Min resa till ett hälsosammare jag

Uppdatering!

Fri, 18 Apr 2008 08:03:25 +0000

Har inte uppdaterat här på länge. Känner att det är dags.. Mitt beslut om operation blev aldrig mitt beslut utan läkarens. Lite snopet kanske men efter en rad blodprover så skjuts op-tiden upp tills värdena stabiliserats. Min sänka är för hög för en operation. Detta tyder på att nåt pågår i min kropp som de ska försöka lista ut vad. Till saken hör att vi varit sjuka hela vintern. Varannan vecka har vi dragits med förkylningar, öroninflammationer, luftrörsinflammatoner, halsfluss och nu senast lunginflammation. Dottern har dessutom astma vilket förvärrat allt. Vanliga dagisbaciller kan man ju tänka men inte i vårt fall. Utredning pågår på Barnmedicin för barnen och jag hos min läkare men även i lägenheten där de upptäckt dålig ventilation, fukt och mögel. Jättetrevligt! Nåja, tillbaka till operationen. Lite lättad känner jag mig. Jag var ju inte 100% redo och mogen i mitt beslut. Nu har jag max 6 månader på mig att vänja mig vid tanken att jag kanske inte fixar det själv. Ja, gå ned i vikt menar jag. Min op-tid kvarstår men inte datumet. Och inom 6 månader ska jag opereras om bara min kropp mår bättre. Tills dess ska fler prover tas. Jag ska även till reumatologen där de ska kolla upp mig mera. Vi har reumatism i min familj, på båda sidor. Och jag har haft ont så gott som överallt sedan första barnet kom för 3 år sen. Men allt har jag skyllt på min övervikt. Nu är det dock bekräftat att inte allt kan skyllas på den. Så vi får se hur det går. En sak är säker iallafall, gå ned i vikt bör jag göra, för hälsans skull. Så med det ska jag fortsätta med flyt (www.modifast.net) kombinerat med GI - GI som jag ÄLSKAR!!!! Underbar mat och inspiration finns det gott om, inte minst Anna (Vägen från 137 kg) här på Bloggen. Fortsättning följer på min resa..Förhoppningsvis har jag lyckats med en hel del innan det blir dags med ett nytt op-datum. Drömmen är fortfarande att kunna gå in där och säga nej tack, jag behöver den inte :)))

Fortfarande beslutsångest

Sat, 29 Mar 2008 21:47:12 +0000

Nyss hemkommen från en tjejmiddag. Är inte ett steg närmare någon form av beslut om operation eller inte. Mitt datum är fortfarande inbokat men jag vacklar åt alla håll och kanter. Och dagen D närmar sig med stormsteg. Tills dess gör jag allt för att samla på mig info coh träffar folk i samma sits, både före och efter en GBP-operation. Men jag ska klart påpeka att jag är enormt imponerad av alla er där ute som har lyckats gå ned i vikt själva och sen lyckats behålla den nya vikten. Det är strongt gjort. Nåja, än har jag tid på mig att bestämma mig..Tills dess kör jag på i det vanliga GI-stuket. Kilona rasar inte av mig direkt men sakta men säkert rör det sig nedåt..Om jag bara fick en rutin på motionen. Tänk att det ska vara så tråkigt att röra på sig..*suck*

Dagens middag!

Wed, 12 Mar 2008 17:54:57 +0000

Tänkte att det var ett tag sen jag delade med mig av mina GI-rätter. Detta var dagens middag; Bladspenat, kikärter, linser, grillad paprika, tomatsås, nötfärsröra, squash, röd paprika, tomatskivor, aioli. MUMS!!!

Tänker fortfarande..

Wed, 05 Mar 2008 21:40:00 +0000

Jag har inte kommit så långt i tankarna ännu. Sedan sist har jag hunnit med samtal med narkosläkaren på Carlanderska, Göteborg och även ett samtal med en sjuksköterska. Idag var jag hos min gamla vanliga dietist och väl där inne bröt jag ihop fullständigt. Allt bara bubblade upp till ytan, alla tankar, all frustration att jag låtit mig själv bli som jag är nu, rädsla och ilska över att jag ens överväger en operation. Ja, stackars dietist. Hon blev mer som en psykolog idag. Istället för ett besök på typ 15-20 minuter så blev jag kvar en timme. Puh!!! Jag läser en hel del på internet, forum, bloggar. Jag har köpt boken Operation - Nytt liv av Hanna Kjöller. Jag fick även med mig två böcker hem från dietisten. En om tiden innan operation och en om tiden efter. Allt för att samla på mig så mycket kunskap och erfarenheter jag bara kan innan jag fattar beslut. Inom mig så råder en strid kring "jag kan fasiken fixa detta själv" till "även om jag fixar det, orkar jag hålla det". Ja ni fattar. Min hjärna går på högvarv. Tack för de kommentarer jag fått. De uppskattas MYCKET. Jag har dock inte orkat svara.Jag har fullt upp med att orka med mig själv och samtidigt fixa vardagen här hemma. Men på nåt sätt ska det gå. En "livlina" jag har i bakfickan är möjligheten att skjuta på operationen i sex månader. Kanske kommer jag använda mig av den. Återkommer när jag kommit längre...Tills dess lever jag vidare med min GI-mat, kämpar, och kombinerar med Modifast (www.modifast.net) för att inte hoppa över nåt mål när stressen sätter in...

Ni som gjort GBP? Är allt så rosenrött eg?

Thu, 21 Feb 2008 14:36:43 +0000

En fundering. Handen på hjärtat ni som gjort GBP. Nu har jag läst igenom hur mycket som helst om operationen och en hel del solskenshistorier. Även en del med komplikationer. Men ändå, de har alla lyckats gå ned i vikt. Iallafall de jag hittade. Och helt otroliga före och efter bilder. Ni är hur modiga som helst som vågar lägga ut såna bilder. Vem vet, kanske även jag gör det längre fram. Men i alla tankar och frågor som snurrar i huvudet nu när jag själv står vid vägskälet, att operera eller inte, så är det ändå en fundering som återkommer hela tiden; Är allt så rosenrött? Finns det ingen som ångrar sin operation? Inom psykologin talar man om att när man fattat ett beslut så står man bakom det totalt även om man innerst inne omedvetet ångrar beslutet. Detta fenomen kallas nånting inom psykologin men jag har glömt bort det. T.ex. att byta bostad eller inte. Man väger för- och nackdelar. Och när man väl fattat beslutet och flyttar så fortsätter man att finna fördelar i ens beslut för att minska det negativa. Usch, jag är en usel förklarare. Men iallafall. Ni som är opererade. Hur tänker ni? Själv är jag inne i en fas där tankarna går mot att fasiken oxå, ska det vara så j*vla svårt att fixa det själv? Ska det behövas nåt så drastiskt som en operation som för alltid förändrar mitt liv? Varför valde ni operation? Hade ni gett upp att försöka? Jag vet ju själv hur det är. Jag är ju en av er, som ni var innan ni blev opererade. Jag har försökt, i många herrans år. Jag går ned men så fort jag tappar fokus så börjar jag gå upp igen. Och mer därtill. Det klassiska. Men nu infinner sig ändå tanken. Har jag verkligen försökt? Till 100%? Jag är ju slö helt enkelt. Karaktär har jag när jag väl sätter igång, som nu med GI. Motionen är det däremot värre med och det är nog det som krävs för att det ska gå bättre. Ska det vara så svårt att lyckas liksom?! Usch. Den här operationstiden vände upp och ned på allt. Jag trodde jag hade typ ett år till på mig att försöka själv. 600 personer står i kö sa de och de opererar ca 200 personer per år. Nu är det min tur! Sen kommer tankar på sånt man försakar. Inte onyttigheter direkt men ändå sånt som det blir svårt att äta i framtiden. Ni fattar att jag är snurrig va. Jag trodde ändå jag hade kommit långt i mitt beslut när jag fick remissen. Men ändå...

Gastric Bypass

Tue, 19 Feb 2008 20:30:27 +0000

Herregud..Jag som trodde jag hade minst ett år på mig innan jag skulle bli kallad till operation av magsäcken. Jag trodde i min drömvärld att jag skulle segla in där och säga nej tack till operationen eftersom jag lyckats själv. Men idag ringde de från kirurgen på Sahlgrenska. Min operationsdag är bestämd till den 5 maj. Nästa vecka ska jag dit för samtal och snack med narkosläkaren. Fy farao..Nu har jag ångest. Jag slukar allt jag kan om GBP. Jag läser all info jag kan komma över och alla bloggar om de som genomgått operationen. De flesta är solskenshistorier om nytt liv osv. Men rädslan kvarstår, den där procenten det går fel för. Jag tänker på mina småbarn här hemma vars mamma är kraftigt överviktig. Som inte har ork att rulla runt på golvet och leka. Som inte orkar lyfta och bära runt på dem. Eller som lever under ständig risk att drabbas av följdsjukdomar, diabtetes, hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck osv osv. Vad är alternativet? Jag sliter redan med viktnedgången. Jag lyckas om än det går sakta. Med GI-metoden har jag funnit en väg. Men kommer jag orka hela vägen eller ramlar jag tillbaka i gamla banor. Miljoner frågor och drygt två månader på mig innan det är dags. HJÄLP!!!!!

Jag lever...

Mon, 18 Feb 2008 21:56:10 +0000

Jodå..Jag är kvar. Men datorn har kommit i andra hand ett par veckor. Jag är in och läser mina favvobloggar då och då dock. Men har bara inte orkat blogga. Är ju ingen bloggare egentligen utan började med detta för min egen skull. GI-metoden funkar..Efter senaste vägningen så pekar vågen nedåt. Om än inga storkliv men sakta men säkert. När jag kommit ned en större bit ska jag göra en sån kurva och lägga in. Kan vara kul att se hur den faller nedåt. Jag äter fortfarande enligt GI. Inget speciellt slarv egentligen förutom en del Latte då och då. Usch, dricker för mycket kaffe. Nåja.. Däremot har jag de dagar jag inte hinner fixa lunch/middag el.dyl börjat dricka Modifast www.modifast.net Inte första gången. För nåt år sedan drack jag Modifast, enbart Modifast, i tre månader. Tappade 25 kg och blev sen snabbt gravid, två gånger dessutom. När nu barnen är avklarade så har jag börjat tänka på mig själv. Och tro det eller ej men imorgon åker baddräkten på. Jag ska börja simma. Kvällssim, vuxensim. Känns helt absurt. Men skit samma. Här ska tränas!!! De som vill glo på valen som flyter får väl göra det liksom. Jag är där av en anledning, att så småningom ses som en säl. Hehe.. Iallafall, det här med Modifast. Det är efter samråd med min dietist jag gör detta. Hellre det än hoppa över mål. Och jag märker resultat snabbt. Det är dags att köpa nya byxor, de jag har hasar liksom ned. Jag har dock inte vägt mig regelbundet en gång i veckan på ett tag. Känner att jag litar mest på Sahlgrenskas våg. Och det brukar kännas bra då jag går därifrån. *peppar peppar* Två veckor kvar till nästa vägning.. Återkommer..

Ja ja det rör sig nedåt iallafall

Wed, 30 Jan 2008 22:52:12 +0000

Dagen försvann..Vill bara uppdatera med att vågen stod på minus. Ett extremt litet minus dock. Vet inte vad jag hade för förväntningar med tanke på de senaste veckornas strul med sjukdomar och slarv med måltider. Men minus 0,6 på nästan tre veckor är pinsamt lite. Nåja, jag är vid gott mod. Det kunde varit värre. Och med tanke på att jag de senaste två veckorna knappt rört mig från soffan och knappt fått i mig 3 fasta mål per dag så ska jag väl kanske vara glad. Nu mår jag som sagt bättre och är igång igen. Ny vägning blir på tisdag!

Känner mig bättre..

Wed, 30 Jan 2008 07:46:23 +0000

..än på länge. Dietist, vägning och tandläkaren idag. Hövvaligen. Återkommer..Kanske :S

Det fortsätter

Sun, 27 Jan 2008 14:28:56 +0000

Ja vad ska jag säga. Jag är fortfarande utslagen här hemma. Förkylningen är enorm. men inget allvarligt sa farbror doktor som jag var hos i torsdags. Inga smaklökar alls och det är ju ganska positivt för vem vill äta gott då?! Ser fram emot vägningen i veckan. Ska bli spännande att se vad dessa veckor gjort med vikten. Slarvet består fortfarande i att jag inte äter tillräckligt ofta. Normalt brukar jag äta var tredje timme men det har inte funkat. Och det där vattnet har jag fortfarande svårt att få i mig. Men maten jag äter är enligt GI. Så nu återstår att se om det gett nån form av resultat. Återkommer...