Reportern

Hur gick det till?

Sat, 20 Mar 2010 07:17:48 +0000

Det är lite lustigt det här med vikt. Från en dag till en annan kan det skilja två kilo. Och då har jag inte ätit palt tills jag stönande vältrat mig i säng, proppmätt över alla bräddar, alternativt inte ätit palt alls, eller något överhuvudtaget. I morse visade vågen på två kilo mindre än morgonen innan. Ja, det var ju inte så att jag blev särdeles ledsen över saken, det finns stunder då ordet "förlora" inte alls beskriver något sorgligt, utan tvärtom. Jag försökte analysera saken i ungefär två minuter och kom fram till att det eventuellt berodde på den där resan med kollektivtrafiken igår. Jag kände redan då att den tärde på något vis. Kanske var det på fettreserven, fast jag trodde att det var något mer mentalt... Nåja, dagen lär säkert korrigera viktdetaljen. Jag funderar på om inte kubbar vore väldigt gott till kaffet. Elvaåringens kompis farsa ska köra in och hem ungarna till Laserdome och undertecknad behöver icke ge sig ut i kollektivtrafiken denna dag, vilket troligen firas med minst två stycken kubbar, eller vad det nu blir som denna sockerbagare trollar fram idag. Och vinterns sista skidhelg på teve är det också, vilket kräver både ett firande och ett beklagande. Det blir nog en kubbe till... Ha en riktigt trevlig lördag nu...

Fredagstankar

Fri, 19 Mar 2010 18:06:59 +0000

Elvaåringen och jag är ensamma hemma, maken tog sjuåringen med sig till skärgården. Elvaåringen ska på kalas på Laserdome i morgon eftermiddag och ville inte missa det. Maken ville ut på landet. Jag vill ha lugn och ro. Det blir lite mer av den varan när de små liven är ifrån varandra, dessutom får man mer tid över till den rackare man är med. Det är både roligt och givande. Jag försökte få elvaåringen att skippa pianolektionen, men se det gick inte, trots att jag beredde honom hemska beskrivningar om hur vi måste åka kollektivt både dit och hem. Nej, elvaåringen tycker pianolektionerna är roliga, så det var ju bara till att ge sig iväg att kajka buss och tunnelbana i sammanlagt två timmar. Nu ska vi se finalen i lets dance, och äta chips, ostbågar och jordnötsringar. Halva innehållet i påsarna kvar hos oss, andra halvan med maken och sjuåringen. De ska sova i mammas hus i natt. Känns hur konstigt som helst. Fel och rätt på samma gång. Jag som inte ens själv har kommit så långt än... Det är bra att de gör det. Att sängarna är på plats och blir bäddade. Att det faktiskt blir gjort.

Livet från den mörka sidan

Fri, 19 Mar 2010 07:57:24 +0000

Åh, dessa livets svåra våndor! Om man inte vill gå ut och gå i halket/slasket och det grå, inte vill gå och dra och slita i maskiner i gymmet, inte vill gå och plaska i bassäng, men ändå vill och måste röra på sig, vad gör man då? Nej, nej, nej! Ingen shoppingronda, försök inte med mig. Och även om jag ville så ska de pengar som fortfarande finns på kontot användas till roligare saker som att få fortsätta få mat på bordet och tak över huvudet. Jag tänkte eventuellt ta bilen till Björkhagen och utgå därifrån för att slippa halket/slasket här i min lilla förort. Men jag har ågren inför Björkhagen, och vill inte gå och lipa mammaminnen där. En annan sak också - höll på att glömma - jag ska ju jobba också. Men hemma idag så det gäller att lägga upp arbetet. - Lägg ner, sa maken och log stort över sin fiffiga replik. Och för det tredje - måste ringa försäkringskassan idag. Jag måste kolla om kompletterande läkarintyg kommit dem tillhanda. Oj, så roligt. Bara roligt hela långa dagen. Positiv pessimism. Om ni tycker att jag är pessimistisk, så tycker jag att ni ska läsa den här bloggen som jag just upptäckt, så får ni lite perspektiv på det hela. Den är underbar. Så är det för oss negativa jävlar. Vi skrattar och har roligast som mest när vi ser uppå livets mörka sidor...

När visheten bedrogs av den tomma kylen

Thu, 18 Mar 2010 12:27:56 +0000

En dagens på restaurangen intill kostar sjuttio bagis. Då ingår sallad, dryck, smör & bröd samt kaffe. Men man kan också köpa låda som man tar med sig. Då kostar det sextio bagis och dryck och kaffe ingår inte. Sådan låda köpte jag med ungstekt lax, quinoa och yoghurtsås. Gick nyss till kaffekannan på jobbet. Fyllde på en kopp. Såg dyngsvart ut. Ingen mjölk i kylen. Gick till restaurangen igen. Fick köpa en kaffe för tio spänn. Gjorde dagens förlust för hade jag tagit en dagens, och inte i låda, så hade jag fått dryck också för 60 + 10 kronor. Jo, tack - jag minns min bruna nyköpta termos. Den är kvar hemma och så pratar vi inte mer om den saken, tycker jag.

Stillastående sprint

Thu, 18 Mar 2010 06:11:25 +0000

Jodå, vi tog oss in till kungliga slottet igår och hittade en lucka vid upploppets början. Fick stå där och hänga i tre kvart innan kvartsfinalerna började. Men kungen höll tal. Här håller kungen tal. Ja, där borta någonstans. Kära Örebroare, sa han... Här är mina nationalistiska barn. Efter ett tag rycktes pappersflaggan av och kvar var bara pinnen. Den blev ett trollspö istället och publiken fick akta sig för barnen viftade våldsamt. Maken fick gå och köpa godis som portionerades ut. Mutad nationalism, kallas sådant.... Här går en annan kung och krattar. Kan ni se vilken? Här värmer vinnaren upp. Ja, det visste hon inte då förstås. Bakom henne är vallabodarna och området för skidåkarna. Där kunde man föra statistik över vilka som gick på bajamajorna. Alla skidåkarna var smalare nu än vid OS. Det kan bero på att vår gamla teve trycker ihop bilden... Vi hade ändå en förhållande bra plats. Vi fick se skidåkarna någon sekund i starten, vänta i en och en halv minut medan speakern skrålvrålade totalt ohörbar information, för att se dem forsa fram i några sekunder igen framför oss. Målgången varken hörde eller såg vi. Genom de trånga gränderna i gamla stan till tunnelbanan. Gissa om det var kö till biljettluckan sedan. Gissa om vi hade trötta och hungriga barn... Gissa om man ser tävlingarna bättre från tevesoffan...

Dessa dagar

Wed, 17 Mar 2010 10:12:58 +0000

Jobbar hemma. Maken lagar mat i köket. Köksljud - fräs i stekpanna, vatten som rinner från kranen, slammer från porslin och kastruller. Elvaåringen ser på Indiana Jones. Han skrattar åt något. Är mitt i äventyret. Vardag i förorten...

Nationalism

Wed, 17 Mar 2010 07:26:27 +0000

I eftermiddag ska barnen få se skidor live - vi ska till slottet och trängas med folk och höra skidornas vischande mot hård snö och kanske skymta en skidspets ibland. Barnen måste fostras in i den svenska nationalsporten. För övrigt i nyhetsflödet är det intressant med det som händer mellan regeringen och riksdag i frågan om armeniska folkmordet i Turkiet under första världskriget, där turkarna dödade armenier - hur många vet ingen - Turkiet säger 300 000 och att det skedde för att det var krig typ, medan armenierna talar om miljoner och att det var väl iscensatt för att få slut på den "armeniska frågan", vilka jag uppfattat var ett problem för turkarna eftersom många av armenierna var rika och sålunda stor makt, och den makten ville ungturkarna själva ha... Nu är det hela känsligt eftersom många länder vill hålla sig väl med Turkiet - sådana länder som USA till exempel, eftersom de har militärbaser där. Då kan man lätt glömma några miljoner dödsoffer ett tag till... (fast de för en rätt rejäl debatt i frågan i USA också) Samt att Turkiet vill in i EU, och då måste de verka vänligt sinnade till sina grannar (Armenien) och det är en försoningsprocess på gång och nu kan den skita sig, typ En sak som jag funderar kring, och som jag kanske borde veta, är - kan regeringen säga nej officiellt när riksdagen säger ja? Vad blir det för rubriker i andra länder? Sverige erkänner folkmordet? Sveriges riksdag erkänner folkmordet, men regeringen erkänner det inte? Ja, hur som helst. Märkligt blir det ju. Folkmord...lalala, bingo, bingo, bingo....

Om inte våren skyndar sig...

Tue, 16 Mar 2010 20:09:53 +0000

En kollega berättade om sin son för mig. Sonen har träffat flickvän och ska snart flytta ihop med sin flickvän på en liten ö. Kollegan var lite bekymrad, ty just nu bodde både son och flickvän hemma hos henne, och flickvännen betalade just ingenting för maten. Sonens flickvän var inte alltid nöjd med den mat som min kollega ville bjuda på heller. - Jag säger älggryta. Men då säger min son att de inte är så sugna på älggryta och säger att de går och köper något annat. Som jag ska betala, säger kollegan. Min kollegas budget håller inte för detta arrangemang, men hon vill inte gärna göra sig alltför osams med son och sons flickvän. De ska ju trots allt flytta snart. - Och när ska de flytta? frågade jag. - Vid islossning, svarade kollegan. - Jaha, sa jag och tänkte på vinterns tjocka is. Det gjorde nog kollegan också, för hon sa: - Jag funderar på att gå dit med en stor hårtork...

Full fart!

Tue, 16 Mar 2010 15:31:37 +0000

Klarade ett varv inne på IKEA på 55 minuter. Hylla, tekanna i glas, skärbrädor i plast, gula servetter till påsk, diskställ för bestick i trä, sänglampa, tunna vita gardiner som skall användas som myggnät i sommar för dörren, konsoler till hyllan. Puh! In på Ica Kvantum. 20 minuter. Rostebröd, svartvinbärssaft, körsbärssaft, körsbärssylt, fryst torsk, fryst kyckling, tonfisk i burk, päron, äpplen, potatis, rotsaker, två lådor glass, Grumme diskmedel två flaskor, blodpudding, en flaska porter och två förpackningar färsk pasta med mozzarella och tomat. Hem. Vrålhungrig. Kokade pastan. Åt pastan. Fort åt jag pastan. Ont i magen. Vila på sängen emedan maken konstaterade att det inte gick att sätta upp hyllan som fönsterbänk då ett jävla element var i vägen. Jag föreslog att han skulle lägga hyllan på de två kartonger som står där i väntan på vidare transport ut till skärgården, vilket maken gjorde. Där ska det stå sticklingar snart. På hyllan ovanpå de två kartongerna alltså. Förlåt - glömde - jag köpte en termos också på IKEA. I den ska jag ha färdigt kaffe till jobbet, ty kaffet på jobbet smakar ruskigt illa. Den är ljust brun och ser ut att komma från femtiotalet. Det känns tryggt med kaffetermos från femtiotalet. Riktiga grejer liksom. Hade sönder en termos med choklad i en gång på Skansen. Allt gick sönder och missfärgade min lilla röda väska som jag fått i present av min moster från Rhodos. Väskan var från Rhodos, alltså. Inte min moster. Ett sorgligt kapitel. Glassplitter och chokladstänk. Alla andra barnen hade festis. Hej då!

Små barn har blitt stora

Tue, 16 Mar 2010 07:01:29 +0000

Nuförtiden är det inte så vanligt att barn kommer in mitt i natten. En gång i tiden var det mer än vanligt och jag ville inget annat än att de skulle sova i sina egna sängar. Nu tycker jag att det är ganska mysigt när en unge kommer och ber om plats en stund, och på något märkligt sätt alltid placerar sin kalla fötter väldigt nära mig och efter en stund somnar och snart tar GIGANTISKT stor plats i sängen. I natt kom elvaåringen. Han hade ont i magen. Han hade hittat en påse med katrinplommon igår. De, vitkålen och matsmältningen kom väl inte så väl överens, kan tänka. Idag får han vara hemma. Maken tar hand om det. A-kassan betalar om man håller käft. Själv spar jag eventuella vabberier tills dess maken drar till skogs. I eftermiddag ska jag jobba, men tills dess ligger världen öppen.