Upp som en sol och ner som en pannkaka - en blogg om vägen tillbaka, via en liten avstickare i fängelse! http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.4103158 Sat, 16 Jan 2010 11:25:47 +0000 Polopoly metrobloggen.se@metro.se livsåskådning allmänt hälsa 30 http://www.metrobloggen.se/gui/rss_logo.jpg http://www.metrobloggen.se 144 22 Jag sitter här framför datorn me blandade känslor. Jag har tänkt en hel del o övervägt väl. O jag känner att jag inte pallar längre! Jag pallar inte att vända mig själv ut o in för att försöka förklara. Jag har tappat lusten just nu! Bloggen startades av mig me en stark vilja att skriva av mig. Jag kände att den gav mig nåt. Att andra kunde känna igen sig o att jag fick bra respons o fina kommentarer som kunde hjälpa mig tillbaka. D va augusti 2008... En period i mitt liv då jag va en helt annanstans än va jag e idag. Jag behövde alla livlinor jag kunde greppa o jag slet febrilt me att förstå vad jag skulle ta mig till, vart jag va på väg o hur jag skulle klara mig i d livet som jag då försökte skapa. Me facit i hand så gick d ganska bra. Inte smärtfritt, men bra! Jag sitter nu här 1,5 år senare o inser att bloggen inte längre fyller samma funktion för mig längre. Jag har inte längre samma behov av att berätta allt som händer i mitt liv. Stormen har ridits ut tillsammans me er o jag e evigt tacksam för d stöd ni har gett mig under tiden. Ni som läst o gett stöd o insikter i form av kloka kommentarer, jag e otroligt tacksam till er! Jag e medveten om att jag har en bit kvar på min resa, d har vi alla. Den som säger nåt annat ljuger. Jag e också medveten om att dagens samhälle inte e helt redo för all ärlighet som folk har inom sig. Samhället gillar mystiken bakom fasaden o vill inte ha den stoppad in your face! Jag har känt att min situation sugit mer kraft än va den skänkt på sistone då jag försökt skriva av mig mina innersta tankar. Jag har insett att hur mycket vilja som än finns i mig, så kommer den aldrig kunna komma till sin rätt på print. Jag kanske gör mig själv en otjänst genom att tömma ut allt för allmän beskådan. Till en hel hop av missförstådda som tycker att jag verkar va en ganska labil o konstig brud me huvet fullt av hjärnspöken.....Till viss del sant, hehe. Jag e mänsklig! Men också till en stor grupp fina därute som känt igen sig o som triggat mig till att skriva mer. "Hjälp dig själv innan du hjälper andra!" Jo, jag börjar inse d nu. Hur faan ska jag räcka till me all min vilja till att rädda massa folk som kanske inte ens e redo eller vill bli räddade? Om jag inte ens tar mig tid till att läka ifred o bygga upp mig själv helt? Tiden e inne för att stanna upp, ta en paus o hela mig själv helt o fullt. Jag vet att jag e nära, att d väntar en massa fint runt hörnet. Men jag behöver lite mer tid. Jag behöver kanske bara skriva av mig i fred, för mig själv utan kritiska blickar som lägger olika betydelser o tolkningar i allt. D sjuka e att d känns som att säga farväl till en vän. Nån nära som har stöttat mig genom mitt livs största kris. Men jag känner ganska starkt inom mig att d här e d enda rätta just nu. Jag hoppas ni alla fina som följt mig o funnits där genom den här tiden, att ni förstår mig. Jag säger inte att jag aldrig mer kommer skriva. Men just nu e jag inte längre den som jag va när jag började skriva. Bloggen "Upp som en sol o ner som en pannkaka- en blogg om vägen tillbaka via en avstickare en fängelset" den har fyllt sin funktion. Fängelset e avklarat för nästan exakt ett år sen o jag e redan tillbaka på många plan. Jag behöver en paus! Tack fina, fina bloggen! Du e en stor del av mig o har hjälpt mig oerhört. Men d e dags att ta nästa steg nu. D e inte dig d e fel på, d e mig! Hehe.... Jag gör slut nu för att kasta mig ut på nya äventyr! Vi ses i en annan sfär, på en annan sida när jag känner mig redo för att skriva av mig för allmän beskådan igen! Tills dess så ska jag hjälpa till på det allra bästa sättet me att visa att d går. Visa att d går att fucka upp o komma tillbaka på en ännu stabilare bas o på en ännu högre topp! Ge aldrig upp! Stor kram allihopa o ta hand om er! Vill ni fortsätta skriva av er eller bolla tankar så finns jag fortfarande på min mail eller på meddelande på FB. Keep up the good work nu! Kärlek o kraft! Sanna http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.13723921 19.13723921 Sat, 16 Jan 2010 11:25:47 +0000 Jag satt o läste kommentarerna från inlägget innan. Jag tror att ni har rätt. Eller jag har tänkt exakt likadant men ändå inte velat ändra mig för att pleasa andra. Men d kanske e d enda rätta tillslut. Men vafaan, har jag låtsas bakom en mask under hela min karriär typ....E d faan d som ska krävas bara för att kunna komma tillbaka till ett normalt liv igen som rullar på? D känns inte okej! E folk verkligen så dumma att dom accepterar mottot "D jag inte vet mår jag inte dåligt av". Alltså, väljer verkligen folk att tro på all yta dom ser? O omger sig hellre me människor som egentligen e hundra gånger mer labila men som bara döljer d väl? D e faan sjukt om den bild som media väljer att visa utåt i stor utsträckning ska visa falskhet. E d verkligen så vi vill leva? Jag säger inte att alla ljuger eller att alla mår dåligt. Klart d finns en hel del i samma värld o bransch som verkligen e äkta men som redan dealat me sin resa eller som aldrig behövde må så dåligt på sin väg. Men jag tror ni fattar va jag menar utan att låta bitter! Jag kanske inte behöver va så ärlig...? Nej, d behöver jag inte. Men jag hade nån typ av bild av att jag kunde hjälpa andra på vägen. Andra som hela sitt liv gått o skämts av sina problem eller sjukdom eller missbruk eller va d nu kan vara. Om jag tystar ner allt igen o bara visar min glada sida utåt, då känns d som att jag sviker dom som kanske just nu behöver nån att luta sig mot. Nån som dom kan se på att går att resa sig från att ha fallit o fuckat upp. Men vafaan, jag kan inte rädda världen! Min kille säger d till mig dagligen när jag kommer hem o e nere över en nära vän som mår dåligt eller har sett nån ute som uppenbarligen inte mår bra.... Han säger jämt åt mig att sluta tro att jag kan rädda världen. Han har nog rätt! Jag kan inte göra det! Jag kunde det inte som barn, trots att d va min målsättning som nånstans stjälpte mig på vägen. O jag kan inte göra det nu! Kanske e d bättre att bara låta alla ha sitt liv, sluta bjuda på hur jag har d hela tiden o bara vara som dom flesta andra?! Känns så tragiskt bara att d e så här d ser ut 2010 på nåt sätt. Men jag fattar alla som tänker på ett annat sätt också! Jag fattar rädslan för d som man inte kan sätta fingret på, för ärligheten! Jag o Clara o Maja hade en bra kväll igår. Planer smeds för filmens andra inspelning nu. O snart e vi igång igen! Wohooo, d känns faan bra! Jag har saknat filmen o saknat nåt genuint, kreativt o utvecklande att ha o göra me. Nu kör vi igen! D känns grymt! Ta hand om er alla där ute! http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.13713281 19.13713281 Fri, 15 Jan 2010 09:58:44 +0000 Jag vet inte hur mycket jag egentligen har lust att skriva idag. Jag känner mig alldeles tom o börjar på riktigt undra när jag ska komma ur den här svackan som på nåt sjukt vis aldrig ger sig... Jag hoppas o tror o låser upp mitt hopp på olika saker. Men d farliga me d, e att om nån av dom sakerna fallerar så sitter jag där tillbaka på ruta ett igen. Suck! Egentligen e d inget specifikt som har hänt. Eller jag hade ett jobb på gång. Eller inte ens på gång, d va klart! Allt va klart utom kontraktet. Jag kände på mig att nåt va fel o ville inte prata me nån om d....tack o lov. Igår blev d ändrat! D kanske inte va d viktogats ejobbet i mitt liv direkt, men ändå ett jobb som skulle gett mig en inkomst, gett mig nåt annat att fokusera på o en bra sysselsättning. Nåt som jag för tillfället skulle ha kunnat lägga ner min energi på o gjort så grymt som möjligt! Jag blev inte särskilt besviken när jag fick reda på det. Snarare arg o fick en otroligt stark känsla av oproffsighet från dom som ligger bakom d. Hur faan kan man låta nån styra om sina planer o planera in allt, för att en vecka innan få besked om att d inte blir nåt.... Jag hoppas verkligen inte att jag nånsin kommer att behandla nån likadant! D farliga för min del i att låsa upp mig vid förhoppningar om att saker o ting börjar lösa sig, att allt kommer att bli bra o att jag börjar ha schyssta saker att se fram emot... D e att jag blir så otroligt nerslagen varje gång motsatsen bevisas. Vafaan e min mening egentligen? Jag fattar faan inte! Vad e d som jag inte ser? Vad e d som står o väntar på mig som jag inte ser? Jag vill så mycket, har tagit tag i så mycket o känne rmig så jävla redo att ta tag i nästa utmaning, i nästa jobb! Men vad e d som jag inte ser? Jag vill så gärna tro att d finns en mening me allt. Att var o en har sin väg att vandra, sin resa. Men meningen e väl också att vi ska orka resa vägen ut? I stunder kan jag bara känna för attg eupp. Jag har kämpat så mycket o velat så väl. Men uppenbarligen så ska d va så här ett tag till. Jag vägrar att ändra mitt beslut o min känsla för att 2010 kommer att bli ett bra år. D måste bli det. D måste hända nåt... Men vad? Vad e d jag ska göra? Jag e medveten om att jag har några beslut att fatta. Jag e medveten om att jag har en del jobb framför mig gällande min livssituation. Men ska d verligen vara så att jag måste reda ut allt på en gång innan jag kan gå vidare? Ibland känns d som att bara för att jag har vart ärlig i hur jag mår, i allt som försiggår i mitt huvud, därför tar allt längre tid. Ska man verkliegn straffas om man e ärlig? Jag menar inte på nåt sätt att tycka synd om mig själv. Men jag börjar undra.... D e fett många fler än jag som gjort misstag. D e definitivt många fler än jag som mår psykiskt dåligt men som kanske döljer d bättre. Kanske döljer d lika bra som jag en gång gjorde. Men e d så d måste vara för att livet ska fortsätta rulla? Varför blev d jag gjorde så mycket värre än d som så många andra gjort? Varför e d så jävla farligt att vara ärlig me hur man mår? Jag satt o kollade i en gammal tidning "Solo" på ett café igår medan jag väntade in Clara. Plötsligt såg jag en recension av min blogg där. Dom skrev ganska snällt, dissade mitt fjortisaktiga skrivsätt (som dom uttryckte det) men plussade min ärlighet. Men dom skrev också nåt som fick mig att fundera..."d unika me Sannas blogg e att hon till skillnad från andra kändisar inte skriver för att gynna sin karriär".... Vad e d som inte gynnar min karriär? E d min ärlighet? Ärligheten som var deras plus? Är d att jag skriver ur hjärtat utan att hitta på, överdriva eller ljuga som gör att jag inte gynnar min karriär? Jag fattar inte! Sen när blev d så jävla farligt att bara vara människa?! Jag älskar verkligen d jobb som jag har haft sen jag va liten. Jag saknar d som faan. Men jag har också tagit mig en stor funderare på om d verkligen e d som jag vill..... O jag insåg att trots att d vart jobbigt i perioder, trots att jag i perioder blivit lite socialt skrämd o velat va en i mängden...Ja, trots d så överväger alla positiva bitar i mitt jobb. Men jag kan tyvärr inte söka mig tillbaka till ett liv där jag bara accepteras om jag e glad, tillags o klädd i en mask. Jag e jag! Jag har fuckat upp som jävligt många andra. O jag e inte längre den Sanna som jag en gång varit! Jag vill inte längre dölja vem jag e o hur jag mår. På många plan mår jag sjukt mycket bättre än vad jag nånsin har gjort. På många plan e jag sjukt mycket starkare än jag förr har varit. O på många plan e jag sjukt mycket mer taggad o kreativ o peppad än jag vart på många år. Men felet e väl att jag e så ärlig i hur d e att vara jag. My mistake! http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.13702874 19.13702874 Thu, 14 Jan 2010 11:29:06 +0000 Ytterligare en morgon då jag sitter ensam uppe. B ligger kvar i sängen o drar sig medan jag sitter här några meter ifrån honom o knapprar på datorn. Hehe, jag vet att d e en störande grej, men vafaan han måste ju också vakna till liv nu tycker jag. Jag e alltid som ett barn när jag vaknar. När jag vaknar, då vaknar jag om ni fattar. British tillhör kategorin av människor som vaknar men egentligen vaknar till liv först två timmar efter att hans ögon öppnats o hans medvetande kommit tillbaka. D e lönlöst att snacka me honom på morgonen. Hans morgonhumör e så där kan jag säga. Jag däremot e motsatt. Jag minns att vi flera gånger på Ringvägen där vi bodde förr tillsammans vaknade ihop o jag mer eller mindre hoppade i sängen för att få hans uppmärksamhet. Jag ville upp, jag ville leka, haha! Precis som en jobbig unge. Vilken perfect combination vi två e asså! En dom älskar att sova, en annan som mer eller mindre alltid e pigg (har visserligen förändrats lite senaste åren), en som aldrig vill prata o en som alltid vill prata, haha. Yin o yang, svart o vit, motsatserna kanske attraherar after all! Ja, ja, d va bara några morgonfunderingar... Jag gillar verkligen att gå upp ensam om d finns en dator i närheten. Jag gillar att sätta mig me en kopp te eller kaffe o en macka o skriva av mig mina funderingar! Jag drog ju dessutom upp B inatt igen. Jag har verkligen en förmåga att väcka honom på natten. I förrgår så rörde jag mig så mycket att han knappt fick en blund (typisk mig att kasta mig runt o prata i sömnen, hehe) O inatt så hostade jag så mycket att han vaknade o slet upp mig ur sängen för att jag skulle få luft. Stackarn, han har d faan inte lätt alla gånger (som min pappa brukar säga, hehe). Men vafaan, han får i alla fall kärlek i överflöd! O hade han inte pallat me mig o alla mina ups and downs jag har haft i mängder under dom senaste åren... då skulle han väl redan ha dragit för längesen. D e ett fritt land! Eller hur?! Hehe, men d e väl så ett förhållande e? Att vi lär oss att älska även dom svårare sidorna hos varandra! Att vi lär oss varandras egenheter o får en viss förälskelsetid på oss för att lära oss att acceptera dessa sidor. En relation behöver vårdas lika mycket som vilken karriär som helst eller vilken vänskap som helst... En relation e som en blomma, får den inte vatten o kärlek så vissnar den! O dessutom så e d egenheterna som jag i vissa stunder kan älska lite extra hos honom. D e dom jag går o ler lite åt när jag saknar honom, d e ju d som e han på nåt vis. D e dom som skiljer ut just honom från mängden o som gör att han blir han! Men självklart finns d ju gränser där också, blir du slagen eller bedragen eller nedvärderad o sånt skit... d e ingen älskvärd egenhet. Då e d faan bara att dra o inse att du e värd så jävla mycket mer. Alla e värda att bli älskade lika mycket för den dom är! Igår fick jag reda på att ytterligare en av mina bekanta har blivit notorisk slagen i sitt förhållandet innan hon valde att dra! Häromdagen fick jag reda på en till, där pojkvännen flippat o slagit henne. Förra året var d två av mina vänner som blev allvarligt skadade av misshandel i sina förhållanden. EN har sytt flera stygn över ansiktet ett antal gånger. En annan har opererat in järnplattor i skallbenet efter alla slag o krossad näsa..... O d e bara i min vänkrets! O d e bara senaste tiden! Faan tjejer ni e värda så jävla mycket mer. Låt ingen kille nånsin få er att tro att ni inte duger som ni är, att ni e dåliga i sängen, att ni e värdelösa på olika plan eller att d e erat fel att ni behandlas som ni gör! Man e ett team om man e tillsammans! Man e två om allt o kan växa tillsammans. Du kan inte ensam va dålig i sängen, ni utvecklas ihop o matchar olika me olika människor! Du kan alltid duga i andras ögon, men har i sånt fall hittat en man som inte uppskattar dig för den vackra människa du egentligen är! Fatta budskapet! Alla e vackra, d gäller bara att hitta nån som ser just er finaste sida! Oj, va d blev moralkakor här på morgonen. Uppenbarligen behövde jag skriva av mig d här, hehe. Hoppas ni alla har d bra där ute i landet! Snart ska jag fixa mig o dra o följa me en polare som stöd på sjukhuset.... Sen blir d dejt me Clara igen, wohoooo! Två fina på en o samma dag! Kram kram http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.13690609 19.13690609 Wed, 13 Jan 2010 09:48:59 +0000 Jag har haft en riktigt chill dag me min B. Vi har sovit ut, gosat lite, tagit en promenad på söder o chillat hemma lite mer. Jag drog o handlade för en stund sen o leker housewife idag. Jag vet hur mycket B älskar kakor o bullar, så jag improviserade fram en äppelkaka me vaniljsås. Jag gav honom precis en varm nybakt bit o jag vet att den blev riktigt god. Yeij, mina gamla skills i köket börjar komma tillbaka. Me like! Jag har vilat så länge från att laga mat o baka. Nåt som jag va riktigt bra på förr o nästan lite hysterisk i mitt matintresse (av olika orsaker, hmm). Men nu börjar jag faan få upp intresset lite igen o d e kul när jag inser att jag still got it, hehe. Jag va tvungen att improvisera eftersom utbudet i hans kök kanske inte e d bästa. Men d blev på en liten långpanna o resten skötte sig självt. Mmmmmm, nu luktar hela lägenheten kanel o kaka! Sånt gillar jag! Kvällen fortsätter lugn o jag kan verkligen njuta av att inte göra nånting, när d händer lite då o då. Om resten av veckan e ganska intensiv så kan jag verkligen njuta av att bara vara när jag e hemma hos B. Klart vi hittar på en hel del tillsammans vi också. Men eftersom ingen av oss har fetaste plånboken just nu så kan man njuta av mindre. O jag gör verkligen d! Jag e lugn här o jag mår bra av att bara kolla film, ligga i sängen o laga mat tillsammans o så. Men d e ju bara för att jag trivs me mitt sällskap! Hoppas ni alla också har en bra dag! Kram http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.13684213 19.13684213 Tue, 12 Jan 2010 18:24:09 +0000 Idag har jag sovit ut igen. Sjukt att jag idag går upp typ 6 timmar senare än igår då jag jobbade morron.... ganska stor skillnad när jag tänker efter på hur morgonen kan se ut. Undrar hur kroppen reagerar på den skillnaden egentligen? Men jag behövde sova ut lite uppenbarligen, annars hade jag ju vaknat innan. Nu sitter jag här me en macka o en stor kopp grönt orientaliskt te o försöker få halsen att börja fungera igen. Suck, den här förkylningen e långdragen! Igår va en bra dag! Jag jobbade på morgonen o sen hade jag en hel dag över till att mysa me vänner o man. Jag drog direkt till Haninge efter jobbet o hookade me British o hans grabbar som har startat upp en ny filial av X-Con där. Dom ska jobba me ungdomar o folk som hamnat lite snett o jag va o kollade på deras stora nya lokal som dom fått. Tror att d kommer bli jättebra! Sen åkte vi hem o lagade lunch o myste massor. Jag njöt! Shit va längesen d va jag fick träffa honom.... Tror typ d va 1,5 vecka sen som jag sov här... Så d blev en fin dag att tillbringa i sängen tillsammans! Lovely! Men sen va planen att jag skulle hängt me min fina Vivi. Vi har heller inte hunnit ses på hela 11 dagar....hmm, så d va dags. Men plötsligt vändes kvällen då Pepe som har regisserat nya "Snabba Cash" filmen ringde Clara o berättade att dom hade fått platser över till deras Team o familjevisning som va igår på "Park". Han visste att vi verkligen ville se filmen eftersom vi precis som många andra gått runt o väntat på den sen inspelningen började. Så jag hörde av mig till Vivi o kollade läget, hon förstog o sa att hon hade gjort samma sak själv. Wohooo! Jag menar jag gillar verkligen inte att ändra planer för folk i sista sekund men vafan, skönt me vänner som förstår. Jag fick snabbt vakna till liv från allt mys i sängen o fixa mig i ordning. O faan va jag inte ångrar det nu! Jag o Clara hade en så fin kväll! Vi drog o kollade in filmen, fick riktigt bra platser o satt klistrade under dom två timmarna som filmen rullade. Så jävla bra film! Så snyggt gjord, så osvensk, så snygg filmmusik som genomsyrar nästan varenda scen o så grymt skådespel. Faan va kul! Jag e så glad för Pepe o för skådisarna o för hela teamet som står bakom! Så lika uppfyllda av filmen allihopa så drog vi alla till "Collage" o hängde ihop. Där kunde vi i lugn o ro berömma alla medverkande, ha kul ihop o bara chilla. Jättekul att hänga me Clara igen o vi snackade nog som kulsprutor då vi inte setts p några dagar, haha. brukar bli så då! Ja, e bra kväll o en bra dag helt enkelt! Nu har jag duschat, klätt på mig stora mjukisar, sitter här hemma hos mannen medan han vaknar till liv bakom mig o får se va dagen kommer att ge mig idag.... Hoppas den blir bra! Kram http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.13679451 19.13679451 Tue, 12 Jan 2010 10:39:02 +0000 Sista Voice-sändningen för den här gången e över. Jag sitter me blandade känslor här på kontoret o har en tom almanacka framför mig just nu...Hmm....Faan va kul, jag tycker d e att jobba! Men jag måste ha is i magen o ta rätt val o inte kasta mig in i allt bara för att. Men efter att ha gjort det senaste året kan jag börja tröttna på att jag e så ordentlig o väger alla beslut jämt.... Eller nej, d gör jag faan inte förresten. D har nog vart bra för mig att inte ha för mycket runt mig under dom 2 år som vart. Jag har behövt d! Behövt ta ett steg i taget, babysteps! O egentligen kanske d e d bästa som e just nu.... Att jag har så pass mycket tid att fundera o analysera på. Jobbigt men nyttigt tror jag! O faan va grymt d har vart att ägna min mesta tid till teater o vår novellfilm som jag har jobbat mycket me. Men iaf, d blev bara så tydligt nu igen när jag fick chansen att hamna i en naturlig arbetssituation för några dagar... Men d har vart kul som vanligt! O jävla tur att jag fick tillbaka rösten till idag! Sjukt att den passade på att ta semester just i fredags efter sändningen o valde att komma tillbaka igår kväll.... Om den nu ändå ska försvinna ett tag under förkylningen så var d väl perfekt tid att ta paus just då! Annars e jag rätt glad idag. Mådde skit igår kväll o började verkligen snurra iväg i mina tankar o känslor....Ångest! Fy! Men idag e en ny dag me nya tag. D e viktigt tycker jag, att inse att man kan ha dåliga dagar. Man får må dåligt o inte palla me sitt liv för en stund. Bara du inser vart du e på väg o kan resa dig o ta nya tag igen, igen o igen! O jag har bestämt mig för att köra på igen idag! O idag ska jag få träffa min man. Vi har inte kunnat gosa o sova ihop på typ...hmm, jag vet inte hur länge. Våra liv har helt enkelt kommit emellan. Men idag ska vi ses o jag tror jag stannar enda tills på onsdag. Need some love man! Men sen ska jag dessutom hinna me att ha en nice dejt me Vivi en stund ikväll också. Som sagt va, en fin dag! D har jag bestämt mig för! http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.13666778 19.13666778 Mon, 11 Jan 2010 08:41:36 +0000 Tja, sitter hemma igen efter ett dygn på vift. Jag o Annie hade en hänghelg o jag blev kvar hos henne då hon ville ha sällskap. Mysigt! D har blivit mycket film eftersom min röst varit borta. Men idag kan jag prata igen, tur eftersom jag jobbar på radion imorrnbitti igen. Vi träffades i lördags. Jag va lite småsjuk...eller lite febrig me min förkylning som hållt i en månad nu. Suck, jag vill ju träna! Men jag va pigg nog för att göra nåt lugnt. Så d blev lite häng på stan o sen en eftermiddagsbio "Have you heard about the Morgans?" Lagom trevlig film.... Sen drog vi hem till henne o käkade middag o bara chillade. Idag har jag fastnat i hennes morgonrock hela dagen, hehe. Man får göra så på en söndag övertalade jag henne. O nu sitter jag hemma o har suttit o jobbat ett tag framför datorn inför morgondagens sändning av "The Voice" på morgonen. Jag har sett era fina kommentarer o läst alla men inte haft tid o ro att svara på dom. Ska försöka göra d snart, bara så att ni vet att jag bryr mig! Mitt mående går verkligen upp o ner. Jag har en grundångest som e fett jobbig i kroppen. Jag vet inte varför men jag tror jag kan ana anledningen. D har vart mycket på sistone o myket som rört om bland mina könslor o fått mig att tänka extra mycket. Dessutom e ju inte min situation hundra direkt. Ganska mycket kvar att fixa o styra upp innan jag kan känna mig lugn  o hemma o grundad. Jag vet att d kommer men d e jävligt jobbigt att gå o känna att d e så lång bit på resan kvar. Så mycket att behöva deala me.... Men var sak har sin tid försöker jag tänka. Men d e faan inte lätt alltid. Fy! Jag jobbar järnet för att inte stressa upp mig utan lugna mig o bli starkare... En lång process att skriva om nu. En annan gång. Nu finns inte riktigt energin där. Vill mest göra ett avtryck då jag vart lite försvunnen igen. Hoppas ni alla haft en fin helg! Kram http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.13663038 19.13663038 Sun, 10 Jan 2010 20:32:26 +0000 Jag sitter här me en helt igentjocknad hals o helt utan röst. Vafaan, jag har inte tid för d här. O dessutom e jag trött på att va sjuk nu. Jag har vart sjuk i en månad nästan exakt nu! Vafaan e d frågan om?! Precis när jag bärjar bli frisk så händer nåt så jag inte hinner sova, blir ledsen, försämrar mitt immun försvar o vips så har jag en ny bacill i kroppen. Okej, jag har knappt vart sjuk på hela förra året, så jag kanske inte ska klaga. Några små förkylningar bara. Men jag vill ju träna!!! Jag hade en fin dag igår! Jag jobbade hela morgonen o förmiddagen på Voice. Sen drog jag o lunchade me Göran o Eugene, trevligt! Vidare till nagelsalongen o putsade upp som jag inte hann i veckan o sen vidare till fina Katarina o Lotta för häng resten av dagen o kvällen! Så fina båda två! O mycket trevlig kväll! Från ett café till kall promenad till våran polare Saras ställe "Undici" där vi hängde en lång stund innan vi avslutade me en middag på East! Fin fredagskväll! Jag o Lotta poserar fritt.... Same same but different huh?! Jag o Katarina Under kvällens gång så började min röst plötsligt försvinna mer o mer o till sist va den typ borta. Suck! Vi drog hem tidigt för att vila upp oss efter en mindre rolig vecka. O jag däckade i säng direkt jag kom hem! Jag vaknade helt tjock i halsen o jag blir så trött på att rösten bara valt att försvinna. Jag har druckit te me honumg, citron o ingefära o ätit chili o massa c-vitamin. Kom tillbaka min fina röst! Jag ska ju jobba på radion på måndag o tills dess måste den va tillbaka! Nu ska jag hoppa in i duschen, klä mig varmt o dra in för att ha en dag me Annie! Mys! Kram http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.13646285 19.13646285 Sat, 09 Jan 2010 10:09:31 +0000 Morgondagens sänding e till enda o jag sitter på kontoret utanför Voice-studio o känner mig lagom loj. D blev ganska sent igår iallafall, även om jag tänkt att d inte skulle bli så. Som sagt, livet kom emellan! Men fem timmars sömn hann jag nästan få iallafall o jag kände mig som en glad men lagom klubbad säl när klockan ringde imorse vid 05! D e faan kul att köra radio me bara Paul. Vi två hade inte en enda gäst idag o d e bara radio just nu innan TVn kör igång om nån vecka. D blir mer spontant, lek o framförallt sjukt mycket mer snack. VJag jobbar 1, 5 timme längre än vanlig då d bara e TV för min del o dessutom me massa mer prator. Men vafaan, d e bara att öppna hjärnan o köra loss. Nånstans ska väl faan min mundiarré va ett plus! Haha.... Snart blir d inspelning av promo o sen lite plans för måndagens sändning. Min sista jobbdag för den här gången på Voice. Sen ska jag faktiskt dra o träffa min advokat för en lunch. Han som stöttade mig o fanns vid min sida i mina rättegångar under 2008. Han, jag o en gemensam polare ska käka lunch. Trevligt! Sen får jag e va min dag ger. Just nu har jag nästans slutat planera efter den här veckans tvära kast i händelser. Som jag sa innab, livet kanske kommer emellan. Vad vet jag! Men faan va skönt d känns att bara vara just nu! Kram o ha en bra fredag folks! http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.13634548 19.13634548 Fri, 08 Jan 2010 08:37:43 +0000