Två
Efter ölen så bestämde jag mig för att fördriva tiden med den man som jag redan hunnit börja ligga regelbundet med. Att jag betedde mig som något av ett psyko under natten beror antagligen på att jag redan tröttnat på honom. Att veta hur mycket det kan betyda att hålla om någon och sedan göra det utan att känna alls, det behöver inte vara jobbigt alls. Men så kan det bli som i natt. Efter att porret var avklarat så klädde jag snabbt på mig, han klev förvånat ur duschen. Jag sa att det inte kändes bra och han undrade om tunnelbanorna fortfarande gick. "Whatever" sa jag.
Det låter rätt fånigt när jag tänker på det men just då var det bara instinkt. Ett instinktivt "whatever". För det var så jag kände, att jag skiter fullständigt i om det går några tunnelbanor, jag kan gå till gryningen. Jag slänger mig hellre från en jävla vägbro än ägnar mig åt gester som låtsas vara kärlek. Men det behövde jag inte göra, de gick och det gjorde också jag. Jag försökte förklara mig lite kort på sms, blandade in nåt trams om att jag inte ville utveckla känslor för honom. Inget svar. Varken otippat eller upprörande.
Ett
I samma kuvert för eftersänd post finns två brev. Det ena är från tingsrätten, de vill upplysa om att jag och mannen inte ligger i skilsmässa längre, härmed är vi exmakar. Det andra är från doktorn och innehåller en kopia på min sjukskrivning. Förutom att jag inte uppnått stabilitet så står det att Pat. genomgår skilsmässa med ökad psykisk påfrestning. 'Fnys' är min första tanke. Jag har både inlett och avslutat det här äktenskapet, vore det någons spel så vore det mitt. Men det är inte roligt bara för att det är rätt. Det är ändå påfrestande.
Jag firade min skilsmässa redan i natt. Egentligen hade jag tänkt mig en gravöl ensam på den bäddfåtölj som utgör mitt tillfälliga hem men en väninna ville dricka öl och sen jag droppat nyheterna och inte fått annat än gratulationer i gensvar så var det spikat. Så vi firade slutet av en epok som varat en femtedel av mitt liv. Inte en så imponerande siffra när jag inte är mer än snart tjugotre år gammal. Och med tiden krymper femtedelen, för varje sekund som tickar så minskar procentandelen.
