Metrobloggen

Det här är mitt sista inlägg på metrobloggen. Har ett nytt konto på blogg.se nu.

Ni hittar mig på matildaevangeliet.blogg.se

Vad är grejen med att stanna kvar på metrobloggen när du inte ens har möjligheten att tjäna pengar? En av anledningarna till att jag bytte hit var för att jag ville se om jag kunde få så många sidvisningar. Vilket inte lyckades, såklart.

Men nu har jag inte ens den chansen. Så jag ska nog byta till blogg.se igen.

Jag råkade sprätta vitlök i ögat när jag skulle pressa den. Det jag tänkte när jag sprang som en halvblind dåre till toaletten var "åh nej, min mascara!".

Voddler suger. Det är en grön bild, så filmerna är konstiga och jobbiga att se på. Det hackar som tusan och det är dåligt utbud.

Än så länge så är jag absolut inte frälst av Voddler..

Hur tusan kollar man ip-adresser på de som kommenterar på metrobloggen? Någon som vet? På blogg.se stod det ju alltid nedanför.

Tacksam för svar.

Adios amigos.

Jag höll på att skriva "wooho, söndagskul" som rubrik. Och nu kom jag på att det inte alls är söndag idag. Det är fredag. Det känns dock som söndag. Dagarna blir så konstiga när man är sjuk.

Jaja. Jag har voddler nu! Voddler är som spotify fast med film. Asbra. Helt gratis. Nu har jag mycket att göra i helgen. Ibland är livet bra.

Nu är jag hemma i min egen lägenhet igen. Känns väldigt skönt. Nu får jag lugn och ro. Pappa slipper sova på golvet också, det är ett plus.

Jag är ingen sådan som tycker att det är såå skönt att komma hem till mamma och pappa. Det är snarare jobbigt och jag vill fortast möjligt därifrån. Har nog fått det från min pappa.

Nu har jag mitt eget space. Har inte kräkts än, det är nice.

PK - whoever you are - ville att jag skulle berätta vad för dumt jag gjorde i tisdags.

Men då får ni inte reta mig. Och inte säga något till min pappa. Hehe.

Jo.. Linnea var hos mig, vid 21 skulle jag skjutsa hem henne. Det kändes sjukt tråkigt att säga hejdå redan då, så vi tog en sväng runt Väsby. Bland annat till Klockbacka och kollade på alla läskiga hus.

Sen var det dags att skjutsa hem henne, hon bor i Kungsängen/Brunna. Allt gick finfint.. och så lämnade jag av henne på parkeringen. Och två minuter efter det så kommer jag på:

- HELVETE, jag har glömt att tanka!

Panik, panik, panik. Hade inga pengar med mig. Så jag kunde inte stanna och tanka någonstans. En lampa började att lysa vid bensinmätaren. Ännu mer panik.

Mina armar skakade hela vägen hem. Jag sa till mig själv att jag säkert har bensin som ska räcka 2,5 mil kvar, mest för att lugna mig själv. Jag har inte en aning om det är sant, men det fick vara sant just då.

Vägen hem mellan Linnea och mig är liksom.. först motorväg, sen landsväg, mörker och skog. Att få soppatorsk ensam sent på kvällen var verkligen ingenting jag ville.

Men jag hade en bra jävla tur. Jag kom hela vägen hem. Ingen soppatorsk, ingen krock med älg och ingen polisbil efter mig (eftersom att jag ville fort hem för att inte stå ensam i skogen så körde jag liiite fortare än vad man får...)

Så jävla dum är jag. Applåder!

Mitt illamående var inte ett vanligt morgonillamående (inte heller gravid-illamående). Det gick över några timmar på jobbet och sen vid halv 10 så slog det till igen. Vid halv 11 kände jag att shit, det här är inte bra. Halv 12 gick jag hem till mamma och pappa. Jag kunde inte äta och doften av mat gjorde mig mer illamående..

Då är det så härligt med småbarn som äter köttbullar och spottar ut dem igen och skrattar och tycker att det är så kul, medan jag sitter bredvid med kväljningar och bara vill dö.

Sov 2 timmar hemma hos mamma & pappa. Halv 2 kom första kräkningen. Sen dess kräktes jag varje halvtimme. Ända till halv 10.  Alltså 8 timmar. 16 gånger.

Så jag kom aldrig hem från dem igår. Jag dog i deras säng. Känner mig mycket piggare idag, så jag hoppas att kräkhelvetet är slut nu i alla fall. Kanske kan jag börja bege mig hem till mig snart...

Jag tänker inte ens berätta hur jävla dum jag var igår. Usch. Ångest. Blä.

Jag mår illa och blir alltid orolig. Vilket gör mig ännu oroligare och ännu mer illamående. Bajs..

Jag tog en powerrest på 10 minuter för att jag är så trött. Det verkar funka. Nu ska jag powerstäda, för min tisdagskompis Linnea kommer hit ikväll. Wiie.

Kom hem sent ikväll. Det jobbigaste med det är att det tar så lång tid att varva ner. Jag vill sitta vid datorn en timme och slösurfa innan jag gör i ordning mig för att sova.

Måste sluta vara så aspie.

Nu blir det ett försenat Livet i Fagervik och sista halvan av filmen jag däckade till igår.

Så småningom ska jag sluta sova med datorn i sängen. Sssch.

Varför är det så jävla jobbigt att gå upp på morgonen? Oavsett tid. Jag är väldigt tacksam för att jag får sova till efter sju på måndagar numera, än att gå upp vid 6 som jag gjorde tidigare.

Men inte är jag piggare för det.

Mamma skickade med mig lite veckotidningar häromdagen. Och till min stora förtjusning var SOLO-repotaget som Knivlisa gjort med! Hon och hennes kollega hade låtsasgravidmagar och gick ut på krogen och drack alkohol och frågade folk om cigg.

Som jag skrattade! Jag älskade det! Jag älskar Knivlisa och jag bettar 100 spänn på att det var hon som stod för idén för repotaget.

Roligast var när de gick till en lekpark och kommenterade vad föräldrarna gjorde med barnen.

Åh, jag älskar Knivlisa. Läs hennes blogg! Det borde vara lag på det.

Jag kan inte bestämma mig. Jag kan inte bestämma mig. Jag kan inte bestämma mig. Jag kan inte bestämma mig.

Flytta eller inte flytta? Och var? Men alla mina saker? Alla pengar jag har lagt ner på att trivas i min lägenhet? Ska jag verkligen ge upp min billiga lägenhet för det? Alla jag tycker om som bor här? Vill jag verkligen flytta? Det borde väl gå att flytta senare i livet? Jag måste väl inte göra det just nu? Eller?

Ångest.

Nu är jag tillbaka från den obligatoriska fars dag-fikan. Min tårta uppskattades, jag var mest besviken över att den hade kladdats sönder i bilen. Men den var god.

Men jag har nog aldrig någonsin spenderat så mycket pengar på fars dag förut. Hade inte Kristina delat med mig hade det blivit 360 spänn. Helt sjukt.

Han var glad i alla fall och jag var glad för att han höll tallriken på bordet. Då kunde jag bita ihop och hålla inne hjärnspökena.

Vet inte vad jag ska göra resten av dagen. Städa? Boring.

Det här tyckte jag var kul. Jag var inne på Postsecret och läste alla nya postsecrets som kommit, längst ner på sidan fanns detta. Hur stor är chansen att både Katta och Amadna visades samtidigt, precis just då?

Det måste vara något fel på mig. Jag förstår inte varför alla älskar Jacob? Jag förstår inte varför alla vill ligga med honom. Okej, antalet personer som vill ligga med Jacob är betydligt mindre än dem som vill ha Edward. Men ändå.

Varför?

Haha, sånt här tycker jag är så intressant. Vad folk har för lösenord. Det här var roligast tyckte jag:

"Jag hade kukenifittan på jobbet. Det funkade bra tills jag var tvungen att ge ut det till datafixarna.

Nu kör jag ett sånt där lösenord som jag fick när jag fick mitt universitetskonto. Ni vet typ, J=ue24-a. Det känns bättre. Moget på något sätt."

och:

"Själv har jag lösenord med min pojkväns namn. Eller nästan. Han heter Fredrik, men mina lösenord brukar innehåll "Fjedjik" i olika former. Kanske tillsammans med "sötnos", "älskling", "love" eller "cutie" en speciell sifferkod skapad av hans namn i T9 (Fredrik i T9 = 3733745), mina 4 sista siffror i personnumret (eller hans 4 sista siffror). Så där fortsätter det."

Mina lösenord som jag har haft genom åren är sjukt tråkiga. Ett felstavat efternamn, mitt eget namn med lite siffror och pappas smeknamn på mig när jag var liten. Och ett lösenord från skolan, praktiskt.

Jag hatar att erkänna det men jag har aldrig någonsin kunnat hålla fast vid ett band. Jag beundrar min bekant Kent-Jonna som har hållt fast vid dem så ihärdigt och hela tiden varit lika fanatisk. Att Kent alltid legat etta på hennes last.fm-lista fascinerar mig.

Jag är inte alls så. Jag tröttnar fort, fort, fort. Kanske alldeles för fort. Genom åren har jag hypat Roxette, Avril Lavigne och Bad Cash Quartet. När jag började lyssna på BCQ var jag väl 14 och lovade mig själv att aldrig någonsin gilla ett band lika mycket.

Yeah right. Det har tagit mig 6 år att våga erkänna att de inte ligger etta på min top 5-lista.

Men jag har ändå inte hjärta nog att radera alla 100 bilder på dem jag har sparat i en speciell mapp. Jag. Kan. Inte.

År 2005 såg jag och Emelie dem på Håbofestivalen i Bålsta. Det var en lycklig tjej som åkte hem den kvällen. Trots polisincidenten och gråten i omklädningsrummet.

Jag fick första gången någonsin träffa mina tonårsidoler. Jag var sjukt glad och visste inte var jag skulle ta vägen. I slutet av spelningen så böjde sig Kalle Von Hall ner och gav mig hans plektrum. Jag studsade av lycka.

Det krävs inte mycket för att glädja en 14-årig poppare.

Imorgon är det fars dag och eftersom att jag inte har något tålamod så fick han sina presenter idag. Men det var lika bra det, med tanke på vad han fick.

Mamma kom på världens bästa idé (hon är en tönt förresten, kommer till det senare) att man kunde köpa frukost till honom. Han har tjatat om hotellfrukost hur länge som helst, så nu slipper jag tjatet. Gick och handlade massor med frukostgrejer imorse. Yoghurt, färskt bröd, tusen olika pålägg, juice etc etc. Sen köpte jag en korg på Rusta som jag la allting i. Jag gjorde i ordning det fint förstås.

Därefter bakade jag en tårta. Mamma och jag var nämligen på ICA Maxi och såg en tårta med en slips på - som kostade 200:-.. Fuck it, sa jag. Jag tänker inte köpa en tårta för 200:- som man kan göra själv.

Så jag bakade en slipstårta. Den blev faktiskt väldigt bra. Förutom att det blev kladdigt med glasyren jag skulle skriva med och det blev inte så snyggt skrivet. Men äh, vadfan! Tårtan var gjord med kärlek.

Så jag åkte hem till mamma & pappa med alla grejer. Ringde upp mamma och sa att hon var tvungen att hjälpa mig bära.

Pappa blev glad. Och nu kommer vi till varför mamma är en tönt, mamma kommenterar:
- Vilken bra idé Matilda!

Hon ville nog bli creddad. Och creddar inte jag henne så får hon väl göra det själv helt enkelt.

Jag var törstig och såg att Emelie hade lämnat lite Fanta i en flaska, så jag tänkte "ÄH jag tar en klunk" och FYFAN vad äckligt, det var ju inte alls fanta. Det var en grogg. En skitstark grogg. Riktigt trevligt när man mår illa en lördagsmorgon. Bu fucking hu.