Privat, personlig och alldeles för ärlig

Ödesdigert

Fri, 19 Mar 2010 17:51:51 +0000

Jag jobbade till klockan fyra nästkommande natt för att bli klar med den sablans sittmöbeln. Sedan åkte jag hem till föräldrarna för att vila upp mig. Det har visat sig att Flamman råkat åka hem till sina föräldrar samma helg. De bor några kilometer från mina. Äntligen får bruden ligga lite, tänker ni. Då tänker ni alldeles fel ska jag få be att tala om. För det första, kommer ni inte ihåg hur svårt det var att få ligga lite när man fortfarande bodde hos föräldrarna? För det andra fick jag mens av rena rama förskräckelsen. Ödet jobbar verkligen inte till min fördel nu för tiden.

Slutledningsförmåga à la Petra

Tue, 16 Mar 2010 18:38:06 +0000

Igår meddelade våra lärare att det var av yttersta vikt att samtliga kom i tid till morgonmötet idag. Något som resulterade i att jag låg sömnlös till efter 5 och oroade mig för att inte komma upp i tid. Såklart. Min hjärna är inte så smart alltid trots allt. Vi fick 48h på oss att bygga en sittmöbel. Det är ett under att jag har alla kroppsdelar i behåll efter att ha hanterat alla livsfarliga maskiner med endast 1,5h sömn i kroppen. Man skulle kunna säga att idag var dagen jag slutade leva säkert. Det måste ju innebära att det är fritt fram att ligga med Flamman också om jag vill också. Inget ont som inte har något gott med sig....

Svetspetra

Mon, 15 Mar 2010 21:45:28 +0000

Jag har hittat en ny passion tror jag. Det kallas att svetsa och det kan vara det roligaste jag lärt mig på flera år. Tiden flyger. Jag är såklart extremt het i mina snickarbrallor och skitiga kinder. Det enda dumma är att jag slutat röka. Förstår ni hur superdupercool jag hade kunnat vara genom att tända ciggen på svetslågan? Jisses amalia säger jag bara, John Wayne släng dig i väggen, du har ingenting relativt mig. Ingenting alls.

Det säkra före det osäkra?

Mon, 15 Mar 2010 16:59:29 +0000

Oj, nu var det visst vissa som tolkade förra inlägget som att jag låg med Flamman i julas. Det gjorde jag inte. Vad tror ni om mig egentligen? Jag är en fin flicka och pysslar inte med sådant. (Herregud, mina föräldrar läser ju den här bloggen ibland) Vi bara.... kramades lite (läs: i flera dygn). Faktiskt. Och konstaterade att det skulle finnas vissa risker med att förverkliga det hela. Vissa saker är helt enkelt bättre i teorin. Och med tanke på hur fruktansvärt bra det här är i teorin finns det en mycket överhängande risk för besvikelse. Och jag lever ju alltid säkert. Förutom på löpbandet då.

10 års förspel (aka tortyr)

Mon, 15 Mar 2010 08:42:03 +0000

När så Soldaten äntligen gav upp och försvann ur bilden och det äntligen tycktes fritt fram att stilla lustarna med Flamman så började istället "någons" lillebror visa sitt intresse. Mycket olägligt. (Ack och ve, om man ändå vore lite mindre oemotståndlig ibland.) Sedan flyttade vi bägge från stan och varje gång vi sågs var den ena av oss bunden på annat håll. Och eftersom otrohet inte riktigt är min grej fick vi sonika stå ut med att laddningen emellan oss aldrig blev neutraliserad. Eller ja, vi hade kanske chansen den där gången då hans fartyg i flottan gjorde an i hamnen i min stad. Jag blev i alla fall ombordsmugglad mycket olagligt mitt i natten. Men de har ju inte direkt singelhytter grabbarna i flottan och så exhibtionistisk är jag inte. Så i drygt 10år har det vara laddade blickar och korta stulna ögonblick som närt vår attraktion till varandra. Men inget mer. Det vill säga tills i julas då....

När man inte är överrens...

Sun, 14 Mar 2010 11:06:03 +0000

Efter 3 månader med Soldaten var jag övertygad om att han inte var mitt livs kärlek. Problemet var bara att han var övertygad om motsatsen. Jag var kvinnan i hans liv, hans framtida fru och därmed basta. Denna övertygelsen höll i sig bra mycket längre än vad som skulle kunnas anses sunt och sabbade alla möjligheter till hett tonårshångel mellan mig och Flamman eftersom Soldaten var en vän till honom. Alla dessa koder i små samhällen kan driva en kåt flicka till vanvett....

Första mötet

Sat, 13 Mar 2010 17:06:02 +0000

I brist på bättre fantasi tänker jag att vi kallar honom för Flamman. Första gången jag träffade Flamman var jag blott 15 år gammal. Jag var påväg till en fest jag blivit inbjuden till av Soldaten som sedan visade sig bli mitt första riktigt krångliga ex. På vägen till festen fick en klasskamrat för sig att han skulle bekänna sin hemliga kärlek till mig. Väldigt högt och ljudligt och väldigt länge skulle klasskamraten prata om detta trots att jag helt uppenbarligen inte var intresserad. Det hela var mycket pinsamt när jag var 15 och fotfarande ovan vid att hantera männens reaktioner på min fantastiska varelse. Då stiger Flamman in som från ingenstans, lägger armen runt mig och insinuerar till Klasskamraten att det nog inte är någon idé att ödsla energi på mig eftersom jag redan är upptagen. Mycket chevraleskt. Upptagen blev jag också samma kväll men inte med Flamman utan med Soldaten. Som senare visade sig väldigt svår att göra sig av med.

Så gick dejten

Sat, 13 Mar 2010 14:30:02 +0000

Hanni P undrade hur det gick på dejten. Jodå. Kroppsvätskorna flödade. På ett sätt jag aldrig tidigare varit med om. Och nu pratar vi inte om de positiva vätskorna. Tyvärr. Tydligen svettas man extra mycket även vid små ansträngningar då man är förkyld. Särskilt om man på morgonen upptäcker att deon är slut. Lägg till lite snorande på det så har ni en ganska bra bild av min uppenbarelse. Hon vände dock inte i dörren utan det blev ett extra utställningsbesök förutom det planerade och dessutom en fika på det. Men inga gnistor. Tyvärr, för hon är bedårande söt och hade blivit ett vackert kuttersmycke vid min sida. Och jag vid hennes. Såklart.

Nej, jag var inte ensam där

Sat, 13 Mar 2010 12:06:03 +0000

Jag har äntligen kommit igång ordentligt med träningen igen. Och upptäckt att jag tycker det är ganska roligt att springa. I alla fall till rätt musik. Så när jag tappade i-poden vid senaste joggingturen stannade jag naturligtvis instinktivt för att plocka upp den. Det gjorde däremot inte löpbandet. Det fortsatte snurra. Och jag for raka vägen in i väggen. Med buller och brak. Seriöst, sådant ska väl egentligen bara hända på film?

Till råga på allt bär jag basker

Fri, 12 Mar 2010 21:06:02 +0000

Idag skramlade jag och en klasskamrat ihop våra gemensamma kontanta tillgångar och köpte rödvin för våra sista slantar. Inte ens halva månaden har gått. Upptäckte jag nu. Känns skönt att leva upp till förväntningarna man har på sig som konststuderande. Himla tur att jag gillar gröt.