Dubbelt upp en blogg om att få tvillingar

Penisavund

Sun, 21 Mar 2010 08:19:15 +0000

Det första H säger till mig när han slår upp ögonen på morgonen: Har du ingen snopp, mamma? Jag: Nä. H: Inte alls? Jag: Näpp. H tittar på mig med stort medlidande: Men du har en sen. Sedan har du en snopp, mamma. Jag: Tror du det? En stund senare låtsas han ge mig något i handen. Här får du mamma, här får du en snopp av mig. Jag: Åh, tack H. Tack så mycket.

Döda lite tid...

Sat, 20 Mar 2010 19:53:12 +0000

... behöver ingen tvillingförälder göra. Alla andra tvillingintresserade kan kolla in den här länksamlingen som Sveriges Radio har samlat ihop på sin hemsida.

Coolast på Liljeholmskajen

Thu, 18 Mar 2010 09:49:50 +0000

Jag längtar till augusti, september någon gång. Varför då? undrar ni. Är inte maj, juni roligare? Jo, men till sensommaren kommer tvillingarna ha växt i de fina overallerna från Duns med svampar och äpplen på, som våra kompisar Monique och Peter haft den goda smaken att köpa. Redan i maj hoppas jag att de kan använda de superfina handtryckta sparkdräkterna som inhandlats av de otroligt stilmedvetna kollegerna på min sambos jobb. Kanske vi kan använda dem tidigare om tvillingarna håller samma viktökningstakt som de gjort hittills. Nä, nu måste jag sluta blogga och amma i stället!

Hyllad tvillingbok blir film

Mon, 15 Mar 2010 19:50:17 +0000

Just nu pågår sökandet efter ett enäggstvillingpar som kan spela huvudrollerna i filmatiseringen av av Peter Pohls Augustprisbelönade ungdomsbok "Jag saknar dig, jag saknar dig!" Boken är verklighetsbaserad och handlar om fjortonåriga Tina som blir ensam kvar när hennes enäggstvilling Cilla omkommer i en bilolycka. Verklighetens "Tina" heter Kinna Gieth. Hon tog själv kontakt med Peter Pohl 1990 för att berätta att hon och hennes tvillingsyster Jenny blivit så berörda av Pohls tidigare tvillingskildring i "Alltid den där Anette!", där en av tvillingarna dör. Enligt Kinna hade boken fått dem att prata om hur det skulle kännas om en av dem skulle gå bort. Bara några veckor senare hände just det – Jenny omkom i en trafikolycka. Samarbetet med Peter Pohl blev ett sätt för Kinna att bearbeta sorgen. Filmen kommer att regisseras av Anders Grönros, som står bakom prisbelönade filmer som "Glasblåsarns barn" och "Agnes Cecilia". I höst ska den enligt planerna ha premiär på vita duken.

Det blev pannkaka av allt

Sat, 13 Mar 2010 22:23:46 +0000

H lyckades få till två favoriter i ett när vi bakade kokosbollar i dag. "Mamma det blev fel, det blev pannkaka i stället", sa han och visade sina platta kokosbollar. Gott blev det i alla fall. Och sådär härligt kladdigt som alla tvååringar älskar. Kan passa bra även som söndagsaktivitet för dem som behöver lite uppmuntran i form av kalorichock. Ingredienser: 150 g smör 2 dl strösocker 3,5 dl havregryn 1 dl kokosflingor 1,5 msk vaniljsocker 4,5 msk kakao 2-5 msk bryggt kaffe (en smaksak hur mycket) Garnering: kokosflingor eller pärlsocker

Vi är inte ensamma

Fri, 12 Mar 2010 09:20:19 +0000

Jag har haft lite skuldkänslor över att just mina killar drabbades av RS-virus så fort vi kommit hem. Kanske spritade jag inte händerna tillräckligt noga, kanske hade vi inte städat tillräckligt hemma, kanske var det förkastligt att låta H gå till dagis de första dagarna tvillingarna var hemma. Men så brukar jag tänka på den andra familjen som vi stötte ihop med på akuten, som vi träffat på neo bara några dagar tidigare och som också hade drabbats. De verkade ju vara ordentliga människor. Och dagens artikel i Expressen är ju också bara en bekräftelse på det vi upplevde på akuten under de tio dagar vi var där. Att RS-viruset tycks ha slagit till mot rekordmånga barnfamiljer i Stockholm i år. Oddsen att bli smittade var rätt låga. Kanske hade det inte hjälpt om vi så hade badat i handsprit varje gång vi skulle ta i våra bebisar.

Mot ljusare tider!

Tue, 09 Mar 2010 15:06:02 +0000

I fredags kom tvillingarna hem igen. Efter sammanlagt 25 dagar på sjukhus och fem dagar i exil hos farmor och farfar verkar det som livet som trebarnsfamilj äntligen kan börja! Då hade både jag och H tampats med svår vinterkräksjuka (den är kanske alltid svår?) och isolerat oss från omvärlden ytterligare ett par dygn för att inte smitta. Nästa vecka blir vi utskrivna från neonatalavdelningen, tills dess har vi haft sköterskan Mona som kommer hit och väger och mäter tvillingarna varannan dag. Vi har varit osäkra på hur mycket de egentligen fått i sig, när tvillingarna vägdes i dag kom kvittot på att de äter som de ska. E väger nu omkring 2300 gram och R väger 3200. E har gått upp 40 gram på ett dygn. Och snart är det vår!

Alla dessa chokladaskar

Mon, 08 Mar 2010 11:52:12 +0000

Det finns en föreställning om att den som är gravid ska ligga på soffan och äta chokladpraliner hela dagarna. Så jag fick ett antal sådana av omtänksamma människor i min närhet under min graviditet. Sedan finns de tydligen de som tycker att när man som bäst behöver unna sig de där stunderna av skamlöst frosseri är ju när all tid sedan går ut på att amma, byta blöja och lista ut vad de små varelserna egentligen är missnöjda med. Så jag fortsätter att få chokladkartonger, den här sista kanske den lyxigaste hittills. De måste ju ätas upp och någon måste ju göra jobbet. Så tack, Metro, det ska bli gött!

Ny ramsa

Thu, 04 Mar 2010 20:59:19 +0000

H har kommit på en ny ramsa (eller är det något man lär ut på dagis?). I dag gick han några steg efter mig och framförde den högt och ljudligt, hela vägen till affären. Den går så här: Mamma bajsar, bajsar hela dan umpa, umpa, bajsar hela dan (repeat)

Aldrig mer barnakuten i februari!

Thu, 04 Mar 2010 10:24:02 +0000

Som nybliven tvillingförälder är det vissa saker man framför allt ska undvika. För det första ska man undvika att låta barnen smittas av RS-virus. Sedan ska man absolut låta bli att hamna på barnakuten i februari. Tiden där var den tuffaste utmaningen hittills i tvillingarnas liv. Att se sina barn lida är ju jobbigt i sig. Att se E kämpa med (mot!) den där andningsmasken var vidrigt. Men frågan är om det inte blev än värre för hans föräldrar när den där masken togs bort. Så länge den behövdes hade vi en sköterska som aldrig lämnade salen, där en av oss övernattade. Vi turades om att vara där och vara hemma med H, men när han var på dagis kunde vi ses på sjukhuset och gå i väg och luncha på restaurang Rackarbacken. Några kulinariska höjdpunkter erbjöds det inte i sjukhusets personalmatsal, men det var vår chans att komma ifrån den klaustrofobiska sjukhussalen. När masken sedan togs bort ändrades plötsligt premisserna. Eftersom vi låg på akuten blev vi ständigt nedprioriterade när barnen bara behövde syrgas, koksaltinhalationer och antibiotika. Vi kunde aldrig själva fick lämna det lilla varma och syrefattiga rummet, där man inte heller kunde öppna några fönster när det var 10 minus utomhus. På kvällar, nätter och helger var en av oss själv med två sjuka och för tidigt födda bebisar som vi bara haft hemma hos oss fem dagar under deras liv. Plötsligt skulle jag ensam dra retention (kontollera sonden), sondmata, amma (om den av oss med tuttar var där) var tredje timma hela natten. Samtidigt skulle vi hantera de ständigt larmande apparater som inte ens sjukvårdspersonalen förstod sig på (de lever sina egna liv, som en läkare sa). Utan någon att rådfråga eller prata med. Att barnen till och från dessutom skrek hysteriskt flera timmar i sträck utan att jag lyckades hitta felet gjorde att jag var nära ett sammanbrottet flera gånger. Jag tror att jag sov högst två timmar åt gången de sista nätterna och kanske fyra, fem timmar sammanlagt på en natt. Bara det kan ju göra en tokig. Men vem kan klaga när personalen har fullt upp med barn som inte kan andas? Ursäkta mig, nu har ni glömt att ge mig barnens mat trots att jag bett om det tre gånger! Ja, men det beror på att vi upptagna med ett barn här som har svårt med andningen. Ursäkta, jag har blodsockerfall och måste ha något att äta från köket (vi fick inte själva gå in där på grund av infektionsrisken) om jag ska orka med att trösta mina bebisar. Ja, fast just nu är det ett barn som har det lite jobbigt... Klart att deras prioritering är alldeles korrekt. Och jag vet – RS-viruset härjar värre än på många år, samtidigt som kräksjukan slagit knockout på halva befolkningen i Stockholm. Det är högsäsong på akutmottagningarna, men då behövs det uppenbarligen mer personal! Den sjuksköterska som skulle ta hand om mig och mina barn en natt berättade att hon jobbade mellan 14 på eftermiddagen till 07 på morgonen – förmodligen för att jag skulle ha större förståelse för situationen på avdelningen. Det var samma sköterska som glömde hämta mat åt mina barn tre gånger i rad, och det är ju förståeligt efter omständigheterna. Det värsta var känslan att vara helt utlämnad till personal som inte hade sovit, inte själva hann äta lunch och som ibland inte ens hade tid att titta in i rummet när man tryckt på larmknappen. Hade jag haft ETT barn, hade jag nog kunnat hantera situationen. Men med två barn och lika många händer kändes det ibland som att jag också bara ville lägga mig ner och skrika. Jag är så tacksam för att jag redan bytt några blöjor i mitt liv när tvillingarna kom. Annars vet i sjutton om jag klarat tiden på akuten med den mentala hälsan i behåll.

Dubbelt upp  en blogg om att få tvillingar