I huvudet på en Roslagspigg

Kan vi hoppas på den nya generationen?

Sun, 21 Feb 2010 17:10:40 +0000

Jag länkar ofta till Daddys blogg och hur tjatigt det än kan verka så tar jag inte åt mig av kritiken, mitt engagemang är för stort och för starkt för att jag ska påverkas. Jag har inga egna erfarenheter av det som dessa pappor går igenom, jag har inte ens någon jag känner sedan förut som sitter i samma sits och innan boken "Mia - Sanningen om Gömda" kom ut tillhörde jag den skara människor som trodde att läget i Sverige var precis så hemskt som media vill ge sken av. Jag läste boken, följde debatterna som florerade på diverse bloggar och fick ett uppvaknande och efter det har ögonen öppnats mer och mer och jag hoppas verkligen att det händer saker som gör att det förbättras, att media skriver mer om hur det faktiskt ser ut och hur våra barn har det och vad de tvingas gå igenom när deras far tvingas ut ur deras liv. Därför gör det mig glad att John Bauer-gymnasiet i Halmstad har uppmärksammat Daddys blogg och pappornas kamp och gjort den här 8 minuter långa dokumentären. Kan vi hoppas på den nya generationen? Jag vill tro det.

101 sätt att tortera din kvinna

Mon, 15 Feb 2010 00:49:39 +0000

Någon som känner sig manad att skriva den boken? Skulle den överhuvudtaget ges ut? Tror inte det. Det skulle bli ett jäkla liv. Däremot ges böcker med motsatt titel ut och det är helt okej.

Daddys-Sverige

Thu, 11 Feb 2010 13:59:39 +0000

Så, nu har Daddy tagit alltihop ett steg längre och startat en webbsajt för att ta emot berättelser, publicera artiklar och annat aktuellt i ämnet som rör barnens bästa. Gå in och läs!

Länge sedan jag skrev, jag vet

Sat, 06 Feb 2010 15:30:19 +0000

Jo, det var ju ett tag sedan jag skrev här och det har sin förklaring och det finns anledningar. Att jag nu skriver är nog för att jag har fått lite distans och jag är inte lika deppig och nere och jag ser inte längre min situation som totalt mörk. Jag bor nu på det tredje stället sedan jag flyttade ut från huset och det har ju sina sidor att kånka runt grejor och inte riktigt kunna rota sig någonstans. Det har också sina sidor att arbetsmarknaden inte riktigt förstår det krux jag har med att ta mig till olika vårdarbetsplatser för bussarna går inte kvällar och helger för mig. Det som återstår är att hitta ett dagtidsjobb och det är just vad jag håller på att leta. Till skillnad mot förut, det förra stället jag bodde på fram tills för någon vecka sedan, har jag i alla fall idag en tv :-)

Pappor är också föräldrar!

Thu, 24 Dec 2009 13:31:38 +0000

Är ni nöjda nu, era överlevnadsfeministfjantar??? Tycker ni att ni har gjort ett bra jobb? Var det det här ni ville? Var det så här långt ni hade tänkt driva er kampanj mot Daddy och alla andra män/pappor? Sover ni gott? Hur firar ni er jul, förresten? Säkert inte i en tillvaro som Daddy, Joakim Ramstedt, gör. Det är ett som är säkurt bäkurt! Läs hans smärtsamma inlägg här.

Pappor berättar - minpappa.nu

Tue, 03 Nov 2009 23:40:28 +0000

Hur ska man göra för att få ett samhälle som tänker att "ja, fasen, det är ju viktigt att vi tänker på barnen - de som är vår framtid, de som är vår avkomma, vårt eget kött och blod, deras psyken och själar är überviktiga....?" Hur ska man göra för att de lagar som stiftats och de konventioner som skrivits under verkligen följs? Hur ska vi få fram en verklig bild av hur Sverige ser ut och styrs? Hur ska vi någonsin kunna förstå att det faktiskt - egentligen - många gånger ser ut just så här, som beskrivs på den här sidan, där pappor berättar om sina tvister, om vi inte börjar lyssna på de som utsätts för myndigheternas manglande? Ingrid Carlqvist skriver om papporna bakom sajten här. Vi kan inte bara stolpa fram genom livet och vårt samhälle och blunda för vad som pågår!!! Vi har ett ansvar, alla vi som är vuxna, att se till barnen! Dessa små, sköra varelser som inte har så många år på nacken, som inte har så mycket referenser och som - faktiskt, som det många gånger ser ut nu - kommer att växa upp med en stor besvikelse inom sig gentemot samhället (och denna besvikelse behöver man inte vara raketforskare för att räkna ut hur det många gånger kan yttra sig hos ungdomar) och det har vi fasiken inte råd med, på något sätt! Läs på www.minpappa.nu hur det ser ut för många pappor och, framför allt, deras små barn. Återigen, det är barnen som är de viktiga! Läs också Daddys inlägg om hur bl a den nya vårdnadslagen kom till och hur det gick till innan den klubbades igenom och hur konsekvenserna av den ser ut nu - skrämmande läsning! Återigen, vi måste tänka igenom hur vi vill att vårt samhälle ska se ut. Vi måste våga se, helt enkelt, att det i en vårdnadstvist faktiskt kan vara en pappa som är den mest lämpade vårdnadshavaren.

Bill Gates´ 11 råd

Thu, 15 Oct 2009 18:30:18 +0000

Hittade en lapp på skolan med följande text. Rätt raka puckar om man säger så: Regel nr 1: Livet är inte rättvist - vänj dig vid det. Regel nr 2: Världen är inte intresserad av ditt goda självförtroende. Världen förväntar sig att du uträttar något INNAN du är nöjd med dig själv. Regel nr 3: Du kommer inte att tjäna 400 000 om året direkt efter slutad skolgång. Du kommer inte att bli VD med betald mobiltelefon förrän du har gjort dig förtjänt av bådadera. Regel nr 4: Om du tycker att dina lärare är hårda, vänta tills du får en chef. Hans anställningstrygghet är beroende av resultatet. Regel nr 5: Att vända hamburgare är inte under din värdighet. Dina far- och morföräldrar hade ett annat uttryck för att vända hamburgare - det kallades "en möjlighet" (opportunity). Regel nr 6: Om du strular till det så är det inte dina föräldrars fel. Gnäll inte över dina misstag utan lär av dem. Regel nr 7: Innan du var född var inte dina föräldrar så tråkiga som de är nu. Dom har blivit sådana genom att betala dina räkningar, tvätta dina kläder och lyssnat till dina tirader om hur cool du är. Så innan du försöker rädda regnskogarna från parasiterna i dina föräldrars generation, börja med att avlusa garderoben i ditt eget rum. Regel nr 8: Skolan kanske har förbjudit snacket om vinnare och förlorare men det har inte verkligheten. På vissa håll i skolan har man tagit bort beteckningen underkänd och det ger dig upprepade chanser att komma med rätt svar. Detta har INGEN som helst likhet med det verkliga livet. Regel nr 9: Livet är inte indelat i lov och ledigheter. Du får inga lediga somrar och mycket få arbetsgivare är intresserade av att hjälpa dig att hitta dig själv. Gör det på din lediga tid. Regel nr 10: Det som visas på TV är inte det verkliga livet. I verkliga livet måste människor gå till jobbet om dagarna. Regel nr 11: Var snäll mot nördarna. Det finns stora möjligheter att det slutar med att du är anställd hos en.

Mina goa, härliga, underbara barn!!!

Tue, 06 Oct 2009 15:51:29 +0000

Hade barnen hos mig helgen som var och varje gång de ska åka hem igen på söndagen sitter jag med den här känslan som ofta infinner sig för barn när de är på kalas; när det är som roligast och man har hittat en härlig rytm så ska man hem! De kom sent på fredag kväll för dottern hade varit på myskalas så det blev direkt hopp i säng och dessutom var de förkylda. Lördag morgon började de vika alla dessa triljoners med pappersflygplan och alla skulle kastas på mig men kul hade vi!! Och var det inte flygplan så var det vindruvor och jag var the moving target! Vi tog en buss och strosade lite i affärer men jösses, vad det börjar blåsa kallt nu - nu är det verkligen höst och det märks att jag bor vid havet också. Och som alltid kommer sonen med sina kommentarer. Denna gången var det jag som - som vanligt - skulle rodda ihop allting och sade nog några gånger "jag ska bara..." och han säger då: - Mamma, var Alfons Åberg din pappa? Gullungar! Mamma älskar er så himla, otroligt, vansinnigt mycket!!!

Samhällets syn på män och valet 2010

Sun, 27 Sep 2009 14:46:21 +0000

Idag väljer jag att citera högerspalten i Daddys blogg, en pappa som om ett par timmar varit utan kontakt med sin dotter i 210 dagar. Läs följande citat och fundera en stund på hur ni vill att Sverige ska se ut och hur ni vill att samhället ska fungera. Verkar det här bra? Personligen tycker jag att det är skrämmande helt enkelt det som står här. Hur fasen hamnade vi här egentligen? När det blir dags att välja till nästa val kommer jag att rösta ungefär som jag gjort tidigare vad gäller färgen blå men jag kommer att pricka för personer som jag vet står för en vilja till förändring när det gäller hur barnen i vårt eget land har det. Det finns nämligen politiker värda att lyfta fram och pricka för som har förstått allvaret i detta vad gäller föräldraskap, jämställdhet och hur barnen har det. Denna artikel skriven av Camilla Lindberg och Pär Ström är väldigt bra. Läs den och begrunda det de säger. Tänk sedan efter och jämför det de säger och hur nedanstående text är utformad. Det är väl inte bara jag som blir mörkrädd? "Barnapappan är en slug, lismande schimpans, som i en epok av jämställdhetssträvanden kan ta makten över reproduktionen från oss kvinnor. Mansidioterna blir våra bästa allierade. Vi måste se till att spela ut dem mot barnapapporna, för att förlöjliga och förnedra barnapapporna så mycket som möjligt. Barnapappan är vår farligaste fiende, han inser vilka vi är och vad vi står för. Han arbetar natt och dag, politiskt och juridiskt, privat och offentligt, för att få kontroll över reproduktionen inte bara inom familjen utan också bortom den. Han skyr inga medel, precis som vi. Barnapappan har insett vad det handlar om - en strid på liv och död, pappan är vår intelligentaste och farligaste fiende, han måste förintas med alla till buds stående medel." Utdrag ur det feministiska manifestet S.C.U.M som hyllas av ROKS, dom feministiska kvinnoförbunden samt samtliga svenska kulturredaktioner

Sönderskjuten!

Sat, 19 Sep 2009 18:35:56 +0000

Jag har barnen i helgen och i kväll har det vikts flygplan för det är sådant man kan göra tillsammans när deras kära mor ännu inte har någon tv och när bredbandet fungerar när det känner för det. Så nu har jag träffats på halsen, i ögat, i pannan, i nacken, trampats på foten, slagit i mitt finger så känseln försvann en stund - men jisses, så kul vi haft!! Tidigare idag var en kompis till mig här med sina bägge barn som är jämnåriga med mina troll och vi hade jättekul allihop! Barnen försvann upp i skogen och visade sedan den mest fantastiska koja! Helt enorm var den! De hade utnyttjat ett omkullfallet träd (en tall tror jag) och där under alla torra grenar hade de gjort en helt otrolig koja med gott om plats att sova i! Tänk vad teknikfritt kan göra mycket för fantasin och det insåg barnen också för de hade jättekul! Nu är det dags för tandborstning och sedan ska jag sätta mig med en god bok i soffan och bara njuta!