Hanna Fridén - Feministisk, estetisk stilfascist

Fixa och dona för festen ikväll!

Sat, 20 Mar 2010 15:23:52 +0000

Idag fixar jag och donar jag som fan i lägenheten inför festen! Mycket kvar, lite tid, och en av mina få timmar råkade jag visst slänga bort framför spegeln för jag hittade en pormask... en till... och en... Jamen, ni vet hur det är med det där. Här kan ni se lite fina bilder på min lägenhet "före". De skulle egentligen användas till inbjudan lite på kul, istället för denna. Tror ni att jag kommer få det hela att se drägligt ut i alla fall? Åh jag får skämmas ikväll, aj!

Spot on, Alabama!

Fri, 19 Mar 2010 18:52:00 +0000

Titta vilket fint litet rim Alabama skrivit om mig och psychos! Det där är lustigt förresten. För bara ett och ett halvt år sedan på ett ungefär var min blogg väldigt befriad från galningar. Ibland undrar jag vad som hände som förändrade hela den saken. Jag brukar inte se mig som en provokativ person, direkt. Mina åsikter är väl otvivelaktigt vad man skulle kunna kalla för PK, något jag inte är annat än glad över, i övrigt. Folk som tjatar om att andra är så fasligt PK är ju i regel rätt... ja, egocentriska och konstiga, om man ska vara ärlig. Men märkligt, ändå!

Vad händer med premensmaten?

Fri, 19 Mar 2010 14:37:14 +0000

Om fem dagar får jag mens och den här gången verkar jag slippa PMS och istället drabbas hårt av insane matcravings. Jag kan inte få nog! Äter äter hela tiden och sedan blir jag helt knas när jag upptäcker att maten är slut. Så knas att jag nästan vill gråta! Jag tycker att det är spännande när det blir såhär. För det första kan jag inte förstå hur maten överhuvudtaget kan få plats, för det andra förstår jag inte hur magen aldrig tycks bli full, för det tredje så undrar jag vad som händer med all extraenergi - Man är ju hungrig nästa dag igen trots att man ätit 3-4 normala dagsransorer! Och bajset då? Det brukar inte just bli mer bajs heller. Helt klart mystiskt, det där. Vad händer med premensmaten? Vet någon det? Blir den till mens kanske? Näe.

Hej megafreak... Den HÄR killen behöver lite mer verklighetsinsikt!

Fri, 19 Mar 2010 12:00:16 +0000

Ni vet det där inlägget om tungan? Jo, personen i fråga som skrev det SMS:ade följande till mig idag: "Hej Hanna! Undrar lite över om du är upptagen med jobb och annat idag eller om det går bra att ringa dig? Tänkte mest kolla upp så att vi inte har någon ouppklarad "Beef" hängade och kanske även försöka "peppa" dig lite med tanke på ditt senaste blogginlägg. SMS:a "Ja det går bra att ringa eller "Neeej fan, du verkar vara för jävla dumdryg" om du hellre vill vara ifred. Sign: Din roligaste "hater". (telefonnummer)" Jag svarar att han är knäpp, att jag inte känner honom, finner det obehagligt att han kontaktar mig och ska vara god att låta mig vara. Som svar får jag frågan om det i alla fall är okej att kommentera i bloggen. Jag ignorerar honom. Nu, att överhuvudtaget SMS:a och vilja ringa för att "utreda" något och för att "prata" om ett inlägg jag skrivit om mitt år som tjugotreåring är ju helt jävla stört till att börja med. VARFÖR skulle jag vilja göra det? FREAK! Nej, jag vill inte prata med en främling som ska förklara för mig hur jag ska göra. Snälla någon, get a grip on that hybris! Men! Sedan skriver han en aslång kommentar där han vill förklara för mig att det är viktigt, ja viktigt! Att jag tänker på att hans råd angående bland annat sticka ut tungan (som enligt honom ska få mig att se "efterbliven" ut och göra mig "oattraktiv" hos killar) och att prata om bajs är skadligt för min karriär! CHECK IT OUT! "Hej igen, Hanna! Den här kommentaren behöver du inte offentliggöra - den är mera tänkt som ett "private statement": Ledsen att jag stör igen, men tänkte ändå försöka att avrunda vår "dialog" här i bloggkommentarsfälten på ett någorlunda bra sätt. du skriver bl.a.: "...problemet var att jag blivit någon jävla slags ’profil’" etc. Att vara en "profil" är säkert inte alls roligt som du säger. Vissa av mina "angrepp"... - jag gissar att du har uppfattat mycket av det jag har skrivit i mina kommentarer i din blogg under signaturen anonym som just angrepp fastän de inte har varit tänkta så - ...har också egentligen varit avsedda att få dig att reflektera lite över den rollen. Det jag har försökt att säga i mina senare inlägg (och kanske även tidigare) är kanske snarare att du borde se på "HANNA FRIDÉN" mera som ett INARBETAT VARUMÄRKE som är väl värt att vårda snarare än att utgöra en slags belastning/fotboja. Jag menar då att det är ett väldigt starkt varumärke du har arbetat fram, dock inte helt utan fläckar, och att det gäller att vårda och polera detta försiktigt så att det om möjligt lyser ännu starkare. Jag har försökt att peka på några av fläckarna, inte för att de stör MIG så himla mycket egentligen, utan kanske mera för att jag är rädd för att de kan tänkas innebära att andra kanske ogillar dem och väljer att vända dem emot dig. Du skriver att du vill vara smart, föreläsa och sprida "det goda" och arbeta med "komplex-frågor" och liknande i din roll som människa och det tror jag visst att du kan och det tycker jag också att du skall göra om du känner att det är ett "kall". En del av detta arbete kan du ju också uppenbarligen uträtta just i egenskap av att vara det redan inarbetade varumärket Hanna Fridén i bloggform och på publika träffar etc. Därigenom sitter du ju faktiskt i en guldsits som det är få förunnat att sitta i. MEN, och här tycker jag att jag själv sitter lite grann i samma knipa, dock utan att ha något eget varumärke alls, tyvärr är det nog svårt att nå upp till de sista - låt oss säga 35 - 40 - procenten av kakan utan att ha någon slags utbildning att stå på. Personliga erfarenheter i all ära, men utan de rätta verktygen i form av sociologi-, psykologi- och andra studier så blir det kanske svårt att presentera de dära "lysande analyserna i en ständigt flytande ström" i offentlighetens ljus och i kritikernas ögon om man inte som det brukar heta "står på jättarnas axlar" d.v.s. tar vara på det arbete som andra redan har gjort istället för att uppfinna hjulet om och om igen. SEDAN är det naturligtvis inte fel att krydda anrättningen med sina egna erfarenhet efter bästa förmåga. MEN nu menar jag alltså inte att du skall ge upp allting eftersom du kanske inte har den där utbildningen som behövs utan jag tycker att du bör se på det hela som att du har ett helt kök fullt med just kryddor och nu gäller det för dig att fundera ut vilken huvudrätt du skall välja att bjuda dina gäster på för att få kryddorna att komma till tals på bästa sätt. BAJS är dock enligt min mening inte någon bra krydda = kalla mig bajsfobiker om du vill, tungor är jag ärligt talat egentligen inte särskilt rädd för. ;-) Av egen erfarenhet vet jag att ofta är det den mat som tar längst tid att laga som blir godast i slutändan, men även en enklare pastarätt kan vara väl så god för den som är hungrig. Så... Inga tänkta/planerade Ika_i_rutan-skräm ifrån "din roligaste Hater" alltså utan bara idel "ädla"??? moralkakor fulla med bittermandel. Puss Anonym" Anonym. Jag har ett råd till dig: Sök vård. Du är, jag upprepar, obehaglig och fullkomligt dum i huvudet. Eller vads säger vi om hans "ärliga" och "välmenande" råd och hans sätt att inkräkta på mitt privatliv och lämna råd i form av att man inte bör visa tungan på bild för att man framstår som "efterbliven"? Att han vill RINGA UPP MIG och förklara detta för mig? Freak! Här har vi en kille som behöver en jävla spark i ändan för att få lite kontakt med verkligheten.

Den bästa födelsedagspresent jag någonsin fått

Fri, 19 Mar 2010 11:40:13 +0000

Som en del av er säkert redan vet så har jag aldrig flugit i hela mitt liv. Inte för att jag är rädd för att flyga. Har inte just givit just det en tanke. Snarare för att det aldrig hänt sig. Jag kan inte påstå att jag är en resglad människa i allmänhet, eller snarare så finner jag själva resandet skräckinjagande. Något jag måste arbeta med, helt klart. När min kille hörde om det blev han lika förvånad som alla andra. Tjugotre och har aldrig flugit! Märkligt! Så vad tror ni att han skaffar för födelsedagspresent till mig? Nu tänker ni: "Åh, en resa! Så sött och fint!" Nej. Mycket, mycket häftigare än så. Otroligt mycket mer. JAG SKA FÅ LÄRA MIG ATT FLYGA FLYGPLAN SJÄLV! Hur häftigt? På riktigt? Jag ska få flyga ett eget plan! Jag kunde inte riktigt fatta att det var sant när jag öppnade kuvertet och han förklarade. Jag ska flyga! Jag ska hålla i spakarna! Det är den roligaste och mest genomtänkta present jag fått i hela mitt liv. Jag är extatisk!

Men du är ju bra på det här med eh... bajs i alla fall?

Fri, 19 Mar 2010 06:06:03 +0000

Jag: Men jag vill också föreläsa om något ju och känna mig smart! Jag kan göra det för nästan inga pengar alls! Bara jag får vara le young genius som du typ! Killen: Men du ÄR ju ett geni. Jag: Jaha? Inom vadfan då, om man får fråga? Killen: Inom väldigt mycket... Du är bara, vad ska man säga, skitsmart och imponerande i allmänhet. Jag: Nej det duger inte! Jag vill föreläsa om något. Hallå! Något måste jag väl vara grym på enligt dig om du tycker att jag är ett geni? Hallå? Inom vaddå? Tystnad. Killen: Ja, alltså. Du kan ju föreläsa om BAJS. Det kan du väldigt mycket om. Föreläs om bajs! Jag: Men i helvetet! VADFAN! Damen med Sveriges mest kända tarmsystem börjar inse att det finns lite nackdelar inom hennes expertis. Serri, varför blev jag grym på allt som har med tarmar och SKIT att göra? Vad ska jag göra med all denna information? Jag vill inte vara bajsföreläsare!

Genomgång av mitt liv som tjugotreåring

Thu, 18 Mar 2010 18:47:52 +0000

Varje gång jag fyller år tänker jag på föregående år. Vad jag lyckats med. Vilka mål jag levt upp till, vilka jag failat. 2009 var det rövigaste jävla skitåret ever under min tid som vuxen. Nu har jag inte varit vuxen så länge, men ändå! Jag var sanslöst deppad, ska ni veta. Jag var så trött på mitt liv, vad jag jobbade med, kände mig sjukt oduglig och onödig att det inte var klokt. Det här MÄRKTES. Jag tappade kontakt med majoriteten av mina vänner för att jag inte orkade och för att jag skämdes och allt. Problemet var väl egentligen, i stort, den här bloggen. Jag älskar er läsare. Jag har VÄRLDENS bästa läsare. Några freaks, javisst! Men de är ju för all del underhållande, och i försvinnande liten mängd jämfört med hur många BRA människor det är som skriver fina, kloka och roliga saker. Så det var inte det som var problemet. Det vill jag göra tydligt! Nej, problemet var att jag blivit någon jävla slags "profil" och jag hatade det. HATADE DET. Uppmärksamhet är kul, klart det är. Fint och bekräftande. Men om du är en profil så får du inte jobba på riktigt för då vill folk bara ha dig som profil. Jag gick på skitmånga arbetsintervjuver hos olika tidningar. Angående tjänster som reporter och redaktör. Men varje jävla gång var det samma sak: "Vi vill ha din blogg också, vi vill att du profilerar blahblahblah". Och jag ville bara spy. Jaha. Ni vill inte ha mig för min kompetens. Ni tror kanske inte ens att jag har någon! Ni vill ha mig för mitt namn. Och det fick mig att må dåligt. Jättejättedåligt, faktiskt. Jag hade inte förstått tidigare att det kunde bli så. Jag hade bara ridit på den trevliga vågen av bekräftelse, gått på kul fester och haft kul utan att inse att det hela faktiskt innebar en hel del konsekvenser. Så jag började jobba hårt på att ändra det där, men det kändes som ett helt hopplöst projekt, ska ni veta. Jag reducerade mängden bilder i bloggen till typ inget, jag slutade vara så privat, skrev mer om andra saker, sket i att uppdatera lika ofta - Jag dödade hela min bloggtrafik. Jag ville inte vara bloggare längre. Eller, inte en stor bloggare i alla fall. Jag ville vara en person med en mindre blogg där jag kan skriva och göra saker som jag tycker är kul, men som inte skulle bli det som definierade MIG och mitt YRKE. Ett tag kändes det så hopplöst att jag på allvar funderade på att sluta blogga och helt och hållet sluta med allt som hade med media att göra. Men det kändes inte heller sådär jättebra. Jag älskar att skriva, och jag tycker faktiskt att jag gör vissa saker som är viktiga, och jag vill kunna nå ut till folk som har problem med ätstörningar, komplex, ångest och så vidare. Det är väldigt väldigt viktigt för mig, och därför kunde jag inte bara överge bloggen. Jag skulle må så dåligt över att bara försvinna och inte kunna göra något. Det är det viktigaste som finns för mig, som människa, att kunna ge något till folk som mår dåligt. Hos alla som mår dåligt så ser jag väl en bit av mig själv, och jag... Jag känner verkligen. För ont i magen, blir ledsen och jag vill att det där onda ska försvinna. Jag vill inte att någon ska behöva känna så alls, och jag tänker inte sluta dra mitt strå till stacken - Och jag vill helst göra MYCKET, mycket mer än idag också. Så det var svårt. Så jävla svårt! Jag hatade min situation så oändligt mycket, men samtidigt kunde jag inte klara av tanken på att dra mig ur heller. Men jag är inte missnöjd! För ALLT har ändrats helt plötsligt. Allt! Det bara gick SCHHWOING så lönade det sig med allt det där jobbet. Det som jag trodde inte hade gett någon effekt. Det fungerade! Det gjorde det! Så jag är faktiskt nöjd med det gångna året. Jag är skitnöjd. Det trodde jag inte alls att jag skulle bli! Men hur kan jag inte vara glad? 1. Jag har börjat teckna mina serier och ett förlag jag gillar mycket har visat intresse. Kul! 2. Jag frilansar som illustratör igen, fantastiskt! 3. Jag jobbar som reporter för Sveriges radio (bara ett vikariat, men wtf!) 4. Jag har flyttat och bor i en mysig liten lägenhet som jag trivs i. 5. Jag festar INTE ALLS så mycket längre, bra! 6. Jag gör asroliga frilansgrejer hela tiden! 7. Jag har världens finaste kille. Jag kan inte vara missnöjd. Inte alls! Så, trots hela aspissiga 2009 så är jag faktiskt mer nöjd och har mindre ångest över min födelsedag än vad jag haft på flera år. Det är helt otroligt att det kunde gå så snabbt. Allt är inte perfekt ännu och jag måste bli bättre på att styra upp mer jobb, men å andra sidan... Om ALLT skulle vara perfekt så skulle jag ju bli uttråkad, om jag känner mig själv rätt, så det är väl bara bra. Och något att jobba med under det kommande året också!

Tack för alla fina grattis!

Thu, 18 Mar 2010 17:20:18 +0000

Tack för alla grattis, hörni! Ni är så söta. Jag har fått en miljard fina grattis här, på Facebook och på Twitter. Ni är så fina! Tack, underbara ni! Jag är så rörd att jag nästan bubblar över! En sak bara. På Twitter skriver asmånga av mina followers följande: "Va? BARA TJUOGFYRA?? Jag trodde du var mycket äldre!!!" Vad betyder det? Är jag sjukt sliten eller? Det kan ju inte handla om att jag är mogen, i alla fall, med tanke på hur mycket kiss och bajssnack det är här! HAHA.

Knasig tungfobisk hater!

Thu, 18 Mar 2010 17:03:15 +0000

Hahahaha. Roligaste hatern! "@ Hanna Fridén skrev 17 mars 2010 klockan 11:16: "Va? Jag fattar inte?" Svar: Jo, men typ det som händer 0.10 och 0.29 i det här klippet - http://www.youtube.com/watch?v=UguuRdsJsZY - och som ser ut att hända på bilden ovan. Imponerar kanske på unga fjortisar som håller dig för idol vad du än tar dig för och som tycker att du är "the Rebel of all Times" men funkar kanske mer som Ika i rutans "lilla skrämmet" på någorlunda vuxna killar. Risken finns kanske att du lyckas nöta bort den mest tålmodiga pojkvän med detta tungpruttande om du inte är försiktig med det. Fast för all del, jag kan ju ha helt och hållet fel. Men synd vore det väl om jag hade rätt???" - ANONYM Kommentar på inlägget där jag berättar om mina bröstkomplex. Hjälp mig här, jag är inte säker på att jag fattar det hela rätt. 1. Personen i fråga är sjukt provocerad av att jag visar tungan på blden i inlägget. 2. Så pass att denne letar upp en video från flera år tillbaks som han/hon hatar där jag också sträcker ut tungan. 3. Personen i fråga anser att det är "rebelliskt" och "stötande" när folk räcker ut tungan och något man gör för att... Ja, vaddå? Här är jag osäker. Jag fattar inte riktigt, förutom att jag tycker att det är väldigt ROLIGT! Vad vill denna människa mena att jag vill hävda med tungan? Att det är ett hån? För det måste väl vara det som är saken, att han/hon sitter där och bara: "HELVETE HON STRÄCKER UT TUNGAN ÅT MIG! FYFAN VAD TASKIGT!!!! NU JÄVLAR!!" Ja? Eller va?

This could work!

Wed, 17 Mar 2010 15:51:25 +0000

Den här vill jag gå och se! Agneta Wallin spelar Tintin och de jagar nätpirater. Kan ju inte vara annat än tokroligt, det. På Södra Teatern. Ett litet födelsedagspresenttips eller eh så eller så. Imorgon fyller jag år!