http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.9232027 Thu, 25 Feb 2010 11:01:30 +0000 Polopoly metrobloggen.se@metro.se resor jobb allmänt 30 http://www.metrobloggen.se/gui/rss_logo.jpg http://www.metrobloggen.se 144 22 Många är irriterade på att det har varit stopp i spårvagnstrafiken på grund av vädret i veckan som passerat. De senaste dagarna har de flesta stopp skapats av blinda bilägare som inte kan parkera sin bil tillräckligt långt ifrån spåret. Ärthjärnor. Inatt ska jag köra Rillvagn-det vill säga en spårvagn som körs Ej i trafik för att hålla spår och ledningar snö och frostfria. Min förhoppning är att jag får ett trevagnståg-det vill säga tre gamla vagnar som sitter ihop. De körs två och två i trafiken. Under min utbildning var det vagnsbrist så vi fick aldrig prova på att köra med tre vagnar eller fler. Min besvikelse kommer vara märkbar om jag får en enkelvagn. Petitesser kan man tycka, men kör man först sitt vanliga arbetspass och sedan fyra timmar extra mitt i natten så är man glad för det lilla extra. Dags att dra på sig uniformen och halka iväg till jobbet som Bambi på hal is. Om ni inte sett det så snöar det idag, precis som det ska göra på vintern. Livet är fantastiskt just nu. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14135122 19.14135122 Thu, 25 Feb 2010 11:01:30 +0000 Idag kom det fram en dam till mig vid Östra Sjukhuset och ville prata lite innan min vagn skulle avgå. Hon ville ge en stor eloge till alla förare som jobbat under snökaoset. När jag sa att det värmde i hjärtat efter allt skäll man fått de senaste dagarna blev hon upprörd. Hennes fråga var hur man kunde skälla på de förare som man sedan ska åka med hem. Har de ingen skam i kroppen, förstår de inte att förarna bara försöker sköta sitt jobb? Bra fråga enligt mig. Det är ju inte det bästa beteendet för att få en trevlig och behaglig resa. Dock är det så att när man arbetat med människor i 10 år som jag själv gjort så lär man sig att låta det rinna av. En dam lika trevlig som ovan nämnda får mig att glömma 50 otrevliga och bara känna att mitt jobb är fantastiskt. Igår var det två unga herrar i Bergsjön som räddade mig från en besvärlig dörr på mina skrotvagnar. Jag hann inte ens be om hjälp innan de stod bredvid mig och frågade vad de kunde göra. Tack snälla. Det slog mig i morse när jag stod på Marklandsgatan och väntade på min vagn att Västtrafik inte är särskilt smidiga när de skyller alla förseningar på vädret. Jag själv förstår ju precis vad de menar, men alla människor som inte är i yrket tittar upp på den strålande solen och undrar om det slagit slint. Fram för lite smidighet där. För att klaga lite så undrar jag hur folk parkerar sina bilar egentligen? Det har varit mängder med stopp och omläggningar i spårvagnstrafiken idag på grund av bilar som stått i vägen. Ibland önskar jag att det vore som i Norge. Står bilen för nära får de skylla sig själva. Hejdå backspegel och fina lacken. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14120752 19.14120752 Tue, 23 Feb 2010 23:13:16 +0000 Det har varit en tokig helg. Spårvagnstrafiken i Göteborg har varit minst sagt rörig. Många har varit arga och anklagande mot de förare som stått på centralen för att lösa av sina kollegor. Igår utfärdades det en klass två varning och folk har mage att fråga varför kollektivtrafiken går så dåligt. Min gissning är att de inte förstår allvaret i vad en sådan varning innebär. För inte kan väl en läskunnig människa i sina sinnens fulla bruk på allvar undra varför vagnen inte kommer när rekomendationen är att stanna hemma och inte gå ut om man absolut inte behöver? En herre sa till mig att vi var lata. Hans åsikt var att alla förare som inte körde skulle stå utspridda i stan och växla. Det är ingen idé att ta en sådan diskussion, en sådan människa vill nämligen inte lyssna, han vill bara klaga. Arbetsledarna och Trafikledningen TLI på Göteborgsspårvägar får dagens ros av mig. Det blir lite snurrigt ibland men att de kan lösa så mycket problem och stå ut med alla förares tjat och gnäll är för mig ofattbart. Ni är fantastiska. Till er som undrar-jag har inte glömt min blogg. Mina tankar har varit på andra håll ett slag men det ska bli bättring. Jag vill också noga påpeka att kärleken fortfarande finns kvar till mitt arbete. Det finns det bevis för. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14098927 19.14098927 Sun, 21 Feb 2010 23:22:49 +0000 Det är höst, snart vinter och det är mörkt mest hela dagarna. Är det inte då fantastiskt att köra spårvagn? De få timmar som ljuset tittar fram far jag fram över spåret och lapar i mig de små ynkliga solstrålar som silar igenom alla molnen. Det är fantastiskt-inga depressioner till följd av för lite dagsljus och därav behövs ingen ljusterapi. Kanske skulle det vara lösningen på alla problem att låta varenda människa köra spårvagn? Om det ändå vore så enkelt. Men hur som helst fungerar det för mig. Jag kan inte minnas när jag kände mig så här glad och harmonisk senast. I dagarna så kommer våra nya uniformer. Snabbt som tusan infann jag mig på expedtionen och fick mina kläder. Testade dem direkt på plats. Det ledde till många skratt och roliga kommentarer men det viktiga är att allting utom min piké passade. Det har varit mycket negativt prat kring de vita skjortorna-och visst de kommer bli smutsiga, men jag känner mig fin i den. Så nu gott folk är det snart slut på fisblå skjortor och byxor som sitter under brösten. Nu när GöteborgsSpårvägar tagit uniformen in i 2000-talet så har de till och med kortat av kjolen en cm eller två. Är det inte fantastiskt? Den slutar nästan ovanför knät. Men bara nästan. Lite gnäll ska nu framföras av fröken. Varför, varför tackar ni inte när man öppnar dörren åt er när ni kommer springandes? Förstår ni inte att det leder till att vi slutar vänta och låter er stå där i regnet. Det finns väldigt många förare som inte öppnar dörrarna en extra gång och det är egentligen det enda rätta. För läser man informationen på hållplatsen så står det att man ska vara ute i god tid. Tänk på det nästa gång någon är extra snäll och släpper ombord er fast ni är sena. Tacka. Det är folkvett. Förresten så ska jag ha tomteluva på julafton. Bara så att ni vet alltså. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.13160254 19.13160254 Tue, 24 Nov 2009 16:59:15 +0000 Det skulle kunna vara beskrivningen på mig varje morgon när jag far runt och lyssnar på Morgonpasset i P3. Herregud vad roliga de är. Min förhoppning är att passagerare och andra människor förstår att det är radion jag skrattar åt. Annars kan det nog tänkas att de ringer till Västtrafik för att informera om en galen spårvagnsförare. Idag gled min fina vagn med mig i förarhytten in på Marklandsgatan och jag skrattade så att tårarna nästan sprutade. Det måste ha sett lite smått mystiskt ut. Hur som helst så bjuder jag på det. Det finns tillräckligt med griniga förare så det räcker och blir över. Men några anklagelser mot någon kommer ni inte få höra från mig. De har min fulla förståelse. Ibland orkar man bara inte. Folk gör så mycket konstiga saker så man blir mörkrädd. Idag var det en kvinna som ville ställa lite frågor om pensionärskortet till mig på en ändhållplats. Jag var tvungen att fråga om hon verkligen var i pensionsåldern för hon såg så ungdomlig ut. Jajjamänsan det var hon. Då kunde jag inte låta bli att säga att hon såg väldigt mycket yngre ut. Hoppas det spred lite glädje i henne.  Själv har jag blivit flirtad med av betydligt yngre herrar när jag kör spårvagn. Min gissning är att de går i gymnasiet så alltså är de mellan 8-10 år yngre än mig. Det är gulligt och charmigt för att inte säga modigt. Fortsätt så! http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12734347 19.12734347 Wed, 28 Oct 2009 18:20:43 +0000 Det är ett fenomen det där med klockan. Aldrig har väl minutrarna gått så fort som när jag började köra spårvagn. Ett arbetspass på 9,5 timmar ramlar iväg i en raslig takt och helt plötsligt är det dax att gå hem. Det måste ju ändå vara ett tecken på att jag har hittat ett fantastiskt jobb? Det känns så. Det händer mycket på spåret nu när löven faller. Vi slirar runt som Bambi på hal is om vi inte sandar oss fram genom staden. Det går lite ryckigt titt som tätt och skenbromsen-vår extra hjälp för att få stopp när rälen är hal-dunkar i backen lite oftare än vanligt. Det blir hårda tvärstopp ibland-det är inte meningen. Vi duktiga förare försöker bara rädda oss och er från olyckor.  Det är en obehaglig känsla när 40ton spårvagn bara glider fram utan att visa minsta reaktion på att vilja stanna fast man bromsar för glatta livet. Så håll i hatten gott folk och håll er undan från spårvagnarna. Idag var jag otroligt nära att köra på en herre. Det var läskigt som tusan och hjärtat mitt for upp i halsgropen. Han stod innan hållplatsen och väntade, lite nära var han allt så jag skickade iväg en liten pling innan jag skulle passera. Precis när min front skulle fara förbi honom tog han ett steg ut. Herregud vad rädd jag blev. Han också för den delen. Som tur är så gick det bra den här gången och förhoppningsvis alla andra gånger. Min gissning är att mannen hädanefter kommer se sig för lite bättre innan han kliver ut i vägen. Det fanns något i hans ansiktsuttryck som gör att jag känner mig rätt så säker på detta. Lördagkväll och sängen nalkas om ett par timmar. Klockan ringer 06:20 i morgon. Vi ses på spåret!  http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12657320 19.12657320 Sat, 24 Oct 2009 18:13:51 +0000 Det är inte så underligt att det händer olyckor när cirka tre bilar kör mot rött vid varje rödljus. Samma sak gäller gångare och cyklister. Rött är rött och rött betyde stopp. Det får man lära sig när man är väldigt liten så varför inte utnyttja sina kunskaper och stanna?  Jaja det är ju ingen idé att tro att jag skulle kunna uppfostra några människor i Göteborg. Folk har gjort fel, gör fel och kommer förmodligen fortsätta med det i all framtid. Till och med jag-tro det eller ej. Till exempel så körde jag fel idag. Jag hade lagt min växelväljare rätt men det stod en buss på hållplatsen så antagligen påverkades inte växeln. En kvinna frågade mig en massa frågor om sitt kort sedan klev hon av igen. Inget konstigt med det. Jag började blinka för färd åt vänster men körde rakt fram. Typiskt. Jag löste det snabbt och lätt med en liten sväng till Grönsakstorget och sedan tillbaka upp mot Vasaplatsen för att dra vidare mot Kapellplatsen och Tynnered. Det händer ju-vi förare är inte mer än människor och snabb som jag var så slutade det med att vi bara var tre minuter sena till ändhållplats. Det är bra enligt min åsikt. De som åkte med fick ju faktiskt en gratis rundtur så de klagade inte. Förra veckan pekade jag finger åt en busschaufför som körde ifrån mig-det var också väldigt fel och jag blev väldigt röd när det slog mig vad jag precis gjort. Så får man inte göra-det är jätte fel. Men det var en ledig dag och hela min framtoning var sjukt privat. Skulle varit ännu värre om uniformen hade suttit på.  Så ni ser-även jag gör fel. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.11536618 19.11536618 Mon, 31 Aug 2009 19:14:09 +0000 Mitt första minne från Göteborg så här i vuxen ålder är från den dagen för 3,5 år sedan som jag åkte hit för att provjobba. Jag var livrädd. Reseplaneraren talade om för mig att det var linje 11 som skulle ta mig till Käringberget. Efter att ha frågat några personer på stan om hjälp för att hitta rätt hållplats att kliva på spårvagnen stod jag där och kände mig minst i hela världen. Det kom två små spårvagnar som satt ihop, det föreföll sig lite märkligt för mig, hemma i Norrköping körs de en och en. Nåväl jag tog plats och sen följde en jobbig resa. Jag hörde ju inte vad hållplatserna hette. Mina öron blev stora som tefat och jag lyssnade noga, livrädd för att missa hållplatsen. Tanken att man faktiskt kan åka tillbaka om man råkar kliva av på fel hållplats slog mig aldrig. Märkligt.  Mitt minne från Göteborg som barn är från när vi var och badade, jag lyckades sätta mig på glasskärvor så blodet sprutade om min lilla stjärt. Om jag måste välja tycker jag mest om upplevelsen från vuxen ålder.  Hur som helst, jobbet var mitt på ett kick och några månader senare flyttade jag hit. Efter de här åren har det skapats många nya minnen, bra och dåliga. Jag tänker skryta med att jag inte gjort några dumheter bland spårvagnar-de har ju funnits med under min uppväxt även fast att de i Norrköping är senapsgula, smala och inte så många i antalet.  Om någon skulle ha sagt till mig för 10 år sedan att jag skulle köra spårvagn i Göteborg när jag blev äldre skulle ni nog sett mig dubbeltvikt på golvet av skratt. Nu är sanningen den att den där någon hade rätt och det är så roligt att jag till och med jobbade extra idag, vilket innebar att alarmet ringde 03:50 i morse. Visst det är tidigt men tänk på de som får gå upp klockan 02:00 istället, då låter min tid nästan som sovmorgon. I vanliga fall börjar inte mina arbetspass tidigare än 08:00 så jag tänker inte klaga. Förresten så har jag gjort en del pinsamma saker de senaste dagarna, bland annat låst mig ute från vagnen-det måste dock noga påpekas att det var nyckeln som inte fungerade i dörren och inte så att nycklarna satt kvar inne i förarhytten. Bara idag körde jag med en helt igenimmad förarhytt utan att veta vilket vrede jag skulle pilla på och så parkerade sig mina vagnar över spärrmarkeringen vid Rantorget. Fy på dem. Nu är det så kära vänner att jag tänker plåga er hela helgen ute på stan för här ska arbetas så det står härliga till. Det blir kul! Vinka om ni ser mig vetja. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.11319768 19.11319768 Fri, 21 Aug 2009 11:20:41 +0000 Ja säg vad är väl en dag på Källaren? Helt, helt underbar! Idag har jag inte behövt anstränga min lilla hjärna särskilt mycket, det värsta är att mina kollegors hjärnor däremot säkerligen är överansträngda efter allt mitt prat. Jag har suttit reserv och väntat på att få något att göra (eller inte väntat på att få något att göra beroende hur man ser på saken) och pratat med alla levande varelser jag har sett. Dessutom pratar jag så högt och skrattar så lustigt att det säkert har hörts över hela byggnaden. Därför vill jag be om ursäkt till er som gick upp på Götakällare i tron om att få en lugn rast men istället blev utsatta för mitt babblande. Förlåt mig. Hur som helst, det lilla jobb jag fick tilldelat var att köra en linje 7 ett varv. Varma pedaler-härliga tider! Men de tuffade på bra så jag hade inget att klaga på. Folk betedde sig ovanligt bra-det vill säga ingen var elak, skrek fula saker eller pekade finger när de klev av. Däremot hörde jag ett klonkande ljud när jag lämnade Redbergsplatsen och misstänkte då att en ruta kanske hade hamnat på villovägar. Jag stannade på nästa hållplats och tittade efter och visst var det så. Konstigt det där att ingen säger till när en sådan sak händer. Jag är rätt säker på att någon skulle säga till om deras unge stack ut huvudet genom hålet och höll på att få det kapat mot en stolpe eller dylikt. Hemska mig som jag säger. Men det måste ju vara så att folk inte tänker på vad för slags olyckor som kan inträffa föräns de redan har inträffat. Jag skulle i alla fall säga till innan, men det kanske är för att jag tycker barn är finast när de är hela. När jag åkte hem idag så fick jag äran att vara passagerare på en Italienare. Det är en sak jag observerat med dem när jag åkt med. Människor ombord tror att det är föraren som stänger dess dörrar. Fel. fel, fel. Dörrarna går igen automatiskt efter en stund efter att någon klivit på eller av. Ibland är dörrarna lite sega och förstår inte att det kommer någon mer och börjar gå igen. Känn icke rädsla-de går upp igen ( i teorin) så fort de känner att något tar emot. Jag vill bara att alla fina passagerare där ute ska veta det. Vi spårvagnsförare är inte så onda som många tror, speciellt inte den där töntiga tjejen med en stor prickig rosett i håret. Hon är en riktig spårvagnsfjolla har jag hört. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.11010831 19.11010831 Wed, 05 Aug 2009 19:12:33 +0000 Då var man tillbaka i spåret igen efter en härlig semester. Men jag vill noga påpeka att någon ångest över att börja arbeta igen inte infann sig under de sista semesterdagarna. Tvärtom. Jag längtade faktiskt tillbaka en gnutta. Hur härligt är inte det? Jag gick ut hårt och arbetade fredag, lördag och söndag för att sedan vara ledig i morgon måndag, det är nästan så att jag finner mig själv utsliten. Det har varit en lugn och skön start med endast ett par utskällningar. I fredags gjorde jag en rolig upptäckt-det ligger en rosa dildo strax innan tunnelmynningen vid Hammarkullen riktning Angered. Det känns som ett rätt så udda ställe att råka tappa bort sin bästa vän. Idag höll jag på att köra på en alkolist som var ute och vandrade mitt o spåret innan Frihamnen. Min vagn och jag kom i full fart nedför Götaälvbron för att finna denna man gåendes mot hållplatsen med ryggen mot mig. Jag plingade så fint man kan men han var inte så bekymrad över det. Någon som blev lite bekymrad var däremot jag som fick farobromsa så det stod härliga till, en knapp meter ifrån honom fick jag stopp och hade då hjärtat i halsgropen. Han lunkade vidare och visade därmed att hans hjärna var starkt avtrubbad. En vanlig människa hade nog drabbats av hjärtstillestånd eller åtminstonde våta byxor. Hur som helst så gick det bra förutom att "Göteborgskoloristerna" fick slag i hjul och krängde fram på ett föga smickrande sätt. Det är tur att vi har våra fina verkstadsarbetare som fixar till sådant. I morgon ska jag vara hemma och tvätta men jag återkommer snart med med trams här i min spårvagnsblogg. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.10948526 19.10948526 Sun, 02 Aug 2009 17:18:50 +0000