Tankar från Skönevik av Sköne Per I Viken

Medlemskris hos ronnebysossar

Thu, 18 Mar 2010 08:23:25 +0000

Sydöstran har en intressant artikel om medlemsraset hos Socialdemokraterna i Ronneby. På 5 år har antalet medlemmar minskat med c:a 50 %. Kris påstås finnas även i andra partier. Ronnebypartiet, som jag själv tillhör, har i alla fall haft en motsatt trend och ökat med c:a 50 % under samma period. Minskningen hos Socialdemokraterna är intressant om man ser till varför den är så stor. Fram till 1991 hade man kollektivanslutning av medlemmar i LO till partiet. När detta togs bort övergick man inom flera LO-förbund till att låta facket ansluta medlemmar individuellt men där medlemsavgiften ingick i fackavgiften. Nu har tydligen även detta tagits bort och då uppdagas partiet i sin nakenhet genom att intresset för medlemsskap inte var särskilt stort. Den relevanta frågan är snarare om minskningen är så stor som man gör gällande. Genom att jämföra siffrorna för de som betalar in på eget initiativ respektive dem som anslöts passivt blir skillnaden större än vad den egentligen varit. Det är väsentligt för bilden utåt. Genom krånglande med siffrorna har man intalat omgivningen att partiet varit större och starkare än vad det egentligen varit. Frågan är bara om man inte lurat sig själva mest. Kollektivanslutningen avskaffades 1991. 19 år efteråt har S i Ronneby fortfarande problem med att hantera detta. Jag tror att fler än jag undrar hur man kan vara kapabla att sköta Ronneby kommun och de förändringar som där är nödvändiga när omvärlden förändrar förutsättningarna, när man inte ens kan hantera interna regeländringar i den egna organisationen. Det är bara att hoppas på att fler väljare än tidigare börjar syna partiet och deras förmåga att sköta Ronneby. Vi är flera som noterat alla undersökningar där Ronneby ligger i botten, näringslivsklimat, trivsel etc. Hittills har S-ledningen bara doppat huvudet i sanden och skyllt på att oppositionens kritik av dem är orsak. Nu har ännu en faktor, dessutom partiintern, visat vilken svag politisk kommunledning Ronneby har.

30 år sedan kärnkraftsomröstningen

Wed, 17 Mar 2010 17:49:27 +0000

Den 17 mars 23 mars (se under kommentarerna) är det 30 år sedan folkomröstningen om kärnkraft. Tre alternativ fanns. Linje 3 som ville avveckla snabbast. Linje 1 och 2 sågs som JA-alternativ men enbart så länge befintliga verk hade teknisk och ekonomisk livslängd. Dessa har inte gått ut ännu. Idag presenterar SVT Rapport en SIFO-undersökning som visar att kärnkraften är den energikälla som svenska folket tror är bäst för både jobben och klimatet. Vi närmar oss i alla fall dagen då något måste göras för att de gamla verken inte håller tekniskt längre. Det finns en del som talar för att energifrågan kommer att bli en stor fråga snart igen. När folkomröstningen hölls fick jag rösta för första gången. Rösten var blank. Min uppfattning var att det var för mycket teknikaliteter som ingen lyckades förklara för en icke tekniskt kunnig person som mig. Men det ledde i alla fall till en sak. Jag blev och är fortfarande skeptisk till folkomröstningar. Inte allt för sällan leder det till följdfrågor som man vill ha svar på innan man röstar. Det är i praktiken omöjligt att få i en sådan fråga. Det är därför man väljer en riksdag för att dess ledamöter skall ha i uppdrag att sätta sig in i alla sådana frågor innan man fattar besluten. Då krävs det en begränsad skara för att det skall fungera. Något idiotstopp vill jag dock inte ha. Det finns i vart fall två tillfällen jag varit för. 1995 års omröstning om EU-inträde var en. Där fanns ett färdigt förslag framförhandlat. Detta var en stor och omvälvande förändring som var på gång. Men det var ett färdigt förslag som skulle antas eller förkastas. Jag var även för att man skulle haft en kommunal folkomröstning om skolorganisationen i Ronneby 2009. Då handlade det om en fråga som spårat ur p g a förutfattade meningar och prestige från ledande kommunala politiker och där förtroendegapet mellan politiker och medborgare var sådant att man behövde riva upp vissa beslut och börja om igen. Den blev aldrig av. Vi kan ju alltid hoppas att resultatet märks i höstens val istället.

Praktmiss av Svenska Dagbladet

Tue, 16 Mar 2010 07:22:20 +0000

I SvD den 16 mars presenteras Sverigedemokraternas riksdagslista. Det blev en rikslista för samtliga valkretsar som jag tidigare spekulerat om. Blekinge har 2 män med bland de 14 första namnen. Just 14 är en kritisk gräns. Om partiet klarar 4 % av rösterna i landet är det just 14 ledamöter som man säkert får. Således skulle Blekinge kunna få 2 nya riksdagsledamöter "köksvägen" om nu Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, vilket jag inte hoppas att de gör. Den stora praktmissen i artikeln står Svenska Dagbladet själva för. Men det framgår bara av papperstidningen. Där presenteras alla kandidaterna med namn, ålder, civilstånd, bostadsort, yrke, politisk bakgrund och bild. Person nummer 5 heter Mikael Jansson, f d partiledare, och idag gruppledare för SD i Göteborg. Men bilden är fel. Den föreställer en annan göteborgspolitiker som råkar ha samma namn, men som stavar Janson, d v s ett S istället för två. Folkhumorn Göteborg lär t o m ha skiljt dem åt genom att SD:s gruppledare kallats SS-Jansson.

Nyheter från Ronnebypartiet

Mon, 15 Mar 2010 13:19:58 +0000

På Ronnebypartiets blogg rp-bloggen kan ni idag ta del av partiets valsedel till fullmäktige i höst. Ronnebypartiet har idag 4 ordinarier och 2 ersättare. Målet vid valet i höst är att nå minst 6 ordinarie ledamöter. Nuvarande gruppledare Sune Håkansson toppar listan och är huvudkandidat som gruppledare. Vi har även föreslagit att Ronneby kommunstyrelse skall ta över en hos Kulturenheten liggande ansökan från Ronneby Folkteater om bidrag till uppsättning av sommarteatern Ronneby blodbad. Detta då den är så omfattande både ekonomiskt och beträffande vilka verksamheter den berör att den rätteligen borde ha gått dit direkt.

Erkänn folkmordet i Ronneby!

Fri, 12 Mar 2010 17:45:37 +0000

Ingen som denna dag i nådens år anno 2010 den 12:e dagen till Guden Mars ära har väl kunnat undgå diskussionen om huruvida det var rätt att erkänna det turkiska folkmordet mot armenier 1915. Intressant är att de som vanligen anser att politiker inte skall uttala sig i frågor som gäller historiska fakta, främst Vänsterpartiet, varit de mest pådrivande i den armeniska frågan. Men å andra sidan brukar ju de som mest ogillar kommunismen inte vara sena med att politiker gärna får fördöma folkmord när de begåtts av sådana som Stalin, Mao Zedong eller Pol Pot. Då är dock vänsterpartister inte särskilt högljudda. Nog får man en känsla av att man tar till en argumentation när det är de värsta fienderna det gäller, men en annan när det är ens vänner eller neutrala. Själv anser jag att man skall vara väldigt försiktig som politiker med att blanda sig i detaljer. Normalt sammanfattas detta med att politiken skall ägna sig åt mål, inriktning, omfattning och kvalitet. Sedan finns tjänstemän som skall bereda respektive verkställa besluten. Detta är lite svårt att överföra den aktuella frågan. Större delen av den internationella forskningen menar att ett folkmord ägt rum 1915. Frågan är då vad ett politiskt beslut kan leda till. Finns det t ex fortfarande människor i livet som var med och kan kräva skadestånd, där politiska beslut kan vara befogade? Det är 95 år sedan det hände. Jag kan inte svara på den frågan, men har inte hört någon anhängare åberopa det. Det är skillnad mot t ex Balkankrigen där konskekvenserna fortfarande utreds och rättegångar fortfarande pågår. Där kan politiska beslut vara på sin plats när det internationella samfundet skall åstadkomma fred. Nu har emellertid Mona Sahlin infört ett nytt begrepp. De människor som är ättlingar till de drabbade skall få upprättelse. Tja det kanske också är en aspekt som riksdagen skall ägna sig åt. Men då är det bäst att först börja sopa rent i sina egna garderober. Under 30-åriga kriget på 1600-talet ägnade sig Sverige åt massor av plundringar, mord, våldtäkter m m i dåvarande tyska riket. Den mest kända av plundringarna var den i Prag 1648, vilket bl a ledde till att den sk Silverbibeln hamnade i Sverige. Den finns idag i Uppsala. Men det finns även ett folkmord på för mig nära håll. Slaktandet av c:a 2000 människor i Ronneby den 4 september 1564. En händelse som gått till historien som Ronneby blodbad. Syftet med denna var att utrota hela det då danska Blekinges befolkning, eftersom kungen Erik XIV ansåg blekingar opålitliga och tänkte kolonisera landskapet med smålänningar. När får vi höra Mona Sahlin m fl kräva att Sverige skall erkänna Ronneby blodbad som ett folkmord för att ge de drabbades ättlingar upprättelse? Vill du veta lite mer om Ronneby blodbad så lyssna till Anders och Måns!

Har Palmqvist gett upp?

Thu, 11 Mar 2010 16:58:28 +0000

Jag har fått klagomål av en god vän för att jag bloggar för lite. Jag kunde svarat som han möjligen hade gjort i samma läge: Ehuru studier (i hans fall arbete) inkräktar på fritiden med under stundom kringsvid 4-5 timmars tågresor och därtill följande läsning blir det ibland för lite tid över till annat. Nåväl. Dagens kommentar i Sydöstran från kommunalrådet Palmqvist följer ett, för politiskt aktiva i Ronneby, bekant mönster. Som barnrumpan i sandlådan är han sur som ättika för att han inte fick som han ville i frågan om avgifter för restaurangers uteservering i centrum. I sedvanlig ordning skall han bestämma och andra skall bara sitta tysta och hålla med. "Tyck-som-jag-eller-håll-truten"-attityden är sig lik. Jag känner starkt att jag idag har mer glädje av att förkovra mig i Lund, med att försöka lära mig skriva populärhistoria, än att lyssna på ett självupptaget kommunalråd som i Kommunstyrelsen orerar om alla olyckor som kommer att inträffa om inte han får som han vill. Är det någon som kan tipsa om en sandlåda, i lämplig storlek för ett 56-årigt kommunalråd, så skicka det tipset till stadshuset? Man kan inte alltid följa millimeterrättvisans princip. Man måste se till den aktuella situationen. Man kan kalla det för avvägning mellan ideologi och pragmatik. På 10-gradiga skalor ligger Palmqvist farligt nära 10-0 i frågan om ideologisk hållning och pragmatisk hållning. Med de problem som finns i centrum med olika verksamheter måste alla möjligheter prövas. Då kan vissa saker primärt synas som orättvisa, men i längden gynnar det förhoppningsvis alla. Det viktigaste för Palmqvist och gänget är att alla skall betala lika. Sedan skall alla pengarna användas till exakt lika dana stolpar. Av hyrespengarna blir det inget över. Nu får restaurangerna själva ordna avspärrningarna. Kostnaden vet bara de själva. För oss övriga är det ointressant, bara det blir snyggt. Så enkelt kan man göra det. Det som mest förvånar mig är ändå att ett s-märkt kommunalråd i Ronneby så öppet talar om att han kan bli bortröstad, som han gör i tidningen. Den insikten är högst ovanligt i Ronneby. Frågan är bara varför han skulle bli bortröstad. Är det för att väljarna skulle välja bort honom? Eller är det för att hans parti först väljer bort honom och hans eget parti inte har någon annan kandidat? Missnöjet med Palmqvist i hans eget parti märks idag tydligt i kontakter med andra socialdemokrater. Frågan är bara om han själv vet hur ifrågasatt han faktiskt är. Det är ju svårt idag att se att något alternativ till honom bland socialdemokraterna. Möjligen är det därför han för fram andra partiers företrädare som efterträdare till sig själv.

Grattis Birgitta!

Tue, 09 Mar 2010 09:14:16 +0000

Den Internationella kvinnodagen 8 mars uppmärksammades även i Ronneby. För andra året i rad utsågs Årets kvinnliga företagare som det skrivs om i såväl BLT som Sydöstran. Det blev Birgitta Pisch som vann, verksam inom sektorn "Hushållsnära tjänster". Grattis Birgitta! Det är glädjande att man uppmärksammar företagande av kvinnor, som traditionellt sett inte har varit så vanligt. Frågan är bara om det finns ett liv för hennes företag efter nyår. Birgitta har med sitt företag skapat fem nya arbetstillfällen. Hon har själv jobbat dubbelt under tiden hon byggt upp företaget och är nu redo för att satsa enbart på sitt företag Humankapitalet. En viktig faktor för att företaget kunnat etableras är prissättningen för de tjänster hon erbjuder. Där är i sin tur statens prissättning för att utföra sina åtaganden viktig. Det priset kallas i dagligt tal skatt. Av någon underlig anledning har det ansetts att alla sektorer skall betala samma procentsats oavsett vilken efterfrågan som finns, och kostnaden för produktionen av varor och tjänster. Detta har nu sittande regering insett är lika barockt som att man i affären skulle betala samma kilopris för oxfilé som köttförs. Det är skillnad mellan kött och kött. Nu finns det i politiken en rödgrön röra, bestående av socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister, som vägrar att inse hur verkligheten är idag (utom när det gäller deras egna plånböcker, det kallas visst solidaritet). Man går med ryggen in i framtiden och gapar om pigsamhälle (men inte drängsamhälle när grabbarna skall ha snickerijobb) när en traditionellt kvinnligt dominerad bransch skall ges marknadsmässiga förutsättningar för sin existens. Det sker genom nedvärderande uttryck som Pigavdrag och andra otidsenliga unkna antydningar. Man glömmer att arbetsmarknaden fungerade på annat sätt vid den tiden man hänvisar till överallt. Förändringar har skett till det bättre även för de som arbetar med hushållsnära jobb. Kommer de rödgröna till makten i höst har man lovat att göra en återställare och återgå till de gamla skattereglerna. Frågan är hur många arbetstillfällen som återstår i företag som Humankapitalet efter det. Arbetslinje hos de rödgröna är tydligen att slippa arbeta, eller drömmer man sig fortfarande tillbaka till ett samhälle där det är tung industri som dominerar samhället? Eller kan det vara så att man gör som man gjort med jobbskatteavdraget under den gångna perioden. En tid efter dess genomförande så accepteras det för det blivit så populärt att man inte vågar ta bort det. Sådant har hänt förr även i den mjuka sektorn. För drygt 25 år sedan startades ett företag inom barnomsorg som heter Pysslingen. Då var detta det stora hotet mot svensk välfärd. Idag är det så accepterat att t o m den socialdemokratiske förgrundsprofilen Thomas Bodström sitter i företagets styrelse. Så kan det gå. Vem vet? Kanske vi om 25 år hittar ledande socialdemokrater i styrelsen för företag som Humankapitalet? Undrar vad de rödgröna skall vara emot då? Om de nu finns kvar? Man kan ju alltid hoppas på det bästa!

Ny FP-ordförande i Ronneby

Wed, 03 Mar 2010 15:28:48 +0000

Folkpartiet i Ronneby får en ny ordförande i kommunföreningen meddelar Blekinge Läns Tidning den 3 mars. Johan Sandberg, tidigare VD för UIQ väntas ta över uppdraget och eftertäda den f d moderata fullmäktigeledamoten Laila Andersson. Det är inte första gången som Folkpartiet "förstärks" med personer tagna mer eller mindre från gatan. Frågan är hur länge Johan Sandberg kommer att härda ut i ett parti som så starkt domineras av en person som inte gärna släpper nya personer till viktiga uppdrag som kan äventyra sin egen position. Naturligtvis är det Nils-Ingmar Thorell jag tänker på. Han håller just nu på med att genomföra "sin" innovation, nya skolbibliotekarier. Detta är det numera lag på att det skall finnas. Vad han antagligen inte tänkt på i sin iver att få positiv publicitet var att han kunde avslöjas.Läs vidare på Bengt Mauritzsons blogg så förklaras det utförligt vad det handlar om. Åter till Folkpartiet vill jag önska Johan Sandberg lycka till med sitt nya uppdrag. Jag känner honom inte, men hoppas att hans erfarenhet från näringslivet skall komma kommunen till godo via ett politiskt parti. Jag hoppas också att Johan kan lära de äldre folkpartisterna vikten av att man talar om för väljarna, innan valet vilka man kan samarbeta med efter valet. Det som hände vid förra valet var att man markerade innan att man ville han regimskifte, men efter valet blev chansen att fixa sin födkrok för vissa så stark att man "glömde" detta. Hur många som kommit till mig efteråt och beklagat sig över att det inte var stöd till JanAnders Palmqvist man röstade på har jag tappat räkningen på. Det kommer fortfarande kommentarer, fastän det är snart tre år sedan jag lämnade Folkpartiet i Ronneby. För företag som erbjuder en vara eller tjänst är det en självklarhet att man är trogen sin affärsidé om man vill vara kvar på marknaden. Om man säger att man vill leverera något blått får man inte efter beställningen leverera rött, för att man själv tyckte det passade bättre efterår. I synnerhet inte när man mörkade innan att man sannolikt skulle leverera rött, men inte vågade stå för det och sa blått för att inte äventyra födkroken. Sådant intrigmakeri riskerar i slutändan bara att bli den egna undergången. Vi får för Folkpartiets skull hoppas att Johan Sandberg kan bidra till att Folkpartiet i Ronneby blir ett modernt politiskt parti.

Gatuserveringar

Mon, 01 Mar 2010 15:01:35 +0000

Det märks att vintern börjar gå mot sin hädanfärd för denna gång. Underbart tycker jag. Ett tecken är att man i Ronneby kommun har fått en liten strid till att hantera. BLT skriver om avgifter för uteserveringar idag den 1 mars. Tjänstemän och vissa politiker i Grönköpings, nej jag menar Ronneby, kommun strider för fullt för att avgiftsbelägga de restauranger som dristar sig till att vilja låta gästerna äta och roa sig på uteserveringar. Det verkar vara samma strid som ofta finns i industriföretag. Naturligt för ett gammalt brukssamhälle som Ronneby där ingen tillåts sticka ut i onödan. Man kan identifiera tre huvudagerande. Låt oss kalla dem Ingenjören, Kamreraren och Försäljaren. Tre huvudprofiler i de flesta företag. De är inte allt för sällan oeniga om allt som rör frågor på arbetsplatsen. Två saker de alltid är överens om. Två anser att den tredje ingenting begriper. Det andra är att "JAG är den som bäst förstår situationen" följt av var sin förklaring till varför. Ifråga om den aktuella situationen har Ingenjören varit den som "ägt frågan" och kommer med förslag till lösning. Ingenjören vill ha ordning och reda. I sann militärisk anda (Ronneby är ju en gammal militärkommun) skall allt se lika dant ut. Alla stolpar som omger serveringen skall se lika dana ut. Uniformitet kallas det. Vi som gjort lumpen har fått höra till leda att uniform betyder lika dant. Det innebar t ex att om en ville kavla upp ärmarna en decemeter fick man bara göra det om alla gjorde det. Ingenjören har i detta fall allierat sig med Kamreraren som är mycket noga med att debet och kredit väger jämnt. Gärna uteservering med stolpar som ser lika dana ut överallt, men debet = kredit nästa gång bankens kontoutrdag kommer. Kamreraren har inte framskymtat i debatten så det är f n lite svårt att peka på en viss individ, men den största kamrerare i Grönk... jag menar Ronneby har ett "alter ego" som lyder "kommunalråd". Om det är han som ligger bakom Ingenjörens uppfattning att det skall gå runt vet jag således inte ännu, men hans ande svävar i luften. Slutligen den som hitintills fått stryka på foten är Försäljaren. I detta fall de restauranger i stan som får en ökad kostnad för servering om de kör med gatuförsäljning. Jag menar att i detta fallet är det den "person" man måste lyssna på främst. Samtidigt som man överväger att ta in konsulter för dyra pengar att utreda varför centrum är "dött", så hjälper man till medavfolkningen genom irriterande småavgifter som stör försäljarna. De summa vi talar om är med en yta på 36 kvm 4320 kr om man inte har alkoholtillstånd. 8640 kronor om man har. Det kan jämföras med torghandeln några meter därifrån där motsvarande belopp är 2100:-. Därutöver har restaurangen att tillhandahålla möbler etc för att kunna driva sin verksamhet. Kanske inte så stora belopp för ett halvår, men varför skall kommunen hålla på och vara småaktig när det även från deras sida upplevs vara ett bra inslag i stadsbilden. Ett förslag till lösning kunde ju vara att man bara säger åt restaurangen att tydligt avskärma området, och att bara göra det snyggt. Om man har samma gröna stolpar på Västra Torggatan eller Kungsgatan stör nog bara den mest estetiskt känslige, och den svimmar långt innan man når fram till stenöknen på torget ändå. Orättvist säger en del att det är för att inte alla kan servera på gatan. Möjligen är det så, men det vet de restauranger om som inte kan och får helt enkelt konkurrera med något annat. Sådant är företagandet. Det påminner lite om en historia som sades gå i Lund när det bestämts att Malmö skulle få en högskola. Då ville vissa lundensare ha en Danmarksfärja för annars var det orättvist. Till slut undrar kan jag bara notera att frågona om avgifterna för uteserveringar skulle tagits upp på dagens KSAU. Obekräftade uppgifter säger att frågan lyftes ut av kommunalrådet självt. Beredningen kanske inte var färdig trots allt. Tillägg: Tyvärr stämde det inte att ärendet om uteservering var utlyft. Med rösterna 2 socialdemokrater och 1 vänsterpartist mot en vardera från Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet vann avgiftsanhängarna p g a ordförandens utslagsröst. Denna avgift skall dock avgöras i fullmäktige. Där är läget efter KSAU och Tekniska Nämndens möte den att det torde vara 22 för och 22 emot. Då återstår det för Piratpartiet (1 röst), Sverigedemokraterna (2), Miljöpartiet (1) och Kristdemokraterna (1) att bekänna färg.

Är det ett sosse-drev på gång?

Sat, 20 Feb 2010 09:22:25 +0000

I BLT den 20 februari finns ett stort uppslag om situationen på Länsstyrelsen. En lite mindre artikel finns även på nätet. Historikerns källkritiska ryggradsreaktion får mig omedelbart att tänka på ett drev. Landshövding Gunvor Engström är lite ovanlig jämfört med sina företrädare de senaste 50 åren. Hon är inte politiker utan företagsledare, och hon har ingen offentlig partitillhörighet. Hon kommer till en myndighet där ekonomin är i obalans och åtgärder måste vidtagas. På en arbetsplats där kostnader till övervägande del är löner så finns då bara personalneddragning att göra. Man får då prioritera arbetsuppgifter eller förändra dess utförande. Sådant är inte lätt, och det är i sådana fall en naturlag att fackliga företrädare har andra uppfattningar än ledningen. Det är ju deras medlemmar det går ut över. Det finns olika sätt att gå till väga. Skillnaden mellan företags och politiska organisationers sätt att arbeta brukar skilja sig främst i ett avseende. Tempot. Ett företag med ekonomi i obalans har i allmänhet liten tid på sig. Det gäller att ha pengar till nästa avlöning. En myndighet med årliga anslag har i det fallet mer rådrum, och löper ingen risk för konkurs. Engström med sin erfarenhet huvudsakligen från näringslivet har med all sannolikt infört ett tempo som man inte är van vid på myndigheten. Jag är övertygad om att den offentliga sektorn har mycket att lära där. Det finns ingen anledning att dra ut på tiden i onödan. Ju snabbare beslut desto bättre för alla i slutändan. Det som är inte så lite genomskinligt är när tre ledande politiker och en S-märkt tjänsteman som snart går i pension yttrar sig. I höstas försökte regionrådet Mats Johansson från sin partikongress att skadeskjuta Engström i frågan om hennes mantalsskrivning. Här blev den uppblåste pampen dock punkterad, då hon gjort allt enligt regelboken. Nu visar åter lokala sossar prov på att man inte kan acceptera ledande personer i Blekinge som inte är en av dem. Följande kommentarer är talande: "Hon har inte samma nätverk som Ingegerd Wärnersson hade." (Heléne Björklund, kommunalråd i Sölvesborg) "Jag kände Ingegerd Wärnersson betydligt bättre när hon tillträdde 2002 ..." (Margaretha Olsson, kommunalråd i Olofström) "Utan ett väl genomtänkt samspel kan vårt utvecklingsarbete bli tandlöst." (Mats Johansson, regionråd Blekinge. Den som lärt känna Blekinges politiska värld vet att det betyder att man skall lyda kejsaren.) "Det är av yttersta vikt att en ny landshövding får en god relation till Blekinges politiska system." (Peter Wald, snart pensionerad planeringsdirektör och S-politiker i Sölvesborg) Det sistnämnda citatet kan jag inte tolka som annat än: Hitta inte på något nytt för så här har vi aldrig gjort förr. Det kan inte vara lätt att vara sosse i Blekinge. Inte nog med att regeringen inte är deras. De har också mage att skicka en landshövding som inte bara saknar förflutet i deras led. Hon har dessutom förflutet som företagsledare (fienden), och nyttjar de erfarenheterna i sitt uppdrag.