Metrobloggen

Hallå läsare, eller ja de tappra själar som orkar titta här då jag aldrig uppdaterar.

Jag har insett att det är lite väl jobbigt att skriva på två bloggar samtidigt, så jag har bestämt mig för att inte skriva här mer, utan skriva alla privata/pappa/personliga grejer på min och Henkas blogg http://www.20initiativet.se istället. Visst ni får Henka med på köpet, men det är bara bra. Han är världens bästa kille, och en således en del av mitt liv.

Fortsätt läsa, så ska jag bli duktigare på att skriva.

Hej allihopa. Nu var det längesen jag skrev, och det beror på en rad olika faktorer. Dels lathet, dels ett självmord i familjen, dels att jag opererade bort penisen med en flaska kaustiksoda.

Nej då, bara lathet och en massa att göra.

Numera bor jag dock med min söta flicka Mikaela, och vårat lilla knyte i hennes mage, i byn Frillesås.

Frillesås påminner mest om en liten liten håla i Hälsingland. I själva verket är det en liten liten håla i Halland.

Vi bor i en fin tvåa bredvid en skola och en busshållplats. Tio minuter härifrån ligger ett "centrum" med en Konsum-affär, en skoaffär och en gödselaffär, och en bankomat. Varje dag går jag och handlar godis åt Mikaela, och snus åt mig själv. Vi äter olika maträtter varje dag, då Mikaela är väldigt kräsen med mat just nu.

Mikaela har gjort sitt första ultraljud, och konstaterat att det INTE är tvillingar! Kanon! I övrigt ser allt väldigt normalt ut, värden, längd, vikt osv är helt ok.

Mikaela har dock mått rätt risigt på dagarna, förutom idag faktiskt. Idag var vi för första gången ute och shoppade lite. Det handlades mamma-kläder, och lite baby-bodys med fina tryck på.

Själv köpte jag några fina stenar åt Mikaela. Hon blev glad. Jag är glad om hon är glad.

Vad gäller jobbsökandet så går väl själva sökandet bra, men jobb har jag inte fått ännu. Men som ni alla vet är jag ingen som nånsin ger upp. Jag kämpar på, varje dag.

Kort sagt, allt är väl, och dessutom bättre än på länge. Nu ser vi en ljus framtid framför oss. Om inte Mikaela kalvar halva dagen i morgon....

Over and out

//Andreas

Idag har jag gjort ett kvickt jobb på en kommande Nokia-reklam. Cirka e timmars arbete, tusen spänn. Schwainigt bra timpenning. Adressändring fixad, Frillesås nästa!

I morgon lämnar jag bort mina katter. Det känns sådär...

Kommer sakna deras kurrande, och gosande. Kommer sakna Lillis damp-anfall, och Sussies vassa klor.

Men men, det är inte farväl, bara hej då.

Ja då var det bestämt! Jag flyttar ner till Mikaela. Vi ska bo i en tvåa i byn Frillesås. En timmes pendling från Göteborg.

Just nu sitter jag bara och nojar mig över svininfluensan. Jag har fått ont i halsen och nyser. Kan ju iofs vara en helt vanlig höstförkylning, men man vet ju aldrig.

ELLER! Så borde jag ju förstå att det är en överdriven hype för att läkemedelsindustrin ska sko sig. Jag menar, influensa har vi ju varje år. Var det inte fågelinfluensa för nåt år sen. Blev det katastrof? Nej.

Ta det med en nypa salt gott folk. Men sluta inte tvätta händerna eller ta skydd när folk hostar ändå. En vanlig jävla snuva är jobbig nog som den är.

Ja dagarna går. Nu har vi i alla fall bestämt oss för att jag ska flytta ner till Mikaela. Jag och Götetrakten alltså.

Det kommer bli intressant. Dags att lära sig lite dåliga skämt om Kålle å Ada?

Nja. Nån som har koll på teater/filmbranschen i Götet? Får väl prova mina vingar där likväl....

Mikaela bakar äppelkaka!

Framtiden ser ljus ut!

//Andreas

Förlåt.

Förlåt för att jag varit lat och inte skrivit på en stund.

Uppdatering då:

Mikaela spyr. Jag försöker stödja och trösta. Det går bra ibland. Ibland inte.

I morgon åker jag till Åsa igen.

Snart börjar de kalla mig vid namn på tågen, så frekvent jag reser.

Lite mysigt ändå, när man smält åksjuketabletten och känner ruset av dåsighet, och kan glida in i dimman med en film.

Då är dryga tre timmar inte så farligt ändå.

Men skiter på tågtoaletter gör jag fortfarande inte. Aldrig. Kommer inte på fråga.

Mer om detta i nästa inlägg.

Kanske.

Sitter i Åsa, ett samhälle sex mil söder om Göteborg och kontemplerar över livet.

Det är ett märkligt fenomen att planera egentligen. Varför gör man det? Jo, för att man tror att man nånstans har kontroll. Men sanningen är att livet skiter fullständigt i hur du planerar, utan det är bara att flyta med.

Vem hade trott att jag skulle vara en blivande far för ett år sedan? Mycket få människor förmodligen. Men sen så träffade jag Mikaela och blev blixtförälskad. Sådär som man inte tror man kan bli, vid första ögonkastet alltså.

Allt på grund av att jag var med i ett sketet tv-program....

Nu sitter jag här och är väldigt lycklig. Visst, det är tuffa tider, mycket ångest fram och tillbaka, men jag skulle aldrig byta bort det. Inte för allt godis på ICA. Eller Konsum.

Åsa är för övrigt ett samhälle lika stort som min hemort, Iggesund. Iggesund är ett fishål i Hälsingland, som luktar fis. Iggesund alltså, inte Hälsingland. Jag menar att jag trivs i små byar. Knappt ett ljud nånstans ifrån, bara hav och måsar, och en viss fislukt här med. Fast från algerna i havet.

Alla har vi vår fislukt som vi älskar.

Nu har jag två.

Nu sitter jag hemma hos Mikaela i Åsa och pillar på datorn. Jag har fått en anställningsintervju på torsdag nästa vecka, ett jobb som restaurangbiträde på Akademiska Sjukhuset. Det är väl alltid nåt i väntan på de större rollerna.

Mikaela fyllde år igår i alla fall, och jag gav henne min lilla presentkorg. Hon blev väldigt glad, och det kändes äntligen som jag gjorde något rätt. Jag vill ju göra så mycket jag kan för henne, men det känns som jag inte räcker till ibland.

Tillbaka till rollsökandet nu.

Förresten, har någon några bra kontakter inom bostadsförmedling skulle jag bli överlycklig. Vi behöver en bostad här och nu.

Idag har jag skickat iväg ett gäng nya jobbannonser. Det är så jävla jobbigt när alla inte är samlade på ett och samma ställe, utan man måste registrera sig i en eller flera nya databaser om dagen. Men men, nu är det kämpa som gäller.

Jag var på casting idag i alla fall, för barnserien "Jonsson och Pipen". Jag har väl sett nåt avsnitt nån gång när jag varit bakfull, men det är lite "Kenny Starfighter"-vibbar som jag förstått. Hursomhelst hoppas jag på att få landa en liten roll där, som innebär 2-3 dagars inspelning i september. Framförallt är det pengar, något jag saknar på alla håll och kanter just nu.

Idag var jag på en anställningsintervju för ett telesäljarjobb. Jag var rätt uppriktig och sa att jag inte hade större lust faktiskt, men han tjatade och erbjöd mig en provvecka i början på september. En betald provvecka dessutom. Ja vafan, få betalt för att egentligen inte göra nånting är väl ok.

Nu har jag handlat presenter åt Mikaela, som fyller år på onsdag. Jag åker dit på onsdag, och återvänder nästa onsdag, och efter det har jag en 10-dagars inspelning av en barnserie att vänta. Bra pengar där förhoppningsvis.

Inte lika mycket ångest idag. Jag önskar verkligen att jag och Mikaela kunde börja vår framtid tillsammans mycket snart.

Först och främst en bostad!

Nu har jag en ordentlig ångest i alla fall. Så mycket att lösa, och jag vet inte om jag klarar allt. Inget jobb, ingen bostad Mikaela bor 60 mil ifrån mig, och även om jag kan åka dit hyfsat ofta är det för lite.

Helvete, varför måste det vara så svårt?!

Den här t-shirten fick jag av Mikaela.

Är hon inte världens bästa flickvän helt enkelt?

...men gör det inte. Jag har just laddat ner ALLA avsnitt av tecknade Transformers från åttiotalet.

Vadå barnsligt? Jag gör ju bara research inför det att min unge kommer ju.

Måste ju undersöka ALLA avsnittet efter olämpligt innehåll.

Och om du läser M, jäg älskar dig. Puss på de.

Varje dag hör jag hur M berättar att hon mår illa, har ont i ryggen, är yr osv osv osv.

Jag blir orolig hela tiden, slår upp det och finner att det är helt normalt.

Helt normalt!

Vafan varenda åkomma i läkarboken verkar drabba henne och det är helt normalt?

Fan va svårt det måste vara att vara kvinna.

Jag har fått en jobbintervju på måndag!!

Om jag inte har missuppfattat nåt så är det ett butikssäljarjobb, vilket borde passa mig för tillfället.

I morgon har jag också en dags jobb, i en tv-serie.

Jo jag kanske glömt nämna det för nytillkomna läsare, jag är alltså för närvarande frilansskådis. Men som tiderna ser ut nu måste jag dryga ut kassan med andra diverse jobb.

Nån som har några tips?

Aaaah! Jag har fått en låt på hjärnan sin min tjej M sjöng för mig.

Det är tydligen från en gammal "Polly"-reklam, och går nåt sånt här:

"Petter och jag vi är goda vänner, fastän mycket olika"....osv

Jag kan inte få den ur skallen!!!!!!

Jag tittade på barnmat på ICA idag. Jävlar va mycket det finns att välja mellan. Jag blev fan sugen på att köpa några burkar bara för att prova.

Jävlar va mycket det är jag ska lära mig nu. Läste lite på nätet om mannens roll i en graviditet också. Tydligen ska jag uppleva väldigt mycket stress och oro över min egen otillräcklighet som familjeförsörjare, osäker på min könsroll och så vidare.

Jodå, det kryper på. Får jag bara ett jobb jävligt snart så minskar nog det värsta.

Vad är det med dagens barnprogram egentligen? Jag har ju alltid haft barnasinnet i behåll, och kan fortfarande tycka det är underhållande med tecknat, men det går fan inte att titta på skiten som görs idag.

Herregud, Teletubbies?!! Jag gav det ett försök, men höll på att hamna i psykos efter 2 minuter. Att vara bakis vid tillfället hjälpte väl inte heller.

Nej tacka vet jag de klockrena serier jag tittade på när jag var ung.

Och vilka jävla introlåtar! Jag går fortfarande och sjunger dem för mig själv.

Jag ska leta upp alla och förbereda för min knodd.

Det blir en pojke. Det känner jag på mig.

Inhandla brylcréme och knogjärn nu bara.

Jag avskyr ju folk om proppar igen gångar, bussar och trottoarer med sina barnvagnar, kommer jag bli likadan? Kommer jag bli en lattepappa som högfärdigt går omkring och skryter om min unge hela dagarna, och glatt talar om för allmänheten när barnet bajsat?

I think not. Förhoppningsvis blir jag den coola rock n rollpappa jag alltid ville vara. Jag ska köpa coola saker åt ungen och lära den coola saker.

Förmodligen kommer jag också vara den som säger "fråga mamma" när barnet vill ha eller göra något.

Hehe.

Jag och tjejen har bestämt oss för vad barnet ska heta i alla fall.

Blir det en flicka blir det LILJA eller NOVA. Blir det en pojke blir det ELIAS eller LEON. Allt beroende på hur barnet ser ut.

25% turk, 25% thai, 50% svensk. Jävla blandning, men en snygg unge kommer det bli i alla fall.

Den kommer i alla fall ha världens vackraste mamma.

Hej hej hej.

Detta är alltså Andreas från det halvt som halvt berömda 20initiativet här och nu startar igång en alldeles färsk blogg om att jag ska bli pappa.

Om cirka sju och en halv månad kommer jag dessutom VARA pappa, och då kanske jag döper om bloggjäveln helt enkelt.

Häng med nu för fan. Det finns fyratusenfemton mammabloggar i Sverige, men hur många pappabloggar? Nej precis.

Nu får ni veta vad som döljer sig i en pappas huvud.

Och nej, män är inte djur.

//Andreas