Metrobloggen

Nu drar jag mig iväg till en heldag med tsp.

Har sovit fruktansvärt dåligt inatt. Känns väldigt tungt att ta sig iväg idag, känns tungt bara laga frukost. Känns väl bättre sen, när jag väl är iväg, men just nu vill jag bara gå och lägga mig igen.

Nåja, halva klassen har redovisning idag (inte jag) så lite lugnt kan man ta det på förmiddagen. Och eftermiddagen är det indivduellt arbete, kanske kan se om det är någon som vill spela spel idag.

Jajaja. Nu måste jag göra min frukost och fixa lunchen.

Tittade nyss på 'Glamourama' på tv3 play. Väldigt uppenbart att de försöker göra ett svenskt 'The City'. De lyckas inte hela vägen fram, men titta på det lär jag nog göra i vilket fall. Jag tycker ju om sånna ytliga hjärndöda saker. Trevligt att titta på när man bara vill stänga av hjärnverksamheten helt och hållet. Dock lär det ju vara lika uppgjort som alla andra tv-serier i det stuket, eller vad tror ni?

Förresten, nån som har sett båda serierna som håller med mig om att Michaela Forni och Allie liknar varandra? Eller är det bara som jag inbillar mig?

Intressant det här, huruvida man tänker i bilder eller i text. Själv har jag alltid tänkt i bilder, bilder och inre monologer, och jag har väldigt svårt att föreställa mig att hur det är att tänka i text. Säger någon kanin, då ser jag en kanin helt enkelt.

Hur tänker du? Inte bara vid enstaka ord, utan vid längre meningar, ni som tänker i text, ser ni hela meningarna i text då? Jag är uppriktigt nyfiken på skillnaderna här. Hör ni era röster i huvudet, eller ser ni bara texten? Jag kan erkänna att jag fram till nyligen inte ens visste att det fanns folk som såg sina tankar i text istället för bilder, eftersom det alltid varit så självklart för mig att det frammanas bilder av det någon säger. Att bara se en text känns så tråkigt, men det har ju att göra med hur man är som person. Jag har alltid varit en dagdrömmare och en grubblare, kan det ha med saken att göra? Det här är definitivt ett ämne som jag måste diskutera med fler, oerhört intressant.

Ja, det är de tankar som väckts i mitt huvud idag. Annars har dagen varit ganska händelselös. Bortsett från strax innan vi börja, då jag och några klasskamrater sitter i matsalen. Jag hade tidigare kittlat en klasskamrat och hon skulle nu hämnas på mig genom att göra samma sak. Jag sitter i lugn och ro vid bordet och ska precis ta min temugg när hon sticker fingrarna i min sida, jag blir förskräckt och drar till mig handen, vars finger är krokat i muggens öra, så muggen följer med och allt tevatten spills ut över mina ben och muggen går i kras på golvet. Tur nog torkade vattnet på mina kläder ganska snabbt, men i ett par timmar fick jag gå runt med blöta lår. Mindre mysigt när det är kallt ute.

Nu är jag svintrött och funderar på om jag ska gå och lägga mig eller om jag ska läsa en stund först. Dessa jobbiga beslut...

Jag har drömt så himla sjuka drömmar inatt, och det känns som om de pågick i all oändlighet. Hade jag och lagt mig igen nu så hade de säkerligen fortsatt.

Men gå och lägga mig ska jag ej. Hon är 07:10 och jag ska alldeles strax ge mig av till skolan. Idag är det en föreläsning på realian, vilket jag tycker ska bli riktigt intressant. Vad som annars händer i veckan vet jag inte, förutom att jag denna fredag ska gå på studiebesöket på Silviaskolan, eftersom jag missade i fredags. Så skönt att det var uppdelat på två dagar, det finns alltså vissa fördelar med att vara så många i klassen (känns lite konstigt att benämna det vid klass, som om jag skulle gå på gymnasiet igen, men det är ju faktiskt en klass.)

Satt uppe sent inatt och läste, när jag väl hittar en bok som fängslar mig är det svårt att lägga ner den och jag ser fram emot att få läsa en stund på tåget också.

Nu är det dock dags för mig att borsta tänderna innan jag sedan traskar ner till tågstationen och börjar min långa färd mot skolan.

Min rygg gör ont. Den har gjort ont sedan gymnasiet någon gång (eller började det redan på högstadiet? Jag minns inte). För ett antal år sedan föddes en tanke hos mig och den har nu blivit starkare och starkare, och jag tänker på det dagligen. Men vill jag? Vågar jag? Är det fortfarande så att man kan få det gratis om problemen är tillräckligt stora? Faller jag in i den kategorin i så fall? Gör det ont? När skulle jag ha tid?

Jag blir knäpp på det här. Får se till att tänka igenom det noga. Prata med folk om det, särskilt mamma är alltid bra att prata med om viktiga saker, och googla runt lite. Kanske boka tid för rådgivning?

Inte ett lätt beslut alls. Vad ska jag göra?

Från bokens baksida:

"Jag heter Linda och är döv.
Jag föddes av någon okänd anledning utan hörselceller vilket innebär att jag inte kan höra eller göra mig förstådd via tal.
Mitt enda sätt att kommunicera med min omgivning är via teckenspråk. Den här boken har min pappa skrivit. Den handlar om mig och om vår familj. Den tar upp svårigheter med att ha ett funktionshinder, men mest handlar den om möjligheter och om positiva händelser. Pappas berättelse hoppas jag ska förbättra för barn som kommunicerar på teckenspråk och att våra erfarenheter kan vara ett stöd för andra i liknande situationer. 

Dessutom handlar boken om en kamp för att föräldrar ska ges möjlighet att lära sig teckenspråk. Regeringsrätten avslöjas att ha fattat felaktiga beslut och regeringsförslag godkänns mot bättre vetande. Allt till nackdel för döva barn. Berättelsen visar även på möjligheter för handikapporginisationer och för enskilda att kunna påverka samhällsutvecklingen."

Den här boken läste jag ut för ett par veckor sedan, har bara inte fått tummarna ur att skriva om den förrän nu.

I vilket fall. Boken var väldigt intressant. Fanns mycket fakta i den som gjorde mig otroligt upprörd och arg, över folks okunskap och framförallt över vissa beslutsfattares ointresse. Den skrevs för fem år sedan, men tråkigt nog så är okunskapen hos många lika stor idag. Även om du inte är intresserad av det här specifika ämnet, så kan boken ändå vara intressant att läsa för de som är intresserade av hur vårt samhälle fungerar. Boken är lättläst och inte så tjock (236 sidor), så jag skulle verkligen rekommendera er att läsa den. 

Stack som sagt hem till Karin igår. Drack te, åt kakor och bullar, snackade en himla massa och tittade på de två första avsnitten av "Legend of the seeker". Var hemma och i säng ganska så tidigt (typ vid 1) och har sovit som en stock hela natten. Är nästan lite yrslig eftersom jag sovit så tungt.

Allas facebook updateringar handlar om hur dålig melodifestivalen var igår, jag får väl räkna med att vara socialtefterbliven hela den kommande veckan, alla kommer prata om melodifestivalen. Precis som när idol sändes, alla bara pratade om deltagarna och jag hängde inte med alls. Men men, inget jag lider allt förmycket av.

Har haft en riktig skitdag. Verkligen. Varit helt passiv hela dagen, inte haft någonting att göra och känt mig rejält nere. Mått kasst helt enkelt.
Har även känt mig nere över att jag inte har möjlighet att sticka till Casinot i Malmö ikväll, dövas pokerturnerning (om jag inte missuppfattat?) och jag missar i år igen. Blä.

MEN, nu kommer kvällen vända. Ska strax hem till Karin, hon fyller 30 imorgon, så vi ska ha en liten myskväll. Det riktiga firandet kommer om två veckor, så ikväll ska det bara vara hon och jag.

Har sovit en stund nu, vilket bara fick mig att må ännu sämre, så jag är verkligen glad att min apatiska lördag kommer brytas och bli lite trevlig istället.

Inatt ska Vega sova här, men jag har ingen aning om när hon kommer, eller när jag kommer för den delen, så det är ju tur att hon har mina lägenhetsnycklar.

Imorgon är det väl tänkt att jag ska göra lite städ och lite plugg, så jag hoppas verkligen på att känner mig piggare då.

Skulle egentligen varit med på ett studiebesök på Silviaskolan i Hässleholm idag, men på grund av tågförseningar så kunde jag inte ta mig dit. Fick stanna hemma istället. Jag är ju som jag är, så att stanna hemma utan att vara sjuk är inget jag mår bra av, får ångest och känner mig stressad. Dessutom så sket en fågel på mig på väg hem från centralen imorse. Det sägs förvisso att det betyder tur när en fågel bajsar på en (varför vet jag ej) men fågelbajs är ändå ingen trevlig grej.

Har nyligen varit hos tandläkaren och lagat ett hål, så nu är jag bedövad i käften och det är mycket obehagligt. Funderar på att lägga mig i ett bad och läsa, i väntan på att bedövningen ska släppa. Ska ikväll försöka komma ihåg att skriva om den bok som jag läste ut för ca två veckor sedan, är på tiden känns det som.

Det var allt för nu.

Jag har haft en förbannat trevlig helg i Göteborg. Så himla skönt att komma bort, träffa folk man annars aldrig träffar och helt enkelt ha en liten mini semester. Festen på lördagen var nog en av de bästa jag varit på på länge, även om jag var väldigt trött. Gick till sängs klockan fem i morse, och då var det ändå folk som fortsatte hålla igång. Underbart.

Idag har det varit lite besvär med att komma hem. Ett tåg spårade ur på morgonen och det orsakade förseningar större delen av dagen. Men hem kom jag tillslut och det var väl tur det.

Imorgon har vi individuella samtal, och även om det har gått bra på mina tidigare så är jag jättenervös nu. Antagligen för att förra veckan var en ganska dålig vecka och jag känner att jag nog hade kunnat göra bättre ifrån mig än vad jag gjorde. Särskilt avläsningsläxan som vi hade till fredagen gick det dåligt på. Jag försöker tänka att jag ju brukar göra bra ifrån mig annars och att mina lärare ju vet att jag alltid gör mitt bästa och att det är fullständigt mänskligt att göra lite sämre ifrån sig ibland, men det går inte, jag har råångest inför hur dåligt det gick med den läxan. Resan till gbg distraherade mig lite, men nu när jag är hemma och det är dags för vardag igen vilket innebär stress och allt förmycket grubblerier.

Jaja, nu ska jag gå och lägga mig. Allt kommer säkert fixa sig.

Nu har jag lämnat av Karin vid busshållplatsen efter en riktigt trevlig kväll. Maten var supergod och Karin hade med sig ett rödvin värt 200 kr, trevligt att lyxa till det och jag tror nog att det är det dyraste vin jag druckit. Gott var det i alla fall.

Vi loggade in på Voddler för att kolla in skräckfilmsutbudet och fastnade för en film som hette 'perfect creature' (tror jag det var) en framtida vampyrfilm. Jag skulle inte kalla det skräck direkt, men bra var den. Ja det jag såg var bra, eftersom jag ätit dåligt den senaste tiden så blev jag ganska så påverkad av vinet och slumrade stora delar av filmen.
När den var slut så var klockan bara 20:50 och vetskapen om den tidiga timmen fick mig genast att vakna till liv igen. Vi beslutade att vi skulle se en till film, men först koka te och poppa popcorn. De enda popcornen som jag hade hemma var gamla stenålders popcorn, så sådana fick det bli, har nog inte poppat popcorn på spisen sedan gymnasiet. Men det blev gott i alla fall.

Filmen vi valde ut att se sen var 'Tristan och Isolde'. Riktigt bra film, men sen å andra sidan tycker jag om den typen av filmer, miljön den utspelar sig i och hela upplägget det brukar vara. Och som jag sa till Karin "vad är det som gör att en man med svärd genast blir mycket snyggare?". Dock kan jag tänka mig att personer som är lagda mer åt det romantiska hållet skulle blivit aningen störda på oss, vi båda ställde oss nämligen oerhört kritiska till deras dumdristiga beteende. Otrohet tar jag stort avstånd från och jag kan inte alls förstå hur man kan svika människor som står en nära på det sättet. Ja, jag har varit kär, som in i helvetet jävla kär, så pass att jag helt förlorade mig själv och vem jag är, så jag vet hur det känns och anser mig därför i min fulla rätt att vara kritisk till folk som tror att de kan svika folk hur som helst bara för att de råkar få känslor för någon. Men eh, filmen var alltså riktigt bra, jag ville mest bara poängtera att jag inte direkt blir snyftande berörd av episk kärlek, för jag tror inte på den. Men kärlekshistorier i stil med 'Tristan och Isolde' är så otroligt mycket bättre än t.ex. 'Pretty Women', en film som verkligen får mig att vilja spy.

Jaja, jag är inte alls så gnällig som jag fick det att låta nu, och jag är egentligen inte speciellt cynisk heller. Mest bara oromantisk.

Ska nog ta och leta upp en till film att se på tror jag.

God natt!

Snart kommer Karin hit. Med sig kommer hon ha kinamat. Gött. Vi ska se på skräckfilm (antagligen) och mest ta det lugnt. Jag vet att det är idiotiskt av mig att se på skräckfilmer eftersom jag blir så himla rädd och redan är fruktansvärt mörkrädd, men jag kan inte låta bli, jag älskar skräckfilmer.

Har lite till som jag borde röja undan innan Karin kommer hit, så jag ska nog inte blogga mer nu. Imorgon återkommer jag med bland annat en recension av boken jag läste ut i torsdags.

Ha en trevlig lördagkväll alla!

Minns ni trolltider? En av de bästa julkalendrar någonsin. Denna song från trolltider beskriver exakt hur jag känner just nu. Jag hatar vintern och hade utan tvekan kunnat bo någonstans där det var ständigt varmt och skönt.

Som jag längtar till all snö försvinner, till det är ljust då jag stiger upp och till då man slipper ha flera lager kläder på sig för att inte frysa ihjäl.

Är ledig imorgon, riktigt skönt. Sitter och äter isglass och funderar på vad jag ska hitta på. Kanske tittar på någon film på voddler eller något sånt. Får se. Pallar i vilket fall inte blogga mer nu.

Nu sitter jag hos Chrisse vid hennes köksbord. Vi sitter vid varsin sida av det vid varsin dator och är verkligen supersociala med varandra..

Har dock lyckats få lite jobb gjort. Efter mycket googlande hittade jag ÄNTLIGEN ett yrke att redovisa om på tisdag, började få lite panik där ett tag. Vi ska redovisa om ovanliga yrken och det är inte det lättaste att hitta om, men tillslut så gick det. Har kollat igenom infon lite och gjort en kort översättning för mig själv, kollat upp lite tecken och så. Känner att jag har något sånär koll på vad jag ska säga, så nu ska jag låta det smälta till imorgon innan jag knåpar ihop den riktiga redovisningen.

Sitter och funderar på om jag ska ta tag i något annat plugg, men jag tror min hjärna är lite för seg för det. Har känt mig väldigt trött idag och inte alls varit på topp. Känner att det kommer bli så skönt att gå och lägga mig sen. Imorgon är det halvdag och på fredag är vi lediga.

Jag kommer hem, lagar mat och sätter mig framför datorn för att läsa lite bloggar. Döm om min förvåning när jag ser att en av mina favoritbloggare, knivlisa, har länkat mig. Nu känner jag mig fruktansvärt mallig och stolt. Jag har som vana att läsa massa bloggar innan jag kollar min egen, kanske mest för att jag så sällan får kommentarer, annars hade jag vetat redan när jag gick in på hennes blogg. Men i alla fall, himla roligt det här. My 15 min of fame.

I övrigt? Det gamla vanliga, vilket betyder att bussen från Önnestad till Hässleholm var försenad och därav missade jag mitt tåg hem. Ingen ovanlighet. 40 min på tågstationen i Hässleholm, nästa tåg avgår efter det att jag egentligen redan skulle varit framme i Lund. Gissa om jag och mina medresenärer var på bra humör? Min gissning är att bussbolaget sammarbetar med Pressbyrån, eftersom alla går in dit och handlar godis och sånt i väntan på nästa tåg.

Nu ska jag försöka kasta i mig lite till mat innan det är dags att sticka iväg till kvällens rollspelomgång.

Svintrött när jag vaknar, näst intill omöjligt att ta sig upp ur sängen. Ont i magen. Snart dags att gå.

Men dagen kommer nog gå bra, halva klassen har redovisningar idag, så det blir mest till att sitta och "lyssna" (titta) idag, i alla fall på förmiddagen. Eftermiddagen blir det väl individuella arbeten som vanligt, jag hann ju inte med så mycket förra tisdagen, tänkte förmycket på översättning för att hinna med att filma sen. Får se hur det går idag.

Lyckas inte få i mig gröten jag gjort till frukost, har alltid svårt för att äta vid den här tiden på morgonen. Måste komma ihåg att ta med mig lunchen till skolan idag, annars är det illa.

Nä, nu får jag bälga i mig kaffet så jag hinner borsta tänderna innan jag måste skynda iväg.

Ja, vad ska man säga om idag? Magvärken från helvetet, glömde min lunch hemma, tåget var sent in till Kristianstad, så jag missade min anslutande buss med en minut och fick därav sitta i kylan på resecentrum, med brutalt ont i magen, i en timme. 40 min sen till skolan.

Sen blev det dock lite bättre. Fick en värktablett av en klasskamrat. En annan klasskamrat lånade ut 50 kr till mig så att jag kunde köpa dagens lunch. Smärtan i magen fortsatte dock även efter lunchen och jag var inte säker på om jag skulle "överleva" dagen.

Men sen blev det lite bättre igen. Min lärare gick med på att stå som referens på mitt cv och magsmärtorna släppte. Jag fick skjuss in till Hässleholm och hann med ett tidigare tåg.

Så det var min dag i korta drag. Nu ska jag ta ett par ibumetin innan magsmärtorna kommer tillbaka, sedan ska jag krypa ner under mina täcken och sova. Imorgon är det tisdag och det betyder som vanligt lång lång dag. God natt.

Nu är jag trött på att frysa, jag är trött på att ha lager på lager av kläder. Jag är trött på att var morgon vakna upp i en iskall lägenhet. Trött på att nästan aldrig känna mig varm. Jag vill se en förändring nu.

Bäcksvart när man går upp på morgonen och becksvart när man kommer hem på kvällen. Inatt kom det mera snö, din ligger utanför mitt fönster, ute på gården, som ett iskallt gnistrande täcke. Vad har hänt? Så här länge brukar vi aldrig ha snö i skåne.

Nu får jag ta och göra mig lite frukost, en kopp te att värma kroppen med. Förbereda mig inför att gå ut i kylan.

Från bokens baksida:

"David är mörkrädd. På ett sjukligt vis. Sedan barndomen har hans rädsla för mörker och skymning plågat honom. Det tycks som om någon alltid står i ett hörn och bevakar honom, någon som drar sig närmare när rädslan blir som värst. Till slut bestämmer sig David för att möta sin demon. Han går i terapi, och sista steget är enkelt: Han ska bo ensam i en stuga ute i skogen tills han är botad. Något som visar sig inte bli så enkelt som han först trott. Samtidigt som skymningen faller är det något som kommer närmare stugan, som knackar i väggarna, som skymtar i fönstret. Är det något som vill in?"

Det här är en väldigt lättläst bok. Jag läste ut den på två kvällar, men om man inte har något annat för sig så skulle man nog lätt kunna läsa ut den på en kväll. Boken är spännande och man vill gärna veta hur det ligger till, om det bara är hans fantasi eller om det verkligen finns något på riktigt där ute. Så ja, det är en bra bok, men den är inte mer än bra. Det är inte en bok som stannar kvar, i alla fall inte för mig, och den hade nog kunnat vara lite läskigare. Dock tyckte jag om upplösningen och sista sträckan i boken satt jag klistrad. Definitivt hade jag kunnat tänka mig att läsa fler böcker av samma författare, men jag tänker inte leta efter fler.

Stack ju hem till Karin igår. Åt middag, drack vin och pratade en himla massa. Mestadels var det prat om rollspel, men också om hennes kommande 30-års fest. Jag fixade ju lokalen till den igår, så nu är allt spikad med datum och dylikt. Ska bli riktigt kul!

På bussen hem träffade jag Tom och sluddrade lite med honom, ja tyvärr lyckades jag bli mer påverkad än planerat av vinet. Nästa gång måste jag komma ihåg att dricka mera vatten. Kvällen var dock riktigt trevlig och en perfekt inledning på helgen.

En enkel korvgryta med pasta och sallad.

En fin vän som bjuder på god mat.

Karin bjuder hem mig på middag ikväll, trevlig värre. Älskar att äta middag med en god vän, ute eller hemma spelar ingen roll, lika trevligt vilket som.  Ska snart bege mig, så jag tänkte mest skriva ett snabbt inlägg och slänga in några egofoton. Känner hur hungern börjar komma smygande, så det kommer sitta riktigt fint med middag.

Har målat läpparna och gissar på att det kommer sitta kvar, ja ungefär så lång tid det tar att dricka mitt första glas vin. Men jag kommer i alla fall se bra ut på bussen dit!

Drömde någon gång nu på morgonkvisten att jag beslutade mig för att stanna hemma från skolan idag, så när jag sedan vaknade av alarment så var det min första tanke. Men sen tänkte jag lite till, varför skulle jag stanna hemma? Idén kändes inte längre lika bra så jag låg och tvistade en stund med mig själv och kom tillslut fram till att jag bara skulle få ångest och dåligt samvete om jag gjorde det. Ärligt talat så tycker jag knappt ens om att vara hemma när jag är sjuk och måste vara det. Sån skillnad va? Från grundskolan och gymnasiet, då jag letade efter alla ursäkter jag kunde för att få stanna hemma, hittade jag ingen så stannade jag ändå hemma ibland, man kunde ju alltid ljuga fram något. Men nu gör jag något jag verkligen trivs med. Jag tycker om min utbildning och jag vill vara i skolan. Det är väl mest det här med att ta mig upp ur sängen som min kropp protesterar mot, när det väl är avklarat brukar det kännas bättre.

Dags att borsta gaddarna!