Två sobril och en bettskena

Fredag it is

Fri, 19 Mar 2010 07:40:46 +0000

Äntligen fredag. Idag tänker jag hinka kaffe, försöka skärpa ihop mig och göra ett bra jobb med det lilla jag har att göra och sedan stämpla ut tidigare än vanligt för att hinna fixa några ärenden innan eftermiddagen blir alltför sen. Fajtas mot melankolin och känner mig samtidigt frustrerande rebellisk. Eller är jag kanske egentligen förbannad? Känner för att sparka in dörrar och kasta porslin omkring mig, men vet inte riktigt varför. Och så var det den jäkla handen. Som tokvärker efter drummelolyckan förra veckan när jag halkade omkull på isen. Tillbringade gårdageftermiddagen på Närakuten för att kolla att jag inte har knäckt något litet ben i handen - typ båtbenet som gärna går av om man ramlar och tar emot sig med handen - men blev inte så mycket klokare av det. Röntgen visade i och för sig att jag inte hade några andra frakturer, men när jag frågade om just båtbenet så sa läkaren att "nej, det benet är lite svårt att se på röntgen, men om du fortfarande har ont om några veckor får du komma tillbaka igen..." Men! Varför kunde man inte ha kollat det när jag ändå var där? Nu kommer jag ju att fortsätta undra. Gah. Nåväl. Fredag, som sagt. Jag ska försöka släppa in lite ljus och bli som folk igen. Hoppas på att Storskrutten är på lika strålande humör som igår när jag kommer hem och att det smittar av sig på SurMamman. .

Hero of war

Fri, 19 Mar 2010 07:07:16 +0000

...

Wed, 17 Mar 2010 19:33:13 +0000

En känsla. Av att plötsligt stå naken mitt i ett rum fullt med folk. Som pekar och tittar, beklämda, irriterade och undrande. Vad håller hon på med, och vad gör hon där överhuvudtaget? Kan hon inte bara gå! En känsla. Av att vara ett skämt, inte av den roliga sorten. Som trodde att det var okej att komma som man var, men som inser att alla andra har finkläderna på sig. Som inte har en jävla aning om vad hon håller på med eller vad hon gör där. Som kan men inte vet hur. Eller som vet, men inte kan. .

Just one of those days...

Tue, 16 Mar 2010 11:09:48 +0000

...när det mesta känns fel. En värdelös hårdag, så kass att jag var tvungen att fila till frippan med en papperssax när jag kom till jobbet i morse. Trist kläddag, jag är så sjukt förutsägbar. Längtar efter knasiga färger och ränder kors och tvärs, men har alltid bara samma samma på mig (ge mig pengar att köpa mig en tydligare identitet tack!). Deppklump i magen, den där energibristen och dålighetskänslan som sänker. Att inte veta hur. Och dessutom - eller kanske framförallt - fel tid på månaden. Ve och förbannelse. Kompenserar otyget med chokladmuffins och en stor kopp kaffe men känner mig ändå inte tillfredsställd. Jag vet att solen skiner, men just idag tillåter jag mig att skita i det. Förhoppningsvis orkar jag njuta av det i morgon istället.

Måndag

Mon, 15 Mar 2010 14:12:02 +0000

Måndag, återigen, men en härligt solig sådan. Jag hade i och för sig gärna börjat den på en annan plats än Närakuten med en skrikande Lillskrutta och en armbåge ur led (Piglux), men hey, man kan inte få allt här i livet. Det verkar dessutom som att armbågen är fixad nu, så vi får försöka se det som ett litet äventyr i vardagen. Ett smärtsamt sådant för Lillskruttans del, men inget som inte kan vägas upp med några extra chokladbitar och en fika i en spännande sjukhuskorridor. Helgen har varit mycket påfyllande trots vi har varit igång non stop. Det har städats, jympats och dansats "Roliga Dansen", skjutsas till dansträning, tränats på egen hand och lagats en helsikes massa mat. Men mellan ruscherna har Fru och jag fått chansen att sitta ned och dricka kaffe i lugn och ro, eftersom Lillskruttan har haft fullt sjå med att styra och ställa med Mormor och Morfar (svärföräldrarna från Norr). Storskrutten å sin sida har bott på hotell med Ålands-pappan, så även han har fått sitt uppmärksamhetsbehov tillfredsställt på annat håll. Och det är verkligen så - det finns trötthet och det finns Trötthet. Den trötthet som kommer sig av att ha städat och fejat en hel helg ligger på en helt annan nivå än den trötthet som kommer sig av att ha passat upp på en trettonåring och lekt lekar med en 2,5-åring. Så hur hektiskt det än har varit så känns det som att jag ändå har fått vila mer än jag har gjort på väldigt länge. En härlig helg som toppades av Melodifestivalen och en vinnarlåt som för en gångs stog högst upp på min lista också. Go Anna!

Knasig fredagsmorgon

Fri, 12 Mar 2010 09:36:02 +0000

Började dagen med att slänga ena vanten med tidningen i Metro-återvinningskontainern. Sedan såg jag Sofia Wistam som tog emot pendeltågsresenärer klädd i någon slags Carnevals-outfit. Micket stwange. Dock ett befriande knasigt sätt att starta en fredag på. Nu sitter jag här och dricker kaffe. Den obligatoriska morgonkoppen no 2. Skjuter pressen på att prestera mer än jag gör åt sidan och försöker att njuta av att det snart är helg. I eftermiddag kommer svärföräldrarna från Norr på besök och Lillskruttan har redan övat in ett läskigt tiger-vrål som hon ska skrämma dem med när de kommer och hämtar henne på dagis. Joråsåatt... Och i morgon är det Melodifestival-final som gäller. Kör Anna Bergendahl på repeat på Youtube men går ohjälpligt omkring med Manboy fastnitad i hjärnbarken. Vem som vinner hela spektaklet är omöjligt att säga, särskilt efter förra helgens fiasko där Pernilla W snodde finalplatsen från Crucified Barbara. Men det ska onekligen bli intressant att se hur det går. Oh well. Det är fortfarande fredag. Ikväll ska det mofflas i tv-soffan. Inget moffel går upp mot fredagsmofflet. Ha en bra dag, folks!

Respekt

Thu, 11 Mar 2010 09:28:32 +0000

Min modiga modiga 13-åring. Bokar ett snowboardpaket på friluftsdagen i skolan och ger sig ut i backen trots att han aldrig har gjort det förut - och trots att kompisarna kan bättre. Kämpar sig ensam upp och ned för barnbacken, medan alla de andra glänser i de stora backarna. Får ingen hjälp men ger inte upp för det. Surar för att Colan var dyr, men kommer ändå hem och säger att det var en rolig upplevelse... Jag är imponerad (samtidigt som det skär i hjärtat på mig när jag tänker på det). Jag hade aldrig vågat mig på något sådant när jag var i hans ålder. Tror inte ens att jag skulle göra det idag. Vågade aldrig göra något som jag inte kände att jag behärskade, eller där jag inte var säker på att jag hade minst en trygg kompis med mig. Men han bara gör det. Respekt.

En helt vanlig tisdag

Tue, 09 Mar 2010 11:41:44 +0000

Jag är ingen kaffesvepare, sitter hellre och "sippar" i mig morgonkoppen, men idag dricker jag den väldoftande drycken med stora klunkar. För att kroppen behöver det. Helt enkelt. Igår for tankarna kors och tvärs. Det var en lunch med finaste A, och en diskussion om kropp, själ och meningen med livet. Är det kroppen/människan som strävar efter en själslig upplevelse, eller själen som i det här livet har en kroppslig upplevelse? Vad tror du? Och så var det den rika Hollywoodfrun som finner lyckan i en kudde för 4000 spänn eller en ny tofs att hänga på köksskåpet - eller hon den galna som blir lycklig av att se sin egen häck på bild. Perspektiv indeed - återigen, livet ur olika vinklar. Och till slut, funderingen om man gör ett sämre jobb när man verkligen verkligen vill göra det bra?

Skämmes tamejfan

Mon, 08 Mar 2010 08:58:27 +0000

Idag är det den Internationella Kvinnodagen. Eriksdalsbadet firar detta genom att så vänligt erbjuda oss fettmätning och kost- och träningsråd... What? Jopp, det är deras hyllning till kvinnorna. Verkligen genomtänkt och framåtsträvande. Jag blir så galet förbannad. Kan inte fatta att man inte har kommit längre. Hur fan tänkte de där? Jag ska på riktigt leta upp numret till Da badboss och berätta vad jag tycker om deras marknadsföring. Skämmes, säger jag bara!

Sparkling mind

Fri, 05 Mar 2010 10:30:02 +0000

Sparkling; lysande, gnistrande, brusande, pärlande. Visst är det ett underbart ord? Det är fredag, solen lyser, det är visserligen kallt som fan, men jag värmer min frusna kropp med en kardemummapudrad latte on the go. Mycket bra så. Minst lika mycket för själens skull. Det är fortfarande skört som en spindeltråd i vinden, men känslan börjar komma tillbaka. Den av att kunna njuta av stunden. Jag får jobba på den, men den finns där. Så det är nog inte kört. Det finns hopp. Även för mig. Pju. .