Läs mer på Signum.se Läs mer på engelska Wikipedia Läs mer på Westminster Abbeys hemsida

1900-talets martyrer 5 - Martin Luther King

Sun, 14 Mar 2010 17:00:02 +0000

År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet. Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen. Den femte martyren på Westminster Abbey är: Martin Luther King Jr, 1929-1968 Han föddes i Atlanta i Georgia i Sydstaterna och växte upp i ett hem där både far och farfar var pastorer i baptistkyrkan. Även han blev baptistpastor. Tidigt kom han i kontakt med segregationspolitiken i USA och arbetade med att få samma rättigheter som de vita. Han blev en av de mest kända folkrättsaktivisterna i Världen. För detta tilldelades han Nobels fredspris 1964. Han uppmärksammades när han var med och organiserade den 13 månader långa bussbojkotten som de svarta gjorde efter att Rosa Parks vägrats plats i en buss i Montgomery i Alabama 1955. Denna rörelse kallades för Walk for freedom (promenad för frihet). Kings mest kända tal är "I have a dream" som han höll den 28 augusti 1963 i samband med en marsch till Washington för arbete och frihet samt lika rättigheter för vita och svarta. Denna manifestation samlade 200.000 deltagare. King blev skjuten till döds i i Memphis, Tennessee den 4 april 1968. Den tredje måndagen i januari, som är närmast Martin Luther Kings födelsedag den 15 januari, är numera en nationell helgdag i USA, Martin Luther King, Jr. Day. Det finns mycket skrivet om Martin Luther King så jag hänvisar till mina länkar längst ner för mer läsning och fördjupning. Martin Luther King får för mig representera alla som kämpar mot orättvisor och förtryck. Personer som sitter i fängelser överallt i Världen, när de reagerar mot regimer som i sin legitimitet anser sig ha tolkningsföreträde om hur befolkningsgrupper ska särbehandlas. Jag nämner nedan två personer som har visat att det går att förändra samhället om man har en stark tro på det som man anser är rätt, trots stort motstånd från överheten och rådande lagar som förtrycker individer och grupper. Den första är sömmerskan Rosa Parks, 1913-2005. Den 1 december 1955 vägrade hon att flytta på sig när en vit man ville ha hennes plats på bussen. Hon reagerade mot raslagarna, som bestämde att en svart var tvungen att lämna sin plats åt en vit om de ville ha deras sittplats. Detta skedde i en demokrati där en grupp människor kunde diskriminera andra enligt gällande lagar om särbehandling. Den andre är Nelson Mandela, 1918-, som kämpade mot apartheid i Sydafrika. För detta fick han sitta i fängelse i 27 år, varav 18 år på Robben Island. Han tillsammans med flera andra lyckades till slut få bort raslagarna i landet. Han frigavs den 11 februari 1990 och valdes till Sydafrikas förste svarte president 1994. Han satt på den posten till 1999. Parks och Madela får representera alla de som kämpar mot förtryck och orättvisor i Världen. Dessa två visar att man inte behöver offra sitt liv för sin sak. Ensam är stark, men tillsammans med alla medmänniskor i Världen som kämpar för samma saker, så blir det en ohejdbar kraft som verkar för förändringar. Dessa två personer ger hopp till alla de som ännu inte fått sina medborgerliga rättigheter tillgodosedda. Läs mer på svenska Wikipedia Läs mer på engelska Wikipedia Läs mer på Westminster Abbeys hemsida Läs mer på Nobelprize.org

1900-talets martyrer 4 - Elisaveta av Ryssland

Thu, 11 Mar 2010 22:24:03 +0000

År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet. Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen. Den fjärde martyren på Westminster Abbey är: Storfurstinnan Elisaveta av Ryssland, 1864-1918 Hon heter på engelska: Grand Duchess Elizabeth Feodorovna of Russia eller Elizabeth Feodorovna Romanova. Hon var en kvinna som föddes med en silversked i munnen, men ödet ville något annat av hennes liv. Hon föddes 1864 som en tysk prinsessa av huset Hessen. Elisabet eller "Ella" som hon även kallades gifte sig 1884 med storfursten Sergej Alexandrovitj av Ryssland, 1857-1905. Han var tsar Alexander II:s femte son. Äktenskapen sades vara lyckligt, men de fick inga barn. Elisavetas liv förändrades drastiskt när Sergej sprängdes till döds vid en bombattack av socialister den 18 februari 1905. Efter makens död sålde hon allt hon ägde 1909. Hon behöll inte ens sin vigselring. Med pengarna instiftade hon S:ta Marta och Marias kloster och blev dess abbedissa. Inom detta öppnades ett sjukhus, kapell, apotek och även ett barnhem. Elisaveta och hennes medsystrar hjälpte Moskvas fattiga och sjuka. De besökte de värsta slumområdena och försökte lindra de mest utsattas nöd i samhället så gott de kunde. När den ryska revolutionen störtat tsarväldet 1917 och tagit makten i landet fängslades den abdikerade tsaren Nikolaj II och hans hustru Alexandra av Hessen (Elisavetas syster) och deras fem barn, Olga, Tatiana, Maria, Anastasia och Aleksej. Hela familjen avrättades i Jekaterinburg den 17 juli 1918 då bolsjevikerna trodde att familjen skulle bli befriade av den vita armén. Elisaveta och Varvara Yakovleva, en av hennes medsystrar från klostret samt sex andra tillfångatogs även de på order av Lenin den 7 maj 1918 och fördes bort tillsammans från Moskva. De vistades på olika platser och hamnade den 20 maj i Alapaevsk. När den vita armén närmade sig fördes de bort den 18 juli till en gammal järngruva. De misshandlades och slängdes ner i ett 20 meter djupt gruvhål där de skulle dö. Bolsjevikerna slängde ner granater i hålet, men bara en av dem dog direkt av granaterna. Elisaveta dog senare av skadorna hon fått i fallet. Den 8 oktober 1918 fann den vita armén kvarlevorna efter Elisaveta och hennes följeslagare. Hennes kvarlevor fördes till Jerusalem där de idag vilar i Maria Magdalena-kyrkan. Elisaveta blev kanoniserad (helgonförklarad), först inom den ryskortodoxa kyrkan utanför Ryssland 1981, och därefter inom den ryska ortodoxa kyrkan 1992. Hon heter som helgon S:ta Elisabet Romanova eller på engelska St. Elizabeth Romanova. Den mördade ryska tsarfamiljen har också kanoniserats. I Jekatrinburg har man byggt en ny kyrka år 2000-2003 på platsen där familjen dödades. Den är helgad till alla helgon i ryssland. Läs mer på Wikipedia i artikeln Church of All Saints, Yekaterinburg. Elisaveta får för mig representera alla modiga kvinnor som inte vill ge med sig av sitt kall och fly fältet när prövningens stund kommer. De som inte viker från sin övertygelse, med tron att de tänker och handlar rätt enligt medmänskligheten och solidariteten. De står emot ondskans hantlangare och vill hjälpa sina medmänniskor i alla lägen. De som delar på sitt sista bröd till en som är hungrig. De som offrar sin tid och ibland sitt liv för andra, är de riktiga hjältarna som vi inte får glömma bort. Till skillnad från till exempel överbetalda fotbollsspelare som lyckats sparka in en boll mellan två träpålar. De är inga hjältar, de bara utför sitt jobb för att roa andra med lek och spel. De sanna hjältarna ska vara våra föreblider, för att vara ledstjärnor för att visa att människan är en god varelse som vill varandra väl. Läs mer på engelska Wikipedia Läs mer på Westminster Abbeys hemsida En kort biografi över hennes liv och tips på litteratur på friedrichfroebel.com internationella kvinnodagen

1900-talets martyrer 3 - Janani Luwum

Sun, 07 Mar 2010 10:36:04 +0000

År 1998 placerades tio statyer på Westminster Abbey i London. De föreställer nutida kristna martyrer som mördats under 1900-talet. Jag kommer att ihågkomma dessa personer som dött för att de stått upp för sin starka tro, utan att ge vika för ondskan i sina samhällen. Den tredje martyren på Westminster Abbey är: Janani Luwum, 1922-1977 Han föddes och växte upp byn Mucwini i norra Uganda. Som ung lärare omvändes han till kristendomen 1948. I sin egen hemby varnade han för farorna för alkohol och tobak, och enligt de lokala myndigheter störde han ordningen. 1949 studerade han vid Buwalasi Theological College och återvände därefter till sin hemby. Han studerade vidare och blev diakon 1955 och prästvigdes året därpå. I september 1966 utsågs han till provinssekreterare för kyrkorna i Uganda, Rwanda, Burundi och Boga-Zaire. Han blev biskop för den anglikanska kyrkan i norra Uganda 1969. Idi Amin tog makten i Uganda vid en militärkupp 1971. Hans välde byggde på hot, våld och korruption. 1972 utvisade han alla indier i Uganda och konfiskerade deras egendomar. Många av dem hade arbetat med handel och distribution av livsmedel, vilket ledde till att livsmedelshandeln och ekonomin i landet slogs sönder. Under Idi Amins skräckvälde skedde bland annat massmord på människor från acholi- och langostammarna i norra Uganda. hundratusentals människor mördades. Mitt under detta kaos valdes Janani Luwum till ärkebiskop för den anglikanska kyrkan i Uganda 1974. I december 1976 mitt i en direktsänd gudstjänst kritiserade han regimen. Sändningen avbröts av regimen. Fler protester följde och i februari 1977 skrev Luwum och 17 andra anglikanska biskopar i Uganda ett öppet brev och protesterade mot regimens våldsdåd. Den 16 februari fördes Janani Luwum och några andra bort och avrättades. Han efterlämnade en änka och fem barn. Senare fördes hans kropp till S:t Pauls kyrka i Mucwini där han ligger begravd. 1979 störtades Idi Amin och han flydde landet och blev aldrig rannsakad för sina våldsdåd och vanstyre av landet. Han dog i exil i Jeddah i Saudiarabien 2003. Janani Luwum får för mig representera alla människor som har makt, men ändå har mod att protestera mot orättvisor, våld och annnat förtryck, med risk för att förlora sin maktposition och i värsta fall även sitt eget liv. Med civilkurage följer de sin övertygelse utan att bli nickedockor till en galen regim. De reagerar mot folk som bara säger ja till allt, så länge de själva får ha det bra och får fördelar, utan att reflektera om andra medmänniskor far illa. Som två exempel nämner jag först många akademikers motstånd i Sverige att ta emot förföljda judar under nazisternas välde. De var rädda att lärda judiska flyktingar skulle ta deras jobb på universiteten. Det andra exemplet är övertagandet av judarnas företag till underpris i bland annat Norge (ren konfiskation), när de var tvungna att fly undan från nazisternas ockupation 1940. De personer som törs stå emot dumhet är riktiga hjältar och värda all respekt i minne, ord och hågkomster. Läs mer på engelska Wikipedia Läs mer på Dictionary of African Christian Biograhpy Läs mer på Westminster Abbeys hemsida

1900-talets martyrer 2 - Manche Masemola

Fri, 05 Mar 2010 07:06:03 +0000

1900-talets martyrer 1 - Maximilian Kolbe

Wed, 03 Mar 2010 07:06:03 +0000

Martyrer från 1900-talet på Westminster Abbey i London

Mon, 01 Mar 2010 21:00:03 +0000

På Westminster Abby finns en fris ovanför porten med tio nischer som stått tomma sedan medeltiden. 1998 fylldes dessa nischer med statyer med tio martyrer som dött för sin tro. Dessa är kvinnor och män från hela Världen som hade en tro som ledde dem till döden. Här i centrala London har de fått en plats till evigheten. De står som en påminnelse om att deras gärningar inte ska glömmas. Dessa är från höger till vänster: Maximilian Kolbe Manche Masemola Janani Luwum Storfurstinnan Elisaveta av Ryssland Martin Luther King Jr Óscar Romero Dietrich Bonhoeffer Esther John Lucian Tapiedi Wang Zhiming Jag skriver mer om dem i kommande bloggar. Om du vill se frisen med 1900-talets martyrer, finns Westminster Abbey mitt i London, inte långt från parlamentshuset.

Personer som mördats för sin tros skull

Sat, 20 Feb 2010 20:48:03 +0000

I England på Westminster Abbey i London finns denna fris med martyrer från 1900-talet. Dessa kvinnor och män har mördats för sin tros skull och vilja att hjälpa sina medmänniskor, för att skapa en bättre värld för alla. På bilden syns fyra av dessa martyrer. Dessa är: Storfurstinnan Elisaveta av Ryssland, Martin Luther King Jr, Oscar Romero och Dietrich Bonhoeffer. Mer om dem i kommande bloggar. Nischerna på Westminster Abbey hade stått tomma sedan medeltiden och först 1998 fick 1900-talets martyrer ta plats i tomrummen. Drottning Elizabeth II invigde dessa sommaren 1998. Läs mer om detta på BBC News hemsida.

En modig kvinna - Emmeline Pankhurst

Mon, 15 Feb 2010 07:06:02 +0000

I förra bloggen nämnde jag modiga kvinnor som kämpade för lika rättigheter vid sekelskiftet 1900, och framför allt för kvinnors rätt att få delta vid val. Det fanns en tid då vissa (läs: män) tyckte att kvinnor inte förstod sig på viktiga saker, och ansåg att kvinnor stod lägre i förstånd än män. Vilket trams! En av dessa kämpande kvinnor var Emmeline Pankhurst, (1858-1928). Hon och hennes medsystrar (och -bröder), lyckades få till stånd förändringar som lade grunden till ett mer jämlikare samhälle i Västeuropa. Kvinnor som kämpade för kvinnlig rösträtt kallades för suffragetter. Civil olydnad var metoden de använde i sin strävan att väcka uppmärksamhet. Fast vissa använde tyvärr skadegörelse och våld när de blivit tillräckligt provocerade. Emmeline kunde ha stannat vid sin härd och ta hand om man och barn och skött om sitt hem och utseende. Hon kunde ha ägnat sitt liv åt shopping, resor och nöjen, och efteråt helt utschasad åka på spa och knyta ihop sina nerver. Men hon ville annat av sitt liv. Tack Emmeline, och alla andra som hade kraft och mod att reagera mot dumhet och gamla förlegade tankesätt. "Att tänka stort är bra, men att tänka rätt är större". Emmeline Pankhurst blir arresterad utanför Buckingham Palace i London i maj 1914.

Helt onödiga produkter? Del 3 - Modeskor

Tue, 09 Feb 2010 12:12:03 +0000

Såg en artikel om trender i en tidning och kunde inte slita mina ögon från dessa "pumps". Oj, om jag var tjej skulle jag rusa iväg till affären och köpa mig ett par. Ack så fula, så opraktiska och så oäkta material. Ingen annan vettig människa skulle köpa dem, Så JAG skulle få vara ensam att få gå omkring i dessa på stan. Alla skulle titta på mig och beundra min dåliga smak. Äntligen "Jag syns!" Jag har fått min plats i rampljuset! Eller hur tänker skodesignerna och hur står det till i huvudet på konsumenterna? Vårens skokollektioner ser ju helt anskrämliga ut. Så fula skor har inte jag sett på länge i vanliga skoaffärer. De ovannämnda pumpsen ljuger till och med om materialet de är gjorda av. "Skinnimitation"? Kunde de inte skriva rakt ut "Plast". Vem vill strutta omkring i plastskor? Askungen hade i alla fall stil. Hon gick omkring i glasskor. Dorothy i "Trollkarlen från Oz" knallade på sin gula tegelväg (Yellow brick road) i ett par röda rubinskor. De sylvassa klackarna är tillbaka i vår, och de ska gärna vara mycket höga. Jag har tidigare bara sett sådana skor på damer som inte använder dem att gå i, utan mer använder dem när de ligger ner, om jag ska vara lite mer finstämd i språket. När jag for till stan mitt på dagen en söndag, var det var åtta minusgrader och snön vräkte ner. Där bland alla snöhögarna såg jag en kvinna i 25-årsåldern komma struttande klädd i en minimalt kort snäv kjol och extremt högklackade skor. Hon stultade omkring bland isfläckar och snödrivor. Hon såg bara komisk ut i sin outfit, såg mer ut som hon hade rymt från en nattklubb för att köpa cigaretter eller hämta ut mer pengar i en bankomat. "Stackars kvinna", tänkte jag. Hon är i ett vinterkallt klimat och har inget förstånd att klä sig efter vädret. Hon har nog inga hjärnceller kvar. De kanske har frätts bort av alla ångor från kosmetika, eller att hjärncellerna har dött på grund av att syretillförseln strypts i de tajta kläderna. Kanske har nervgiftet Botox spridit sig i hennes blodkärl upp till hjärnan. Var det det här som kvinnosakskvinnorna kring sekelskiftet 1900, satt i fängelse för? Friheten att klä ut sig som sexobjekt som klippt ur en amerikansk rap-video eller som damclowner i kortkort? Har alla hungerstrejker, fastkedjande vid offentliga byggnader och fängelsestraff varit helt i onödan? Som tur finns det massor av medvetna kvinnor som engagerar sig i annat än sitt eget utseende. Man behöver inte klä ut sig till clown för att vara snygg. Fler exempel på pumps à la 2010. Det blir nog en vinglig färd i snödrivorna i dessa. Och så några kängor à la 2010. Så modetjejer, gå ut i skog och mark i dessa "kängor", speciellt i modellen utan tåhätta.