Nyfiken fröken. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.2278399 Fri, 19 Mar 2010 12:32:24 +0000 Polopoly metrobloggen.se@metro.se betraktelser skvaller och kändisar hälsa 30 http://www.metrobloggen.se/gui/rss_logo.jpg http://www.metrobloggen.se 144 22 Så har vi kommit till nästa decade. Tyvärr fick jag inte föreviga tillfället på bild. Dottern kommer in i köket med toapapper ihopknölat till tuttar. Hon talar till mig med högdragen stämma och jag svarar henne likaledes på samma sätt att om man ska vara en fin fröken får man inte prata via näsan. Jag föreslår näsoperation. Med så fina manéer har man nog råd. Åh, I ve been there done that. Barndomen rusar ikapp. Jag stod med tennisbollar eller apelsiner eller papperstussar som tuttar vid krittavlan och lekte fröken. Av någon anledning hade jag oftast lektioner med hängande gubbe. Jag och dottern försöker alltså roa oss så gott vi kan. Vi har båda fått penicillin men jag tänker avvakta att ge till henne. Vi har ju trots allt helgen på oss att se. Nånstans tror jag inte hon behöver det. Med mig är det inte lika noga, jag är ju ändå gammal och förbrukad - och dessutom står det att penicillinet likväl funkar mot tandinfektion så jag tänkte göra två flugor på smällen. Annars har jag en inbjudan själv om jag skulle vara sugen. Men, lite taskigt att smitta honom va. Ska lust och begär gå före omtanke? Hm.. står vi inte alltid oss själva närmast? Hehe. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14340330 19.14340330 Fri, 19 Mar 2010 12:32:24 +0000 Jag cyklade i ett par dagar och sen blev jag hemma med sjukt barn och nu är jag nog sjuk själv. Tyypiskt. Läkaren säger att endera kan jag få halsfluss eller liknande eller så är jag en bärare. Liksom min dotter. Så det var på vårt eget samvete om vi skulle gå till jobb och dagis. Så vi stannar hemma. Vill ju inte bli anklagad på jobbet att jag smittat andra. Frågan är om jag fått nåt av någon annan eller om dottern smittat mig eller ja vem som är vem eller vad man nu ska tänka. Men vi ska snart träffa läkare igen och se om något hänt över natten. Jag har skrivit hela dagen. Jag är uppe i 15 sidor och 6278 ord. Har ingen uppfattning om det är bra eller inte, varken insatsen eller själva storyn. Kanske bara waste of time i ärlighetens namn. Och på skolan hade de studiedag i dag så sonen fick vara hur lite han ville på fritids. När jag nämnde ordet dansmatta så hade han dock inte nog bråttom att gå dit i morse. Jag ringde kl 16.15 då jag började fundera på om han överhuvudtaget tänkt komma hem alls i dag. Men det är ju roligt att han har roligt. Men snart kanske man ska anstränga sig för att laga lite middag. Så länge jag mår bra. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14332350 19.14332350 Thu, 18 Mar 2010 15:53:08 +0000 Jag är väldigt förälskad i mina barn. Om man nu får uttrycka sig så. I förlängningen så betyder det också indirekt att jag är väldigt stolt över min egen inblandning i dessa barn. Genetiskt behöver jag kanske inte kommentera men vad gäller uppfostran. Eller har de skött allt själva, går det per automatik. En gång i tiden, eller det var inte alls länge sen förresten - så ville de bli nattade. Det betydde att jag skulle lägga mig en stund bredvid varje barn tills de somnade. Sen blev det 10 minuter, bara så de fick lite närhet - men numer gör jag det bara när jag själv har behovet *s*. Annars går de snällt och lägger sig själva vid åtta. Fre och lör då somnar de framför Lets dance eller melodifestivalen typ. Pratade med en kompis igår som menade att man ska se det positiva i allt som sker och bara man tänker positivt så förändras hela livet. Nä nu överdriver jag men ni vet det där tjafset med affirmationer och liknande. Ja, jag är inte emot det helt, tvärtom, då jag till viss del tror på ödet, det är en mening med allt som sker osv. Men det håller inte i alla lägen. När någon blir överkörd av ett tåg, får cancer, förlorar sitt jobb, sina barn - ja listan kan göras lång, då säger du nog inte till den personen "se det positivt".  " Du ska se att det var en mening med det där". Vad är meningen och vad är positivt med tänderna som krånglar? Att jag fick en telefonräkning på flera tusen? Att medicinen inte tar och jag rusar upp i vikt? Lite yeah var det då att hitta en artikel i dag som stöder min åsikt. Där de menade att det här positiva tänkandet mest har ett positivt värde för folk omkring - i övrigt så är det ju mest att konstatera ditt faktum och därifrån acceptera, kanske försöka förändra osv. Man får också vara arg, ledsen och besviken. Det tillhör livet. Sen skadar det förstås inte om du är född med ett ljust sinnelag för då kommer du igen mycket snabbare och framför allt alla andra vet det också. Fasen vad den här tanden krånglar. Hela käften är engagerad. Så less. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14325948 19.14325948 Wed, 17 Mar 2010 20:27:37 +0000 Svårt att kliva upp i morse. Seeeg. Och lite yr och varm när jag kom till jobbet. Typisk PMS som jag sagt. Känner mig lite ansträngd i bröstet, halsen nånting..men bestämmer mig ändå för att gå och dansa. Och jäsiken så mycket dans det blev. Dels var vi inte så många och dels har han (Oscar) haft samma koreografi så länge att han vet att vi kan den, i alla fall majoriteten av oss. Han beklagade sig i och för sig för det, att det var samma koreografi alltså. Men tempot hölls högt och vi hann igenom hela koreografin och hann köra den säkert i sin helhet ett tiotal ggr innan vi sen avslutade med koreografi från dansklassen Zumba som jag provade på härom dagen. Kul! Och sen hade jag lite överskottsenergi som inte fått utlopp så jag gick och can-cansparkade lite på avdelningen och visade de som ville bitar från Oscars koreografi (det var ingen som ville se). I dag på jobbet var jag annars en nobody. Mitt internet- och outlookkonto var avslutat och mitt passerkort likaså. Snabb middag och in med ungarna till grannen och sen till WC igen (visst har jag sagt att jag sneakat till mig en gratisvecka där). Körde både Bodypump och Bodycombat. Blir arg när jag kör bröst då min högra sida hänger sig eller hur jag nu ska förklara. Det är nåt som är galet där. Den orkar inte. Jag får ingen kontakt. Och ibland på cirkelträningen vissa rörelser då jag inte hinner låsa axeln eller vad det är så rullar den ur läge. Men annars, det gick över förväntan. Jag övervann mina symtom, min trötthet. Men nu är det nu dags att sköta om sig. Godnatt :) Och hur jag mår i morgon..det är en heeelt annan femma. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14273909 19.14273909 Thu, 11 Mar 2010 22:18:37 +0000 I natt kom sonen över till mig. Jag pratade lite, stoppade om honom och sen vände jag ryggen mot honom. Han börjar då massera mig. Jag säger "men S, du behöver inte massera mig". "Jamen det är så längesen jag gjorde det" (!?).."jag kan göra det på dig istället" .."ok". Jag masserar honom en stund och han tycker det är jätteskönt. Jag klappar om honom så vänder jag mig om igen. Varpå han börjar massera mig återigen. Jag säger "S, du behöver verkligen inte".."jo men du gjorde det ju på mig".."Du är en fin människa, det kommer gå bra för dig" säger jag då och smeker hans kind och hår. "Och mamma du har varit bra så länge jag har känt dig", replikerar han och vi somnar båda nöjda. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14273826 19.14273826 Thu, 11 Mar 2010 22:07:55 +0000 När jag hade rundat halva sjön Trekanten så kom jag på att ta upp kameran. Mest för att jag tyckte att det var lite rörande med den här plogbilen som så lojalt plogade upp skridskobanan på sjön. Fan att man inte skaffat sig ett par långfärdsskriller. Sen gick jag genom Vinterviken och rundade udden mot denna lilla skatt, ön Lindholmen. Passa på att promenera ut dit nu medan det går om ni har chansen. Fantastiska hus som dessvärre håller på att ruttna sönder, vaaaarför renoverar man inte, nä för de används till mindre bemedlade människor som får chansen att vara där några nätter eller hur det nu fungerar. Samt som konferensplace. Drottningholmsbåtarna lägger till där på sommaren om man vill. Några steg till och man ser Stora Essinges västra udde. Nu ser man inte så bra men jag lovar att de gör det från sina fönster. När jag rundat denna udde hamnar jag på höjden och kan då se ned på Vinterviken där jag nyss hade gått i princip. Då plötsligt anar vi hus i ja vad kan det vara Örnsberg eller vad heter det efter Aspudden.. Blickar jag framåt så var vyn istället såhär. och med kameran lite åt höger så såg det ut såhär. Inga mästerbilder precis men va tusan, jag var ju ute och powerwalkade!! Var glad för att ni fick vara med lite.. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14273715 19.14273715 Thu, 11 Mar 2010 21:56:13 +0000 Jag är nervös. Kanske löjligt. Jag ska iväg och träna ett dubbelpass, bodypump och bodycombat. Och tidigare i dag tränade jag ett relativt hårt danspass. Skulle väl låta rätt ok va om det inte är så att jag inte är i form. Kroppen är trött, jag är lite yr och ansträngd i halsen (dock inte ont). Detta kallas för PMS. Denna helvetiska åkomma. Innan mens blir jag så fruktansvärt trött att jag skulle kunna ramla framför ett tåg om jag inte skärper mig. Jag blir också mer infektionsbenägen, oftast snuvig och lätt ont i halsen. Men, jag måste ändå kolla om man kan använda kroppen trots dessa symtom eller om jag bryter ihop, svimmar eller blir sjukskriven imorrn. Håll tummarna out there, now im leaving. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14270683 19.14270683 Thu, 11 Mar 2010 16:54:56 +0000 Jag har några bilder jag ska lägga ut från min powerwalk i måndags, har jag sagt det? Men jag har uppenbarligen inte tagit mig tid till det. Jag har heller inte berättat om min arbetslösa dag i måndags och vilket stöd jag fick på avdelningen. Tillbaka i arbetet i går och jag kände mig så välkommen och rörd. Härlig känsla. Jag har ju haft ett uppåttjack ett tag men nu känner jag mig låg. Jag är låg för att jag rusat upp i vikt utan att ha gjort mig förtjänt av det om ni förstår. Ska jag behöva börja springa till läkaren igen för att kolla mina nivåer kring sköldkörteln..och kroppens funktioner. jag vet också att det krävs att jag rör på mig väldigt mycket. Mer än normalt alltså. När jag cyklade varje dag till jobbet plus tränade två tre ggr i veckan så fungerade magen bra. Det gör den inte nu. Känner ni till de oändliga funderingarna om människor ni mött och varför det inte bestått? Kan vara vilka relationer som helst. Gamla kollegor som det sa klick med men ändå ser ni inte till att träffas. Kärleksrelationer som avstannade och varför? Eller tvärtom. Dåliga sunkiga energislösande relationer som fortgår utan att man tar tag i det. Straffar man sig själv eller vad är det frågan om? När du tittar den där människan i ögonen igen och tror dig se längtan. Ni kanske båda funderar varför. Och frågan hänger kvar som tvätt på en övergiven bakgård. Jag har några såna relationer som jag nu funderar på. Där det kändes så mycket, så bra - det var ömsesidigt osv. Men det upprätthålls inte. Ibland, som i min grannes fall, så tror jag det handlar mycket om att vi stoppade för vi hade kommit till en nivå där det var dags att kliva upp till nästa. Och det var för känsligt läge för det. Det skulle inte fungera och vi var nog inte beredd på det. Men ändå kan jag fundera på vilken oerhörd attraktion som fanns där. Och ömhet. Kan den verkligen försvinna eller tänker han som jag? Min fd kollega som jag bara älskar. Ja hon är bara en av några till som det sa klick emellan. Och ibland hörs vi, via FB eller sms men vi kommer inte till skott. Men jag vet att vi kommer så småningom.. Åsså min nyfunne vän som var så otippad och plötslig. Som ledde till något magnetiskt. Men ändå plötsligt klingade av. Kanske just därför? Eller hur tänker han egentligen. Vill veta. Tänker på det där om att vissa människor passerar bara kort i ens liv och då är det meningen så. Vissa har ett längre uppdrag osv. Vad tror ni, är det bara ett enklare sätt att förhålla sig till vad som händer? Är det ändå med facit i hand jag nu distanserar mig på ett väldigt övertygande sätt för mig själv åtminstone, i min senaste relation? Jag känner inget djupt, inget själsligt, ingen ömhet - men glädje, passion och avslappnad. Och det känns verkligen som om jag just bara känner det, utan att anstränga mig till att låta bli andra känslor. Men är det ett resultat av tidigare erfarenheter eller söker jag mig till det enkla? Hörs vi inte något mer så var det ett kul minne och ses vi fortsättningsvis så, vad trevligt liksom. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14265241 19.14265241 Wed, 10 Mar 2010 23:42:06 +0000 Tänkte publicera en bild på en halvtaskig pizzabit men ni slipper. Däremot ska jag berätta hur min barnvakt äter mig ur huset. Hon kom hit redan kl 15 igår. Jag sa att de fick gå iväg och köpa pizza. Lämnade 210 kr i rikskuponger men sen kom jag på att de kanske vill ha läsk också så jag la dit 20 spänn extra. Frågade om de skulle sitta där och käka men det visste hon inte. Jag sa att mina ungar inte hade varit ute nåt så det var ju bra att få den promenaden åtminstone. När jag kommer hem vid midnatt så står tallrikarna kvar på matbordet. En två fläckar på bordet dessutom. Pizzakartongen innehåller en halvtaskig kebabpizzabit men i övrigt nada. Nada? Mina barn äter inte hela pizzor. Nötterna och det andra snackset från helgen som stod på diskbänken var väck. Uppkäkat. Av mitt pannkaksberg återstod endast en. Ursäkta mig men hur törs man? Hon är ju väldigt stor och det kan finnas många orsaker till det. Men att man vräker i sig ohämmat hos andra fattar jag inte. Då får man väl ta med sig om man vet att man har ett omättligt behov. Fast det kanske är jag som inte fattar att hon inte klarar av att det finns nåt att käka kanske..fast det är ingen ursäkt ändå. Eller? Nej jag är inte snål. Absolut inte. Men jag är känslig för människor som saknar hyfs. Och eftersom de ätit pizza här hemma och utan att köpa läsk så tycker jag att man ger växel tillbaka. Det har alltid varit så, jag har gett en hundring för att de ska kunna köpa sig nåt när de varit ute med henne. De har köpt varsin korv men växeln har jag aldrig fått tillbaka. Hade hon bara presenterat växeln hade jag sagt att hon fått behålla det men jag stör mig när hon inte gör det. Och käka upp min dotters pizza. Nä så gör man inte. Min dotter berättade imorse att hon velat spara hälften. Men den fanns ju inte kvar. Däremot hennes äckliga bit. Suck. Det finns mer att berätta om denna lady men det är som ingen mening. Det är nog bättre att jag slår slag i saken och skaffar en ny. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14246126 19.14246126 Mon, 08 Mar 2010 21:46:48 +0000 Läste i tidningen om den här killen som ägnat 10 år att filma i sin trädgård i Skåne. Hur årstiderna kommer och går och vad som följer med dem. Fågelfödslar, hönskackel, töande, snöbad osv. Sen har det väl tagit lika många år att få ihop filmen. Blev nyfiken att titta på den då det inte skulle finnas någon speaker, inga dialoger. Ingenting. Bara miljöljud. Jag och barnen la oss för att titta på den ihop. Så härligt att de inte hade några invändningar. Tillsammans kommenterade vi istället vad vi såg, vad vi trodde vi hörde och vad vi trodde skulle ske. Det var ju fantastiskt. Hur vi levde oss in i filmen, la märke till detaljer och hur fria vi fick vara i tanken. Men vi orkade inte se två timmar. Och jag var märkligt nog den som ledsnade först. Melodifestivalen ids jag inte ens kommentera. Förutom att den gav lite otippade resultat och ännu mer att min son jublade varje gång. Och att ena dansaren till Pernilla, längst till vänster ser ut som en ung Peter Jöback, har bott i grannhuset och är världens gulligaste. Hade tänkt att han skulle få lotsa min son ut i dansvärlden men jag hann inte *s*. Blev utbjuden ikväll men tackade nej. Vi hade ju ändå bestämt i morgon också. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14228321 19.14228321 Sat, 06 Mar 2010 22:14:12 +0000