Hank Moody

Att döda budbäraren

Tue, 10 Nov 2009 00:14:56 +0000

Jag ska ge er en text till inatt, eftersom jag kände mig nödgad att förklara varför jag skrev den förra texten. När man har ett viktigt budskap som man vill nå ut med men saknar både kapital och kontakter för att få ut det i media, blir det lätt att man accepterar vad som helst. "All reklam är bra reklam", som det så vackert heter. Cannabisrörelsen i Sverige har, precis som cannabisvänner i många andra länder, under mer eller mindre organiserade former kämpat mot förbudet av cannabis och dess effekter ända sedan de förbjöds på 60-talet. Nu har vi börjat få vind i seglen, och då behöver vi inte längre nöja oss med vad skit som helst när det kommer till rapporteringen i frågan. Det är viktigt att rätt information kommer fram. Dessutom håller jag med Joakim när han säger att artikeln felaktigt målar ut honom som legaliseringsförespråkare. Att chefredaktören inte begrep det, trots att Joakim konkret visar vad de solklara felen består i, tyder på allvarliga fel i förmågan att tyda information. Och det är nog så viktigt att ta upp när det gäller en webbsajt som förmedlar nyheter till folk och fä.

Pudeln behöver rastas, Aron

Mon, 09 Nov 2009 23:24:02 +0000

Om det är något jag har lärt mig av mitt liv som bipolär är det att lögner aldrig håller, och att det smärtar när man blir avslöjad. Vad man sedan gör med den smärtan beror på en rad olika faktorer. Vad man aldrig bör göra är att gå till attack mot personen som avslöjade lögnerna. Ett exempel på detta kommer strax. Jag har börjat ta min medicin nu, litium. Hoppas att det går bra, jag är lite orolig för alla blodprover eftersom jag inte gillar nålar. Brukar säga till min mor att jag aldrig kommer att bli sprutnarkoman, och varje gång grymtar hon lite. Det märks att det är ett tabubelagt ämne att prata om, så ännu har jag inte tänkt avslöja mig för familjen. Men det kommer, det måste ske. Om inte litium fungerar vet jag i alla fall att det finns andra naturliga alternativ för oss bipolära (litium är ju också naturligt, tack och lov). Jag ska försöka lägga om kosten också, tror att det kan hjälpa. Just nu är den som en berg- och dalbana. Det är inte vanligt att det går så fort att få komma till en psykiater och få diagnos som det har gjort för mig. Och även om du inte kommer att få läsa detta förrän längre fram i tiden, så vill jag att du ska veta att jag är oerhört tacksam för att du har betalat en privatpsykolog åt mig, vilket verkar ha lett till att min litiumbehandling kunde komma igång snabbare. Tack pappa, jag älskar dig. Joakim på kol14.com har haft en bråd höst, något som givit resultat. Men mer om detta vid ett annat tillfälle då jag har kraft att skriva något längre. Anledningen att jag bryter min tystnad idag är att Joakim på sin blogg verkar få utstå någon slags smyganfall från Nyheter24. Aron Israelsson, chefredaktör på Nyheter24, säger att Joakim vill ha pengar för artikeln och tillägger: "så jobbar inte vi, ingen annan tidning heller". Det finns två ett problem med det här uttalandet. För det första är inte Nyheter24 någon tidning, det är en webbsajt. Skillnaderna är monumentala. För det andra har Joakim inte bett om pengar, han har bett att de ska bekosta Joakims resa till Stockholm eftersom de inte vill komma till honom. Märkligt, för när jag pratade med Natalia Kazmierska, som arbetar på Expressen (en tidning med tillhörande webbsajt, för de som är osäkra på definitionerna), var det inte tal om att jag skulle komma till Stockholm även fastän jag erbjöd mig med motivationen att "ni antagligen inte har lust att åka så långt norrut för några stycken text i ett större reportage". Men nej, det var inga problem, hon och fotografen skulle komma till mig. På tidningens bekostnad, ska väl tilläggas. Se uppdateringen i slutet. Att Nyheter24 gör detta utspel är mer ett erkännande än något annat, och då tycker jag att man ska ta sig i kragen och publicera en rättelse. Det är inte första gången som Nyheter24 klantar till det, men det kan bli första gången som de står för något de gjort. Aron, hör av dig när ni är tillbaka från hundpromenaden och bifoga gärna en länk till er rättelse, så ska jag se till att publicera den här så att även ni får upprättelse. Uppdatering 08:30: Jag försöker leva som jag lär, och delar av den här texten bygger på ett missförstånd från min sida. Den resa som Joakim ville ha betald var inte mellan hans hem och Stockholm, utan mellan hans hem och något utland som är villigt att ge honom den medicin han kämpar för. Detta skulle då enligt Joakim det exklusiva scoopet vara värt. Och visst, det kan jag hålla med om. Däremot har jag ingen koll på huruvida det är något som förekommit tidigare eller ej, dvs att en tidning bjuder en person på utlandsresa i utbyte mot ett reportage. Jag tvivlar. Men hey, det finns ingen svensk som har importerat cannabis på recept heller. Dock brukar tidningar gärna, som det verkar, betala för häftiga bilder som skickas via MMS eller e-post. Så att betala någon för att få tillgång till information är inget nytt i tidningsvärlden. Men det är klart, en bild säger ju mer än tusen ord... Jag ber om ursäkt för missförståndet men vidhåller att resten av texten stämmer. Du kan hämta koppel och hund hos mig Aron.

Smutsiga pengar i skuggan av drogvärlden

Sat, 22 Aug 2009 19:19:42 +0000

Det har varit tunt på bloggen ett tag, men det har att göra med min dagsform som ibland är upp och ibland är ner. Dock har inte detta något att göra med cannabis utan med en förmodad diagnos av bipolär sjukdom. Men just nu nu är det nya vind i seglen! Ni som är insatta i cannabisfrågan och följer den debatt som förs vet säkert redan om att ActNow och Hassela Gotland AB hamnat i lite turbulent luftrum sedan Joakim på kol14.com började syna verksamheten i sömmarna. ActNow är ett antiknarkprojekt som "gått ihop" med ett projekt kallat ReageraMera som drevs av en person som är relativt välkänd i det här sammanhanget - Torgny Peterson. ReageraMera-Torgny hade en tydlig nej-attityd till både dekriminalisering och legalisering av bland annat cannabis. ActNow-Torgny är lite mer neutral i sin framtoning, men synen på knarket och vad ActNow tycker att samhället ska göra för att förbättra situationen går ej att missa. Hur som helst fick ActNow nästan 400.000 kronor i bidrag från Socialstyrelsen för sitt arbete 2008-2009. Enligt SoS är det formellt Hassela Gotland AB som får bidragen för projektet, men andra företag/organisationer som nämns är IOGT och Svenska Carnegie Institutet (sic!), en organisation som Torgny tidigare fått 12.500 kronor av som tack för sitt stöd av den restriktiva narkotikapolitik Sverige idag driver. Dessutom säger SoS att det är irrelevant huruvida den information som publiceras är vetenskapligt belagd eller ej. Detta är givetvis upprörande när många stora och seriösa undersökningar och publikationer visar på att en dekriminalisering fungerar mycket bra för att minska skadeverkningen av narkotika ur både samhällets och individens perspektiv och att "den svenska modellen" inte är rätt verktyg för detta. Som om det inte vore illa nog att det sprids statsfinansierad antidrogpropaganda (vilken nyhet...) så visar det sig att Hassela Gotland AB:s verkställande direktör Lars Siggelin inte känner till projektet ActNow enligt en av de ansvariga för Triadfilm som intervjuat honom. Detta bekräftas till synes av den ansökan som SoS mottagit; den verkar vara undertecknad Torgny Peterson och Mårten Eklund, ingen av vilka sitter i styrelsen för Hassela Gotland AB. Några spontana frågor som ploppar upp i mitt huvud: Är det fråga om renommésnyltning från Torgny och Mårtens sida; att för SoS uppge Hassela Gotland AB som ansvarig organisation bakom ActNow för att på så sätt få bidrag för projektet? Torgny har i maj sagt att han inte arbetar åt Hassela Gotland AB. Jag har inga ekonomiska intressen i någon organisation som profiterar på att narkotika är olagligt. (Hassela Gotland AB är alltså ett privat behandlingshem för bl.a. missbrukare/ungdomar på glid). Detta hävdar han alltså samma månad som han skickar in ansökan till SoS, som specificerar löner för en heltidsanställd och en halvtidsanställd (vilket man får anta är Torgny och Mårten, vi vet ju inte eftersom de inte lämnar några uppgifter alls om vilka som står bakom ActNow). Bör inte ansökningar till SoS undertecknas av någon som sitter i styrelsen för den organisation som söker? Kan jag, genom starta en ideell förening som avser att informera om cannabis medicinska värde i samma omfattning och med samma struktur som ActNow, få samma mängd pengar som Hassela Gotland AB fått för ActNow? (Givetvis har jag inga fräsiga betyg att visa upp, inte heller har jag deltagit i särskilt många antidrogkonferenser. Men helt tappad är man inte.) Kan jag, genom samma förening, hävda att cannabis botar alla former av cancer och fortfarande få bidrag av samma storlek som ActNow? (De förnekar helt att cannabis har något medicinskt värde, så om jag på samma sätt påstår det motsatta med någon flummig källhänvisning borde det gå vägen.)

MS-patient, rök inte. Spraya istället!

Tue, 18 Aug 2009 18:36:06 +0000

Om du har diagnosticerats med sjukdomen multipel skleros bör du inte röka, enligt en studie vid ett universitet i USA. Du bör istället spraya din cannabis i form av tinktur i munnen och invänta naturlig lindring av dina symptom, enligt ett företag med en medicin mot MS kallad Sativex. Och det finns inget som hindrar dig från att göra din egen medicin. Om du som patient istället vill ha den riktiga varan har Joakim skrivit en guide på ämnet. Dock anar jag satiriska undertoner i var och varannan mening...

Klarsynt om medias rapportering av URF

Sun, 09 Aug 2009 22:46:47 +0000

Magnus på stayfrosty.se har skrivit ett nyktert inlägg angående medias snedvridna rapportering av Uppsala Reggaefestival i jämförelse med Hultsfredsfestivalen. Lite statistik över diverse begågna brott på respektive festival visar ytterligare på hur tokigt vinklat allt varit. 280 personer är en hög siffra, absolut, men den ska ställas i relation till att endast en, EN, person gripits för våldsbrott då några rök ihop inne i ett festivaltält samt att fyra är misstänkta för en misshandel. På söndagen greps även två personer för stöld. [] På Hultsfredsfestivalen anmäldes i år [] 15 fall av misshandel, varav 5 grova, samt de 7 sexbrotten varav 4 !!!! våldtäkter. Man kan bara skaka på huvudet. Även UNT.se har en läsvärd artikel i ämnet som baseras på en uppsats från Uppsala Universitet som istället gör jämförelsen med Arvikafestivalen, dock med likartad utgång Min syster hade besök i helgen och tog vägen förbi festivalen tillsammans med sin kompis för att se vad det var. Hon vet inget om sin brors hobby som odlare eller om mitt rekreationella bruk av cannabis, så jag blev lite förvånad när hon förde det på tal. Hon hade fått ett väldigt trevligt intryck av festivalen som sådan, och fascinerades väl i synnerhet av allas långa dreadlocks (eller "rastafrillor" som hon uttryckte det). Det värmde lite i hjärtat när man fick höra att hon också tyckte det var konstigt med så många poliser vid en sådan lugn tillställning "där folk bara verkade vilja umgås och prata i goda vänners lag". :)

Hånskratt och pissprov, snart var mans vardag?

Sun, 09 Aug 2009 21:55:58 +0000

Min nyfunna bekantskap Patrick guidade mig till en artikel om tjej som ville kolla in läget på festivalen och blev kvarhållen i tre timmar hos polisen, som hånskrattande var helt övertygade om att hon var pårökt och tvingade henne till både urin- och blodprov. Precis som tidigare visar detta på hur sjuk lagstiftningen är som tillåter polisen att frihetsberöva fredliga människor som inte utgör ett hot för någon. Men det visar också på en annan sjuk grej som många av våra "ganjabröder" och -systrar råkat ut för. Även om man inte är pårökt/hög vid tillfället då polisen intresserar sig för en, kan polisen enbart genom att säga "du ser hög ut" lagligen omhänderta dig och tvinga dig till drogtest, något som dels kan vara väldigt kränkande och dessutom är en uppenbar risk för oss som odlar. Detta kan de göra oavsett om man i realiteten ser pårökt ut eller ej! Detta är bara ett exempel på trakasserier som används dagligen i "kampen mot droger" och som sätter många brukare i kläm. Om inte annat kostar det onödig tid och resurser för samhället resurser som kunde gå till riktig brottsbekämpning. Men istället kan polisen plocka enkla poäng tack vare en skev lagstiftning som borde ha förändrats för länge sedan. Ett annat exempel är att narkotikaspanare bedriver hetsjakt på cannabisodlare utanför fysiska odlingsbutiker. Det finns vad jag vet två butiker i Sverige som tar emot kunder på plats, en i Stockholm och en i Göteborg, och jag har sett andra rapporter om att detta stämmer när det gäller butiken i Stockholm. Så var på er vakt om ni planerar att besöka denna! (Jag tror att butiken i Göteborg enbart är öppen vid tidsbokning, vilket kan förklara svårigheten med att bedriva spaningsverksamhet mot den.) Bra tips (antar jag) på hur man bör bete sig om man blir gripen av polisen i dylika ärenden finns, så klart, skrivet på Swecan.

Läsvärt om dessa märkliga prioriteringar

Sun, 09 Aug 2009 10:52:54 +0000

Hårdbevakad genre vållar debatt. Undrar hur många poliser man extrainkallar till andra kulturfestivaler?

Växer som svampar ur marken

Sat, 08 Aug 2009 22:18:33 +0000

Svampkonsulenterna spår stora svampskördar i höst. Själv hade jag tänkt träna min hund till att leta svamp, främst kantareller, så att vi kan assistera min mor i svampletandet - något jag annars är föga intresserad av. Men det har ännu inte hunnits med och nu är det nog lite för sent att börja om man vill ha resultat innan årets svampsäsong är över. Artikeln fick mig att tänka på mitt första möte med en annan typ av svamp, psilocybe cubensis. Jag hade av ren nyfikenhet beställt hem ett odlingskit från en holländsk webbutik och börjat kultiveringen i samma utrymme som jag hade min första cannabisplanta. Det hela var väldigt enkelt och inom ett par veckor var hela burken full med svampar av varierande storlek, så då bestämde jag mig för att prova att äta ett par stycken. Jag hade läst på en del innan och visste ungefär vad jag hade att förvänta mig. Svårigheten med det hela var att uppskatta svamparnas vikt. Jag äger ingen våg, och följdaktligen fick jag chansa. Tog tre stora svampar, ca 15 cm långa, och stekte dessa på svag värme i lite smör och citron. Visste inte riktigt hur de smakade och om svampen, smör och citron var en bra kombination, men jag hade läst att c-vitamin skulle vara bra att inta samtidigt. Och nog fungerade det, även om jag inte uppnådde någon "högre" form av svamprus av vad jag läst. Själva kulmineringen innebar att det var väldigt svårt att hänga med på vad som sades på tv:n, och alla ansikten där flöt omkring på ett mycket märkligt sätt. Dessutom lyckades jag fastna i en ganska intressant tankeloop, där jag ena stunden funderade över meningen med livet för att i nästa stund helt förkasta själva idén med liv och "inse" att allt var en illusion. Man gick från att vara säker på exakt hur allt fungerade, till att inte veta om man över huvud taget existerade. Jag skrattade hopplöst åt hela situationen när jag insett att jag funderat i exakt samma banor i 45 minuter. Några rosa elefanter eller häftiga fraktalmönster uppenbarade sig aldrig, men nästa gång ska jag se till att ta minst den dubbla dosen. Att äta den här typen av svamp är ett väldigt intressant tankeexperiment, om man kan kalla det så. Det kan vara en kul grej att prova om man inte är alltför instabil som person. Resten av svampen som skördades har jag i en glasslåda i frysen. Jag vet inte när den får se dagens ljus nästa gång, men om något intressant händer vid det tillfället ska jag komma ihåg att skriva om det här. Tillsvidare nöjer jag mig med en vanlig svampstuvning till älgsteken. Och ungdomar, vänta tills ni är en bit över 20 år innan ni ger er in på liknande äventyr som mitt, ok? Hjärnan mår bäst så. P.s. Ni missade väl inte den norrländska ordvitsen i rubriken? D.s.

Inga slagsmål men mycket knark!

Sat, 08 Aug 2009 20:02:19 +0000

Jag sa tidigare att jag inte är mycket för reggae, men reggaefolk är i mångt och mycket även cannabisfolk och vi sitter i samma båt vilket man kan läsa om på Dn.se. Fram till igår hade över 100 personer plockats in för pissprov på Uppsala Reggaefestival. Och statistiken ser ut att följa fjolårets: Då omhändertog vi 259 personer allt som allt. I går eftermiddag låg vi lite högre än förra året, några fler hade tagits in. Men jag skulle tro att vi hamnar på ungefär samma siffra, säger Benny Bengtsson, presstalesman för Uppsalapolisen under Reggaefestivalen. Omkring 80 poliser arbetar under festivalen. [] Fokus under insatsen ligger på att upprätthålla ordningen. Målet är att det inte ska vara några större störningar, att vi slipper brott. Vad kan det vara för brott man pratar om då? Narkotikabrott naturligtvis! För det verkar vara ganska trevligt i övrigt: Ordningsmässigt brukar den vara okej. Man slåss inte mycket. Men som sagt, det är en hel del narkotika. Lustigt. Om det nu är okej rent ordningsmässigt, varför ska man då ta över 100 personer från platsen enbart för att tvinga dem till narkotikatest? Om de sköter sig finns väl ingen anledning att störa dem? Detta, gott folk, är förbudspolitiken i ett nötskal. Man slösar med samhällets resurser i denna kamp utan slut, och i fartblindheten förstör man livet för många. När jag läser andras rapporter från festivalen ångrar jag att jag inte åkte dit. Det verkar ha varit väldigt många sköna personer på plats, och jag är inte främmande för att träffa nya vänner med gemensamma intressen. Men det var ju det där med reggaen då... ;) Uppdatering 22:15: Nu kan jag inte Uppsalas geografi, men enligt SvD har en kvinna blivit skjuten i Stadsparken nu ikväll. Står inte om det är relaterat till festivalen eller om det är inom festivalområdet. Vi får väl se vad som var orsaken, även om svartsjuka, alkohol och kriminalitet känns nära till hands. Men jag är ingen kriminalprofessor och ska inte hålla på och spekulera i sådant. Krya på dig, kvinnan. Uppdatering 22:40: Aftonbladet meddelar att antalet misstänkta för narkotikabrott nu är uppe i 240 personer. Det här är nog värsta året, säger Bo Axelsson till TT om det stora antalet misstänkta. Och kvinnan som blev skjuten verkar vara hyfsat okej, med tanke på att hon promenerade till sjukhuset. Uppdatering 22:55: Enligt DN.se och SvD.se är det bara cannabisrökare som haffats av lagens allt för långa arm: 240 personer är nu misstänkta för narkotikabrott på Uppsala reggaefestival. Det rör sig uteslutande om cannabis, enligt Bo Axelsson, länsvakthavande vid Uppsalapolisen. Uppdatering 01:50: Verkar inte ha varit någon allvarligare sak, det där med kvinnan, benet och skottet: Hon har blivit träffad av något som vi tror är en luftgevärskula, säger Bo Axelsson Vi kan nog utesluta gängkrig. Pojkstreck då möjligtvis? Vad fasen, luftgevär råkade jag skjuta mig själv med en gång när jag var yngre. Var bara att plocka ut kulan med pincett. Vilken gangster man är, va? Småkul på samma ämne.

40 år gamla åsikter

Sat, 08 Aug 2009 19:26:35 +0000

Knark är bajs, brukar det heta. Så även i denna debattartikel som publicerades för ett par dagar sedan på SvD.se. Kommentarer känns egentligen överflödiga, men det som känns skönt är att majoriteten (om inte alla) av de som kommenterar och bloggar om artikeln tycker att artikeln är bajs. Kom igen Sverige, vi kan bättre än att spy ur oss gammal 70-talspropaganda. Med tanke på kommentarerna föredrar jag den snart 20 år gamla "Winds Of Change" med Scorpions före 40 år gamla åsikter. Det är nästan så att man kan hålla med professor Finn-Erik Vinje.