Metrobloggen

Jag tar ett stadigt tag i pirathatten och hoppar överbord till ett sjödugligare skepp!

Här hittar ni mig i fortsättningen:

http://alwilda.blogspot.com/

Ligger på golvet i solen på balkongen tillsammans med två utmattade pälsdjur (som av någon anledning envisas med att igla sig fast vid mig trots att det är åtminstone 30 grader varmt - de kan ju inte gärna tro att jag fryser) och väntar på maken som jobbar sent idag. Som tur är har jag ett alldeles strålande tidsfördriv i handen: Hälsningar från ondskans axelmakter: vardag och vansinne i världens mest stängda länder av Caroline Salzinger.

Skål på er, säger katterna!

Den är inte att leka med. Den är riktigt elak och jävlig. Den är med på min "Värsta veckan i mitt liv - Topp 5" i alla fall. Skit, är vad den är.

Medan vi väntar ut den här veckan så tycker jag att ni kan läsa en trevlig bok för ett barn i er närhet, om ni nu har turen att känna ett sådant. Till exempel Pite och Palt spelar fotboll. Den är riktigt grym! (Och jag gillar inte ens fotboll!) Låna den på biblioteket.

Eller köp en bok som räcker länge. Böckerna om Alva av Jessika Berglund är jättemysiga att läsa för de minsta (upp till ca 5 år). Alva är tre år i de första böckerna, och nyss fyllda fyra i Alva och sommaren som har kommit ut i dagarna. Alla böckerna har korta kapitel och handlar om var sin årstid, och de ger mysiga tips om vad man kan hitta på tillsammans ute i naturen.

Vill man inte vänta ut den här bläiga veckan på jobbet, så kan man ju alltid göra som en riktig prinsessa och ta semester! Det hade allt varit något det. Fast en sådan semester som de här prinsessorna får är jag inte säker på att jag skulle vilja ha. Jag är mer för paraplydrinkar. (Säger tjejen som just i detta sällsynta ögonblick av klarsynthet inser att hon har bokat sin semsterresa till Bortre Norrland i år. What the hell was I thinking??) Och om man nu varken har tid eller råd att ta semester, så KAN det ju hjälpa att läsa om ett helt gäng som faktiskt inte ens har tur med vädret ...

... typ, EVER?? 

Vem behöver Barbie, liksom?

Kolla benföringen! Och Fläcks kanindräkt ...  ... moahahaahaahaa, det tyckte jag var vansinnigt roligt i ungefär 47 minuter igår. Min man tyckte att det var roligt i ungefär 8 sekunder. En KANINDRÄKT!! (Han är ju liksom en kanin. Miimffhihi.) (Skilsmässan bankade ganska hårt på dörren innan jag sansade mig.)

Heja Hjelms förlag, det är nog bara ni som skulle göra klippdockor av mina darlings Prick och Fläck!

Tillägg 23/5: Hurra! För alla som vill leka med Prick och Fläck så får ni här en pdf-länk där ni kan skriva ut Prick och Fläck-dockorna samt två coola outfits helt GRATIS!! Det tackar vi för, Bonnier Carlsen!

Ladda ner Prick och Fläck-klippdockorna här!

Min grymma berättelse drar fram snabbare än en tromb just nu. Det blir inte mycket tid över till läsning, men idag på lunchen så tog jag i alla fall med mig den här roliga och lättlästa (?) mellanstadieboken:

Dagbok för alla mina fans 1: Gregs bravader av Jeff Kinney

Hann bara precis börja på den, innan det började abstinensklia i mina stackars sönderskrivna fingrar och jag var tvungen att söka upp ett tangetbord för lindring, men här är i alla fall vad förlaget (Bonnier Carlsen) säger om den:

"Pojkar skriver inte dagbok, eller? Hjälten i den här boken, Greg, gör i alla fall det. Och inte nog med det - han ritar fullt med bilder i den också. Det är mammans påhitt och han gör det motvilligt till en början. Men han har själv kommit på att denna loggbok, som han själv hellre kallar det, blir perfekt att sätta i händerna på journalisterna när han en gång i framtiden blir rik och berömd. För det kommer han att bli! Först ska han bara tackla tiden på mellanstadiet.

I den här första boken i serien har ett nytt skolår precis börjat. Greg upptäcker att han numera får dela korridor med killar som är både större och styggare, och några som redan rakar sig. Själv hör han till en klenare sort, men vet precis hur han ska parera för att vinna cred utan alltför stor arbetsinsats - det gäller att bli lagom populär på skolan. När kompisen Rowley plötsligt klättrar förbi honom på popularitetsskalan får Greg bråttom att försöka vända kompisens nyvunna popularitet till sin egen fördel - med dråpliga konsekvenser.

Jeff Kinney, formgivare och spelutvecklare, berättar i en tät mix av text och bild om sin roliga och coola antihjälte. Boken, en form av serieroman, har fått lysande kritik och gjort en kometfärd upp på topplistorna sedan den kom ut i april i USA, ligger bl.a. etta på New York Times bestsellerlista sedan i augusti.
Den har en bakgrund som välbesökt nätdagbok sedan 2004 på www.funbrain.com där den hittills besökts av 50 miljoner läsare, genomsnittet i är är 100 000 läsare per dag. Ytterligare fyra delar av bokserien är under produktion. Läs nyheter på www.wimpykid.com och författarens blog på www.gregheffley.blogspot.com."

Ja, det är ju karbonkopia av Bert, men det är lite ont om nya, roliga böcker för 10-13 år sådär, så det ska bli intressant att se om den är något att ha. Om den är hyfsad så misstänker jag att den skulle kunna tilltala ett och annat läsofrälst barn i alla fall. Återkommer med mitt tyckande efter utläst bok. Om jag inte har dött av skrivkomaframkallad svält först då förstås.

Random events, day 1:

* Denise Rudberg säger att huvudkaraktären i hennes nya bok är "lite enklare" än dem hon tidigare har skrivit om. Detta får mig att trycka i mig 16 kokosprickar i ren panik. För att i nästa sekund fräsa ut alla kokosprickar igen i ett hysteriskt fnissanfall. Inte. Men jag såg det inne i mitt huvud, och det var jätteäckligt. I verkligheten sväljer jag istället hårt och tuggar sedan melankoliskt på mina kokosprickar medan jag begrundar detta fascinerande uttalande.

* Denise Rudberg säger att man inte ska glömma att hennes bok Tillsammans faktiskt tilltalar väldigt många killar. Jag pöser lite stolt eftersom jag faktiskt hävdade just precis detta på Bokhora för bara ett par dagar sedan. Och plötsligt känner jag hur jag verkligen gillar Denise Rudberg. Gud vad bra hon är. Verkligen.

* Martin Barden har fortfarande inte haft tid att klippa sig, men ser ut att ha haft väldigt gott om tid till att sola i alla fall. Vi blir bara lite avundsjuka. Kanske han kan få några frisörtips av Kustbevakar-Nisse?

* Jag blir grymt avundsjuk på Maria Ernestams rosklänning, så avundsjuk att jag inte ens kan höra vad hon säger. Ha ha. Rätt åt henne.

* Denise Rudberg uppmanar oss att skippa GI-dieten och äta mer snask - NU!

* Nämnde jag att Denise Rudberg är jättebäst?

... mer eller mindre. Idag varvar jag i alla fall fönstertvätt med att skriva som en galning.

Jag irriterar mig på att jag har en - enligt mig själv - grym historia att berätta, men att jag inte kan berätta den riktigt sådär ursnyggt som jag skulle vilja. Ibland känns det som om min gigantiska synopsis faktiskt har bättre formuleringar än själva romantexten. Grrr.

Men jag inbillar mig att det ska släppa så småningom, practise makes perfect som det ju heter. (Även om det börjar bli något tjatigt att skriva om samma text hela tiden.) I vilket fall som helst så gläds jag åt att jag har svårt att skriva tillräckligt fort, för berättelsen ångar fram som tåget. Hur frustrerande det nu än kan vara, så föredrar jag det alla gånger framför att inte ha något att skriva.

Klart slut, back to the book!

En lycklig liten kulturvind smiter in mellan stammarna i bokskogen:

Hans Arnold kommer till Alingsås!

Jag är så lycklig så jag tror jag dör! (Fast bara nästan.)

På lördag (17 maj) är det vernissage för den retrospektiva Hans Arnold-utställningen Skräck i sommarnatten på Alingsås konsthall (ja, just den med Serranos vilt omdebatterade nakenbilder). Men inte nog med det:

Utställningen invigs kl. 15 av konstintendent Pontus Hammarén, i Hans Arnolds närvaro! (Yaaay! )

Kl. 17 visas Hans Arnolds tecknade kortfilmer på biografen Palladium.

Kl. 18 kommer Ebbot (yes, Soundtrack-Ebbot) att sjunga skräckklassiker på First Hotel Grand.

Shit, jag är så lycklig som bor i Alingsås!

Det är nästan så att jag är avundsjuk på mig själv.

(Utställningen pågår t.o.m. den 20 september. Mer info hittar du här.)

Efter mycket vånda bestämde jag mig för att i alla fall läsa Stephenie Meyers nya sci-fi/alienlovestory/gud-vet-vad-roman The Host. Och oj, beställa in några exemplar till bokhandeln måste jag ju med. Hur kunde jag missa det??

Men vad får jag då rakt i ansiktet, om inte en ful liten gul ruta som med ett stort utropstecken skriker allt vad den orkar åt mig: TILLFÄLLIGT SLUT!!! IN YOUR FACE, SEGSKALLE!! (Jo, jag svär, men det sista överförde den kanske lite mer med telepati än skrev ut ordagrant.)

Jag hatar gula små rutor.

Grrr. 

(Och själv skulle jag nog hellre kalla mig upptagen än seg.)

(Japp. Definitivt upptagen.)

Det här med att skriva upp vilka böcker jag har läst och sedan sammanfatta varje månad var nog en bra idé. I teorin.

I verkligheten har det visat sig vara helt sjukt svårt. Det gick väl ganska bra under årets första månader då jag inte hann läsa så mycket. Men sen. Sen kom vårens nyheter. Och dessa nyheter skulle vi åka ut och prata om i skolorna. Och någonstans där nyhetsinläsningen började, dog min läsdagbok.

Jag läser överallt när jag väl har fått upp farten. Precis hela tiden. På jobbet, på lunchen, på tåget, på bussen, i bilen, i båten, på stranden, i parken, på soffan, i sängen, i badkaret, vid köksbordet, i hissen, på balkongen, på ett ben, you name it. Och jag läser ju ut böcker överallt också. När jag försöker att ta med mig min lilla läsdagbok, så tappar jag bort den. (Det går helt enkelt inte att komma ihåg att flytta med sig den från jackan till piratsäcken till handväskan hela tiden. It’s impossible.) Och när den ligger hemma så glömmer jag att skriva upp böckerna.

Och vad ska jag egentligen skriva upp? Var går gränsen? Inte bilderböcker och "Lätt att läsa"-böcker, det blir ju löjligt, då behöver jag ett eget pappersbruk. Men ungdomsböcker måste jag skriva upp, dem behöver jag hålla ordning på vad jag tyckte om. Men 6-9 år då? Och de böcker som jag mest skummar (typ Klara för revansch (Klara nr. 18) och Livet enligt Rosa (del 6): Rädda världen och krama mej)? I slutändan så har jag ändå glömt att skriva upp hälften. Så jag ger helt enkelt upp.

Eller, jag ger åtminstone upp att tillskriva min läsdagbok någon slags fullkomlighet. Jag får helt enkelt skriva upp vad jag minns och finner nödvändigt.

Här har ni i alla fall ett litet urval av den senaste månaden eller så:

Massor av bilderböcker och "Lätt att läsa"-böcker. (Brukar tipsa om mina favoriter här i bloggen.)

Skummat några uppföljare i de barn- och ungdomsserier som oftast inte ändrar sig nämnvärt från bok till bok. (Som t ex ovan nämnda.)

För 6-9 år ...

... har jag med inlevelse läst böcker som Ridläger med Sigge (Lin Hallberg) (hade faktiskt bara tänkt skumma den, men fastnade i något slags lyckligt nostalgiskt mentalt ridlägertillstånd), Edward Tulanes fantastiska resa (Kate DiCamillo), Bortom Spiderwick: Najadens sång (Holly Black och Tony DiTerlizzi) och Jag vill ha en katt (Anne B. Ragde, jajamensan, precis hon med Berlinerpopplarna! Som ligger på golvet bredvid sängen sedan rean.)

För 9-12 år:

Till exempel Nåjdens sång (David & Larissa 4) (Martin Widmark), Amor anfaller (Mårten Melin, vansinnigt rolig för övrigt!), Klotter i Kärrtorp (Kalle Skavank 3) (Petrus Dahlin), Finnes: Agnes Önskas: Bästis (Thomas Halling), Mardrömsakademin (Dean Lorey) och en helt stim till som jag glatt fiskat upp ur vårfloden.

För 12-15 år:

Böcker som Darkside (Tom Becker), Hitta Felix (Kristina Sjögren), Fem förfäder (1): Tiger (Jeff Stone) och Ögat över månskäran (Libba Bray).

För oss som lämnat de vingliga tonåren:

När änglar dör (Andreas Roman, I like!), Innan jag dör (Jenny Downham, fast den kan räknas som en tonårsbok också, även om den officiellt är klassad som vuxenbok. Och I really like!) och Neverwhere (Neil Gaiman. I really really like!).

Och idag:

Systrarna på Liseberg (Emily E. Nonnen).

Boken är baserad på anteckningar, brev och dagböcker från 1800-talet, som sammanställdes och gavs ut i original 1922 av Emily E. Nonnen, en yngre släkting till systrarna Nonnen på Liseberg. Och det märks. På alla sätt. Ibland studsar man till lite, för man kan ju lungt säga att det rådde en liten annorlunda livssyn då än idag. Det var viktigt att vara av fin familj och som kvinna var ens främsta jobb att underlätta för sin man. (Ha! Jag hörde allt det där min käre man, men nu lever vi tack och lov inte på 1800-talet längre. Eller skulle du hellre föredra att gå klädd i "en äppelgrön rock och persikofärgade benkläder" som den unge Robert Lorent? "Alla de unga herrarna lockade och pudrade sitt hår och hade enligt tidens sed en hårfläta med rosett hängande ned efter ryggen." Jojo, det finns en tid för allt.)

Jag, som hyser ett nästan patetiskt intresse för allt som jag kan koppla till en Austen-roman, hade dock god behållning av boken. Den utgör om inte annat en intressant tidsbild, och jag slukade den snabbt tillsammans med en kokostopp (som min söte man hade bakat ).

Rekommenderas för alla som har anknytning till Göteborg och/eller är historiskt intresserade (ja, att ha läst en Jane Austen-roman räknas som historiskt intresserad i det här fallet). Dock kan jag förvarna om att jag hade väntat mig mer på något sätt. Men jag känner mig i alla fall lite klokare (och ganska mycket tacksammare) efter att ha läst om systrarna på Liseberg.

Jag var till min stora bedrövelse tvungen att ge bort Månsagorna (Petrus Dahlins Mångubben och Marjane Satrapis Alla monster är rädda för månen) till min andrestyrman förra lördagen.  Men den här veckan är sagodrottningen tillbaka med besked, för till tröst har jag nu snickrat ihop ett glödhett draktema!  På lördag blir det alltså följande grymma draksagor som mina små bokslukartrainees får njuta av:

Se, nu blev du allt tyst, mångubbe!

Har smält i en liten pöl framför tangetbordet. Det är såååå låååångt kvaaaaar ...

Twilight: officiell trailer!

... den gamla trotjänaren Neverwhere av Neil Gaiman om ni inte redan har gjort det. Det gör jag, and I löööööve it!

"Richard Mayhew hittar en kväll en ung kvinna som ligger skadad på gatan. Hon heter Door och kommer från en okänd värld i tunnlarna och kloakerna under Londons gator. Två mystiska män förföljer henne och utan att Richard riktigt vet hur det har gått till har han lämnat sin lägenhet, sitt arbete och sin paranta fästmö för att följa efter Door.

Änglar och demoner, riddare och munkar, krigare och trashankar befolkar underjorden och Richard hamnar i en bisarr tillvaro fylld av ondska, lögner och förräderi men också av hjältemod och kärlek."

Så var panikläsningen av Önskestjärnan, Ridläger med Sigge och den senaste Kalle Skavank-deckaren avklarad. (Det är uteslutet att bokprata om böcker som jag inte har läst. Utom Fotbollsmysteriet. Den är nämligen inplastad och kan råka innehålla en guldbiljett á la Kalle och chokladfabriken. Och den glädjen vill jag ju inte ta ifrån något litet hoppfullt barn. Lyckligtvis vet varenda unge vilka Lasse och Maja är ändå. Så jag behöver bara vifta lite med Fotbollsmysteriet för att de ska falla i extas.) Trevliga böcker allesammans, men nu blev det då alltså några sällsynta timmar över för lite fri vuxenläsning i helgen. Men vad ska man satsa på då?

Jag har nyligen läst Libba Brays Ögat över månskäran, och måste nog erkänna att jag är bra sugen på uppföljaren Upprorsänglar.

Fast det är ju i och för sig en ungdomsbok. Och precis innan bokpratarböckerna anföll så hade jag ju just hunnit börja på Audrey Niffenegers (nej, kan tyvärr fortfarande inte skriva det namnet utan att fnissa inombords. Förlåt Audrey. Audrey är ju ett fint namn ... i alla fall.) Tidsresenärens hustru.

Och sedan fick jag ju den efterlängtade Systrarna på Liseberg (Emily E. Nonnen) i brevlådan häromdagen!

Och så håller jag ju faktiskt på med Neil Gaimans Anansi Boys också.

Hm, men vad ska jag välja då ...

Jag vet, jag tar ...

... ALLA!

För som tur är så är det ju en riktig långhelg.

Det bokpratas så att öronen glöder på de stackars (nåja) små barnen just nu - i morgon är det en hel låg- och mellanstadieskola som ska bombarderas med krispigt färska boktips. Om jag bara inte hade behövt gå upp 5.30 så hade morgondagen nog nästan känts fulländad.  Det är så himla kul att komma ut i verkligheten en stund, som omväxling till min skyddade plats bakom bokhandelsdisken.

Från bokhandelsdisken är i och för sig utsikten ganska hänförande just nu. Till vänster på podiet tronar den underbara Edward Tulanes fantastiska resa av Kate DiCamillo. Ett äkta, gammaldags högläsningsäventyr om den vita porslinskaninen Edward Tulane som älskas innerligt av den lilla flickan Abilene. Men Edward själv kan inte känna kärlek. En dag faller han överbord från en stor båt långt ute till havs. Detta blir början på en fantastisk resa, där Edward råkar ut för många förunderliga äventyr. Han får nya namn och nya kläder längs vägen, men Edward möter inte bara människor, han får också uppleva känslor som han aldrig förr har känt i sin lilla porslinskropp.

Edward Tulanes fantastiska resa låg i 48 veckor på New York Times 10-i-topp-lista, och boken har vunnit en imponerande mängd priser. Det är en fantastisk historia om livet och kärleken för alla åldrar, och det blir ju inte sämre av att utgåvan är riktigt maffig och bräddfylld med underbara bilder. En given klassiker för alla sagojunkies där ute!

(Fast i och för sig, med det namnet så kunde det ju inte bli annat än rätt. )

Yaaay!! Vi har efter mycket möda lyckats vårda vår dator tillbaka till livet igen, så här sitter jag nu äntligen med katten i knät framför vår nytillfrisknade (och bara lätt konvalescenta) vän.  

I sann Twilighteranda har jag ägnat kvällen åt att glo på Twilightfilmklippen om och om igen. Utan ljud. (Det var ju det där med konvalescent ... )

Nu ska jag i alla fall försöka att slita mig för att i stället bege mig till Rikena tillsammans med Gemma, Felicity, Ann och Penelope. Så lilla katten, andevärlden kallar ... (Verklighetsflykt, jag? Självklart, fantasiflykt låter bra tråkigt ... )

Mmm, kolla in de här mumsiga filmklippen  från Stephenie Meyers hemsida!

"We killin’ Some People Today"

To die for, isn’t it?

(Okej, jag känner mig liiiiiite nervös över den där peruken ... )

( ... eller ganska mycket när jag tänker efter ... )

(AAAAAAAHHHHHH!!!!!!! Kan inte någon skicka Anticimex på den där golvmoppen innan den har dödat Jacob Black?! Save Jacob - nooooow!!!)

Alla återupplivningsförsök har visat sig verkningslösa och vår dator har nu inlett stadiet dödsryckningar. Gråt.  Jag antar att det innebär att alla bilder som jag sparat där och lagt upp på bloggen snart kommer att försvinna ut i cyberrymden (om det inte redan har hänt). Dubbelgråt.

Jag panikbloggar alltså vidare på luncher och raster på jobbet.

Innan jag dör går visserligen fortfarande att få tag i via Adlibris, men det hjälper tyvärr inte oss som bokhandel av olika komplicerade anledningar (i vanliga fall kan det vara en nödlösning, men det fungerar tyvärr inte med "En bok åt alla projektet", det blir för dyrt).

Eleverna som hade valt den fick alltså välja någon annan titel, och då blev resultatet så här (för er som är intresserade av vad 13-åringar faller för i bokväg):

Djävulens fotspår  47 st

Liv & Lovisa  19 st

Hitta Felix  12 st

Tiger (Fem förfäder 1)  12 st

Abela  9 st

Mardrömsakademien  8 st

Dödligt vågspel (Alex Rider 7)  7 st

Allhelgonaoffret  7 st

Ristaren  7 st

På ödets vingar  6 st

Hata Romeo 6 st

Drakmåne (Drakväktaren 3)  3 st

Jagad av klanerna (Vargbröder 4)  2 st

Klara för revansch  1 st

Ni som gråter er till sömns över de stackars små liven som nu kanske inte får läsa sin hett önskade bok Innan jag dör, kan trösta er med att vi har skakat fram 3 ex till deras skolbibliotek. Så nu får de läsa TVÅ böcker. Innan jag dör (som de ju bara MÅSTE läsa nu) plus den bok som de får i projektet.

Tänk så bra det blev ändå!

Så satt man återigen framför tangetbordet efter en lååång bloggsemester framkallad av big business IRL. Überviruset Gräslige Gunnar  har dessutom vår hemmadator i ett hårt och svettigt grepp, men vi hoppas snart kunna driva ut honom med lämplig exorcism. Tills vi har vunnit kampen mot mörkrets krafter är det dock lunchblogg som gäller. För bara för att jag inte har bloggat ska ni inte inbilla er att jag inte har läst så det stänker om det. För det har jag nämligen, jag har proppat i mig text tills jag har blivit alldeles svullen i huvudet ... aaah, finns det något ljuvligare än boksmälla? 

Idag har jag varit ute och pratat böcker på högstadiet, närmare bestämt för drösvis med lästörstande 7:or. Det var kanonkul (som alltid!)! De skulle välja varsin bok efteråt, och här följer hur deras val fördelade sig (intressant i sammanhanget kan vara att veta att de hade 16 böcker att välja på):  

(Siffrorna som följer är framtagna med den mycket beprövade och pålitliga "vilda-gissningssmetoden".)

76 % Innan jag dör av Jenny Downham

18 % Djävulens fotspår av E. E. Richardson

5 % Fem förfäder: Tiger av Jeff Stone

1 % Någon annan överlycklig bokstackare som Liv & Lovisa (Emma Granholm), Mardrömsakademin (Dean Lorey), På ödets vingar (Julia Sandström) eller Hitta Felix (Kristina Sjögren).

Tyvärr upptäckte vi när vi kom hem och skulle beställa böckerna att Innan jag dör var tvärslut på förlaget.  Och hos grossisterna. Och på nätet.  Ja, helt enkelt överallt! Boken släpptes 21 februari i år, så vi hade liksom inte ens kommit på tanken att den skulle kunna vara slut. Efter ett desperat halvsnyftande samtal till förlaget fick vi också veta att den inte kommer att tryckas om. (Just nu i alla fall.)

Jag säger bara TUR att jag jobbar i bokhandel, för då får jag i alla fall en chans att läsa böckerna innan de tar slut!

Nu återstår bara att krossa ungefär 87 små tonårshjärtan.  

Japp.

Ibland är jag faktiskt inte ett dugg avundsjuk på mig själv.

Till sagostunden på lördag har jag bokat in en ny och i ordets alla bemärkelser sagolik bilderbok av Liz Pichon!  De tre gräsliga små grisarna är en tvärtom-variant på den kära gamla klassikern Tre små grisar. Här är det VARGEN som är snäll och GRISARNA som är gräsliga! Boken påminner i sitt upplägg en hel del om mina älsklingsbilderbok alla kategorier - Steve Smallmans Ett lamm till middag. Sättet att förstora upp vissa ord är jag särskilt förtjust i - det ger ett sådant härligt högläsningssug. Illustrationerna är helt förtrollande, texten slår knorr på sig själv och karaktärerna kommenterar det som händer lite då och då i små förtjusande pratbubblor. Jag älskar den här boken, förlaget Libris (som också har gett ut Ett lamm till middag) har verkligen en sällsynt känsla för fantastiska bilderböcker.

Jag säger bara grymt!

Nej, för idag står bajskorvar på agendan. Jag är inte alltid odelat förtjust i sådana här böcker, men den här ...  Jag såg, jag läste och jag har sedan dess återberättat den för min omgivning åtminstone 5 gånger de senaste dagarna. Och alla har lyssnat lika fascinerat. (Det var bara sista gången som min man började skruva på sig lite generat, men det kan ju ha haft att göra med att vi var på en begravning.) Jag säger bara bilderna! Och humorn! (Och då är det inte bara bajshumorn jag syftar på.) Ordet skitrolig har nog aldrig känts mer rätt!

Ur förlagets (Berghs) presentation av Bajskorv (av Stephanie Blake):

"Ordet man aldrig tröttnar på ... På morgonen när mamma väcker honom, säger den lille kaninen bara en sak: bajskorv! När pappa har lagat middag till honom, säger kaninen bara en sak: bajskorv! Och på kvällen när storasyster ska bada honom, säger kaninen bara en sak: bajskorv! Men vad ska den lille kaninen säga när han stöter på en hungrig varg? En skruvad bilderbok som barnen aldrig tröttnar på. Vissa ord måste bara sägas om och om igen ... Hysteriskt kul för både barn och vuxna! Titta & peka 0-3 år."

Okej. Även om du inte gillar den, så kommer varenda barn inom 300 meters radie av den här boken att börja lysa av förtjusning. Och då kan du ju sitta där och försöka tala om att Pelles nya kläder är en trevlig bok.

Åååhhh!! Jag är så lycklig så jag tror jag börjar gråta!

Lakritspuck är tillbaka!!

Tack GB, I love you! 

Nu behöver mina kollegor inte gömma boken Glassnostalgi för mig längre! (Det blev så hemskt fula fläckar allt dregel och alla tårar varje gång jag fick tag i den.)

Jaha. Då är det bara Bubbelpop som saknas. Sedan är mitt liv fullkomligt. Men jag förstår att det kan dröja ett tag. Framförallt måste jag hinna äta Lakritspuck i ett par år först.  

Tur att jag har Glassnostalgi att söla ner så länge.

Sonya Hartnett blev årets ALMA*-pristagare!!!

Och nu måste jag springa ner och jobba igen!!  

But I’ll be BACK ... !

(Många utropstecken där, jag vet. Visst är de fina? )

(*ALMA = Astrid Lindgren Memorial Award)

Anne B. Ragde, författare till bland annat Berlinerpopplarna (som jag för övrigt införskaffade på rean), har kommit med en helt oemotståndlig barnbok för åldern 6-9 år. Boken har förärats med årets kanske bästa titel: Jag vill ha en katt! Det borde alla vilja. (Ropen skalla, katter åt alla!) Alla allergiker borde få någon slags kompensation, som en resa till solen eller så varje år. Minst. (Dags att skriva en motion kanske?)

Jenny önskar sig en katt mest av allt i hela världen. Inte en kanin. Inte en undulat. Inte en hund. En KATT! (Klyftig tjej, den där Jenny.)

Hennes pappa tycker att ett gäng guldfiskar skulle vara en bra idé. Dem kan man nämligen mata med en liten automatisk behållare när man ska åka bort, så behöver man inte bli så bunden. Han undrar om Jenny vill åka och kolla in några guldfiskar? På detta svarar Jenny att hon nog faktiskt har väldigt mycket läxor, för vad är egentligen poängen med att ha ett djur som man inte ens behöver mata varje dag? Dessutom vill hon ha en katt, och katter ÄTER faktiskt guldfiskar! (Skarp tjej, som sagt.)

Men en dag händer det något fantastiskt. När Jenny kommer hem så sitter det en stor röd katt på trappan! Den blir jätteglad när Jenny klappar den, och när hon går in så följer den med och sätter sig framför kylskåpet. Den ser hungrig ut. Men katten har ett halsband med en metallbricka, och på brickan står det: MATA MIG INTE! Så Jenny vågar inte mata katten.

Jennys mamma säger att katten nog inte kommer tillbaka mer, eftersom katter går dit de får godast mat (inte lika slipad morsa, nej). Men nästa dag när Jenny kommer hem så sitter katten där på trappan igen. Och nästa dag igen. Och den verkar bli magrare och magrare för varje dag som går ... Till slut bestämmer sig Jenny för att spionera på katten, för att se att den verkligen blir matad ordentligt. (Ja, för som tur var så brås hon inte så där supermycket på mamma.)

Ja, som ni förstår så KAN ni ju bara inte missa den här boken! Och gör ni det ändå, så får ni verkligen skylla er själva. Man kan ju inte mer än leda (bära?) katten till räkmackan ...