Pjotrism

Förlåt Björn!

Mon, 04 Jan 2010 13:00:19 +0000

Jag antar att det bara är ytterligare ett tecken på min stigande ålder att jag tycker att Stjärnorna på Slottet är bland det bästa man kan se på TV. Det som fascinerar mig är framförallt de mindre kända sidor av kända personer som vi får se i programmet. Ofta visar sig dessa personer vara några helt andra än i alla fall jag föreställt mig. Kanske var det hennes mindre sympatiska roll i Varuhuset som gjorde att jag blev så överraskad över att Christina Schollin visade sig vara en underbar människa i förra årets säsong. Det här året består kändisgruppen av Meg Westergren, Siw Malmkvist, Kjell Bergqvist, Tommy Körberg och Björn Ranelid. Siw, Kjell och Tommy har väl visat sig vara ungefär lika skoj som man hade kunnat förvänta sig. Personligen trodde jag att Björn skulle vara årets stora irritationsmoment, det vill säga den roll som Jonas Gardell hade förra året. I det senaste avsnittet av Stjärnorna på Slottet visade sig dock Ranelid vara en känslig individ, som trots sina framgångar mått fruktansvärt illa av den massiva mediala kampanj som drivits mot honom under många år. För egen del visste jag inte av de handikapp och den mobbning som han dragits med under sin uppväxt. Jag vet att jag har hävt ur mig en del riktat mot Ranelid på denna blogg. Och det är det som jag vill be om ursäkt för nu; förlåt Björn! Även om jag fortfarande tycker att Björn ofta har haft fel i sak skäms jag över att ha hakat på det tåg som Linda Skugge dragit igång där rena personangrepp varit det genomgående temat. Och till Linda Skugge vill jag bara säga: Du är en dålig människa, så stick och brinn!

Gott nytt år!

Sat, 02 Jan 2010 13:57:14 +0000

Nu har jag ju inte direkt suttit klistrad framför alla dessa årskrönikor som går på TV i dagarna, men jag måste erkänna att jag kommer inte ihåg särskilt mycket från 2009. Att Tingeling blev en klassiker, att Zlatan gick till Barca och gjorde succé, värdedepårånet i Västberga och den gastkramande spännande upplösningen i Allsvenskan då vi hängde kvar genom att slå Assyriska är några saker som jag kommer minns. Här nedan följer en lista med saker som jag förknippar med det gångna året: Årets - Låt: Pokerface Film: The Hangover Artist: Lady GaGa Skådespelare: Alexander Skarsgård Spelare: Zlatan Ibrahimović TV-program: På Spåret Lag: Småkronorna Modeord: Genusmärkning Komiker: Eddie Izzard Nykomling: Anna Anka Sopa: Jan Emanuel Johansson Författare: Ann Heberlein Värvning: Sven-Göran Eriksson, Notts County Dokusåpakändis: Jackie Ferm Radiopersonlighet: Kodjo Akolor Förrädare: Jan Guillou Bil: SAAB Klängigaste: Ninni Warsén Kåtaste: Tiger Woods Julklapp: Radiostyrd helikopter

En klassiker

Mon, 30 Nov 2009 16:30:09 +0000

Det är fascinerande att se hur desperata en del är när det kommer till att bortförklara Zlatan Ibrahimovich storhet. Efter succéinhoppet i el Clássico igår fylls tidningarnas kommentarsfält av mer eller mindre hätska inlägg riktade mot Zlatan och de journalister som ger uttryck för sin beundran av svensken. Och just det senare verkar vara det som man hänger upp sig mest på. För inte är man en svensk idrottsman om man inte kan visa upp en stamtavla som bevisar svenskt påbrå i minst fem generationer. Det är väl ingen som tvekar om att Ibra skulle hyllas unisont om han varit blond och hetat Svensson i efternamn? Tyvärr hade jag inte möjlighet att se matchen eftersom la Liga numer ska gå på en C-kanal som inte ingår i mitt utbud. Målet har jag dock hunnit se och återigen är det ett mål som ger ståpäls. Var det offside? Inte så länge linjedomaren släpper det. Hur var Zlatans insats i resten av matchen? Vem bryr sig. Domarna dömer och spelet går ut på att göra fler mål än motståndaren. Att man sedan springer och jobbar som exempelvis Micke Nilsson spelar ju ingen roll om det inte bidrar till att laget vinner. När man tänkte efter är gårdagens scenario ganska stort. En världsstjärna som Thierry Henry byts ut en bit in i andra halvlek i ett el Clássico. Ersättaren är från Sverige och kliver in och avgör matchen efter lite drygt fyra minuter. Större än så blir det inte. Fattar man inte det ska man nog inte ödsla sin tid på att titta på fotboll eller skriva hatiska kommentarer på Nätet.

I dont ever want to feel, like I did that day...

Fri, 11 Sep 2009 14:45:16 +0000

Jo, jag har skrivit om ämnet många gånger förut, men idag är det trots allt på dagen åtta år sedan al Qaida förklarade krig mot den västerländska livsstilen genom att attackera World Trade Center. Innan dess hade jag svårt att förstå vad folk som var med på den tiden när John F. Kennedy var president i USA menade när de sa att de aldrig skulle glömma var de var när de fick beskedet om att Kennedy blivit skjuten. Själv kommer jag aldrig att glömma var jag var när vi strax innan 1500 den 11 september 2001 slog på TV:n och såg hur det norra tornet stod i lågor. Jag kommer heller aldrig att glömma den där känslan av maktlöshet och ångest som kom över mig när jag insåg att det ju var tusentals människor som dog framför våra ögon. Snart sysselsatte vi oss också med att spekulera i vad som skulle hända nu. Hur snart och på vilket sätt skulle USA svara på detta angrepp? Just då kändes vilken typ av vedergällning som helst som motiverad och rättvis. Känslan av maktlöshet och ångest gick ju nämligen ganska fort över i hat. Och nu kommer vi till den liberala demokratins dilemma. Samtidigt som känslan säger att terrorister som Usama bin Laden, Timothy McVeigh och Ulrike Meinhof genom sina handlingar har förverkat sin rätt att behandlas som människor så säger vårt förnuft att alla människor har vissa okränkbara rättigheter. Ett öga för ett öga fungerar liksom inte i ett civiliserat samhälle. Sedan går det med all rätt att ifrågasätta många av metoderna som de allierade staterna har använt, framförallt i de läger som inrättats för tillfångatagna terrorister. En av dem som under ett par år fick sitta inlåst på Guantanamo utan att i slutändan finnas skyldig till just något var den svenske medborgaren och föredetta bankrånaren Mehdi Ghezali. Som alltid när svenskar hamnar bakom lås och bom i utlandet tycktes den allmänna åsikten inom den svenska journalistkåren vara att Mehdi så klart var oskyldig. Han hade bara varit på fel plats vid fel tidpunkt när han av en tillfällighet råkade vara på väg över gränsen till Afghanistan. Och ok, en gång ingen gång heter det ju. Men när han nu ännu en gång gripits i samma område under graverande omständigheter kanske vi kan acceptera tanken på att vi inte har att göra med någon helyllekille som bara trakasseras av de imperialistiska amerikanerna.

Rätten till bostad.. centralt... och billigt

Mon, 31 Aug 2009 14:30:55 +0000

Som alla vet är äganderätten en förutsättning för det som vi brukar beteckna som det civiliserade samhället. Och visst går det att ha synpunkter på om principen om rätten till egendom är korrekt ur moralisk hänsyn och visst går det att hävda att naturfolk på många sätt lever ett bra, eller till och med bättre, liv jämfört med oss stressade västerlänningar. Samtidigt tror jag att de flesta ser fördelarna med offentligt finansierad vård och omsorg som ju är beroende av arbetande människors skattepengar. Jag antar att det framförallt är den moraliska aspekten av äganderätten som Kommando Carl Bildt och andra vänsteraktivister ifrågasätter när de väljer att ockupera andra medborgares fastigheter. Alla har rätt till bostad heter det ju. Att bo centralt verkar även det vara en rättighet med tanke på att de fastigheter som ockuperas i regel ligger ganska centralt. Exakt varför man behöver ha nära till allt när man ändå inte verkar syssla med så mycket annat än att ställa till med bekymmer för vanligt folk är oklart. Det är ju knappast som att de här killarna och tjejerna behöver pendla till något arbete. Fast nu är det ju inte så att det här handlar om några bostadslösa om i ren desperation ockuperar hus för att tillfälligt få tak över huvudet. Husockupanterna har i regel egen bostad eller är skrivna hemma hos mamma och pappa. Oftast har de dessutom det rätt bra ställt och skulle kunna köpa sin egen bostad om de ville. Fast å andra sidan, vem vågar investera i en bostad om vem som helst som känner att de har rätten till just den bostaden när som helst kan flytta in? På ett sätt kan jag förstå husockupanternas resonemang. Jag vill också ha en bostad i centrala Stockholm. Helst ska den vara gratis. När jag tänker efter har jag velat det rätt länge nu så då borde jag väl ha rätt till det? Skit samma om någon redan äger lägenheten. Alla som äger något är ju rika kapitalistsvin som skapat sig sina förmögenheter på proletariatets bekostnad i det ekonomiska nollsummespelet.

Hur tänkte de egentligen?

Wed, 19 Aug 2009 14:22:47 +0000

Det har väl någon gång hänt att jag har kastat ur mig påståendet att personer som är verksamma inom marknadsföring är för lata för att arbeta och för fega för att stjäla. Men det är klart att de, precis som fallet är med andra yrkesgrupper jag hyser skepsis mot, är utövare av ett hantverk som antagligen kräver både kunskap och talang. Fast ibland skulle man vilja ha hört hur snacket gick när de kom fram till sina kampanjer. Som när man kom fram till att det nog blir kommersiellt om man kombinerar Apoteket med japansk skräckfilm, typ The Grudge. Första gången jag såg reklamen för Apoliva tänkte jag att det här är nog en infomercial för att man inte ska köra rattfull eller något i den stilen. Alla som ser på TV vet ju nu att man fortfarande är fyllehund dagen efter om man supit ordentligt kvällen före och att man blir smygfilmad och får skämmas om man har oralsex på fyllan. Eftersom obehagskänslan satt som en klump i magen från första sekunden när jag första gången såg Apolivareklamen tänkte jag att nu kommer det hända henne något hemskt för att hon druckit. Som alla som känner mig vet är jag inte någon utseendefixerad person. Tvärt om känner jag oro över den ytlighet som sprider sig i samhället. Det är bara att titta på alla modebloggar som florerar på Nätet och man inser att särskilt unga människor idag lägger allt för stor tid på att oroa sig för sitt och andras utseende. Samtidigt inser jag ju att ska man sälja en produkt så underlättar det om personen som man låter personifiera varan är attraktiv. Tumregeln är normalt sett att ska man sälja till killar underlättar det om det förekommer snygga tjejer eller macho killar som gör saker som killar tycker är skoj i reklamen. Vill man nå ut till kvinnor ska det vara lite lagom snygga tjejer som verkar leva det liv som kvinnor vill leva. Exakt vilken målgrupp folket bakom Apolivareklamen har ambitionen att nå genom att använda sig av en modell som ser ut som en rysk yxmördare från den sibiriska tajgan är oklart. Givetvis finns det produkter som är lättare och produkter som är svårare att marknadsföra. Att det är svårt att göra en bra reklamfilm om folk som har ont i arslet förstår ju alla. De som gjort reklamen för AC3 Comfort har till exempel inte haft mycket att arbeta med, men ändå lyckats ganska bra med att göra ”analklåda” till ett begrepp på var mans läppar. Ska det då vara så svårt att göra en reklamfilm för hudvårdsprodukter särskilt lämpade för bleka skandinaver som konsumenterna inte får mardrömmar av?

Rule, Britannia!

Fri, 14 Aug 2009 15:37:19 +0000

Av olika anledningar har förberedelserna inför denna säsong gått mer eller mindre obemärkt förbi. Visst har jag hunnit med att titta på delar av säsongskrönikor och som hastigast tittat igenom vilka nya övergångar som blivit klara och tagit del av diverse rykten om spelarförvärv och dito förluster. Sammantaget gör detta att jag inte känner mig särskilt väl förberedd för årets Premier League-säsong. Först ut är Chelsea som på Stamford Bridge kommer att ta emot Hull. Chelsky ska givetvis köra över the Tigers, särskilt med tanke på att ingen denna säsong lär underskatta Hull såsom var fallet under första halvan förra året. I mitt tycke är Jurij Zjirkov ett av årets mest intressanta nyförvärv. Jag blev förvånad att mannen som totalt dominerade vänsterkanten under EM inte köptes över till någon av de stora ligorna redan förra året, men det ska nu bli mycket intressant att se hur han klarar sig i Premier League. Även Andrej Sjevtjenko är tillbaka efter lånet till Milan samtidigt som laget, i mitt tycke, inte förlorat några tunga namn (när detta skrivs). För Hulls del kan man bara konstatera att Stephen Hunt inte alls låter som ett lika exotiskt nytillskott. Premiärdagens två intressantaste matcher anser jag vara mötena mellan Blackburn och Manchester City respektive Stoke och Burnley. Frågan är om Mark Hughes nu har lyckats skapa ett fungerande lag. Spenderbyxorna tycks i alla fall ha varit på när man värvat Emmanuel Adebayor, Gareth Barry, Roque Santa Cruz och Carlos Tevez (bara för att nämna några). I det andra mötet är jag mest nyfiken på det klassiska laget Burnley som ju repat sig efter att ha varit nära upplösning under 1980-talet och nu åter spelar i högsta divisionen. Och svag som jag är för huliganism har jag alltid fascinerats av the Clarets ökända firma the Suicide Squad. Premiärhelgens andra dag bjuder sedan på två matcher som jag helst inte vill missa. Först ställs Sebastian Larsson och hans Birmingham mot vår ärkerival Manchester United. Givetvis borde United vinna, men kanske vågar vi hoppas på att de startar denna säsong lika skakigt som förra årets. Saknaden efter Cristiano Ronaldo är självklart enorm, men jag tror även att Carlos Tevez kommer visa sig ha lämnat ett större tomrum efter sig än vad man kanske kunde förvänta sig. Det ska bli intressant att se hur många matcher den lilla judas Michael Owen kommer att spela för sin nya klubb innan han som vanligt blir skadad och borta resten av säsongen. I helgens sista match tar Tottenham emot oss nere på White Hart Lane. Spurs har som vanligt värvat friskt, bland annat sugröret Peter Crouch, och kommer väl som vanligt att underprestera. Liverpool har å sin sida inte gjort några större förvärv, men har köpt in Glen Johnson från Pompey och hämtat hem Andrej Voronin från Borussia Dortmund. Saknaden efter Xabi Alonso och Alvaro Arbeloa kommer enligt mig vara stor och varför man släpper Jermaine Pennant är för mig en gåta. Jag måste erkänna att nyförvärvet från Roma, Alberto Aquilani, är helt okänd för mig, men ryktena om dennes skadebenägenhet är oroväckande. I vilket fall som helst hoppas vi som vanligt på ligatiteln, men ska jag vara ärlig (och det ska man ju) kändes det mer sannolikt inför förra säsongen.

Gammelmedia, grisflunsan och skattefridagen

Thu, 23 Jul 2009 11:41:07 +0000

Jag tillhör dem som är ganska trött på folk som använder benämningen gammelmedia på traditionell media. Det finns ju en anledning till att nyheter som sprids via etermedia eller tidningar inte är lika sensationella eftersom källor måste kontrolleras och ansvar måste tas för spridningen. Inom den så kallade bloggsfären, där man ju kan skriva vilken skit som helst utan att ta ansvar för det, handlar det till stor del om ”sanningar” som sprids på ett sätt som närmast liknar viskleken. Tas inte ”sanningarna” upp i traditionell media beror det på att pk-samhället eller judemedia försöker tysta ned och kontrollera nyheterna. Ibland hänfaller dock även seriös media till sensationsjournalistik. Den senaste flugan är svininfluensan. För ett par år sedan var det ju fågelinfluensan som skulle ta död på oss alla och innan dess var det SARS. Jag vet inte om Unibet tar emot spel på svininfluensan, men jag skulle gärna sätta ett par hundra på att mänskligheten inte går under den här gången heller. Jag förstår att kvällstidningarna, som ju vill sälja lösnummer, försöker skrämma upp allmänheten. Men varför ska normalt sansade morgontidningar som Svenska Dagbladet hänga på tåget? Till och med (S)R:s P3 satte av programtid till att låta personer av tveksam psykisk status ringa in och oroa sig för hur det skulle gå när alla blev sjuka. Personligen bryr bryr jag mig väl inte så värst mycket om folk vill vara oroliga för att få svininfluensan. Det verkar vara ett mänskligt behov att känna ångest för något och när det moderna samhället som vi lever i inte bidrar med några verkliga problem måste vi hitta mer eller mindre långsökta domedagssenarion att oroa oss för. Det som däremot irriterar mig är att den här skrämseljournalistiken kostar samhället stora summor som skulle kunna användas bättre. En av personerna som idag ringde in till P3 var upprörd för att läkaren inte testat henne för svininfluensan på grund av att risken att hon skulle ha den var minimal. Vad frustrerande det måste vara för läkarkåren att kämpa med obstinata patienter som ställer sina egna diagnoser. Det kanske skulle vara lättare om alla istället googlade sina symptom och sedan gick till Apoteket själva och köpte den medicin de trodde sig behöva. För övrigt infaller idag (den 23:e juli) årets första skattefria dag. Fram till idag har alla pengar vi tjänat gått till att våra sjukpensionärer ska ha en dräglig tillvaro, men från och med idag är årets skatter betalda. Dessutom infaller dagens skattefria dag två veckor tidigare än vad den gjorde innan valet 2006. Fast det är klart, ska alla springa och vaccinera sig mot en influensaform som globalt hittills skördat lika många liv som den vanliga influensan varje år tar under endast en dag bara i Sverige kanske vi får inför ett par ytterligare skattedagar till nästa år.

Neokonservativa KD

Tue, 14 Jul 2009 16:17:32 +0000

Winston Churchill sade en gång att ”den som inte är liberal vid 20 har inget hjärta. Den som inte är konservativ vid 40 har ingen hjärna”. Jag börjar tro att det stämmer. Jag har alltid berömt mig själv med att ha en liberal inställning gentemot det mesta i min omgivning. Min grunduppfattning har varit att det som inte skadar någon annan ska en medborgare kunna få syssla med utan statliga restriktioner eller förföljelser. I takt med att jag blivit äldre har jag dock noterat allt fler konservativa tankar som slagit rot i mitt medvetande. Precis som andra sura gamla gubbar har jag, när jag ställts inför irriterande beteenden och företeelser, tänkt att någon djävla ordning måste det väl ändå vara. Och nu verkar det som att den åsiktsbuffé som Alliansen dukat upp även har en rätt som kan tillgodose detta behov i form av Göran Hägglunds kristdemokrater. Det känns lite grann som att allianspartierna har lekt hela havet stormar under de senaste åren. Gråkonservativa Centerpartiet har gått ifrån att vara ett jordbruks- och sossekramande parti till att bli det mest liberala och företagsvänliga partiet samtidigt som Moderaterna har förnyat sig och blivit i princip som socialdemokraterna, det vill säga ett parti där alla åsikter får plats. Folkpartiet har å sin sida övergått till att bli ett enfrågeparti som bara vill prata skola, vilket kanske är lika väl med tanke på att de är republikaner. Den yta på spelplanen som helt plötsligt var tom var den på den yttersta högerkanten och Hägglund visar prov på fingertoppskänsla när han nu styr över sitt tynande parti åt höger och samtidigt återinför värdetänkandet inom svensk politik. Precis som Per Gudmundsson påpekar i sin krönika i söndagens Svenska Dagbladet är en gemensam värdegrund egentligen en förutsättning för ett liberalt samhälle. Den här gruppen i samhället som Hägglund nu vill göra sig till talare för, alltså vi vanliga medborgare som har ett jobb och inte lever på bidrag, vill egentligen ha så lite med staten att göra som möjligt. För att kunna utöka den individuella integriteten behövs värderingar som ersätter den statliga kontrollen över individen. Den typ av konservatism som Hägglund förespråkar är alltså ingen inskränkt lära utan snarare ett komplement till de liberala inslagen i Alliansens politik. Moralkakorna och predikandet kan vi gott överlåta till det socialistiska blocket. Det är är ju trots allt deras paradgren.

Stolt och svensk

Wed, 13 May 2009 15:56:24 +0000

Det är väl det man ska vara antar jag. Själv har jag aldrig förstått varför man ska känna stolthet för sin etnicitet. Jag kan känna stolthet över vårt kungahus och att internationellt berömda personer som Zlatan Ibrahimović och Ingemar Bergman är svenskar, men jag känner inget större behov av att vifta med svenska flaggan eller sjunga med i nationalsången. Kanske beror min bristande nationalstolthet över att jag ganska ofta skäms å mina landsmäns vägnar. Som nu senast när tidningarna rapporterade om att en rasistisk lynchmobb i Vännäs jagat iväg byns flyktingar. Orsaken ska ha varit att en person som bodde på flyktingförläggningen slagit en svensk kvinna. Vännäs har tydligen under en längre tid lidit av rasistiska stämningar som legat och pyrt och efter misshandelsfallet bestämde sig ett 40-tal individer för att nu fick det vara nog. Efter ett par nätters attacker mot flyktingförläggningen togs beslutet att evakuera flyktingarna till andra orter. Jag vet inte om det är en fördom, men jag har alltid haft bilden av att glesbygdsbor, såsom de i Vännäs, har mer xenofobiska böjelser än genomsnittssvensken. Kanske har det att göra med inavel eller brist på intryck och erfarenheter utanför den egna kommungränsen. I vilket fall så passar givetvis ”nationalisterna” på att slå på stora trumman för att väcka den lokala opinionen. Svenska män slår aldrig kvinnor, det vet ju alla. Innan massinvandringen och det mångkulturella samhället drabbade oss var kvinnomisshandel (och våldtäkt) en okänd företeelse. Så ut med främlingarna så är alla problem lösta. Fast kanske var min fördom gentemot glesbygdsborna, precis som de flesta fördomar, inte helt överensstämmande med verkligheten. Man vet inte i nuläget om alla som deltog i mobben var vännäsbor eller om händelserna dragit till slödder från andra delar av landet. Efter attackerna mot flyktingförläggningen har även flera manifestationer mot rasism hållits i Vännäs som fått stor uppslutning. Så uppenbarligen finns det många vännäsbor som vi inte behöver skämmas över.