Metrobloggen

Såg precis på tv, där de berättade om ett djurhärgärge i Kina där de fick in en liten apunge som var helt apatisk, han ville inte äta, och reagerade inte när de kallade på honom.

Tills han träffade en duva!

De påstår att bilden är äkta och att historien är sann. Otroligt!!

Skolavslutning idag. Visst är det väl något speciellt att höra barnen sjunga Den blomstertid nu kommer ute på skolgården?!

Idag har vi varit med sönerna på deras avslutningar, och för den yngste som nu gick ut femte klass och ska till hösten upp till högstadet, kände mamma och pappa lite extra vemod när vi avtackade läraren.

Hoppas på att sommarlovet blir riktigt bra för dem och alla andra barn!

Igår tog vi oss in till stan en liten stund för att se alla hjältar som sprang Stockholm Maraton. Vilken folkfest!

Det var underbart att se alla olika typer av löpare och deras löparstilar

När de "vanliga" löparna hade avklarat cirka 14 kilometer blev de varvade av eliten som då hade avklarat 36 km, och de bara "svishade" förbi.......otroligt!!

Det lönar sig att inte ge upp ibland!

Försäkringskassan har nu godkänt min sjukskrivning. Min underbara husläkare ringde upp handläggaren och frågade vad det var som inte dög på sjukintygen hon skickat in. Tillexempel hade min läkare skrivit : Patienten har svår smärta nattetid. Handläggaren kunde inte tolka det som att jag hade svårt att sova??!!

Så det slutade ungefär med att handläggaren dikterade för läkaren hur det skulle stå.

Ja....jisses!!!

Jag håller på att koka över av ilska!

Försäkringskassan överväger starkt att inte godkänna min sjukskrivning, fastän jag nu har skickat in två sjukintyg från läkaren. Efter samtal i går framkom att det andra intyget inte dög heller och att mitt ärende skulle dras inför en försäkringsläkare. Jag har nu varit i kontakt med min läkare igen som höll på att explodera när hon fick höra det samt försökt att få tag i läkaren som opereade mig i mars för ett utlåtande.

Blir inte sjukskrivningen godkänd så faller jag ur socialförsäkringsskyddet hos Försäkringskassan eftersom jag inte varit anmäld på arbetsförmedlingen. De tar ingen hänsyn till att jag gått i "god tro" och trott att jag varit sjukskriven.

Jag blir galen...............(visst är väl det oxå en sjukdom?)

Här är det äkta hockeykväll!

Mannen och sönerna har "grabbmys" framför matchen, och 11-åringen vill så gärna vara med och se hela matchen, för en stund sedan SATT han i soffan och sov, han vaknade till och gick iväg och spolade huvudet med kallvatten och sitter nu återigen vaken framför matchen.

Rena rama gympapasset......................för själen.

Igår var LSS-handläggaren hemma hos oss för att prata lite om korttidsboende "ferieläger", och direkt efter det åkte vi till BUP för att prata en timme med läkaren där. Sonen 13 år var alldeles slut och söndergråten efteråt, och både jag och pappan var "ömma inuti".

Men det känns som att det kanske kommer att komma gott ur det här så småningom...................

KAOS!

Idag blev det fullständig kaos. Strax efter att barnen gått till skolan i morse ringer en mamma till en  pojke i samma klass som min 13-åring som går i Aspergerklass. En pojke som min son umgås mycket med och tycker mycket om. Hennes son hade gråtit hela morgonen och inte velat gå till skolan, det hade framkommit att han tyckte att min son mobbat honom. Denna pojke blev mycket mobbad förut, innan han hade fått sin diagnos och fått börjat i denna lilla klass, så han är som mamman uttrycker det "söndermobbad".

Min son hade tydligen kallat honom för ett fult ord som anspelar på hans utseende, och som han alltid blev kallad förut.

Hon hade lyckats få iväg honom till skolan, och ringt läraren för att be honom att prata med pojkarna, hon ringde sedan mig för att berätta. Jag lovade självklart att ta detta på största allvar.

Det tog inte lång stund innan skolan ringde och sa: -Nu är det cirkus!  Jag lovade att komma på en gång till skolan, och jag såg framför mig hur vi skulle "bråka och fajtas" i timtal.

När jag kom till skolan stod läraren utanför och väntade på mig, så vi pratades vid en stund. Han sa att det är ju det här som är sonens funktionshinder, han har ingen empati och kan inte alls sättas sig in i andras situation, så nu upplevde han att hela världen var emot honom fast han var helt oskyldig. Detta brukar vara en fas som varar i flera timmar innan han kan se det på ur en annan synvinkel och lugna ner sig. Läraren försökte att förklara det för mig med: att vi kör bil på en motorväg och kan byta fil lätt, men min son kör tåg och kan inte byta spår förrän han kommer till ett nytt spår. Stämmer på pricken!!!!

Det var bara att ta tag i situationen och kasta sig in i den. Sonen var totalt förstörd och söndergråten. Han menade på att han inte alls kallat honom för det fula ordet utan bara berättat för honom att alla andra kallar honom det. Jag försökte med lugn stämma förklara för honom att mobbing är inte VAD man säger utan hur det UPPFATTAS, och drog flera olika exempel som t.ex. att om någon kallade honom för t.ex. svartskalle så skulle inte han känna sig mobbad, men om man kallar någon annan från ett annat land det så skulle säkert den känna sig mobbad o.s.v.

Vi satt länge och "pratade" och till slut lyckades jag med att "rycka upp" honom och gå fram till pojken och säga att han inte menat vad han sagt, att det han sagt var klumpigt, att han tyckte om honom, och ge honom en kram.

Frid och fröjd och pojkarna är vänner igen.

Oj vad det tar energi, men jag känner ändå att jag är en BRA mamma!

För någon vecka sedan var vi och tittade på hjälpmedel åt 11-åringen. Eftersom han har svårt med att komma ihåg och tidsuppfattning.  Resultatet blev att vi ska få låna en armbandsklocka med flera larm som visas som text i klockan. Larmen lägger man in i klockan via datorn. Superbra!

Den klockan hade vi behövt i fredags! Sonen skulle vara hos tandläkaren klockan 13.00, jag hade skrivit en lapp där det stod att han skulle gå 12.45. Klockan 12.45 står jag utanför skolan för att möta upp honom, jag träffar på några kompisar vid skolan och frågar om de vet var han är. -Han har precis gått iväg på promenad! Jag väntade en stund, ringde på hans mobiltelefon och upptäckte att det ringde i jackan i kapprummet!

SUCK! Det var bara att börja att bege sig hem och ringa till tandläkaren för att förklara läget, samt boka en ny tid om en månad. När skolan slutade så ringde sonen och undrade varför jag ringt honom. Han hade till och med glömt bort att lämna lappen till fröken!

Oj, vad vi alla längtar efter att få detta hjälpmedel om någon/några veckor.

Det gick bra med sonens fot hos läkaren. Det var "endast" uttöjt ledband i foten (kraftig stukning).

Men dagens höjdpunkt/stora förskräckelse var ändå när en gammal farbror i väntrummet började prata med oss, han berättade att han kört i diket två gånger i går, men att han som tur var hade en Volvo som tål dikeskörning.

När vi var på väg därifrån var jag på god väg att gå fram till en sjuksköterska för att be henne att meddela doktorn att farbrorn inte längre borde få ha körkort, men dum som jag var gjorde jag det inte.....