En Fibromorsas Bekännelser

Fel Låt Vann - IGEN

Sat, 13 Mar 2010 21:51:14 +0000

Även i år vann en av de två sämsta låtarna och sångerskan med den hemskaste rösten i hela festivalen Jag gillar INTE förra årets operagalande. Det är nog som store grabben uttryckte det: - Det kittlas och sticker nästan i näsan när hon sjunger Årets vinnare låter som ett vilsekommet får.... bääää-äää på dej Anna, jag kommer definitivt inte hålla på dej i Europafinalen! Dessa var mina och sambons absolut överlägsna favoriter i år: och Denna tillhörde också en av mina favoriter (dock inte sambons), men låter nog lite för mycket musical för att passa in i denna tävlingen: Store grabbens klara favorit var denna: ...och när han fick veta att sångaren är lillebror till Bolibompa-Nassim, blev han ju inte mindre populär i grabbens ögon precis Lillkillen satt och hejade på Nr 3 under hela omröstningen och jublade när den låten fick poäng. När de sedan drog snabbreprisen, såg han snopen ut när de körde nr 3: - NEJ INTE DEN , sa han ilsket Men när de drog i gång denna låten, började han digga med hela kroppen och sa glatt: - Den var det ju! Och det kanske inte är så konstigt, det var nog den som passade en 3-åring bäst. Den låter lite mer likt en barnvisa än de andra bidragen. (Han var dock väldigt ensam i vår familj om att gilla den låten överhuvudtaget.) Att vinnaren var kass, håller hela familjen med om och kidsen höll till och med för öronen när hon sjöng igen när omröstningen var klar

Från Förtvivlad Till Förbannad

Sat, 13 Mar 2010 14:06:21 +0000

Pappret från FK har äntligen kommit!! Det är sjukt att det ska behöva ta dem TVÅ VECKOR att skicka ut ett papper efter att de ringt och talat om att de kommer ge avslag. De skithögarna skickar dessutom med B-post för att man ska få vänta ännu längre - trots att de vet att jag stått utan pengar sen oktober. I pappret står följande: "Fk bedömer att det medicinska underlaget i ärendet visar att arbetsförmågan sannolikt är nedsatt i arbeten som förutsätter en fullgod fysik eller psykisk funktionsförmåga, till exempel arbeten som innehåller betydande inslag av tunga eller belastande arbetsmoment eller arbeten som kräver en hög grad av kroncentration eller en god stresstålighet. I arbeten utan dessa krav framkommer inga väsentliga medicinska arbetshinder som kan antas sätta ner arbetsförmågan med minst en fjärdedel för minst ett år. Rätt till sjukersättning föreligger därmed inte" I klartext betyder det alltså att jag inte kan arbeta som brandman eller hjärnkirurg, men ska klara vilka andra jobb som helst - på heltid dessutom! Ett lagerjobb kanske? Eller varför inte inom sjukvården i övrigt? För det är ju bara typ brandman som kräver en fullgod fysik menar jag. Fortsättningsvis står det: "Försäkringskassan har mottagit dina synpunkter på förseslaget beslut men det förändrar inte FKs stallningstagande" Jo det märkte jag nog samtal nr 2!! Kärringen verkade ju inte ens ha läst det sista jag skickade in!!! När jag frågade henne, slingrade hon sej som värsta politiken. Så trots ett läkarutlåtande där det klart och tydligt står "hon kan inte stå till arbetsmarknadens förfogande och bör få 100% sjukersättning även i fortsättningen" och trots mina tre fullskrivna A4 där jag detaljerat beskrivit mina problem, kunde de ge mej avslag med hjälp av ett enda telefonsamtal (samtal nr 2 var ju bara för att "kommunicera mej" att jag fått avslag, som hon själv sa) Nu har min förtvivlan övergått i ilska och med papperna här, kan jag äntligen gå vidare och begära omprövning! Hellre förbannad än förtvivlad - då kan man åtminstone få nåt gjort!! Det som gör mej mest förbannad, var att jag i detta brev blev "erbjuden att träffa handläggaren tillsammans med arbetsförmedlingen". Det är samma handläggare som jag under hennes egen utredning bara har fått tala med i telefon, för hon sitter nere i Linköping och jobbar!!! INNAN hon skulle ta beslut om min arbetsförmåga, var det inte tal om att få nåt möte med henne, men nu efter avslaget, då minsann går det bra! Var hon kanske rädd att se att jag verkligen är så sjuk som både jag och min läkare skriftligen intygat? Det hade kanske varit svårare att kalla mej fullt arbetsför då?? Nåt möte med henne och arbetsförmedlingen tänker jag i vilket fall som helst inte ta, jag går istället vidare med begäran om omprövning och hoppas det finns NÅN vettig människa på FK som är läskunnig åtminstone.....

Ännu En Natt.....

Tue, 09 Mar 2010 23:13:47 +0000

Resten av familjen snusar gott sedan längre. Själv sitter jag med ännu en ångestfylld natt framför och vet inte vad jag ska ta mej till. Tiden rinner ut. Snart ska vi ut med TVÅ månadshyror och det är snart 5 månader sen jag senast fick några pengar från FK. Jag har inte ens fått några nya papper efter förra samtalet med FK. På dessa papper skulle det stå hur jag går vidare för att få äredet omprövat.... det känns som om de medvetet håller kvar sina papper för att vara helt säkra på att knäcka mej helt medans jag väntar, så jag inte orkar gå vidare med ärendet sen. Men jag MÅSTE gå vidare med det, vi kan inte leva enbart på sambons lön (TACK O LOV att han fick ett jobb äntligen!!!). Men jag kan som sagt inte göra något förrän de behagar förära mej det förhatliga avslaget skriftligen.... Min läkare fick jag ju ingen mer hjälp av, hon tyckte (till skillnad mot vad FK ansåg) att hon skrivit tillräckligt på första Läkarutlåtandet. Därför har jag googlat runt o letat efter nån annan läkare att vända mej till. Jag vet inte vilken ände jag ska börja nysta i. Jag vet inte hur jag ska orka reda ut denna härvan. Jag vet inte hur vi ska klara oss under tiden jag får ny prövning och eventuella rättsliga instanser framöver. Jag har inte blekaste aning om hur lång tid allt kan ta. Jag vet bara att detta tär på mej. Det tär på mej nåt vansinnigt. Jag orkar inte vara den glada mamma mina barn förtjänar och behöver. Även om jag inte hjular runt och tjoar glatt i vanliga fall heller (pga fibron), så brukar jag åtminstone orka läsa lite för dem ibland, orka lyssna på allt de vill berätta och ha mer tålamod när de hittar på nåt de inte borde. Men nu orkar jag inte ens le spontant när de kommer. Det blir mest ett fejkat leende som mest liknar en grimas. De kommer allt för ofta in till mej och ser tårarna som rinner - även om jag gör allt jag kan för att dölja det för dem. "Mamma har ont" försöker jag förklara bort det med varje gång, men store grabben går inte på det längre. Han blir orolig. Inte så konstigt - det skulle jag med blivit om jag som 8-åring sett min mamma med tårfyllda ögon flera gånger om dan..... Det är inte bara mej FK skadar genom sitt omänskliga beteende - mina barn drabbas, sambon får kämpa med att ge mej kraft efter en lång, fysiskt krävande dag på jobbet, istället för att kunna komma hem och bara koppla av och njuta av att vara ledig med familjen. Jag försöker hålla det för mej själv, men jag är ingen robot, jag kan inte stänga av min oro och mina känslor bara med en knapptryckning. Om jag ändå bara kunde få bli frisk som genom ett trollslag och kunna ta mej ut på arbetsmarknaden igen. Bli frisk och ha rätt till A-kassa och chansen att få ett jobb med vettig inkomst varje månad. Om jag bara kunde få bli frisk i natt och slippa kämpa mer mot FK.....

Sverige Är Fantastiskt - NOT

Tue, 02 Mar 2010 12:40:03 +0000

Vad är det för land vi lever i? Förr var jag stolt över att vara svensk, men nu skäms jag faktiskt..... "den svenska välfärden" gäller bara för rika, friska personer - det får man bekräftat dagligen genom diverse artiklar i tidningar, nyheter på TV, genom samtal med vänner mm. Sonens död inte skäl nog... FY F*N för "nya Sverige"

Gör Din Röst Hörd

Thu, 25 Feb 2010 15:28:49 +0000

Protestera mot Försäkrings-kassans behandling av sjuka!! Hjälp till att göra din röst hörd! Skriv på protestlistan HÄR (klicka på "protestlistan" uppe på sidan på länken efter att ha läst infot vad det handlar om) Ensam kan man inte göra något, men tillsammans kan vi göra mycket!!!

Jag Trodde Mitt Hjärta Skulle Stanna....

Wed, 24 Feb 2010 21:40:47 +0000

Denna dag var för ett kort ögonblick den värsta i mitt liv! Nej jag syftar inte på mitt tidigare inlägg och allt strul med FK utan på det som hände i eftermiddags. Pga min fibro klarar jag inte ta mej upp till skolan där store grabben går på fritids, utan jag ringer varje dag och säger till när de ska skicka hem honom. Sen ser jag nästan hela vägen upp till skolan (förmodligen världens längsta trappa dit upp!) från köksfönstret, så jag ställer mej där och håller koll på honom när han går hem. Idag ringde jag som vanligt och fritidsfröken sa "nu går han och klär på sej". Jag stod vid fönstret och väntade och väntade. Vet ju att det tar lite tid att få på sej alla vinterkläder, så det brukar ta minst 10 min innan han syns i trappan. 10 min gick, 15 med. "Han kan ju ha tappat bort en vante eller nåt", tänkte jag och väntade tålmodigt vidare. efter 20 min utan minsta skymt av honom, började jag känna en viss oro. Han brukar nämligen vara uppe i lägenheten på mindre än 20 minuter och går ALLTID raka vägen hem i rask takt. När 25 minuter hade gått, kände jag hur det kröp av obehag längs ryggraden. Nåt stod inte rätt till. "Inte va en hysterisk mamma nu", tänkte jag. Efter 30 minuter ringre jag fritids igen och frågade så han säkert hade gått. - Ja han gick då när vi pratade, sa fritidsfröken. Vänta ska jag se... jo alla hans kläder är borta. Jag stirrade otåligt mot trappans topp och såg några ungar komma springande. Kanske var han med dem?? Nej, de kom ner hela vägen och han var inte med. Nu blev även fröken orolig och lovade gå ut och kolla på gården så han inte hade trillat och blivit liggandes. Jag väntade på att hon skulle ringa, satt lilleman till att hålla span vid fönstret och åkte själv ner med hissen (i bara strumpblästen utan en tanke på hur blött det var ) och kollade både bakdörren och framdörren så han inte stod där trots allt och inte kom in. En gång tvingades han mer eller mindre av en annan mamma att gå fel väg hem nämligen och porttelefonen krånglar ibland, så han kunde ju stå där ute, hoppades jag. Tomt både på framsidan och baksidan. Paniken började stiga och jag åkte upp till lilleman igen och frågade om han sett storebror i trappan. - Nej, bara andra barn, svarade han. Jag väntade otåligt på att fritidsfröken skulle ringa (det hade gått en kvart till) och ringde sambon och frågade om han var på väg hem (han har förresten ÄNTLIGEN fått jobb!!!!!), för i så fall kunde han gått direkt upp mot skolan och börjat leta längs andra vägen dit. Sambon blev lika rädd som jag och jag började förstås störtlipa av oro. Nåt var fel, det var helt klart!!! Då ringde äntligen telefonen! Fritidsfröken hade hittat honom!!! Den lille stackaren hade gått på toa en bit bort och låset hade gått i baklås. Han var så rädd och ledsen när hon äntligen hittade honom, så han fick sitta kvar i hennes knä tills han lugnat sej lite innan han gick hem, sen ringde hon innan han gick, så jag kunde stå i köksfönstret och vinka åt honom som vanligt. Vilken underbar fritidsfröken han har Jag hann tänka så vansinnigt många saker som kunde hänt honom innan han äntligen kom till rätta. Han kunde ha halkat och slagit i huvudet och blivit liggandes medvetslös eller fått ett snö/isras i huvudet från nåt tak, blivit knuffad ner för stupet jämte skolan (finns ett par elaka ungar som pickar på honom ibland) eller - värsta av allt: nån hade dragit iväg med honom...... Jag är så tacksam att han "bara" blivit inlåst på toa (trots att det var traumatiskt nog för honom) och att han kom välbehåller hem. Nu lämnar han inte hemmet utan en mobiltelefon i fickan! ALDRIG MER att jag vill gå i denna ovisshet eller att han ska behöva sitta där ensam och rädd utan att någon hör när han bankar/sparkar på dörren och skriker så högt han kan. Han var alldeles hes när han kom hem, stackars lille älsklingen

Hur Orka??

Wed, 24 Feb 2010 13:39:06 +0000

FK-kärringen ringde idag. (Ja, jag kallar faktiskt henne "kärring" utan att skämmas efter dagens samtal!!!) För att göra en lång historia kort, sket hon fullständigt i alla papper jag själv skickat in (vet ärligt talat inte ens om hon läst dem - lyckades aldrig få svar på den frågan!!) och läkarutlåtandet pissar de på hos FK. Mötet i fredags gav inte ett skit extra. Det enda som finns antecknat (enl min handläggare på FK) var: "hennes största arbetshinder är lång fråvaro från arbetslivet" som tydligen skulle ha uttalats av min läkare!??! Nåt sånt står inte på läkarutlåtandet, där står bl a: "hennes största arbetshinder är kronisk smärta som ger dålig sömn med åtföljande dagtrötthet, koncentrationsproblem och dålig uthållighet. Hon kan i nuvarande tillstånd ej stå till arbetsmarknadens förfogande" och "enligt min bedömning bör hon fortsättningsvis erhålla 100% sjukersättning". Trots detta hävdar FK att det inte finns stöd nog i läkarutlåtandet för att ge mej fortsatt sjukersättning.... De vägrar dessutom skicka mej på ny försäkringsmedicinsk utredning "det gör vi bara om vi anser att läkarutlåtandet är bristfälligt så det inte går att fatta beslut utifrån det", försvarade FK-kärringen sitt avslag med. Men att de helt skiter i vad min läkare skrivit, är inte skäl nog till att låta mej få genomgå (ytterligare) en sån utredning. Förmodligen pga att de 2 jag varit på tidigare under åren, ha visat på att jag INTE kan arbeta - till motsats vad FK’s egen läkare hävdat. De vill väl inte få det svaret från sina egna speciallister en gång till..... Det kändes så hoppfullt i går, då hade vi lyckats låna pengar till hyran (som vi redan ligger en månad efter med) och jag räknade med att hinna få ut pengar från FK innan vi ska ut med 2 hyror nästa månad. Längre än så fick vi inte anstånd med hyran. Vi är dock otroligt tacksamma att vi alls fick skjuta fram förra hyran en hel månad och även denna hyran en månad!! Trodde aldrig bostadsbolaget skulle gå med på det, men de var verkligen vänligt bemötande när vi berättade om allt strul med Fk och att jag inte fått några pengar sen i oktober. Det hjälper föga att man är "i gott sällskap" genom att så många är drabbade, det gör att det knappt ens känns lönt att överklaga (självklart måste jag ändå försöka överklaga - vi kan ju inte leva enbart på luft, snö och kärlek). Läs själva ngr skrämmande exempel här: Försäkringskassan myglar med sjukpenningen Jag hoppas verkligen att alla som sparkar på oss som redan ligger ner, själva en dag får känna på hur det är att vara riktigt sjuk! Då kanske de skulle sluta tro att alla myglar! Jag sa faktiskt det till FK-kärrningen innan jag la på. Jag var lugn, sansad och trevlig så länge det gick, men när hon fortsatte med "jag förstår din situation, men nu är du kommunicerad om att vi avser avslå din ansökan och det var det enda jag ville med detta samtalet", då sa jag rätt ut vad jag tyckte och tänkte. Jag bad henne dock inte dra åt h*vete, även om jag var bra sugen på att göra det...... Jag är helt knäckt nu igen. Tårarna verkar aldrig ta slut och huvudet spränger nåt vansinnigt. Helt ärligt funderade jag redan när jag fick brevet med förvarningen om att de tänker ge avslag, på hur jag skulle kunna få till en "olycka" så sambon och barnen får ut min livförsäkring. Den gäller inte vid självmord och jag satt helt enkelt och började planera för hur jag skulle göra för att det skulle se ut som en olycka.....Desperata situationer skapar desperata tankar..... Får bara inte låta tanken gå över i handling. Måste tänka på barnen. Det känns för j*vligt (på ren svenska) att man ska behöva välja på att se till att barnen får pengar till mat och kläder (genom att se till att livförsäkringen kan betalas ut) eller låta dem ha sin mamma kvar.... Är detta verkligen Sverige???? Reinfeldt tjänar MER per MÅNAD än jag får (fick) före skatt per ÅR. Ändå är det JAG som är för dyr i drift......

Hög Tid Att Kika In Här Igen

Fri, 19 Feb 2010 16:12:41 +0000

Nej, jag har inte slutat blogga, även om det kanske verkar så. Den lilla energi jag har, har slukats av all oro för hur det ska gå med min sjukersättning och alla obetalda räkningar detta har medfört (har ju inte fått ett enda öre sen i oktober och sambons A-kassa räcker inte långt ). Förra månadens hyra är fortfarande inte betald och nu står valet mellan att gå till Soc eller skickas till inkasso. Vet inte vilket som är värst. Känns som att välja mellan pesten och kolere...... Mitt i allt detta, har det (ÄNTLIGEN) startats en utredning med röntgen mm på store grabbens hals. Det har inneburit 2 läkarbesök och en röntgen sen sist jag skrev och detta har medfört att jag haft extremt ont och mått sämre än vanligt, så det är kanske inte så underligt att jag inte orkat ens TÄNKA blogg. Ang FK så skulle min läkare ha ett möte med dem idag o lovade då ta upp mitt fall. Hoppas verkligen hon inte glömde det . Jag fick söka anstånd för att få vänta in dagens möte eftersom min läkare inte ville skriva nåt nytt intyg (även jag anser faktiskt att hon fick med allt i första läkarutlåtandet, så jag fattar inte vad FK vill ha mer ). Nu är det bara att invänta nästa brev från FK och FÖRHOPPNINGSVIS har de insett att jag tyvärr faktiskt inte kan arbeta alls. Jag har skickat in ytterligare nästan 2 fulla A4 med ännu mer detaljerade beskrivningar av vad min fibro gör med kroppen och varför jag inte kan jobba. Det är ju lixom inte för skojs skull man går med en ersättning på ca 6000:-/månad istället för att jobba med en anständig lön (pensionen är lägre än A-kassan hade varit, så t o m DET hade jag tjänat på att ha) Hade jag klarat jobba, hade jag inte gått sjukskriven en enda dag!! Grabbens halsröntgen var ua så han slipper operation - TACK OCH LOV!!!! Nu ska de fortsätta utreda vad som gör att han har svårt att tugga/svälja. Senaste läkarbesöket i tisdags kändes mkt positivt med en ny läkare som verkligen kändes engagerad till tusen. De 2 senaste läkarna har också varit mkt bra och efter att ha gått i motvind under hela BVC-tiden, känns det underbart att äntligen få hjälp och en riktig utredning PS) Rätt svar från förra inläget var: Jingle Bells och det hade så gott som alla gissat rätt på

God Morgon (God Natt)

Sat, 23 Jan 2010 05:59:14 +0000

"Jimbomblätt, jimbomblätt, jimbomblättåhej....." , sjunger lilleman dagarna i ända. Nån som kan gissa vilken låt det är? Kanske inte lika lätt för er som inte hör melodin, men nynna på och kom med en vild gissning Ja vadå? NÅT kul måste jag ju hitta på här i den nya trista gnällbloggen Har ju bara suttit och beklagat mej senaste tiden och det var ju inte så jag tänkte mej bloggen skulle bli när jag startade för snart 2 år sen Btw, Inget nytt på FK-sidan. Har inte pratat m läkaren än. Var på utvecklingssamtal i torsdags och har helt enkelt inte haft ork att ta tag i läkarbiten än. Fast visst ja, jag är ju fullt arbetsför, så jag borde ju ha hur mkt ork som helst......glömde tydligen både jag och Mr Fibro bort Mått skit efter utvecklingssamtalet. Yrsel, illamående, hjärtklappning, stel som ett kylskåp och värre värk än vanligt. Men det är som det brukar bli när jag varit iväg på nåt. Det gick bra på utvecklingssamtalet, men lite pinsamt att få höra att skruttungen är lika slarvig med sina pennor, suddi mm i skolan som hemma . Här hemma skyller han (givetvis ) på lillebror, men i skolan funkar lixom inte det Lilleman trallar vidare "....jimbomblätt, jimbomblätt, jimbomblättåhej - HEJ" Nu vet du väl ändå vilken sång han sjunger va? Nu ska jag se om jag äntligen kan få sova en liten stund. Har sovit 10-15 minuter på hela natten *suck* (jaha där var vi tillbaks i gnällsvängen igen.......), så jag säger God Morgon och God Natt på samma gång! Hoppas ni får en fin lördag

Några Timmar Senare

Tue, 19 Jan 2010 20:05:36 +0000

Pratade med min handläggare på FK vid 3-tiden och skulle lägga ut ett inlägg strax efter. Naturligtvis brakade internet just då och jag (som var helt slut och tom i huvudet efter samtalet) la mej istället att vila. Var som förlamad av trötthet och slocknade helt utmattad. Nu har jag vaknat o ätit och dimman i huvudet börjar lätta något (dvs, jag kan prata igen utan behöva tänka varje ord innan jag säger det), men värken är djävulsk efter den spänning och oro jag hade inför samtalet. Hur gick det nu då? Jo, jag fick veta *läser anteckningarna från samtalet* att jag måste komma in med ett nytt läkarutlåtande som är mer specificerat. Vet vad min läkare säger när jag ringer henne om detta (" *SUCK* de är ju hopplösa på fk" - så brukar det låta o jag förstår henne faktiskt med tanke på hur hon uttryckt sej i det läkarutlåtande jag redan skickat in till FK) och det känns vansinnigt jobbigt att sitta i kläm på detta sätt. Själv anser jag att läkarutlåtandet förklarar varför jag inte kan arbeta + att jag själv skickat med ett A4 där jag i detalj beskriver mina begränsningar, men det anser som sagt/skrivet inte FK. Förstår inte varför jag överhuvudtaget själv skulle fylla i detta med "anledning till att din arbetsförmåga är nedsatt" när det jag skrivit där ändå inte räknas eftersom det inte står exakt lika detaljerat i läkarutlåtandet. Handläggaren var åtminstone inte otrevlig eller överlägsen på nåt sätt, utan det kändes helt oki att prata med henne - TACK o LOV! Hon förklarade vad jag skulle säga till läkaren Förstår att det är jättejobbigt för dem på FK med när tumskruvarna dragits åt så hårt. Säkert många av dem som får hemska påhopp av sjuka som fått avslag. Så länge de är vänliga och inte kommer med en överlägsen attityd, finns ingen anledning till påhopp, så jag hoppas på fortsatt förstående och medmänsklighet. Nu gäller det bara att få ett hyperdetaljerat läkarintyg och jag undrar bara - hur ska läkarna hinna med dessa superspecade inyg? Så stressade och tidspressade som de redan är .....