En vanlig $vensson

Se där!

Tue, 12 Jan 2010 19:29:49 +0000

Efter ett och ett halvt år sedan jag efterlyste någon som läser Per Wirtén med behållning är sökandet över. Karin Olsson på Expressen träder fram. That figures. (Aftonbladetartikeln som Olsson kommenterar är för övrigt obetalbar humor i kategorin ”splittringen var bra och nödvändig”. Högläsning på indignerad göteborska rekommenderas.)

Bloggåret 2009 juli till december

Fri, 08 Jan 2010 07:44:56 +0000

Juli Tittade förbi Almedalen sista dagen och hann moderera debatt om Stockholmsmoderaternas bostadspolitik och lyssna på Fredrik Reinfeldt dagen därpå. Festen på kvällen var kul och jag var på många ställen, med bland annat proggspelning för moderater. När vi i ett större sällskap anlände till Captus efterfest, en mängd kvinnliga bombnedslag som Sanna Rayman, Helena Sandklef och Maria Ferm, var det bara jag och Magnus Betnér som skulle få komma in. Lite gulligt med manlig gemenskap tycker jag, men Helena var inte glad. Det blev också en debattartikel om alkohol ihop med Johnny Munkhammar. Augusti Sammanfattade sommarens läsning bland annat av nya favoriten statsvetaren Peter Andreas, på gång med två intressanta böcker framöver. Skrev i kulturdebatten en kritik mot Göran Hägglund och beröm för Kjell Häglund, funderade på begreppet Greidersk rundgång, kritiserade SvD:s Johan Wennström om intellektuella och ironiserade över det intellektuella innehållet i handlingarna inför moderaternas arbetsstämma. Research inför en kommande Neoartikel om Ronald Reagans murtal ledde till en kul tillbakablick till juni 1987 då bland annat nyvalde centerordföranden Olof Johansson försvarade marginalskatter på 75 procent och varnade för miljöproblem som visade sig vara icke-existerande. September Neo kom ut med ett nummer om att riva dagens murar, till vilket jag bland annat lyckades landa vänsterakademikern Wendy Brown. Öppna gränser är som de flesta vet ett ämne som engagerar mig starkt. Lite på samma tema blev det debatt med Dick Erixon om vård för papperslösa, enligt den gode Dick detsamma som att införa anarki. På årets bokmässa blev det kulturdebatt med bland andra Jan Myrdal och Stina Oscarsson. Myrdal hade jag då precis försvarat i ett annat sammanhang efter myndighetspropaganda från Forum för levande historia. Min artikel till Voltaire om islamisk ekonomi och att vi lät Wendy Brown skriva om att riva murar i Neo fick mig också att göra en generell reflektion om varför kapitalismen vinner. I september förlorade vi dock en av mänsklighetens stora, Norman Borlaug. Oktober På min födelsedag skrev jag i Expressen om Lissabonfördraget och Vaclav Klaus som vi då fortfarande hoppades skulle fördröja det hela tills britterna fick folkomrösta som utlovat. Det ledde till en följddebatt med EU-ministern Cecilia Malmström vars totalt okritiska världsbild av att alla jublar över Lissabonfördraget säkert är till stor hjälp i det nya jobbet som EU-kommissionär. Jag var också på lunch med Fremskrittspartiets Siv Jensen vilket gav debatt och anledning till reflektioner om asyl och invandring, den olycksaliga FRA-lagen bankades igenom och några teaterfånar i Skåne försökte smutskasta magasinet Neo. Neo laddar å andra sidan om under ny ledning, den förtjusande Paulina Neuding. November AIK tar dubbeln och jag firar guldet i Göteborg så intensivt att jag får svininfluensan. Det var det värt. Den 9 november firades 20 årsdagen av Berlinmurens fall. Jag postade ett rejält blogginlägg om dagens murar, bland annat murbygget i Israel. Denna fråga, som delar Neoredaktionen, ledde till ännu en debatt med Dick Erixon där jag fick utveckla det problematiska i att sälja grundläggande friheter för att vinna temporär säkerhet. SvD:s Johan Wennström publicerade en riktig skitartikel om Ayn Rand, vilket påminde mig om hur bittert det måste vara att vara konservativ, de som spelat på att finanskrisen skulle förgöra marknadsliberalismen och så kommer istället en renässans för Ayn Rand som är allt de nykonservativa skulle vilja vara. Ja, så blev alltså mitt och Maria Ferms aprilskämt en Expressenartikel, jag sopade hem debatten om Ior-liberalism och ni glömde väl inte att denna månad med alla sina högtidligheter fira världstoalettdagen? December Två intensiva debatter avslutade året. Dels ifrågasatte jag i vanlig ordning helnykteristernas hetskampanj mot föräldrar som firar julen som sig bör med lite öl, snaps och glögg. Vit jul kräver med barnen som ursäkt att alla i deras närhet ska avhålla sig från starka drycker, vilket det ju är nykteristernas bakomliggande syfte att vi ska göra jämt. Det blev debatt i TV 4, och så blev jag redlöst påhoppad av Katerina Janouch som fick ett sakligt svar hon egentligen inte förtjänade. Dessutom skrev jag en artikel i Expressen om den totalitära delen av miljörörelsen, bland annat meteorologen Pär Holmgren som vill avskaffa demokratin och Diane Francis som vill kopiera Kinas ettbarnspolitik med tvångsaborter och straff mot flerbarnsföräldrar. Det blev debatt i Studio ett med Anders Wijkman och min blivande kollega (jävlar vad jag ser fram emot det!) Johan Ingerö debatterade med Birger Schlaug i TV4. Min replik på Birger Schlaug finns här och tangerar min fråga till Andreas Malm. Jag förundrades också över varför det i stort sett bara var män som uppmärksammade min Expressenartikel, trots att ettbarnspolitikens övergrepp framför allt drabbar kvinnor. En av de kvinnor som gjorde det kunde förvisso ha låtit bli. Expressens Ann-Charlotte Marteus riktade sin ständigt förorättade gymnasistprosa mot mig, i hennes värld var det visst förgripligt att hävda att tekniska lösningar nog är bättre än kött- och barnransonering. Nåja, hon fick också ett snällare svar än hon förtjänade. Och jag höll näbben rätt länge, men kunde till slut inte hålla mig från att kommentera Anna Anka. Årets release Johan Norberg som släppt två böcker som är briljanta även med Johan Norberg-klass (En perfekt storm och Den eviga matchen om lycka) får ursäkta, men Louise Persson hade roligaste festen när hon släppte Klassisk feminism. Årets sång Olof Palme gick på bio, avlyssnad av Sveriges radio som skulle ”avslöja” Sverigedemokraterna. Jag har aldrig under året blivit uppringd av så många journalister som efter det här avslöjandet om sångkulturen i helt andra politiska rörelser, men eftersom det var så odramatiskt blev det aldrig någon uppföljning. Årets koppleriverksamhet Att koppla samman de konservativa debattörerna Linda Skugge och Roland Poirier Martinsson med stigmat mot sexuella tjänster. Årets angenämaste nya bekantskap Mark Majzner över vin och mat en fantastisk vinterkväll. Bertil Goldberg som kontaktade mig om en text till programmet till sin musikal Fett klar runner up. Årets medicinska artikel David J Nutt konstaterar att hästar är farligare än knark. Årets förmyndare Svenska Dagbladets nyhetsredaktion. Årets förvandling I början av året hoppades en del konservativa att kristdemokraterna skulle bli mer förbudsbenägna. Deras böner besvarades av Ella Bohlin som dock gjorde fiasko i EU-valet och kristdemokraterna gjorde en total makover, vilket jag bevakade i Neo. Årets ”jag ber om ursäkt” Gick till Maria Abrahamsson, som även fick beröm för sin inställning till sexhandel. Årets suraste Ann-Charlotte Marteus på Expressen. Hon menar att man inte får vara lyrisk över en person som Norman Borlaug vars innovation räddat livet på hundratals miljoner, kanske en miljard människor. Min enkla fråga är, när får man vara det då? Årets komet Peter Santesson-Wilson inledde året med att ta det piano och hans blogg/hemsida/intellektuella lekplats inslag.se är helt enkelt bara bäst. Årets besvikelse Blev inte klar med Glädjedödarna – en bok om förmynderi i år heller, men tänker bli det i år. Årets artiklar I Voltaire om… ... Tom of Finland ... lidande ... islam och ekonomi ... att vilja döda de rika Artiklarna om Ralph Reed, Frederic Bastiat och kroppsvätskor finns ej på nätet. I Neo om… ...finanskrisen – Hausse för politiken ...min berättelse om svårigheten att få barn och hur jag fick min dotter – Fem år av längtan ...Sagolika Sverige om ett familjepolitiskt mirakel ...presidenten som planerade krig mot en ost – Matkrig pågår ...sura svenska reaktioner på Ronald Reagans uppmaning – Tear down this wall ...kristdemokraternas förnyelse – Så ska det låta

Bloggåret 2009 januari till juni

Wed, 06 Jan 2010 23:00:22 +0000

Januari Jag ordnade precis som förra året tävlingen Årets förmyndare. Vann gjorde Svenska Dagbladets nyhetsredaktion. Andra skrattretande företeelser som kritiserades var kristdemokraternas förslag om föräldrautbildning och att vänstern fortfarande 2009 inte hade något större i tankarna än att försöka stoppa en tennismatch. Och så undrar de varför inte ens finanskrisen lett till ett uppsving för vänstern? Aftonbladet ordnade bloggala, och bland de nominerade i klassen politik var Carl Bildt att betrakta som vänsterextremisten. De gröna började bygga på sin nya image med en plädering för höga hus och förtätning av innerstaden och jag hade även en glad ideologisk debatt om tillväxt med Anders Wallner. Minns ni ens diskussionen om Liza Marklunds ”sanna berättelse” Gömda? Jag hade helt glömt bort det, och ändå ordnade Neo seminarium om saken när det blåste som mest. Och så gick Anders Isaksson ur tiden, en av Sveriges intellektuella som lämnar ett stort tomrum efter sig. Februari Regeringens emotsedda kulturutredning kom, och jag förutspådde byråkraternas julafton. I kulturdebatten passade jag också på att kritisera gammelsossen Bengt Göransson. Men visst finns det kommunal kulturpolitik som jag gillar. Svenska Dagbladets alarmistiska ådera kom åter i dagen när deras matskribent Henrik Ennart försvarade akrylamidlarmet (som avfärdats av samma tidnings vetenskapsskribent). Samma tidning hade också en rätt obehaglig vinkel när de berömde skvallrande läkare som inte var nöjda med vissa kvinnors förmodade skäl att göra abort, vilket jag kritiserade. I Neo skrev vi om att våren bjöd lite av en liberal islossning efter diverse protektionistiska uttalanden under hösten. Den fortsatte när Gunnar Hökmark startade kortståg mot protektionismen i sin upptakt till EU-valet i juni. Inför bokrean konstaterades att överdrivet romanläsande en gång var sin tids folkhälsohot, korrelerat till sjukdomar som förkylningar, gikt, förstoppning och hemorrojder, liksom med hypokondri, nervklenhet, epilepsi, melankoli och förhöjd känslighet. Mars Det blev ett par rätt långa ideologiska debattinlägg. Framför allt ett inlägg i debatten om Iorliberalism vs Panglossliberalism mot Johan Karlsson och Karl Palmås. Karlssons svar kom först i november och var mycket hovsamt. För att underlätta radade jag upp vad som återstår att besvara. Det blev också en längre kritik av Martin Wolff om Keynes, Hayek och finanskrisen, ett konstaterande att kulturpolitik är utsugning av arbetarklassen apropå en utmärkt artikel av tidigare kulturborgarrådet (v) Per Sundgren och så läste jag Nina Eastons Gang of five, en fascinerande historia om 90-talshögerns amerikanska portalfigurer som bland annat ger perspektiv på frågan om lojalitet eller intellektuell opposition, där det senare emellanåt betraktas som ett tjusigt sätt att hålla händerna rena men till priset av att sakna politiskt inflytande. Detta till en artikel om Ralph Reed till Voltaire (ej på nätet). Alkoholutredningen presenterades, med förslag om skärpt paternalism. En välkommen ny bekantskap apropå detta var Mark Majzner som bjöd på middag med fantastiska viner en mörk vinterkväll, importerade tack vare EU:s nya regler. En annan trevlig bekantskap denna månad var torylibertarianen och EU-kritikern Daniel Hannan, som Neoredaktionen träffade under ett besök i Strasbourg via Nils Lundgren. Mindre trevligt var det att läsa DN:s stagnerande ledarsida. Till slut blev jag tvungen att ställa frågan vad som hänt med den så lovande och läsvärde Peter Wolodarski? Den bästa nyheten var att värnplikten skulle avskaffas. Sura miner hos Svenska Dagbladet vilket fick mig att tänka på Montesquieu, men den här välkomna reformen är något jag faktiskt tar lite credd för. April April, april. Följde upp 2008 års modeblogg med ett ännu ambitiösare skämt när jag och miljöpartiets Maria Ferm helt enkelt bloggade åt varandra. Hon skrev att jag skulle börja på Folkhälsoinstitutet (jo, jag fick en och annan gratulation) och jag om att miljöpartister numera bryr sig om utseende, ett aprilskämt så bra att det faktiskt ledde till en Expressenartikel. Jag bjöd även in Johan Norberg och Boris Benulic till miljöpartiets kongress. På Neobloggen skämtade vi om varningstexter på fotbollsbiljetter, av folkhälsoskäl. Det är än så länge bara ett skämt. Timbros frihetsvecka inleddes med debatt mellan Johan Norberg och Roland Poirier Martinsson. Det fick mig att reflektera om hur konservatismen och liberalismen mäts med skilda måttstockar, dessutom kritiserade jag Håkan Boströms socialliberalism i DN med hjälp av Bastiat som jag då skrev en artikel om. KD-Inger blev ett begrepp i bloggosfären, och frågan var om hon var på riktigt. Det var hon inte, men på Neobloggen påminde jag om verklighetens KD-Inger. Vid researchen till en Timbrorapport stötte jag på det chockerande faktum att Svenska författareförbundet via sin socialdemokratiske representant när tekniken var ny ville förbjuda videofilmer eftersom en ordning där folk väljer själva vad de vill se skulle avvika ifrån de av riksdagen stipulerade kulturpolitiska målen. Sådant var kulturklimatet vid 1980-talets början. Maj Släppte rapporten Medierna, medierådet och moralpaniken på Timbros Medieinstitut. Där konstaterade jag att mediebevakningen av datorspel är mycket mer nyanserad och mån om att alla parter kommer till tals, än motsvarande mediebevakning när videofilmerna kom till Sverige. Det blev en rätt kul presentation involverande vännen Magnus Betnér och en förvånansvärt myndighetskritisk Siewert Öholm. Skrev om debatten på Neobloggen, på Second Opinion och följde upp med en utläggning om mjuk paternalism riktad till Siewert Öholm. Neoredaktionen stod i startgroparna inför Stockholm maraton, det gick väl sådär. Samma dag som loppet gick postade jag ett maratoninlägg om varför jag skulle rösta på Christofer Fjellner i EU-valet. Kring detta val kunde jag också konstatera att sossarna har en ambivalent inställning till retuschering, skärskåda folkpartiets jordbruksreformer och konstatera att piratpartiet blev valrörelsens Obama. Skillnaden mellan regeringen och oppositionen reducerades till löften om mer pengar till kommunerna, konservativa fortsatte sura om värnplikten och jag ställde frågan till miljödebattören Andreas Malm: Om du kan åstadkomma samma resultat med repression eller med rikedom, vad skulle du välja? SVT började reprisera klassiska Hedebyborna vilket fick mig att reflektera över det ironiska i att denna serie med sina många försupna karaktärer är förlagd i vad vänner av totalkonsumtionsmodellen kallar den nyktra parentesen. Juni Sommaren innebar både flytt, bredbandsskugga och uppgiften att skriva ett färdigt utkast till min bok om förmynderi, så det blev lite sparsamt med avtryck. Noterade dock Systembolagets sexistiska reklamkampanj och några kommentarer om upphovsrättsdebatten i min Neospalt i nr 3 gav följddebatt med Andreas Ekström i en postning om moralisk ekonomi och skäggiga trummisar. Fortsättning här.

Jag hade fel

Fri, 25 Dec 2009 16:58:34 +0000

”Visste du att det är farligare att vara något kilo för smal än tiotals kilo för tjock?” Det är första meningen på baksidan av min bok Peta inte i maten! Jag har många gånger ångrat den eftersom den slår an precis den alarmistiska ton och övertolkning av epidemiologiska studier som jag ägnar boken åt att kritisera. Meningen var att satirisera över denna ton, inte att oroa smala, men det framgår inte. Tvärtom. I boken lyfter jag också fram de diagram ur studier som visar ett U-format samband mellan vikt och dödlighet, där risken med att vara för smal funnits betydligt större än med att vara för tjock. I detta hade jag förvisso flera trovärdiga källor i de studier som då var kända (och jag redovisar den sjuksköterskestudie som inte funnit något sådant U-samband). Men det är klart att jag med nybörjarens förtjusning över det omvända sambandet lyfter fram detta i boken, snarare än att iaktta den försiktighet man alltid ska tolka den här typen av data med. Nu visar en ny studie att påståendet inte bara är överdrivet, utan helt fel i sak, vilket uppmärksammades i medierna på julafton. Den nya metod som använts i denna studie är att studera fäders och mödrars dödlighet vilket ska isolera BMI och alltså fetma respektive undervikt som orsaksfaktorer. Om denna metod är bättre vet jag inte, men studien visar på högre risker för fetma än tidigare studier påvisat, liksom att sambandet i andra studier mellan låg vikt och dödlighet är ett omvänt orsakssamband (vilket förvisso även dessa tidigare studier försökt eliminera). Smala ska alltså enligt denna studie inte oroa sig alls för sin hälsa (såvida de inte röker eller lever och äter osunt för att bli smala). Inget intellektuellt renhållningsarbete är så viktigt som att korrigera sig själv när nya fakta motsäger vad man påstått. Särskilt som jag gjort mig bred när senare studier tycks ha belagt min och bokens klärvoajans.

God jul!

Thu, 24 Dec 2009 11:17:51 +0000

Avverkat löppass, snart dags för julsnaps och goda kramar till barnen. En god jul till er alla. Men huka er nykterhetsivrare, folkhälsoråd, Systembolagsapologeter och andra förmyndare, för nu laddar jag om. Tills vidare: Kenneth Ålborg.

Be afraid, be very afraid

Fri, 18 Dec 2009 16:37:31 +0000

Starten för socialdemokraternas omtalade dörrknackningskampanj kan väl sägas ha gått sådär...

Om diktaturkramande miljövänner

Tue, 15 Dec 2009 08:14:10 +0000

Jag skriver i Expressen om Pär Holmgren som vill avskaffa demokratiska val och om klimatalarmisternas vurm för diktaturens metoder, planerad ekonomi och familjebildning. Det är hög tid att lämna restriktions- och ransoneringsspåret och hitta konstruktiva lösningar på klimatproblemen. Ronald Bailey ger en utmärkt introduktion i nya numret av Neo. Undrar förresten hur det känns för miljöpartiet att i år ha delat ut ett pris till någon som enligt egen utsago länge förespråkat demokratins avskaffande? Eller att kommunala skattepengar använts för att låta diktaturkramaren turnera bland landets kommuner. Inte så värst klimatsmart, va? Ledaren för Sveriges snart enda tillåtna parti? Ni har väl för övrigt inte missat att jag nästa år blir kollega med favoriten Johan Ingerö på Neo. En anledning så god som någon att förnya sin prenumeration. Det gör man för övrigt till ett synnerligen förmånligt pris just nu till jul, 6 nr för 295 kr. Passa på att ge bort en prenumeration till någon som behöver.

Murdebatt

Mon, 16 Nov 2009 20:10:23 +0000

På Neobloggen har jag skrivit två längre inlägg om murar. Det första är en introduktion och utveckling av Neo nummer 5 – 2009 som hade tema: Riv murarna! Det andra är en replik på Dick Erixons försvar för vissa murar och gränshinder. Hans Lindströms karikatyr är kul i sammanhanget eftersom diskussionen har kommit att handla mycket om Israels murbyggen, som oavsett vad man tycker reser svåra frågor. Dessutom skapade bilden när den publicerades en upprörd karikatyrdebatt där DN fick ta emot vildsinta anklagelser om ”antisemitism”, vilket visar att muslimer inte har monopol på organiserad exploatering av förföljelsemani. Debatten i kommentarsfälten på Neo har varit befriande fri från den typen av övertramp och på det hela taget varit informativ och saklig.

Kan kristdemokraterna eller miljöpartiet bli frihetspartier?

Sat, 14 Nov 2009 00:23:49 +0000

Det här året har sett frihetlig profilering från två oväntade partier. Dels är det kristdemokraterna som börjat tala om att rulla tillbaka politiken och lämna människor i fred. Möjligheterna att göra politik av den retoriken undersöker jag i ett reportage i nya numret av Neo, artikeln Så ska det låta finns också på webben. Den andra kandidaten är miljöpartiet, vars liberala sidor Johan Norberg beskriver på Newsmill. De har profilerat sig väl i frågor om nätfrihet, och tagit flera steg bort ifrån den tidigare civilisationskritiken. Här kan det vara läge att påminna om den ”glada debatt” jag hade med Anders Wallner som på ett rätt bra sätt kontrasterar de ideologiska synsätten. Jag skrev en kritik av tillväxtmotståndaren Christer Sanne Nolltillväxt vad betyder det? Anders replikerade i Låt oss prata om tillväxt och min replik på detta blev Pekfingret vs den osynliga handen. Sammanfattningsvis var vi inte överens, men Anders var glad över mitt besked att frihet går före tillväxt och jag var glad att miljöpartiet ändå gjort upp med så mycket av sin tidigare fientlighet mot städer och handel. Fast liberaler är de ju inte, miljöpartisterna, inte ens enligt egen utsago. Som aprilskämt i år bytte jag blogg med Maria Ferm, och att det här inlägget var ”funny because it’s true” var tydligt redan då. Efter Johans flirt på Newsmill kanske det även blir allvar av det här. Drömma kan man ju alltid.

This wall will fall beliefs become reality

Mon, 09 Nov 2009 14:01:47 +0000

Jag har en likhet med Åsa Linderborg. Vi tycks båda ha svårt att hålla tårarna borta en dag som denna. Men medan Linderborg gräms i sin bitterhet över diktaturen som rasade, fäller jag en tår eller två av pur glädje. ”Man skulle åka ner dit och bara gråta” sade farsan när vi såg festscenerna från Berlin. Han menade av helt andra skäl än i den Linderborgska familjen, vi njöt av att människor fick komma samman och förenas utan kulsprutehot. Berlinmurens och kommunismens fall var så oerhört vackert, så stort och betydelsefullt och rätt. När Ronald Reagan i sitt klassiska tal från 1987 kommer till passagen där han vänder sig till Gorbatjov och ber honom öppna porten, riva muren, då får jag återigen kämpa hårt med tårarna. Andra svenskar var betydligt ljummare, både till Reagans budskap om att riva muren och när Berlinarna gjorde det. Det senare skildrade Jens-Christian Brandt på DN Kultur av alla ställen briljant redan för 5 år sedan i Festen vi missade. Dagen till ära har Neo lagt upp min artikel om de svenska pressreaktionerna på Reagans tal från Neo nr 5 – 2009. ”Tomma ord” var exempelvis DN:s reaktion på tanken om ett enat Berlin. På Neobloggen finns alla artiklar ur senaste temat. I posten passar jag även på att påminna om att idag byggs nya murar av exempelvis EU, USA, Israel och Iran för att separera människor och stänga gränser. Det var fel då, det är fel nu. Tear down these walls.