Metrobloggen

Det börjar bli mer och mer officiellt. Jag är en hymlande hycklare i från sin bästa sida som inte ror hem projektet som påbörjats. Två månader klarade jag skuld, skam och ångest-bekännelser, kåserier och bortförklaringar.

Ingen idé att sparka döda hästar och blåsa liv i något som blivit ett fisljummet engagemang. Jag förklarar härmed bloggen för latent. Om ett bra uppslag dyker upp eller en skön bekännelse så hörs vi.

Men jag vore inte Erik Matiss Bryngelsson Silins om jag inte kastade mig handlöst in i nästa dödsdömda bloggprojekt. Varsågodhär

I nya bloggen kan du just nu läsa om följande sjukhusvistelse:

Jo, jag inser att det sammanfaller rätt typiskt. Min vita månad och att bloggen får vila lite.

Men visst är det lättare att sköta samvetet utan inverkan av alkohol. Jag brukar trivas under nyktra perioder och det gör jag nu med. Om du saknar bloggen har du ju alltid dikterna kring skuld skam och ångest att lyssna på här.

just nu är det dåliga samvetet knutet tätt till faktumet att jag slarvar med bloggen

antingen gör man något ordentligt eller så gör man det inte alls

just nu är jag upptagen med slutarbetet på en diktsamling samt med ordkanon

så när jag börjar skriva om skulden, skammen och ångestens kval igen får du antagligen reda på det

kolla på det här sålänge

och så ses vi kanske ikväll (14/8) på Leve Klotet då jag och resten av Slammer kör hårt!

du vet ju själv, det spelar ingen roll vad du gör
det finns alltid något kvar att åstadkomma

jag slåss med struktur, strategi och fokus just nu
hur fan gör man? Hur fan gör du?

nu när skolor och nya arbeten sätter igång så har vi en 3-4 veckor på sin höjd då allt går som inoljade och påtända hamstrar

sedan är det alltid något som biter en i arslet -  fyfan

just idag är prestationsångesten värre än vanligt, kanske för att jag lagt mig till med så många projekt att det inte bloggats vettigt på veckor

fyfan

Fyfan vad gött jag trynat i Löjtnantens soffa. Är i Linköping och slöar lite.

Både Löjtnanten och Vilska har pikat mig en aning om mina fredagsbekämmelser. Det är visst så att jag betett mig illa mot damerna genom åren. Lär man känna mig här ser man att jag inte direkt är en mästare på sunda relationer.

Läser man min blogg ofta märker man nog också att mitt dåliga samvete rätt frekvent kopplas till sprit och sex. (Just det, mor min har sagt att hon ska börja läsa min blogg, hej Mamma!)

För att inte bli för enkelspårig ska jag vika av från temat i dagens bekännelse.Jag ska bara komma på något som inte har med sprit och sex att göra. Jag skäms inte så ofta för saker jag hittar på nykter, jag är rätt förlåtande mot mina sinnens fulla bruk. Även om de inte alltid agerar brukligt.

Får återkomma om detta.

en sånhär dag hade jag igår

Idag sticker jag upp till Linköping, som vanligt när det strular till sig. Min lägenhet är riktigt äcklig, mycket snart är alla mina pengar slut och jag har för mycket att göra så inget blir gjort.

I går kväll när jag kom hem förbannad, vissen och krokig räddade min kära flickvän dagen med räckmacka och OZ och varm hud. Det kändes fint.

Idag ska jag åka till Linköping och ett par dagar med Löjtnanten och Vilskas egenskrivna pjäs "28 kvadrat". Det borde göra mig mindre grinig, skönt att ha bra folk i sitt liv.

Varmt och jävligt, vad ska man med hetta och sol till när man måste göra annat?

Jag ser fram mot de svala, klara och ljusa höstdagarna som kommer i september. När världen dör omkring mig och färgerna blir varma och glödande, när hösten blåser ett brinnande inferno, då trivs jag. Då kan jag jobba och skriva och städa och vara duktig.

Nu päser man omkring i halvkoma som en nyrunkad sjöelefant. Fyfan!

Var på bröllop i lördags. Fantastisk tillställning, min flickvän kom på mig för många gånger att vara inne i mitt huvud igen. Men man måste ju studera folk man sällan stöter på och sedan fantisera ihop olika filmer om dem inne i skallen, eller hur.

Jag körde bil och skulle vara representativ dagen efter, så jag har inga sjöslag att berätta om. Lite på grund av nyss nämnda sjöslag och tidigare idiotiska tilltag och piratfyllor (som du antagligen redan läst om) har jag tagit det drastiska beslutet.

Beslutet som alltid är det ultimata beviset på att man inte har koll på läget, jag ska ha en vit månad. Fyfan!

Jag har ju alltid längtat efter självkontroll. Ofta har jag visat hur extremt lite behärskning det ryms i min tjocka skalle.

Det får jag kasst samvete av, att jag saknar självdisciplin. I alla fall så mycket som jag vill ha. Ska sätta mig och pilla med några måsten nu för att visa att lite kan jag bestämma över mig själv.

Om ett tag ska jag göra det, kanske.

Men som sagt. Vit månad. DU vet!

Snackade med Löjtnanten idag, jag ska ju hälsa på honom om ett par dagar. Han sa något i stil med:

Vad är du i för period nu. Nykter och bara äter fallfrukt eller rått kött och ren sprit?

Hans fråga kan vara lite berättigad.

sitter hos grannen M (även känd som Irene) och upptäcker californiacation. Fantastisk studie i skam. Borde egentligen skriva klart en snuskig novell idag men ska nog bara presentera lite nya idéer för Elinore istället.

jag är trött, bakfull och dessutom stressad, den kombinationen är pissdålig

men det är fredag och saker skall bekännas, det får gå undan

1997 är jag på födelsedagsfest hos en tjej jag dejtat i ett par veckor, hon har den festen ihop med sin bästa kompis (har jag för mig)

efter ett tag anser jag och kompisen att det enda rätta är att hångla i trapphuset, ett par dagar senare blir jag ihop med kompisen istället

man kan tycka att den födelsedagspresenten suger

jävlar i min låda, bokdagar och eget företag och folks konstnärlighet och bloggar och hålla sig på den där sylvassa toppen, inte undra på att man vill glida ner ibland.

Just nu är det skönt att Oskar Hanska finns, han har filmat mig när jag spokenwordar på Arvikafestivalen, ett klipp jag gillar för att jag mådde bra av er som var i publiken den fina lördagen.

...det anser antaglingen Zizek. Han anser rätt mycket.

Så alla vi som älskar borde skämmas.

det finns en poäng här....

det tjatas mycket om förgiftning av kropp och sinne här, men det är just för att det i min omnejd är nära besläktat med skuld, skam och ångest

här är resten

Bill Cosby är underskattad om du frågar mig, men det kanske du inte gör.

min vän Bubba (som jag kallar honom hädanefter) har i all hast bekännt en rätt intressant variant av festivalragg

såhär långt vet jag bara att fyra personer och en husvagn var direkt inblandade, fyra andra individer indirekt, och att dagen efter var svår

Bubba har lovat mig en gedigen intervju kring själva agerandet och även känslorna kring densamma när promillehalten gått och lagt sig

nu vet ni vad ni har att vänta, och visst är jag skyldig er en egen bekännelse till?

jag har varit i landet där drömmar vävs, där alla är snälla mot krymplingar, där Guinness flödar i bäckar längs dalsidorna (Det är alldeles sant, jag har sett det)

just nu är jag nyvaken och småstressad för allt jobb jag borde gjort förra veckan men istället måste göra nu

men det är det värt när min kära har släpat mig ända till Dublin

mer om resan sedan kanske, även om det inte gjordes så mycket dumt just där, förutom när jag nästan blev terroriststämplad i London

citatet från resan av Grannen M (även kallad Gördis) när det tog lite tid ner för trapporna inne på andra puben  (tredje om man räknar Guinness-huset vilket är dit man kommer när man dör om man sköter sig)

"Sorry, I’m usually a crippel but now I’m Just drunk!"

mer om allt senare, nu ska jag pilla mig så djupt i naveln att jag finner guld

Dessa individer är skyldiga till mitt försvinnande. De är även direkt ansvariga till att jag dricker öl kl noll nio arton.

det här med att lyckas publicera fredagsbekännelser verkar skita sig tidigt i processen

men i fredags var jag i utmarken och i morgon skall jag bli kidnappad så fredagen är körd den med

jag har alltså dåligt samvete för min blogg kring dåligt samvet - ironi?

hur som haver, förra veckans bekännelse:
För bakgrund scrolla ner och läs de förra.

Jag hade alltså fuldumpat tösen i fråga (vars namn jag såklart inte tänker avslöja). Men eftersom jag en gång i tiden ansåg att fria förhållanden var en bra idé tyckte jag att jag gott kunde utnyttja faktumet att hon var intresserad av mig.

Så någon vecka efter avbrottet hände det att jag ringde henne när jag kände mig,vi kan kalla det, ensam. Detta pågick väl någon månad eller så och till slut umgicks vi väl på ett vanligt vara-ihop-sätt, fast jag ansåg mig ju vara fri och singel ändå. Just nu känns det som det är en annan snubbe jag berättar om och denne snubbe är ett kötthuvud. Men det är alltså jag, sån var jag då, köttig i huvudet.

Så lagom till att vi börjar bli tajta igen och hon antagligen tror att vi ska klicka för att bli tillsammans så får hon ett mail.
Jag minns det inte ordagrant men jag tror att jag skrev något i stil med:

"Jag vet att vi har det soft men jag har träffat någon. Jag har fallit fullständigt för henne, så kan det gå"

Detta är något jag verkligen spöat upp mig själv för. Jag träffade henne för några år sedan igen och då bad jag om ursäkt och sa att jag var skamsen. Hon sa att det var ok men att jag var en skit. Sedan hånglade vi lite.

om jag kan blogga på fredag (har ingen riktig aning om vad som ska ske närmaste dagarna, som sagt skall jag kidnappas) så kommer ni att få höra om en riktig skit till karl, ni har mött honom förr
i värsta fall får ni två fredagsbekännelser nästa vecka - och antagligen inte på fredagen heller

gör du det med?
drar in den där päronhalvan till mage så fort du bär ett plagg som inte bylsar sig?

dagen innan jag fyllde tjugotio, förlåt - 30!, så hände det
"plopp"
magen åkte ut i min tajta oreangea tanktop, jag orkade inte bry mig,  syrran garvade och tog kort, och det var okej
jag ska be henne om bilden så den kommer upp här

jag har så länge jag kan minnas haft en spänd bukmuskulatur såfort jag idkat social kontakt med någon, för att jag fått för mig att det spelar roll, för att jag gått på reklam och retuch och för att jag är ytlig

men skit i att skämmas, jag skäms allt mer sällan nu, det är nog bloggens och ålderns fel
50-50 gissar jag på

och fan vad gött det är att låta magen svälla ikapp med egot, I like!

men vi ska inte hyckla här, om jag av misstag skulle råka bli med tvättbräda kommer jag antagligen att gå topless om det så är december

och har jag kommit tillräckligt långt i livet och har jag grundat för en ljus framtid och kommer jag att få fart på karriären och ska jag slippa vara en fattiglapp och är mina gamla synder förlåtna?

antagligen inte, antagligen kommer jag att skämmas lite för lördagens idiotier ett tag också, antagligen får ni reda på allt i sinom tid

Och helvete vad det är katastrofalt underbart och vad ljufvligt lifvet är att lefva!

Framtiden nu kommer jag! Grattis på Matiss!