<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel>
<title>This is my side of the story</title>
<description></description>
<link>http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.1985391</link>
<lastBuildDate>Wed, 25 Feb 2009 10:08:50 +0000</lastBuildDate>
<generator>Polopoly</generator>
<webMaster>metrobloggen.se@metro.se</webMaster>
<category>föräldrar och barn</category>
<category>studentlivet</category>
<category>betraktelser</category>
<ttl>30</ttl>
<image>
<title>Metrobloggen</title>
<url>http://www.metrobloggen.se/gui/rss_logo.jpg</url>
<link>http://www.metrobloggen.se</link>
<width>144</width>
<height>22</height>
</image>
<item>
<title>Jag vågade!</title>
<description>Jag har &amp;quot;fegbloggat&amp;quot; i &amp;ouml;ver ett &amp;aring;rs tid nu med l&amp;ouml;senordsskyddad blogg p&amp;aring; grund av att jag &amp;auml;r lite utav en os&amp;auml;ker m&amp;auml;nniska, jag &amp;auml;r hemskt nerv&amp;ouml;s &amp;ouml;ver vad andra ska tycka om det jag skriver. Men idag best&amp;auml;mde jag mig! Idag &amp;auml;r dagen D, fr&amp;aring;n och med nu ska jag blogga offentligt. K&amp;auml;nner mig grymt nerv&amp;ouml;s och darrig i fingrarna. Men skam den som ger sig, idag har jag &amp;ouml;vervunnit en&amp;nbsp;av mina&amp;nbsp;miljoner r&amp;auml;dslor.... Varmt v&amp;auml;lkomna till Soffpotatisens underbara v&amp;auml;rld!&amp;nbsp;</description>
<link>http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.7562595</link>
<guid isPermaLink="false">19.7562595</guid>
<pubDate>Wed, 25 Feb 2009 10:08:50 +0000</pubDate>
</item>
<item>
<title>Sinnesförvirring och död undulat</title>
<description>Det r&amp;aring;der total kaos hos familjen Y. Man kan fundera p&amp;aring; om det handlar om stress eller bara ren sinnesf&amp;ouml;rrvirring? Idag satt jag och&amp;nbsp;lilla A&amp;nbsp;framf&amp;ouml;r tvn och tittade p&amp;aring; en repris av djur akuten. Familjen X kom in till veterin&amp;auml;ren med sin undulat, den hade en kn&amp;ouml;l under ena vingen som veterin&amp;auml;ren konstaterade var en tum&amp;ouml;r. Det fanns inget att g&amp;ouml;ra f&amp;ouml;r den lilla f&amp;aring;geln och familjen X fick ta beslutet om de skulle avliva f&amp;aring;geln p&amp;aring; plats. Beslutet togs v&amp;auml;ldigt snabbt och familjen X tog farv&amp;auml;l och fick g&amp;aring; ut i v&amp;auml;ntrummet. Kvar i rummet, tillsammans med veterin&amp;auml;ren, sprutan och den skokartong som blev det sista hem han hade, var den lilla undulaten.&amp;nbsp;Ja egentligen var vi ju betydligt fler i det d&amp;auml;r rummet, ca ett par miljoner tv-tittare som t&amp;aring;r&amp;ouml;gt f&amp;ouml;ljde den lilla undulatens sista minutrar i livet. Veterin&amp;auml;ren gav den s&amp;ouml;vande dosen och h&amp;ouml;ll f&amp;aring;geln i sin hand. Nu &amp;auml;r det&amp;nbsp;bara ett par sekunder kvar innan hj&amp;auml;rtat slutar sl&amp;aring; sa hon. Sedan var det &amp;ouml;ver. I n&amp;auml;sta kamera sekvens fick man se henne l&amp;auml;mna &amp;ouml;ver skokartongen till en gr&amp;aring;tande familjen X, jag har lindat in honom i&amp;nbsp;lite papper s&amp;aring; att han har det varmt och gott sa hon samtidigt som lillebror gav storasyster en kram och sa han sover nu va? Sedan&amp;nbsp;kom ett reportage om ett &amp;aring;snesto som eventuellt blivit dr&amp;auml;ktig. I soffan satt jag med r&amp;ouml;dgr&amp;aring;tna &amp;ouml;gon och tyckte att livet var or&amp;auml;ttvist. Kv&amp;auml;llen tillbringade familjen Y vid tvn, en ganska vanlig syn hemma hos oss. Pl&amp;ouml;tsligt kom jag p&amp;aring; att vi hade slut p&amp;aring; mj&amp;ouml;lk och p&amp;aring;l&amp;auml;gg,&amp;nbsp;stora A&amp;nbsp;fr&amp;aring;gade om han skulle &amp;aring;ka in till stan och handla. Vi memorerade tillsammans vad vi beh&amp;ouml;vde och han gav sig iv&amp;auml;g, mj&amp;ouml;lk, p&amp;aring;l&amp;auml;gg, gr&amp;ouml;nsaker och en pastasallad repeterade han innan han f&amp;ouml;rsvann ut genom d&amp;ouml;rren.&amp;nbsp;&amp;nbsp; Efter 40 minuter kom han tillbaka med en p&amp;aring;se fr&amp;aring;n Statoil, i den l&amp;aring;g tv&amp;aring; baguetter med skagenr&amp;ouml;ra, en pastasallad och ett kvitto. Men vad &amp;auml;r det h&amp;auml;r undrade jag, var &amp;auml;r mj&amp;ouml;lken och det andra du skulle handla. F&amp;ouml;rvirrat med ett leende p&amp;aring; l&amp;auml;pparna svarade han det var s&amp;aring; mycket folk i butiken, jag har aldrig varit med om liknande blev alldeles f&amp;ouml;rvirrad. Jag kom p&amp;aring; att jag gl&amp;ouml;mt k&amp;ouml;pa mj&amp;ouml;lk, p&amp;aring;l&amp;auml;gg och gr&amp;ouml;nsaker n&amp;auml;r jag kommit halvv&amp;auml;gs hem. Men jag k&amp;ouml;pte en korv med br&amp;ouml;d, den var god sa&amp;nbsp; han och klappade sig p&amp;aring; magen.</description>
<link>http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.1985466</link>
<guid isPermaLink="false">19.1985466</guid>
<pubDate>Sun, 23 Mar 2008 11:42:03 +0000</pubDate>
</item>
</channel>
</rss>