Elline

NY BLOGG!!!

Mon, 23 Nov 2009 18:02:16 +0000

Schemalagt liv.

Mon, 23 Nov 2009 16:08:52 +0000

Halloj. Ja, idag var det en riktigt skön men deprimerande dag. Skolan kvart i 9 och då för en kvart - tjugo minuters info om veckan och dagen. Dagen bestod av Matte, samhäll, Svenska, Engelska. På de strukna lektionerna gick jag och tränade i 1.5 h på gymmet. Väldigt skönt och uppfriskande, blev en snabb bastu på det och sedan till jobbet och dricka kaffe. Imorgon blir samhäll, italienska, historia. Ja känns seriöst men imorgon blir det att träna igen. Sen blir det nog att sola också och sedan ska jag till frisören och klippa mig. Sedan blir det ett obligatoriskt besök på jobbet för mer kaffe och trevligt sällskap och gå igenom arbetstider med chefen. När vi beskedet att vi inte skulle ha någon samhäll var jag nog den ända som blev ledsen för det. På riktigt min lärare Bo Johansson var tydligen på sjukhuset denna morgon, Jag blev orolig och jag blev också nedstämd för vi inte skulle få ha någon samhällskunskap idag eller imorgon. Nu kommer jag låta som värsta pluggisen men Samhällslektionerna är det ända skälet till varför jag är i skolan på måndagar och tisdagar. Sedan har jag en underbar lärare. Nej det är inte någon smörning för Bo inspirerar mig på lektionerna och är lätt att föra intressanta diskussioner med. Men ikväll är det pluggning och Brottningstittande på schemat.

Funköping

Sat, 21 Nov 2009 15:50:49 +0000

Idag händer det grejer. Snart ska jag laga thaimat till mig och brorsan sen ska jag fixa till mig lite och vänta på lite tjejer så ska vi vidare till Madelene. Var på stan idag med mamma och vi kollade runt lite det blev tillslut en kjol, en paljett topp, en kofta och en julklapp till min bror. Jag vet tidigt att köpa julklapp nu men jag såg den perfekta julklappen och fick lov att köpa den till han. Sedan när vi var på A wear så såg jag en sådan underbar klänning som jag tycker att min mamma ska ha på nyår, hon skulle vara så underbart fin i den. Det var en lila klänning som var i blankt tyg med en slags brodyr vid brösten. Svår att förklara men den var riktigt fin. Efter vi köpt det vi skulle tog vi oss en tur med bilen med mig på förarsidan och jag tycker att det gick ganska bra, men jag var dock lite disträ och bilen gjorde inte alltid som jag ville, den ville inte lägga i den växeln jag vill lägga i. Men det gick bra att göra och parkera. nöjd är jag iallafall.

Gråköping

Fri, 20 Nov 2009 17:42:37 +0000

Jahapp då var det dags igen att göra ett litet uttalande men jag vet inte riktigt vad det ska handla om. Kan ju börja med att nämna att staden är helt död och det förstör mig helt och hållet. Känns som något gnager i mig och äter upp mig inifrån varje helg det inte händer något. Man går ner sig i sig själv och blir mer asocial för varje tom timme som går.. Men vad ska man göra allt är ju som det alltid har varit helt hemskt i denna gråa, fula äckliga stad som består till 60% av inavel skulle jag tro. Alla känner alla men ingen vill ta klivet att liva upp stället. Så hände det något kul idag då? Nja det var inte mycket folk i skolan det som lyste upp min dag var S skulle jag tro, som hade en liten grej till mig för att stilla mitt abstinens från kaffe. Hade ju inga kontanter i skolan och de tar ju inte kort så jag var helt uttorkad. Men det blev det ändring på när jag kom hem och laddade bryggaren och fyllde kroppen med vätska. Sedan var jag på topp igen efter att ha vart helt disträ och inte vart fokuserad någonstans. Nu kollar jag igenom det kalla, tråkiga och gråa staden och märker att på hösten/vintern är den tråkigaste tiden på året. man vill bara låsa in sig och inte komma ut fören det är nyår, sedan låsa in sig en gång till och inte komma ut fören det är vår. Vilket underbart land vi lever i... Nej men vad sägs om att resa bort och bara ligga på stranden och njuta för ögonblicket.

Rädd, på riktigt.

Mon, 19 Oct 2009 16:15:37 +0000

Efter att ha haft en diskussion i skolan idag med Bosse (samhällslärare) om Främlingsfientlighet i vårt land även det fördomsfulla folket som vårt land för tillfället består av. Att jag som svensk medborgare, svenskfödd, ja man skulle "renrasig" svensk, för första gången skäms. Jag skäms för mitt land, jag skäms för det främlingsfientlighet som ökar så drastiskt i vårt land, stolta land, för tillfället. Ingen reagerar, Ingen förstår konsekvensrena. Jag kan till exempel ta upp en av mina senaste geografilektioner. Den som började som ett tillfälle att lära sig om världens population, slutade i ett närmast rasistiskt och kränkande konvent från min lärare. Och jag som trodde att lärare skulle vara objektiva, det är iallafall vad jag har lärt mig. Han började predika om att invandrarna som var här tog våra jobb, de som bara skulle vara här tillfälligt gillade landet och tog med sig sin familj. Det tycker jag att vi ska ta som något positivt, att landet vi lever i uppskattas av andra än oss svenskar. Eller hur ska man egentligen definiera en svensk i dagens samhälle? Är dem blonda och blåögda? Nej, Och det är jag djävligt glad över. Jag är inte blåögd, jag har gröna ögon. Och jag är definitivt inte blond, närmast svarthårig. Ska inte jag definieras som svensk då? Jo för jag är svensk i grund och botten. Så jag tror vi måste ändra på uttrycket om att svenskar är blonda och blåögda. Jag måste bara säga att det är inte Sverige som är fördomsfulla. Nej, alla är det bara en definitionsfråga på hur mycket. Har till exempel inte andra länder fördomar om Sverige? Det är väl därför folk vill komma hit, vill bo här och starta en familj här. Det är tryggt, eller var tryggt närmare bestämt. Och varför har allt detta våld uppstått? Jo för vi placerar alla invandrare på samma ställe oavsett bakgrund, vår regering tar inte hänsyn till problemen de hade i sitt forna land. De kan placera palestinier och israeler i samma område. Det blev en längre inledning än vad jag tänkt men nu till huvudsaken. Jag läste Jimmie Åkessons debattinlägg i Aftonbladet först i hat sedan i rädsla men den rädslan utvecklades till förvåning när jag kom på mig själv att sitta och smånicka till inlägget. Detta inlägg handlade om mångfalden av muslimer i Sverige. Och jag vill inte erkänna att jag höll med för på så sätt måste jag erkänna att jag håller med Sverigedemokraterna. Men han har en poäng han Jimmie. Vi kanske inte ska ta in mer nu. Om man nu säger att svenskar är blonda och blåögda, hur ska man då beskriva svenska om, jag vet inte säg 20 år? Han kanske har rätt när han säger att muslimer har en stor majoritet i Sverige. Inget jag är stolt över att basunera ut men måste uttrycka mina åsikter medans jag fortfarande får kan det känns det som. Att islam blivit Sveriges andra största religion är ingen överraskning men chockerande. Jag som är kristen svensk är ju emot att islam fått så stor utsträckning i Sverige, men jag är inte rasist för det. När han sedan säger att islams invandring i Sverige är det största hotet sedan andra världskriget går ju att diskutera. Jag vet inte vart jag står just nu, är väldigt kluven i denna fråga. När jag tänker på hur forna Sovjetunionen ryssifierade Estland, kan jag inte låta bli att tänka på vad som kommer hända med Sverige om ökningen av muslimer forsätter i denna omsträckning.

Problem...

Wed, 02 Sep 2009 16:19:38 +0000

Ja då var det dags igen det blir så sällan nu för tiden för jag inte vet hur jag ska uttrycka mig i ord. Problem är livet fyllt av just nu, dock finns det små sänk av lycka och längtan. Skolan började skönt med nytt folk kunde inte vart en bättre klass. Men i och med att skolan började så började ansvaret, sveket, saknaden och försummelsen bli större. Jag saknar dig, förstår du det? Jag klarar inte här ensam. Jag behöver dig, Vill ha dig hos mig vill ha dig att krama om och bara njuta av din närhet. Din underbara närvaro gör så livet får ljus och blir ett uns bättre. Jag vet att det är omöjligt och jag gör inte direkt mitt allt heller. Men du får inte tro fel. Jag har väntat på dig i 2 år och jag fortsätter vänta. Du vet själv hur det ligger till och jag hoppas inte du glömmer mig. Vännen, älskling, du är mitt allt och med endast dina ord kan du värma den kallaste vinternatten till sommardag. Jag kommer aldrig släppa dig hur det är slutar mellan oss. Vet inte vad som mer finns att säga förutom att jag nu fått tillbaka glöden men den försvinner snart igen allt blir så meningslöst. Går under kniven på fredag och började träna på riktigt för en vecka sen typ. Tre månader borta från mattan, precis nu också ? När jag får sällskap av nallebjörnen? jaja Jag antar att det ingår i din plan..

Det är nu det gäller.

Fri, 19 Jun 2009 12:30:58 +0000

Jag måste bara stanna upp, stanna upp och andas. Andas den ljuva sommarluft som värmer hjärtat skönt om vintern Måste stanna upp ett tag och bejaka omgivningen. Hur, var och framförallt när jag lever. Om jag verkligen lever i nuet. För ibland känns det som om jag planerar och lever bland minnen. Är det så jag vill ha det? Men det jag planerar kommer det ske? Och mina minnen Har dom ägt rum eller är det bara drömmar? Underbara drömmar som jag vill ska ha hänt. Jag vill ha bekräftelse, veta om det jag gör betyder något och om kommer minnas. Jag vill veta om folk kommer veta vem jag är. eller är jag som många andra bara ett stoft i konkarongen som andra lever på. Någon som hjälper andra att lyckas och tar bort käppar från andras hjul och sätter dom i mina egna hjul. Jag vägrar vara den personen. Jag vill vara jag och jag ska lyckas. Folk ska minnas mig för dom saker jag gjort som jag lyckats med. men för att göra det måste jag stanna upp ta ett andetag och rensa tankarna. Jag ska ta mina käppar från hjulet och bränna upp dom ska bry mig om mig själv och låta mina viljor gå före andras det är dags att stå på mina egna ben. Skaffa lite mål i livet som jag snart ska uppnå. Det är alltså dags nu, dags att ta sig i kragen och rensa upp sitt liv. Och växa upp ta lite ansvar för handlingar och ta konsekvenserna och inte fly. Ta dagen som den kommer men tänka efter innan. Gårdagen är förbi, men morgondagen kanske aldrig kommer. Jes kes siromem,

Whatever it takes

Mon, 08 Jun 2009 16:20:17 +0000

Tänkte det var dags att skriva ett nytt inlägg. Jag känner nu att den lilla strimman av ljus och hopp sakta mörknar och försvinner. Känner att viljan tappas och folks förtroende svalnar. Att det man lever för, älskar och vill alltid ha, är snart ett minne blott och man har nått sin höjdpunkt, och inte kan komma längre. Jag förstår inte varför, Jag förstår inte Men jag vill veta Jag vill veta varför och hur. Kan ingen berätta ? Kan ingen berätta varför det måste ta slut och hur det tar slut ? Vad ska jag göra sen? Finns det något kvar? Nej, Jag tror inte det. Vad skulle det vara? Det jag levt för i hela mitt liv, det jag såg som en underbar grej för ca 13 år sedan. Som sedan i 10 år vart det ända som betytt. Det som jag har låtit gå före allt annat Före skolan. Jag har försummat mina vänner för denna underbara livstil. Har svikit folk jag kunnat haft en framtid med. Vad hjälper det nu ? Platsen som blev mitt andra hem, folket som blev min andra familj. Människor som jag aldrig kommer glömma, känns som spöken. precis som mitt hjärta, ett spöke, Svart och trasigt som föralltid kommer vara låst. Som aldrig mer kommer att återuppstå som min frälsare. Att vänta på dommen är det värsta som finns. Att vilja veta något som ingen kan lista ut vad det är, är en plåga. Att ingen kan lista ut vad det är utan att utsätta mig för mer smärta, är en tortyr. Jag vill sluta nu. Jag vill inte fortsätta leva i denna mardröm som aldrig tar slut. Varför kan inte jag få leva med samma förutsättningar som andra? Men jag ska klara av all denna meningslöshet bara jag får göra det jag älskar och lever för, snart.

Life goes on.

Wed, 06 May 2009 19:01:01 +0000

Hej och godafton, Tack för all respons på förra inlägget. Värmde verkligen här i kylan som slagit till igen. Var på Piratmöte idag och det gick bra. Nu väntar vi på uppstartsmöte nästa lördag som vi förhoppningsvis är flera på. Mitt liv kanske inte är i topp just nu eftersom hon den där syster hade gjort mig missförstådd och inte kommer hem utan bjuder ner mig dit i sommar, vilket jag tackade ja till. Ända problemet nu är cash. Men men, det löser sig nog ska vi se. En annan anledning var att när jag satt där på mötet som hölls på Mat och Småprat så gick M förbi. Och ja jag vet vad ni tycker, ni tycker inte som jag eftersom ni inte känner han som jag gör. Han är en underbar person på alla sätt och vis och gjorde mig till en lyckligare och bättre människa. Han hjälpte mig tillbaka på ett spår jag vikit av från för längesen. Hjälpte mig att hitta i mörkter. han lös upp vägen jag gick. Han var verkligen min bästa vän. Tills dess att mina andra käraste vänner "räddade" mig från han och "förbjöd" mig att prata se eller träffa han. Kändes inte bra alls men idag var alltså första gången på cirka fem månader jag såg han. Och jag blev lika varm och glad inom mig, jag ville bara springa ut till honom och prata. Men nej, löfte är ett löfte hur mycket man än älskar och saknar en person. (sen kan man inte avbryta ett partimöte) Men men nu får vi se vad som händer i livet.

Tue, 05 May 2009 11:36:31 +0000
Drömmar och hjärtan krossas, vad ska jag göra om jag inte kan göra det jag vill, att ha dig när.