Metrobloggen

Visst är det fint med alla snödroppar och vintergäckar men vad sägs om ett lurvigt vårtecken. Kolla här:

....av allra ljuvaste slag är det att höra koltrasten för första gången och det gjorde jag ikväll. Här kan man läsa mer om koltrastar. För övrigt Sveriges nationalfågel.

Ja, nu har jag ägnat mig åt intensivt Facebookande ett antal månader. Men nu börjar jag tröttna på det. Kanske dags att ägna sig åt sin avsomnade blogg. Ja, vi får väl se. Idag var jag åtminstone ute på min favoritpromenad som går över åkrarna i Bara. Fy så kallt det var. Men jag kunde ägna mig åt mitt favoritnöje från när jag var liten. Försiktigt trycka på tillfrusna regnvattenpölar och lyssna på det lite läskiga krasande ljudet när de går sönder. Känns nästan lite förbjudet . Som om man slog sönder en fönsterruta eller nåt. Skrattar lite för mig själv när jag tänker på MFF:s problem med konstgräsplanen som är uppvärmd med elslingor. Toppen tycker alla Malmös gäss, här är barmark, här kan vi gå och rycka i grässtråna och få oss ett riktigt skrovmål. Samtidigt passar vi på att gödla lite....

....är det att så smått börja läsa i dagspress att andra  börjar komma in på samma tanke som man själv haft länge. Dvs att i takt med att vädret blir allt sämre och mer oförutsägbart så kommer också skördarna att minska katastrofalt. Och livsmedelspriserna stiga skyhögt över dagens nivå. Det var en talesman för "Friends of the earth", Mike Childs som sade dessa kloka ord. Han tyckte att alla länder genast borde sätta igång och bygga olika bevattningssysten och att framför allt fattiga länder borde få hjälp med detta. Artikeln fanns på sidan 12 i Metro och kan läsas här som PDF så man får bläddra lite. Å andra sidan kan det kanske också innebära att många här i väst blir tvingade att gå över till "förfädernas kost" dvs vegetabilier och spannål till vardags och "sovel" på söndag. Ja, vi får väl se hur det går.

.....tänk att du lilla söta broccolibukett rest över hela jordklotet för att komma till mig. Du är grön och fin men jag vet inget om vilken luft du andats eller vilket sorts vatten du vattnats med. Inget vet jag heller om den som packade dej i din fina vit/blåa påse märkt med COOP/Extra hade avtalsenlig lön eller hade haft någon nattvila. Inget vet jag om dig....Mer än att du är väldigt billig och att du var köpt av en som inte hade glasögon på men som kanske tycker att ursprungsland kunde vara lite mer tydligt utmärkt. Kanske med en flagga.

Fram för annorlunda uppseendeväckande aktioner som ger eko på många håll i världen. Big ben och Greenpeace - tummen upp för det! Och att döma av texterna till denna film så är det inte bara västerländska medier som uppmärksammat aktionen.

För bara några år sedan var kastanjerna höstskrud en verklig färgkaskad som man kunde glädja sig åt i många veckor. Men nu är kastanjernas blad bara bruna och liksom brända. Eller stora blaffiga fula fläckar. Jag har fått lära mig om kastanjemineralmalen som är en av de stora "skurkarna" mot kastanjens hälsa. Men vissa kastanjer såg ut som om de led av någon annan sjukdom. I gårdagens Sydsvenskan sid C5 finns en jättebra artikel. Den hittar ni lättast genom att leta rätt på Sydsvenskan som PDF. Bladbränna, blödarsjuka, sköldlöss, lönnaftonfly och så kastanjeminerarmalen. Sjukdomarna gynnas av fuktiga vårar, torra somrar (växthuseffekten?). Sedan tror jag inte heller att träden hade varit så mottagliga om de hade levt i en miljö som varit bra för dem. Förutom det konstiga klimatet så tror jag kanske att marknära freoner kan spela in. För jag tycker träden i tätorter ofta är betydligt sjukare än de som står i en bättre miljö (bättre luft). Hursomhelst så är det outhärdligt sorgligt om vi nu även ska få vinka adjö till kastanjerna som ju här i Skåne är ett lika viktigt träd som almen. Ofta ser man ju kastanjen planterad som ett vårdträd på gamla gårdar och i de mest fantastiska alléer. Kolla gärna den vi Hyby kyrka innan den är heldöd!

På jobbet ska vi ha rättvisemärkt fika på tisdag. Eller rättare sagt, vi ska ha vår gamla vanliga fika - för vi kör alltid med Fairtrade/eko kaffe. Men nu har vi chans att vara med i en kulig tävling bara man anmäler att man har något Fairtrade produkt i sin fika. Det kan vara choklad, te eller kaffe, eller varför inte en banan? "Nordic Fairtrade Challenge" är det stilfulla namnet på detta arrangemang. Så varför inte pigga upp arbetskompisarna med lite god choklad t ex och vips kan ni anmäla er till tävlingen. Dagens bildgåta är: K A K A O B Ö N A 

Sir Paul McCartney lanserar tillsammans med Yoko Ono en kampanj som går ut på att alla köttätare ska inleda veckans första dag med att helt avstå från kött. Detta för att bl.a minska utsläppen av växthusgaser. Låter inte alltför svårt tycker jag. Varför inte tillaga en god palsternackssoppa á la Lisa Förare-Winbladh med 400 g. kokt palsternacka och 100 g, getost som mixas för att sedan spädas till lämplig konstistens.Obs: glöm inte att skära av "skalet" på getosten.  Vill ni pigga upp er med Pauls glada kampanj sång: kolla här. Läs mer om kampanjen på Caminos hemsida.

Bara i Borås slängs 17 000 ton textilier varje år. Av begagnade kläder kan man utvinna etanol och biogas. Kruxet har hitentills varit att man inte kunnat använda kläder av blandade material. Men det kan man nu! Av ett kilo jeans kan det bli 400 liter biogas. Läs mer här Biogas får mig att tänka på mottagaren av årets Stockholm waterprice 2009.  Priset gick i år till den indiske toalett utvecklaren Bindeshwar Pathak som sedan 70-talet tillverkat 1,2 miljoner toaletter.  Hans genialiskt enkla toaletter är så billiga att bygga att även mycket fattiga människor kan ha råd med dem. . Toaletterna är mycket funktionella och omvandlar på bara några veckor avföringen till ett mycket torrt pulver som sedan kan användas i t ex trädgårdsodlingen. Dessutom har man på senare tid även lyckats konstruera toaletter där man kan utvinna biogas. Biogas som sedan kan användas till familjens matlagning. Cirkeln är sluten! Bättre toaletthygien för fler förhindrar många dödsfall speciellt bland barn. Varje år dör 5 miljoner människor av diarré sjukdomar. Läs mer om dr Pathak här.Vill man verkligen fördjupa sig i världens toalettbehov kommer snart en spännande bok i ämnet "The big necessity" eller på svenska "Det stora behover".

Så var det alltså dags för en liten cykeltur igen. Cykeln rullade på bra och vid Bjärshögs kyrka klev jag av. Den ligger väldigt fint på en kulle med vacker utsikt över kullar och fält. Jag är lite "pinsam" för jag gillar kyrkogårdar, helt enkelt för att de kan berätta så mycket om en bygd och en trakt. T ex fick jag lära mig att även i dessa trakter var 1880 och 1890-talen en period då alldeles ofantligt många barn dog, troligtvis av infektionssjukdomar. På en ståtlig gravsten som var formad som en obelisk var på sidan ingraverad denna familjs barns födelse och dödsdatum. Av en syskonskara på 8 så var det väl ungefär hälften som också fick ett liv som vuxna. En medlidsam tanke till den stackars mor som fick uppleva att två av hennes barn dog inom loppet av 1 månad. Och dessutom på julafton. Väl ute från kyrkogården visade det sig att cykeln var totalpunktis. Inte kul. Men på vägen hem hann jag beundra en hel massa vackra blommor. Convulvus eller åkervindra, en stilig lila tistel, kamomill, vallmo och kärringtand. Och jag kunde också vara glad över att bonden var i full gång med att skörda spannmål och att skörden denna gång varken ruttnat eller "lagt sig" utan allt såg mycket bra ut. Passerade en kastanjeallé som såg mycket skruttig ut. Bladen utvecklas inte utan har de där bruna prickarna i stor mängd. Kunde istället beundra ett helt gäng tuffa pilar Skånes svar på Provences olivträd tycker jag (här blev jag kanske en aningens för mycket Skånepatriot - skäms på mig). Men de år både väldigt vackra och väldigt gamla många av dem. Och tuffa för de verkar inte speciellt påverkade av klimatförändringar faktiskt. Vad beror det på att vissa träd klarar det förändrade klimatet bättre än andra - det kan man fundera över. Foto: Henrik Sendelbach

Eftersom denna blogg bär det namn den bär så måste jag ju emellanåt vara lite arg. Igår blev jag arg när jag läste om att regeringen tillsatt någon sorts utredning där man skulle komma fram till hur mycket dyrare kollektivtrafiken hade blivit om man slopade alla statliga subventioner. Ett litet ex. var bl.a att en biljett på stadsbussarna i Ystad skulle kosta 40 kr!!!!  Läs mer här. Vad som också retar upp mig är det här med kostnaderna för att alla svenskar ska kunna bli vaccinerade mot den "nya influensan(svininfluensan). Inga som helst statliga subventioner till detta jätteprojekt. Utan varje landsting får klara sig bäst de kan. Detta måste väl ändå räknas som en extraordinär situation som inget landsting hade kunnat förutse. Ja visst, landstingen kommer naturligtvis fixa detta men till priset av längre köer till bröströntgen, starroperationer m.m, m.m. Och det är väl också lätt att räkna ut att vissa delar av befolkningen inte kommer vaccinera sig alls vilket får till följd att fler smittas osv, osv. Läs mer här. Tydligen behöver man dessutom två doser.

Läste i dagens Sydsvenskan att ekorrar är så ovanliga i Malmö att stadens kommunekolog vill att man rapporterar in alla ekorrobservationer. Anledning till att de inte trivs i Malmö skulle vara att det är så långt till större skogar. Själv har jag haft ekorrar väldigt nära inpå livet den senaste tiden. Till mina föräldrars fågelbord kommer de gärna för att dryga ut kosten med lite torra brödskalkar och en och annan ostbit. De är inte ett dugg rädda och man kan i lugn och ro stå och fota dem.  

Jag glömde ju skriva om en god doft till - fläderdoften. För överallt längst min cykelväg blommar de nu. Såg t o m en ovanlig variant med röda blad och svagt rosa blommor. Min flitige man har varit ute och plockat och i vår kyl står nu en jättestor kastrull med nästan färdig saft. Mmmm.....det luktar sommar när jag slår upp min kylskåpsdörr. Under höst och vinter blir det många goda drinkar med gin, flädersaft och lite bubbelvatten. Om det så regnar småspik och snöar så nog känns det som sommar när man läppjar på denna goda dryck. På tal om goda drycker - läste på Hippihäxans sida att man tydligen kan göra saft av syrener. Kan det bli gott? Man borde kanske prova nästa år?

Underbara juni. När man cyklar kan man verkligen insupa denna doftsymfoni med vidöppna näsborrar. Södra Sallerups kyrka, ja där doftar det så gott av hallon dvs schasmin, kaprifolen klänger metervis upp i en tall och sänder även den ut moln av väldoft och när jag nästan är hemma så hälsas jag välkommen av en blommande häck av liguster som även den har sin egen speciella doft. På köksbordet står en gammal kristallvas med tre härligt utslagna pioner med skiftningar i rosa och rött. Även pioner har en fin parfym. Men förstås, den romantiska stämningen där vid mitt köksbord försvinner ganska snabbt när jag läser om region Skånes topp politiker som nästan alla envisas med att ta bilen till jobbet samtidigt som de tycker att vi "vanliga" skåningar ska åka mer kollektivt.  Ja, hur långt kan det inte vara mellan ord och handling ibland. Fast lite handlar det nog om att när man åker kollektivt vet man sällan exakt när man kommer fram. Och att komma fram punktligt är väl viktigt om man är Skånepolitiker förstås. Men i tidningen står också om att vindkraft skulle kunna försörja hela jorden med all den energi som behövs. Hoppfullt. Var i Skanör igår och såg då vindkraftverken på Lillgrund, långt därute i havet. Kan inte begripa mig på de människor som tycker att dessa tekniska skönheter förstör utsikten.

På tal om höjda havsnivåer och vad det kan ställa till med. Även här i Sverige kan vi så småningom stå inför gigantiska problem med vår dricksvatten-försörjning. Eller vad sägs om den här artikeln som jag läste i SvD förra helgen. Bräckt vatten verkan inte vara någon höjdare att dricka efter joggingturen på Norr Mälarstrand eller hur? Fast vissa hävdar att detta är skrämselpropaganda, hoppas de har rätt!

Ja, så säger Mohamed Nasheed, Maldivernas present som idag välförtjänt får motta Anna Lindh priset i Stockholm.  Priset får han för:  "Maldivernas ansträngningar att sätta människor och mänskliga rättigheter i centrum i debatten kring klimatförändringarna, heter det i motiveringen." Maldiverna med alla sina öar ligger bara 1,8 meter över havsnivån och är alltså det land på jorden som står inför de mest dramatiska förändringarna i takt med att havsnivån stiger. För ca.de  3 år sedan slutade jag att köra bil till jobbet. En av de avgörande faktorerna till att jag fattade det beslutet var Mark Lynas bok "Oväder". Mark besökte bl.a Maldiverna där lokalbefolkningen berättade att de inte längre kunde odla en traditionell grönsak. Grönsaken växte i gropar i sanden. Men tyvärr ruttnade de numera pg av att groparna vattenfylldes underifrån. Illustrerande klipp från SVT hittar du här:

Luftföroreningar förkortar Malmöbornas liv med i genomsnitt 1 år kan man läsa i Sydsvenskan. "Jag kan inte se en minskning av bilarna om man inte påtagligt försvårar för dessa att ta sig fram" Ja, så säger Lars Nerpin en av författarna till 2008 års Miljöredovisning för Malmö. En ganska rolig formulering egentligen "om man inte påtagligt försvårar för dessa att ta sig fram" Precis som om bilarna styr sig själva och kör där det själva faller dem in. Nu är det ju konstigt nog en mänsklig varelse som bestämt var bilen ska befinna sig just här och just nu. En hjärna som tänkt och trots detta blir det ändå så fel. Fast man vet att det är köer vid samma tillfälle och samma gator så väljer man att ta bilen. För i Malmö är de flesta bilresor "löjligt korta". Har själv två arbetskamrater som båda bor mindre än 15 minuters cykelväg från jobbet. Och båda envisas med att köra bil både till och från jobbet. Fastän de borde förstå.....Vad ska man ta sig till med alla dessa människor som bara låter sin egen bekvämlighet styra och totalt struntar i att de bidrar till att ett antal Malmöbor får cancer. Oh, jag blir så trött.......

Andra varelser som tar stryk av alla luftföroreningar är förstås träden. Almarna är utrotade så gott som och nu har turen kommit till kastanjer och lindar och fler står väl på vänt. Själv funderar jag på att lära mig lite mer träd. I Malmös ska nämligen en trädfestival anordnas helgen 13-14/6. Då kan man bl.a se skickliga arborister, trädklättrare, utmana varandra.Lite mer kan man läsa här. I väntan på trädfestivalen kan man trösta sig med en matfestival som äger rum på Gustaf Adolf torg med start i morgon och några dagar framöver. Det är småskaliga matproducenter som visar upp sig. Mycket lockande låter det, hör bara här: "Ni får uppleva en unik marknad som har med sig lokalproducerade varor av högsta kvalitet från över 15 europeiska länder och kulturer. Marknaden håller öppet varje dag från kl. 10-18, onsdag - söndag."  Synd bara att jag precis inlett en bantningskur, fast den är ju enligt GI-stuk så jag kan ju med gott samvete testa någon liten intressant korv, kanske.

"Kvinnor äger bara 2% av världens tillgångar och en % av jordens förmögenheter. Trots det utför kvinnor 60% av jobben." Så säger Margaretha Lindbäck-Hansson. På hennes internetsajt www.sizbiz.se får bara företag som till huvuddelen ägs av kvinnor ansluta sig. Däremot får män gärna handla. Lite häftigt tycker jag. Men männen är arga och liknar det hela vid nazism. Hos diskrimineringsombudsmannen anser man inte att sizbiz bryter mot några lagar. Läs mer i Citys PDF upplaga från den  25/5 sid 14 som du hittar här:

Fast nu menar jag faktiskt inte strömavbrott som ju varit väldigt aktuellt de senaste dagarna med allt blixtrande och åskande över Skåne. Nej, jag menar rapsen. Ända sedan maj har hela landskapet runt om Bara varit som upplyst av dessa gigantiska rapsfält. Gult, gult och återigen gult. Men så ser man efter några veckor i den gula världen några små stänk av grönt och sedan blir det mer grönt och så hokus pokus någon dag senare är allt gult borta. På tal om raps - läste en artikel i Sydsvenskan om bin. Bl.a fick man veta att rapsskörden kan öka med hela 40% om en lantbrukare har några bikupor intill sitt fält. Tyvärr mår de europeiska bina inte så bra. Och många bisamhällen dör oförklarligt. Mycket oroväckande med tanke på att 30% av alla grödor i EU är beroende av pollinering. Nu letar man orsaker. Jag för min del tycker man skall studera hur bin påverkas av giftutspridandet på bl.a potatisåkrar. Läs mer om bina här: 

dvs Lifestyles of health and sustainability. Kanske inte men en del saker stämmer in. En riktig LOHAS sastar gärna på: solpaneler (kanske, om jag bott i villa), gröna byggvaror (finns det? Kanske färg), gröna etiska aktier (nej, men det kan jag kanske ändra), ekoturism (vi åker buss till Disneyland Paris och inte bil - lite bra), naturlig hudvård(vårdar aldrig huden), elbil(för dyrt), hybridbil(även det för dyrt), ekolivsmedel(ja, absolut inget annat kommer över min tröskel), ekokläder(nej, skäms på mig, men jag handlar åtminstone mycket på Tradera), gröna städprodukter(kan nog bli bättre), återvinning(absolut, sitter just nu med ett rejält plåster på pekfingret beroende på skada vid sopsortering), utbildning(ja, utbildning ger ett bättre liv),  barns välbefinnande(jag är fadder och slår inte barn), regnskogen (indirekt, jag köper ekomjölk och ekokossor har inte käkat sojabönor odlade på nerhuggen regnskogsmark), fred(hänger samman med att fattiga människor får möjlighet att försörja sig dvs fördelningspolitik, vilket hänger ihop med hur vi lyckas utjämna växthuseffektens konsekvenser på olika håll på vårt jordklot), frivilligarbete ( här kan jag bättra mig). Några tänkvärda citat som kännetecknar en äkta LOHAS men som även mindre renläriga kan ha nytta av: "Du måste vara den förändring du vill ska ske "(GANDHI) eller "Vill ha är inte samma sak som måste ha" eller "My religion is kindness" (DALAI LAMA)

Satt på Värnhemstorget igår och väntade på bussen. Då hörde jag det......det ultimata sommarljudet! SVALORNA!!! Svirr, svirr lät det. Inte för att de var många men några stycken var det ändå som svischade omkring högt över torget på jakt efter någon mumsig fluga antar jag. Man kan också fundera lite över djurs fantastiska anpassningsförmåga, tänk att de kan leva så där mitt inne i stan, långt från alla strandängar och rågåkrar och ändå trivas? Märkligt och hoppingivande.

Imorse när jag skulle ta in tidningen så hörda jag göken. Jag blev väldigt förvånad för mitt inne i tät bebyggt områden brukar man väl inte precis höra denna fågel?

Idag har jag haft en kul dag på betald arbetstid! Fick höra en massa spännande författare berätta om skrivarprocess, litterära förebilder och hur man får inspiration. Den roligaste att lyssna på var Johan Theorin författare till "Skummtimmen" och "Nattfåk". Är ganska välbekant med Öland och har bl.a vistats mycket i Djupvik på den norra delen. Johan skriver mycket från just dessa trakter så därför var det extra roligt att försöka känna till de miljöer man besökt när man läste boken. Skummtimmen är en bok jag varmt vill rekommendera. Den är fasanfullt spännande men också insiktsfull när det gäller att beskriva reltationerna förälder-barn. Tydligen är tanken att skriva en bok om varje öländsk årstid och Johan har då hunnit avverka höst och vinter. Så nu kan det väl bara bli bättre och bättre? Ser framemot fortsättningarna. Gå gärna in på Johans hemsida,en mycket trevlig och informativ sådan som ni hittar här.Och framförallt - läs böckerna! Och dyker Johan upp nära er -- gå och lyssna för han är inte bara en bra författare utan också en fantastisk berättare!

Jag gillar träd och läsare av denna blogg får stå ut med att det relativt ofta handlar om träd. Följande text som jag hittade i Sydsvenskan i morse och skriven av Ulla Hårde fick mig nästan att fälla en liten tår. Jag ska snart förklara varför.                    "En dag var de borta, de stolta träden utmed Mellanhedsgatan i Malmö.Ett sextiotal välvuxna almar var bokstavligt talat som bortblåsta från det långa gatustråk de förskönat i decennier. Som stadiga sättstycken i en gammal teater hade de stått där och med upphöjt lugn betraktat barnen som lekte i parken, trafiken som dundrade förbi och hundarna som blötte deras skrovliga stammar. Drömmande hade de lyft sina spretiga grenar mot himlen och låtit sina frukter virvla ned som ljusgrön konfetti över asfalt och trottoarer. Så kom almsjukan.

Processen var snabb och effektiv. Träden skalades på störande kvistar, fick ett jack i foten och vältes till marken med ett rassel. Knappt hade dammet lagt sig kring de väldiga kronorna förrän de tjocka stammarna styckats till stora klossar och lagts i prydliga högar för avhämtning. Sedan var de borta. Jorden där de stått krattades jämn och fin som på en kyrkogård. Gatan grät.

Mellanhedsgatan är min barndomsgata. Alla mina skoldagar från det att jag var en liten blyg 6-åring och ända fram till 9:e klass passerade jag Mellanhedsgatan till och från skolan. Och oj, vad jag älskade mina almar. För redan för 35 år sedan var de imponerande, skyddande och mäktiga. Så därför blev jag enormt ledsen när jag för några år sedan såg de första tecknen på Almsjukan. Jag hade trott att de på något mirakulöst sett skulle klara sig. Inte mina träd tänkte jag. Nu är de alltså alla borta och hela gatan ter sig på något sätt så enslig, blåsig och kall. Men nu har det istället planterats tulpanträd, 51 stycken. Undrar om de så småningom blir lika fina som mina almar?