En fotografs blogg mot pilotcertet på SAA

Jag bockar och bugar, det har varit ett sant nöje att informera världen.

Thu, 18 Mar 2010 18:59:02 +0000

Nu har jag peakat, jag är less på skiten. Jag har börjar lessna på delar av internet. Varför ska jag berätta för mina femhundra vänner på facebook att jag klarade mina sista skolprov? De som verkligen undrar frågar ändå. Ända sedan jag skaffat min iPhone har jag ökat mitt internet användande från säkert fyra till tio timmar om dagen. Jag läser närmare tretio bloggar, har för många vänner på facebook jag måste hålla koll på, runt tio nyhetsmedier som jag läser djupgående utifrån rss som blir ett klick för att sedan klicka på en ny artikel och en till och en till och så fortsätter det. Det är dags att stanna upp och ifrågasätta om det är rimligt att spendera en timme varje eftermiddag åt att trycka in sig massor av överflödig information innan man kan ägna sig åt de saker som man borde göra. Det är dags att lägga den där timmen på att uppleva och inte inhämta andras upplevelser. Som ni förstår betyder det en officiell nedtrappning av bloggandet. Jag finner ingen större mening med det. Det kommer nog kanske ett eller två inlägg om hur sista tiden är här uppe så de stackars små liven som ska göra tester/söker till testerna kan se en helhet från början till slut här uppe. Det är ju trots allt oftast den målgruppen som skickar bloggrelaterade mejl. Troligtvis för att informationen ute på nätet är kass kring just testerna, och så kommer det troligtvis förbi. För det är trots allt så att när man väl har klarat av något så släpper man det, man går vidare. Ni som söker pilotgymnasiet, gör det! Fortsätt kämpa du som inte fixade dem, en dag trottsar du tyngdlagen du med! Trots att jag har skrämmande inlägg då livet är skit så kommer dagar som inget annat gymnasium ens är i närheten av att mäta sig med med mitt. Hur de än försöker så kan de inte få upp dig i luften. De kan försöka kasta upp dig, men tyngdlagen kommer bara få dig att falla igen. Min skola lärde mig hur man trotsa tyngdlagen innan de kasta upp mig, och för det är jag evigt tacksam för. Nu ska jag njuta av de sista 84 dagarna, 40 flygtimmarna och mina vänner så gott det går bara för att jag kan! Vi kanske hörs! Crosswind! /VCC

The light at the end

Tue, 09 Mar 2010 19:03:13 +0000

Jag är less. Livet är skit. Det snöar, det är kallt och berget av teorin känns som det aldrig tar slut. Sista skolprovsplugget har påbörjats. Det är sjukt tungt. För varje dag som går bryts jag ned mer och mer. Ingen vill träffa mig i det stånd jag är i, trust me. Det känns som att hopp finns. Den saken som får en att inte falla är ju flygningen och när den är som bäst kan man kanske klara sig igenom teorin. Att se solnedgången från en cessna på 1200 meters höjd är näst intill oslagbart. Just nu är det den stunden som driver mig. Sjutton sabla dagar kvar. Det borde gå, det måste gå. Kroppen är trött, den vill sova och hjärnan vill vila. Det går inte, jag får inte, måste fortsätta plugga. Det är tungt men jag måste fortsätta ett litet tag till. Det är väll ett ljus där borta någonstan? Crosswind! /VCC

Words

Mon, 15 Feb 2010 23:00:57 +0000

100 timmar, första norrskenet beskådat (och det från luften...), kom in med pigga krafter i hockey-bockey kvartsfinalen och tryckte in tre mål så nu är vi i semifinal... Tror att vinterkoman har släppt idag. God natt! Crosswind! /VCC

Hundra timmar av glädje

Mon, 15 Feb 2010 22:56:53 +0000

Hur ska man sammanfatta något som egentligen är så obeskrivligt som att flyga? Känslan att flyga går inte att beskrivas utan måste upplevas, det handlar inte om helikoptrar eller airliners (läs stora flygplan). Det handlar om det passionerade allmänflyget. Ett allmänflyg som idag hotas av konstanta krav på ännu hårdare restriktioner än vad det redan är, flygfält som läggs ned osv. Hur kan man vara restriktiv mot flyga? Det är väll bara och flyga tänker många. Och det är väll lite där min lycka i att få skola i norrland kommer in. Det finns den otroliga friheten och ytorna som tillåter friheten flyget har gett mänskligheten. Det är med stor glädje jag skriver att jag äntligen har passerat de första hundra flygtimmarna. Det har varit timmar av glädje, passion, lycka och inlärning. En otroligt explosivartad inlärning av så otroligt mycket. Det har varit soluppgångsflygningar, skymningsflygningar, fjällflygningar, låghöjdflygningar, korta flygningar så väl som långa flygningar. Det har funnits perioder av timmarna som har varit lite mindre roande och vissa som varit mer roande. Tiden efter första ek var fantastisk så väl som tiden efter navchecken. De mindre roande stunderna har varit perioderna med skitväder och korta pass ute i området för att träna precision, dock inser man när man tittar i backspegeln att de har varit mycket givande tider med mycket att ta lärdom av. Det är inte att glömma att man kan inte lära sig utan att göra misstag. Jag är glad att jag inte haft några allvarliga incidenter än men samtidigt bibehåller den ytterst viktiga koncentrationen på säkerheten över allt. Att säga att den ena timmen var bättre än den andra går inte. Jag är så otroligt lyckligt lottad att jag kan säga att jag flugit över kebnekaise, sett otroligt stora racingbanor på is. Fått se soluppgång samt solnedgång från luften, upplevt norrskenets magiska kraft i natten och framför allt, fått se den underbara natur norrland faktist kan bjuda på! Från Umeå/Vilhemina i söder till Torneträsk i norr finns så otroligt mycket att se! För den som ska dit är det bara att höra av er, jag har massor av goodies. Men så måste jag ändå benämna det, den första flygningen helt på egen hand, helt ensam. Det går bara inte att beskriva men jag kan berätta att känslan är inte av denna värld. Helt sjukt underbar. Att jag fått uppleva allt detta och har femtio timmar kvar på färden gör saken inte sämre. Jag ÄR lyckligt lottad! Crosswind! /VCC

Söndagsvikningarna

Sun, 14 Feb 2010 22:45:00 +0000

Det finns en liten charm i att packa väskan söndagskvällarna innan flygmåndagarna. Man kollar flygschemat, man kollar vädret och överväger troligheten i att få flyga dagen efter. Efter det kollar man så att allt i loggboken är på plats, rensar pinton på gammalt trams och så det heligaste av allt, kartvikningen. (Arkivbild, på väg ut till Gasa...) Jag har alltid haft en liten fachination över just kartor och det är alltid lika spännande att analysera kartorna och området man ska flyga över. Man hittar alltid en ny fläck att studera lite extra. Nu börjar dessutom kartan se riktigt sliten ut. Frågan är om det inte är minst lika många timmar karttittande som flygning?! I vilket fall som helst så var det även på sin plats att repetera checklistorna, senast jag flög var trotts allt 31 oktober. Dock måste jag säga att kroppen och hjärnan är mindre nervös inför denna avrostning än förra, men så kan det ha att göra med att jag har dubbelt så många timmar som då. Nu håller vi tummarna och säger god natt. Crosswind! /VCC

En vanlig torsdags eftermiddag

Sat, 30 Jan 2010 11:37:26 +0000

Crosswind! /VCC

Datumens datum och nedräkningarnas nedräkning

Tue, 19 Jan 2010 18:55:43 +0000

Vårterminen i trean, ni minns den alla om ni egentligen tänker efter riktigt noga. Ni vet vad det handlar om. Sluttentor, examensarbeten, nedräkningar och firanden. Så, Etthundrafyrtiotre dagar tills jag i kostym och vit mössa med vingar skålar med mina vänner och firar tre år gymnasium och två år i norrland, men kanske framförallt att vi alla är piloter. Titlarnas titel! Lite datum under våren, Februari, mössorna kommer. Mitten på mars (v.11), Projektarbetet ska redovisas 22 mars, 19 år. 26 mars, (förhoppningsvis) sista luftisproven. April, FLYGA MASSOR! Maj, bli klar med alla kurser. 9 juni, Studentbalen. 11 juni, utspringet och STUDENTEN. Jag är taggat till tusen! Nu gäller det bara att kräma ut den sista energin så man kan orka plugga... Crosswind! /VCC

Home alone

Sun, 10 Jan 2010 11:36:08 +0000

Det finns inget bättre en söndag morgon att gå upp när man vill, sätta på en kopp te, dricka lite mjölk direkt ur kartongen, sätta på lite musik och bara njuta av att ingen kan påpeka att man inte ska dricka mjölk direkt ur kartongen eller att man gå upp efter tolv. Det finns inget bättre än att bo i en egen lägenhet! Okej kanske flyga då, men bara lite bättre... Crosswind! /VCC

.

Sat, 09 Jan 2010 12:12:42 +0000

Nu är det dags, nu håller vi andan. Sista terminen ska börja och gymnasiet ska avslutas. Ett cert ska skaffas, en natur examen ska fixas och framför allt. Framtiden ska väljas. Om det var ett stort vägsjäl att välja gymnasium så är det ett oefantligt stort vägsjäl som väntar nu. Du är fri att göra det din fantasi lyckas hitta på, men först... Femtio timmar ska flygas, fem luftis ska skrivas och x antal gymnasiekurser ska göras klart. Ingen har sagt att det kommer bli lätt, speciellt inte med alla hedersuppdrag jag har dragit på mig. Men nu kör vi kära läsare. Håll i er, det blir en sju helsikes åktur! Crosswind! /VCC

Några ord av summering

Sun, 20 Dec 2009 14:57:04 +0000

Hösten har gått fort. Den nästa flög förbi. Men ack så mörk den har varit. När jag tar mig lite tid att titta tilbaka inser jag hur omöjlig den egentligen var. Men nu är den slut. Det känns riktigt skönt att veta att den värsta terminen någonsin har passerat och det som väntar är ett fåtal flygprov, ett fåtal matte och fysik prov och femtio flygtimmar kvar. Hur har hösten varit då? Vi börjar från början med de tre spurt veckorna i augusti då jag flög mer än man borde. Bland annat så svängde jag förbi Kiruna över dagen. Det blev massor av timmar och totalt sett så är det inte många lärarledda pass kvar på SAA i Arivdsjaur. Majoriteten av mina timmar kvar är ensamflygningar med "valfria" destinationer. Det jag insett under hösten är att Norrland har inte allt för stor variation av flygplatser. Det är Vilemina, Lycksele och Umeå i söder och Vidsel, Jokkmock och Luleå i Norr. sen är det Storuman, Piteå och Skellefteå däremellan. Fyra av dem är PPR-flygplatser. Så utbudet är inte det bästa men det är svårt att klaga när landskapet runtom dem ser ut så här: Så september fortsätter i samma stil fast nu börjar teorin komma in lite lätt. Man konstaterar fort att man älskar livet. Oktober var en spännande tid, sjukliga mängder plugg, snö redan en vecka in i oktober men ändå en gnutta flyg. Sen kom mörkret... Det blev svart, sen blev det grått, sen blev det otroliga mängder snö. Sen kom lärarna på ordet luftisprov. Det blev den mörkaste och tyngsta månaden den här hösten. Räddningen blev fem dagar i Stockholm så jag fick ställa ut på gymnasiemässan och prata om just det jag behövde prata om, varför jag sökte till gymnasiet, varför just jag ville bli pilot. Efter de fem dagarna var höstterminen vunnen. De sista proven stökades bort och julmusiken började strömma ut ur högtalarna och vi hade några riktigt roliga helger i vintermörkret. Nu har jullovet börjat och jag har en enda termin tills jag går ut gymnasiet. Jag ser fram emot våren och ännu mer emot sommaren och framför allt hösten. Oavsett vad jag gör i höst så ska det vara något jag vill göra bara för att det är kul! Det finns drömmar som ska uppfyllas och cert som ska skaffas. 2010 kommer vara året då hela pannkakan vänder, vi lämnar den omyndige Calle och gör plats för den myndiga Carl. Det är dags att ta plats bland åttio-, sjuttio-, sextio-, femtio- och fyrtiotalisterna. Om detta årtiondet har börjat formge vem jag kommer att vara så kommer det nästkommande årtiondet troligtvis ha störst påverkan på hur jag kommer värdera saker i livet. Jag vill resa och upptäcka världen, att bli pilot kommer hjälpa mig mycket i det målet tror jag. Till en början gäller det att skaffa sig ett första jobb inom branchen. Vi ses nästa decenium! Crosswind! /VCC