Metrobloggen

Jag bloggade här förut och utifall att någon gammal läsare missat det så skriver jag nu på www.omettband.blogg.se om min bok om ett göteborgskt rockband.

Den är sammanställd med researchhjälp av bland andra Timo Räisänen och hans band för att ge en äkta känsla och du kan köpa boken "Bandet - Det finns bara ett enda sätt att brinna upp" på
https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=32240

Jag tycker mycket om jordnötssmör. Den godaste frukost som finns är när man smetar på jättemycket jordnötssmör på en vit smörgås, och sedan jättemycket hallonsylt på det.

Där har ni en fin smörgås.

Ända sedan Ingvar var ett litet föl har han älskat vindspel. Han kan än idag fästa ett runt örat och springa runt runt. Till slut blir han alldeles snurrig och välter. Som en bowlingkägla.

Men så är han också ett väldigt speciellt rådjur, Ingvar.

Så duktigt han bär Draughtmastern, Alex. Jag smyger fnissande bakom och fotograferar. Och han bär så svetten får håret att slickas mot pannan. Det är så man tar en för laget som man säger.

Jag, Robert och Alex har flyttat till Göteborg ett tag. Vi är lite dåliga på sopsortering  och sådant. Robert tänkte att han kan ta med sig soporna och dumpa på motorvägen på väg till jobbet. Jag lockas någonstans av idén.

Tandläkaren: Ja Jonas, du vet att jag skulle kunna bedöva dig upp till taket om jag ville.

Jag: Jasså?

T: Ja. Men det gör jag ju inte.

J: Okej.

Står i Ica-kön och väntar. En stressad kille står i kön bredvid med ett paket Marlboro Light och tittar nervöst på klockan. Fyra personer framför. Med svett i rösten frågar han mannen framför om han skulle kunna få gå före eftersom han har så lite.

Mannen tittar en stund. Granskar lugnt och sansat grabben och fäster blicken på cigarettpaketet.

"Nä."

Och så vänder han sig tillbaka mot sin fulla kundvagn. Och ler.

Många grabbar jag känner som är straighta säger att den enda som skulle få dem att byta sida så att säga, är Johnny Depp. Visst är det snuskigt klyschigt och allt men jag kan förstå dem.

Jag känner ju precis samma sak för Aftonbladets skribent Johan Hakelius.

När Calle är ensam hemma känner han att det ger honom friheter. Friheter han inte har när han har sällskap.

Han kan exempelvis spela elgitarr svinhögt. Naken.

Rusar fort som ett as nerför trappan, hoppar i baggyjeansen och tittar på klockan. 10 minuter.

Bråttom som ett nervvrak på speed.

Sveper espresson och känner effekten kicka in omedelbart. Sista veckan i skolan, sedan börjar jag jobba. Plockar ner hårgelén i väskan och springer ner till bussen.

Efter två veckor som död. Nu är bloggen levande igen.

Jag sitter i Kungsbacka och grillar med två härliga tjejer. Tommy slår en signal från Varberg. Undrar varför jag inte är där. Jag säger att jag bara tar det lugnt i Kungsbacka och vi säger adjö.

Sedan skickar jag ett MMS till honom. Vilken gris jag är.

Torben Winther har ni säkert inte alls hört talas om, men han är i alla fall dansk, Ystads tränare och även tämligen korkad. Sävehof erbjuder Ystadsupportrar mer än 10 % av alla biljetter. Något som är ovanligt generöst.

Trots detta kallar Torben Sävehof för rasister som inte vill sälja ännu flera. Lite pinsamt är det allt.

Har inte Ola Lindholm väldigt vackra kindben?

Smakfullt utplacerade får jag säga.

När jag hjälper min bror Marcus att raka sin hjässa brukar jag låta bli en klump där bak. Alltid samma klump. Han vet alltid om det, och det slutar alltid med att jag rakar den sista biten med. Men det är roligt så länge det varar. Livskvalitet mina vänner. Livskvalitet.

Ja, jag vet. Skummig blåmusselsoppa och smörstekt lammrostbiff ingår. Till och med mjölkchokladmousse ingår, även om det låter som ett väldigt bajsnödigt uttryck. Mjölkchokladmousse.

Trots detta svårslagna matpaket, vill ni med handen på hjärtat betala 500 spänn för att se den här mannens spektakel? En man som med två tummar i vädret liksom vill säga att det här gubbar och gummor, det här är kvalitetsunderhållning.

Utmanades av Jerrie så här kommer en rad hemligheter om mig.

Tre namn jag går under:

Jonas
J-fed
J-meister

Tre saker som skrämmer mig:

Rödhåriga barn
Strippor
Blanka saker som väntar på att bli repade.

Tre saker jag har på mig just nu:

Blå tröja
Tajta grå jeans
Tigerrandiga svarta converse

Tre sanningar:

Jag sjunger på morgonen till Håkanlåtar.
Jag kan panikäta jordnötsringar tills jag mår illa.
Spindelmannen är min idol.

Om lite mer än en månad ska jag vara toastmaster. Det är läskigt tycker jag ibland eftersom jag inte vet om folk kommer tycka att jag är bra. Just för att jag inte riktigt vet hur man styr upp det hela. Vad ska man snacka om?

Bajsskämt är väl kanske att undvika?

Jag gillar 3 så lite att jag när räkningarna är betalda brukar sitta och riva sönder dem i små remsor. Ibland till och med innan de är betalda. Och vet ni vad 3? Jag njuter av det.

Jag gillade Tre. För egen räkning gör jag det för visso fortfarande men pappas mobil skickar iväg flerdubbla SMS och grejer. Sådant som gör en galet irriterad med andra ord.

Ta ut SIM-kortet och batteriet och låt de vila en halvtimme. Så tycker Tre att man ska göra i det fallet. Jag har jobbat som supportkille men naturligtvis inte hos dem. Jag vet därför vad som är en potentiell lösning på ett tekniskt problem och vad som är rent skitsnack för att bli av med en tjatig kund.

När sedan den lösningen uppenbarligen inte fungerar säger de att pappas mobil är en modell där den buggen är vanlig. Man kan tänka sig att de sitter där med sin checklist på låtsaslösningar. När den inte räcker blir de paralyserade av skräck som små djur precis innan de blir överkörda av en stor SUV.

Och sedan blir det svart.

Jag vet inte vad ni tänker när ni ser den här portionen med Billys lasagne, men jag känner bara nej. Jag vill inte äta det där.