Metrobloggen

Av Johan Ludvig Runeberg

Detta är ett nationalepos i två delar (varav jag läst första) som handlar om det finska kriget mellan Sverige och Ryssland, där vi sedermera förlorade Finland till Ryssland. Första samlingen gavs ut 1848, den andra 1860 (min samlade utgåva trycktes 1886).
Eposet inleds med det som sedermera blev Finlands nationalsång, Vårt land (tonsattes av Fredrik Pacius, finsk översättning av Paavo Cajander). Därefter kommer första 'berättelsen' om Fänrik Stål.
En student berättar om sitt liv, hur han tycker om driva gäck med gamle fänriken, tills han i leda börjar läsa en bok om finska kriget. Han fastnar och läser sida efter sida i boken. Han börjar få en annan syn på fänriken och går sedan till honom för att höra mer. Fänriken och studenten slår sig ner och fänriken börjar berätta och studenten lyssna.
Så börjar detta stora epos.
Som sig bör i ett nationalepos skildras historiens vingslag, och det gör Runeberg på ett nationalromantiskt sätt genom att låta Fänrik Stål berätta om sorgen, kampen och bitterheten under finska kriget sett genom finländarnas ögon. Han hyllar gärna den okände och anspråkslöse soldatens hjältemod och de civila personernas tankar på det som pågår runt omkring dem, men även verkliga personer såsom Adlercreutz, Sandels och von Döbeln skildras.
Runeberg skildrar även det missnöje han och många andra kände för hur de ledande militärerna och politikerna skötte kriget. Särskilt märks det i 'berättelserna' Konungen och Fältmarskalken. I dessa kritiseras svenskarna för deras bristande ledarskap och ointresse för kriget.
Konung Gustav IV Adolf framställs i Konungen som en egenkär person med noll intresse för det som pågår. Han talar till sina tre åhörare, "fältmarskalk Toll, gref Piper, Karl Lagerbring", och uttrycker lätt oro över att den finska armén går bakåt, ej framåt, och att han fattat ett kungligt beslut. Han har låtit hämta "den skrud, vårt svenska lejon / vigt in vid Narvas slag" (dvs kung Karl XII uniformspersedlar). De tre åhörarna får äran att hjälpa konungen med påklädningen. Därefter går han så ett varv runt i rummet och säger sedan: "Nu, Lagerbring, besörjer / ni strax till hären bud, / att vi i nåder klädt oss / i Karl den tolftes skrud. / Fältmarskalk Toll, gref Piper, / er båda kallar jag / till vitnen af min handling / på denna stora dag." Runeberg avslutar 'berättelsen' med denna summerande vers: "Hur vida finska kriget / ett annat skick han gaf / med denna stolta handling, / vet ej historien af; / men visst slog han med häpnad 7 sin verld der rundt omkring, / den gamle Toll, gref Piper / och äfven Lagerbring". Under slutet av kriget arresterades konungen av general Adlercreutz och avsattes.
Jag har i och för sig redan tidigare bläddrat i och läst delar av denna gamla bok, men det var faktiskt först nu som jag verkligen läste den ordentligt och gav mig tid att reflektera över det som skrivits. Det är en väldigt 'down to earth'-skildring av en historisk händelse, mycket realistisk. De illustrationer (av Aug. Malmström) som finns med i min utgåva stärker intrycket av berättelserna tiofalt. Den illustration som fastnade mest var den sorgflortäckta svenska vapensköld efter berättelsen Konungen. Meningen bakom berättelsen blev så mycket starkare, även om berättelsen först kändes som en komisk beskriving av konung Gustav IV Adolf.
Fänrik Ståls sägner är inget man läser från pärm till pärm. Varken på grund av det gamla skrivsättet eller versberättandet, utan för att det är tung läsning. Berättelserna berör. Liksom studenten i början som i tristess sätter sig och läser en bok om finska kriget och sedan går till fänrik Stål och ber att få höra mer, så fastnar även jag för denna tidsperiod. Och det sätt som Runeberg skildrar livet är pricksäkert och så otroligt verklighetstroget.
Jag har bara orkat mig igenom den första samlingen, men jag kommer garanterat att pö om pö även läsa den andra samlingen.

Boken jag läst är en originalutgåva från 1886, privat ägo.

Denna bok valde jag som 1900-tals roman när jag läste Svenska B på Vux nu i höstas. Detta är den recension jag redovisade. Boken lånad på bibliotek.
* * *
Boken handlar om kvinnornas rösträttskamp i början av 1900-talet i Stockholm. Den gavs ut 1910 och var Wägners andra roman, vad jag förstått av Engdahls förord i boken.

I stortsett är det de två kvinnorna, Cecilia Bech och Pennskaftet, som för berättelsen framåt.
Cecilia träffar under sin resa till Stockholm doktor Ester Henning, som föreslår att Cecilia kan få börja jobba hos rösträttsaktivisterna. Och så börjar vänskapen mellan Cecilia och den yngre Pennskaftet.
Vi får följa Cecilias ökande intresse för rösträtten och hennes omvändelse, samt Pennskaftets, som är aktiv rösträttskämpe och journalist, bli kär och försöka balansera mellan det hon själv tror på och de gamla inlärda konservativa åsikterna runt omkring.

"Pennskaftet" är en av de första svenska New Woman Novels. Från att berättelserna under 1800-talet ofta utspelats i vardagsrum eller salonger, har nu kvinnorna flyttat ut till de offentliga miljöerna. Cecilia och Pennskaftet rör sig t.ex. i miljöer såsom möteslokaler och på Stockholms gator.
Wägner skildrar stilrent hur Stockholm såg ut vid förra sekelskiftet.

Om det inte varit för det faktum att man var tvungen läsa (får lätt läsblock då) så hade jag nog sträckläst boken. Den var mycket intressant och välskriven, och man fick en mycket bra inblick i hur kvinnornas kamp för rösträtten varit.
Ett stycke som jag verkligen fastnade för är när det diskuteras vad kvinnorna ska göra när de väl fått igenom sin rösträtt. Citatet:
"--Prat, sade Kerstin litet försiktigt, jag är 39 år, och skulle vara färdig, sen jag skaffat mig rösträtt? Nej, jag måste ha något att agitera för. Jag kommer att kasta mig huvudstupa in i politiken och jag förmodar, att en feminist ännu på hundra år inte behöver vara orolig för sysselsättning."

När jag har nån timme eller så ledig sitter jag o grejar med denna sida.
Där listas alla utgivna och kommande böcker (som jag hittat info om).
Den är ännu inte helt färdig, men uppdateras när jag lyckats få klart en hel underkategori.
Inga rescensioner eller nåt, bara ren fakta om böckerna.

Skriven av Karen Traviss.

Jag har iofs inte läst mer än ca 30 sidor i denna bok, men den är skriven på samma sätt som de två föregående böckerna, Hard Contact och Triple Zero. Vilket betyder att man kastas rakt in i handlingen som kretsar runt kommandogruppen Omega under klonkrigen.

"In the Grand Army's desperate fight to crush the Separatists, the secret special ops missions of its elite clone warriors have never been more critical... or more dangerous. A growing menace threatens Republic victory, and the members of Omega Squad make a ahocking discovery that shakes their loyalty.
  As the lines continue to blur between friend an enemy, citizens - from civlians and sergeants to Jedi and generals - find themselves up against a new foe: the doubt in their own hearts and minds. The truth is a fragile, shifting illusion - and only the approaching inferno will reveal both sides in their true colors."

Så står det på bokens baksida.

Boken är skriven på en lättfattlig engelska även om det tidvis är en del militära termer som man kanske måste kolla upp.
Traviss skildrar inte bara kriget utan även karaktärernas (må de vara kloner, människor eller nonhumans) inre tankar och funderingar. Det är fart o fläkt i berättandet men man hinner ändå få en djupare förståelse för huvudpersonerna.

Detta är tredje delen i serien Republic Commando.