Metrobloggen

Nyårsafton började bra. Riktigt festligt faktiskt. Vi handlade tidigt, tränade på eftermiddagen och senare skred jag till verket. I köket. MEN, matvrak som jag är nöjde jag mig inte med den planerade 3-rättersmeny och ostbollar. Nä då! Jag skulle ju slänga ihop favorki också!. Favorki. En polsk delikatess. En spröd, friterad kaka med massor av florsocker på. Denna bara smälter i munnen och har man tagit en lär man proppa i sig tills fatet är tomt.

Jag slänge ihop dessa fast använde bara hälften av degen. förberedde därefter efterrätten och började på för- och huvudrätten. Gästerna skulle ju komma snart. På menyn stod:

• mininötbiffar med gurka, coctailtomat och ostfyllda oliver
• tagliatelle med vitlöksdoftande fläskfilé i svamp och senapssås
• saffranspannacota med chokladmousse, blåbär och chokladsås
• ovannämnda polska kakdelikatesser
• ostkulor
• vit mousserande

Underbart meny, trevligt sällskap, fantastisk stämning. Maggan tog med sig en bigpack ostkulor också och en gigantisk chokladask från Jakobsen (ni vet, de stora, 1 meter långa, vita chokladaskarna)

...jag kände hur jag blev bara tjockare och tjockare. Vad fan spelar det för roll att man trampar på den jäkla crosstrainern när man trycker i sig alla godsakerna?!

Det blev en lyckad kväll. Det blev en del gott-gott över.

Imorse satte jag mig i soffan för att slötitta på Doctor Who och började med att trycka i mig resten av dessa polska eländen. Si så där 7-8 st. Därefter tömde jag det lilla som var kvar i skålen med ostkulor.

Men det räckte ju inte för denna glupska kvinna! Nähä du! När jag ändå skulle fixa kaffet fyllde jag på skålen med ostkulor till brädden och återvände till soffan.

Och där satt jag....mumsande och nöjd med livet....

....eller?

Jag såg på skålen, jag tänkte på de förbannade celluliterna jag asade på och som nu svällde lite grand, jag tänkte på alla duktiga brudar som fixar att träna, deffa och äta rätt och....

...jag reste mig från soffan, tog skålen och morrande "nu får det fan vara nog!" gick jag till köket, hällde ut alla ostkulor i vasken och spolade med vattnet. Därefter tog jag påsen med samma skit ur skafferiet och spolade även denna i vasken.

Utrensningen slutade inte där. Jag plockade ur kylen hälften av degen till de polska kakorna som jag tänkte färdigtfritera idag och slängde även denna. Här ska inte ätas några jävla friterade kakor!! Här ska inte drickas någon sprit heller för den delen. Champagnen gjorde ostkulorna sällskap!

Jag tittade till sist på den gigantiska chokladkartongen som ingen rörde än. Tog den under armen, ringde på hos grannen och bad dem att befria mig från skiten. Det blev en kram, ett gott nytt år och för min del lättnadens suck.

Jag gav fan i nyårslöften vid midnatt. Men idag kastade jag ut matvraket. Jag hoppas att hon inte vill komma tillbaka. Senare på eftermiddagen ska jag till gymmet och ställa mig på crosstrainern!

Inte fan trodde jag året 1984, när jag grät till "Do they know it's Christmas" att de svältande i Etiopien kommer 25 år senare vara skönhetsförebilder för kvinnor i I-länderna.

En av många är orgasmens drottning Meg Ryan som ser ut att svälta sig själv i jakten på evig ungdom och skönhet.

Jag vet inte om det är så jäkla vackert! Förvisso släpar jag själv på en och annan envis fettvalk runt mina lår som fortfarande är imponerande 64 cm fett MEN! Jag går hellre fylld med fett och kurvig än ser ut så här

Om jag tränar som jag gör enl Max OT - tungt, 5 dgr i veckan... 

...och äter duktigt alla dessa "vitaminer"....

......kommer min kropp förvandlas till det här då?

För ett år sedan bad jag Grottmannen att ta en bild på mig för att se verkligheten. Denna bilden skulle hänga på kylskåpet som ett avskräckande medel - jag tänkte att om jag ser det fyrkantiga arsle vill inte jag äta i onödan. Funkade det? Ha! Glöm det! Arslet är lika fyrkantigt ett år senare.

I september sade jag till mig själv att jag ska tappa ett antal kilon från baken och låren (ja, hela kroppen egentligen) och ersätta det med vackra muskler. Till Thailand i februari 2010 skulle jag minsann bli vacker. Månader har passerat. I oktober tänkte jag: "nå ja, det är fortfarande november, december, januari kvar".

Jag kämpar som ett djur. Nu är det snart bara januari kvar. Jag har vuxit.... på bredden.... fast inte där jag ville växa.... :(  Axlarna har blivit bredare, jag har blivit starkare, ryggen börjar bli V-formad, har t o m fått köpa jackan i stl 44 MEN....

....arslet är lika fyrkantigt, låren har imponerade 65 cm i omkrets. Vågen har jag slutat ställa mig på, byxorna börjar bli trånga - även de av baggymodell och själv fattar jag nada....vad händer???!!! Jag ligger reda under i kalloriintaget, håller kolhydrater på mycket, mycket låg nivå, ser till att jag får i mig rätt näring, mycket kött, mycket grönt, unnar mig lite på helgerna, mycket vatten....VAD ÄR PROBLEMET?!

Har aldrig behövt kämpa så med vikten som nu när jag slutade röka. Jag springer till gymmet 2 ggr/dag - 5 dgr i veckan. Jag kör 1 timme på crosstrainern på morgonen och lyfter enligt MaxOT på kvällarna. Häller i mig proteiner, knapprar på diverse tillskott, kontrollerar vad jag äter  och...

...fortsätter svälla....

snart ger jag  bara upp.... tips någon? Snälla?

Sitter och funderar på ett intressant fenomen:
Varför är det OK att klanka på den som tränar intensivt? Varför är det OK att göra det till något sjukt och ohälsosamt?! Uppenbarligen är det ok att idiotförklara en hälsosam livsstil - även om man tränar 5 dgr i veckan.

Vilken forskning påvisar att det är skadligt med 2 timmar träning 5 dgr i veckan? Vilken forskning har visat att man får cancer av proteintillskott? För det är detta jag fick höra igår.

Varför måste jag, som har valt att bygga upp muskulaturen och har detta som ideal, rättfärdiga min livsstil? Och allt detta för personer och inför personer som varken tränar, tänker på vad de stoppar i sig eller hur de ser ut?

Varför är det mig det ska vara fel på? Är det frågan om den svenska avundsjukan? För att DE inte orkar med denna livsstilen?

Hur skulle det vara om situationen var omvänd och även JAG hade synpunkter på DERAS yttre? Gäddhäng, vallkar, rangliga spinkiga axlar och hud som semskinn stolt framhävd med en vågad urringning?

Nä, jag ser hellre ut som en hälsosam transa: muskulös och välbyggd med fin fysik och kanske en och annan trivselvalk :)

Jag begriper inte detta. Men det är klart, man måste troligen vara en rakteforskare för att ens förstå sammanhanget....

Jag äter rätt, tränar 2 ggr/dag (cardio på morgonen, styrketräning på kvällen) och lik förbannat går jag upp i vikt!! OCH MÅTT!!!

Fattar nada! Trodde att om jag lägger till en morgonförbränning på ca 450-500 kcal extra borde vikten börja minska. SÅ HUR I HELSICKE KOMMER DET SIG ATT DEN ÖKAR?!!

Vad ska man behöva göra?! Sluta äta?! Inte undra på att så många ger upp. Så jag fortsätter med dårens envishet att kravla mig ur sängen kl 6 på morgonen och traska till gymmet för nära 1 tim crosstrainer. Jag äter mina müsli, dricker mina långsamma proteiner, äter mitt kött och grönskager, avstår pasta, ris och potatis, avstår kakor, godis och sötsaker, tar ett par frukt om dagen och pallrar mig till gymmet efter jobbet för att lyfta skrot så musklerna domnar.

Men, antingen töjer sig mitt måttband i rumstemperaturen medan den ligger i byrålådan eller så är jag ett medicinskt fenomen....

Luncher för kommande vecka - avklarat

Tvättat och städat, allt vikt i garderoben - avklarat

Diskat och undanplockat - avklarat

Sorhandalt - avklarat

Dagens axel och traps pass - avklarat

MP3 laddad med ny gymmusik - avklarat

Kläder klara till imorgon - avklarat

Färgat håret - nix, får bli projekt för närmaste dagarna

I övrigt redo för kudden, nytvättat täcke och nya sängkläder. Längtar efter imorgon och morgonens cardio i crosstrainer

Tänk att ska vara så svårt. Att få till en vana....

Jag har skaffat mig ett medlemskap i ännu ett gym. Korkat? Nä då, praktiskt. För att säkra mitt morgoncardio har jag blivit medlem i gymmet nära hemma. Annars är det risk att jag hoppar över det med ursäkt att det är långt till mitt gym i stan och att jag inte hinner.

Att skaffa medlemsakp gick ju snabbt - det går ju alltid smidigt att göra av med pengarna. Men att sedan omsätta det i praktiken ja.... De första veckorna hade jag anledning: knäskada. Jag kunde ta det lugnt. Men veckorna gick. Knäet blev bättre men jag lyste med min frånvaro på morgoncardio.

Fullkomligt obegripligt eftersom jag både älskar powerwalka och köra crosstrainer. Jag vet precis hur underbart det känns under och efteråt. Samtidigt hatar jag vissa träningsbyxor som skär in i fläsket och får mig att likna Michelingubbe. Vissa av dem formar sig så vackert på ridbyxlåren och framhäver vartenda fettknuta på baken och låren. Att powerwalka till gymmet i stan på kvällen och köra mitt viktpass var inga problem - aldrig men dessa morgonar.

Kruxet var att kliva över tröskeln och få mig själv till gymmet på morgonen, få in den där rutinen. Jag vet inte hur många gånger har jag lovat mig att göra det, jag vet inte hur många gånger lade jag fram kläderna. Det blev samma visa varje morgon: Morgonrock, kaffe, dator och tidningar, nyheter, facebook och blogg. Tills det var dags att göra sig klar till jobbet....

MEN, precis som med triss, så blev det med mig. Plötsligt hände det! I måndags tog jag kommando över mitt liv. Jag ändrade på rutinerna.

Jag gav mig fan på att tappa 12 kg under kommande 3 månader.

Hur? Enkelt:

Måndag-Fredag

• upp kl 06.00
• Kaffe, vatten, pillertillskott
• 06.20 rask promenad till gymmet
• 45 min crosstrainer på gymmet
• rask promenad hem
• frukost, dusch, makeup, hårstyling, avgång till jobbet
• efter jobbet ombyte och till gymmet i stan - om det inte regnar gäller powerwalk - gäller dock bara söndag till torsdag, fredag är det bara morgoncardio på crosstrainer

Söndag - som ovan fast något senare crosstrainer och lite tidigare viktpasset. Lördag får vara fullkomligt vilodag.

Det och kolhydratfattig mat med mycket proteiner kommer att göra susen. Självkart med proteintillskott till mellanmål. Allt för att få i sig de magiska 180-200 g/dag. Och så tunga vikter på det. Jag längtar efter den nya kroppen!

Jag blir matt av att läsa det ständiga gnällande om för små/stora storlekar. Den senaste på tapeten är Lindex med sin kollektion av endast S och M.

Hur man än vänder sig har man röven där bak. Jag undrar däremot VAR hittar man kläder för oss som styrketränar?! Vi kvinnor som har storlek S om baken och XL om ryggen och axlarna?

Varför ska vi diskrimineras och dömas till antingen skräddare eller träningsplagg?!

Men det är klart, vi betraktas inte som kvinnor. Vi får "skylla oss själva" för det är inte naturligt att träna upp sina myskler till dessa storlekar.

Nä, jag antar att det är mer naturligt med size ziro och benpipor som sticker ut här och där. Lika naturligt som att kånka på 134 kg fett utöver sin muskelmassa....

 Medan de magra och feta kan hitta ett och annat plagg är vi muskulösa helt dömda - det finns inga! Snacka om att diskrimineras!

Ibland känns det som om jag ville ge upp. Det finns två av mig - i en kropp. Den duktiga som väljer müsli, grönsaker och magert kött och så den andra: matvraket. Matvraket tycks ha fått övertaget de sista 2 veckorna. Tur dock att båda tränar. Men tyvärr - här slutar likheterna. För matvraket har fått härja lite fritt nu och se hur det slutade!

Allt började i London - om du tror att det inte finns något gott att äta där är du banne mig kräsen och ska hålla dit till din egen mat. Jag - Matvraket - frossade i alla fall för fullt. Låt mig visa bara ett litet urval av hur det var - för alla piroger, glass, cheezcake, thaiwook, Benny's cookies i Convent Garden sussagerolls osv finns inte med på bilderna. Inte heller alla mackor och chips som slank in eller vartenda vinglas. Jag hade i alla fall anständighet nog att hålla mig till vatten i övrigt.

Allt började på tåget från Gatwick. Fast denna muffinsen var tack och lov ganska vidrig så jag åt bara några tuggor av denna 400 kcal bomb

Innan vi slank in på Towern stärkte vi oss med lite fish 'n 'chips. För er som inte är bekanta med rätten är det en panerad, friterad fisk serverad med tjocka pommes. Kolla bara på kinderna! Rena rama hamster!

På eftermiddagen bättrade vi på med traditionell afternoon tea som bestod av diverse mackor, kakor, scones, ngn form tjock grädde och sylt och så tea. LJUVLIGT men jag vill inte veta kallorimängden!

Jag har förvisso varit duktig och powerwalkat runt Hyde Park - si så där dryga 1 mil men vad fanken hjälper det när man sedan trycker i sig detta till frukost?! OK, jag hoppade över brödet - hycklare som jag är. Frukostens innehåll: 2 stekta ägg, en skåpa äggröra, bacon, engelsk fläskkorv som jag är helt tosig i, stekta champinjoner, vita bönor i tomatsås, ananas och melon. Färskpressad apelsinjuice och tea.

En smärre chock kom lite senare när jag fick se den här bilden på mig själv. Snacka om en formlös kropp med ett jättearsle! Jag lovade mig heligt att sluta med dumheterna och vara en dutti kicka på diet

Vi t o m åt en nyttig lunch! EN gång! Fast det nyttiga försvann när lunchen sköljdes med ett glas vin

Det nyttiga slutade ungefär så fort tallrikarna blev tomma för vi fortsatte kvällen i Camden. Visserligen åt vi frukt - för jordgubbsglass och chokladdoppade jordgubbar är väl nyttigt? Men sedan flippade det ur. Vi hamnade i Världens ände (The End of the World) och det blev så här:

Jag måste erkänna att det är knappast vatten som jag suger i mig och i påsarna har vi.... ja, det kan man väl lätt räkna ut? Inte fan är det broccoli!

Dagen efter var inte heller så mycket bättre. Jag deklarerade att jag åker inte ifrån London om jag inte får mitt mush and sussages! Sagt och gjort. För att säkra att jag inte får för lite kallorier i mig fick jag det serverad i ett pajskal! Så vad har vi här? Stekta korvar, potatismos, ärtor, rödlöksås och krispigt paj

...och måltisdrycka blev....

Naturligtvis är det stora glaset mitt.

Jag trodde att saker skulle bli bättre när jag kom hem men inte fan hoppade jag in i det nyttiga livet direkt! Nä då! Det blev halvtonyttig mat till vardags. Ingen träning på hela vecka. Fredagen började firas redan vid lunchen med en pizza på oxfilé, bacon, lök, vitlök och prydd med bearnaisesås! På kvällen blev det en hel påse cheezballz och annat onyttigt.

Men ungefär där vaknade det dåliga samvetet. Jag tittade sorgset på mitt uppsvällda mage och ångrade vartenda tugga!

Idag - söndag - kom jag tillbaka på rätt bana. Jag hämtade mina proteiner och tillika måltidsersättning, jag powerwalkade till gymmet, jag åt vettigt hela dagen, kylen fylldes med nyttigheter och från och med imorgon gäller morgoncardio och källsträning med vikter. Målet? 10-12 kg ner till februari!

Håll tummarna! Jag har klarat att sluta röka då klarar jag att sluta frossa!

Socialstyrelse har kommit med en ny diagnos som fler kan sjukskriva sig i för Sverige är ju sjuka människors mekka. Diagnosen heter F30.0 Hypomani och är en störning som KAN vara förstadiet till manodepresivitet.

Hypomani har flera kännetecken som många av oss faktiskt uppvisar: man är uppåt, energisk, positiv och aldrig sjuk!

Men ser där, man får rätta sig i ledet, man ska klaga så där lagom mycket och man ska vara så där lagom mycket lycklig. Man får utföra sitt jobb i lagom tempo och inte sticka upp för då riskerar man att diagnosticeras med F 30.0 - troligen till många latas förtjusning! Frågan är bara om FK godkänner detta som giltig diagnos till sjukskrivning?

Jag minns en bakant, ett sådant omplaceringsfall, kvinna över 50, akademiker som inte uträttade något vettigt. Hon frågade mig en dag när hon tittade på mig mitt i action under min arbetsdag:

- Du, hur länge till orkar du? Hur länge orkar du innan du bränner ut dig?

I hennes blick såg jag det där oro att jag inte är lagom, att jag är effektiv, snabb och positiv. Jag undrar fortfarande vad hon menade. Men jag antar att jag lär aldrig förstå för i min värld är livet som det är:  ingen dans på rosor och även om det var det så har rosor en och annan tagg!

Men OK, jag köper att viss nivå kan vara förstadiet till det bipolära men är det ingen som har tänkt sig att man kanske har hittat en ny partner, tappat vikten, vunnit på lotto, blivit frälst, upptäckt meningen med livet.... Exempel är många. Ska man då straffas med en diagnos och gå runt lycklig medan andra sitter och väntar på att sjukdomen ska bryta ut?

Får man lov att vara lyckligt i landet Sverige där de flesta bara klagar och gnäller och har glömt hur underbart livet kan vara, hur lite det behövs för att njuta?

Efter min nära-döden-upplevelse i måndags vågade jag inte ta fler av dessa piller vilket resulterade i "ingen action" sedan dess. Det krävdes av mina magmuskler för att inte se ut som i 6-e månaden. Jag bestämde att så kan jag inte ha det. Och så slog det mig att päronen brukar sätta igång lite händelser. Päronen gillar jag, speciellt de saftiga som smälter på tungan så det blev några sådana i matkassen igår.

Jag ska inte fördjupa mig i detta skit-ämnet mer att bara nämna att päronen ÄR effektiva

Tänk dig ett liv där du i 29 år ersätter frukosten med:

• 1 mugg starkt kaffe
• 2 glas mineralvatten
• diverse piller (fettförbrännare, vätskedrivande på recept, ev smärtpiller)
• 4-5 cigaretter

Gott va? Så här har jag faktiskt levt innan. OK, lägg till en proteindryck till eländet. Och faktiskt, på helgerna, blev det ibland en form av frukost (efter ovannämnda).

Fast nu blev det ändring på det. Ciggen åkte ut ur mitt liv och nya vanor har blivit till. I och med att jag inte röker längre är jag plötsligt hungrig på morgonen. Men VAD ska man äta när man samtidigt vill bli av med underhudsfettet? Jag vill ju också bli som Susan...  ...någon jävla gång....

Nå ja, efter en matdiskussion med min PT kom vi fram till att jag visst måste få i mig ett antal nyttiga kolhydrater, speciellt på morgonen. Müsli eller gröt var något jag absolut skulle börja dagen med.

Müsli?!! Var han galen?! Jag har ALDRIG ätit något sådant! Men

OK, det blev till att handla efter träningen. För att vara riktigt inspirerad till det nya livet investerade jag i en ny frukostskål också. Müsli fick vara det första bästa som verkade bra och utan socker, frukt och annat krafs. För säkerhetsskull köpte jag gröt också. Just in case jag inte gillade det andra.

Och så skulle det vara filen till det! Men jag har aldrig handlat filmjölk innan? Där stod jag som ett fån vid mejeridisken och funderade på var man hittar det och hur paketet såg ut.... Det blev en ny erfarenhet i mitt 41-åriga liv. Nu ska det bli fler erfarenheter med havrefrukost. Måtte jag inte börja gnägga också.....

Skulle du pressa din 2-åring att styrketräna? Är det hälsosamt att en 5 åring tränar 5 dgr i veckan, 3 timmar om dagen? Det tycker uppenbarligen denna ungens pappa.

Vi som själva styrketränar i samma omfattning vet exakt vad det gör med kroppen och hur det känns. Grabbens pappa är ta mig fan inte frisk! Han hävdar att han bara gör vad grabben vill. Och hur i röda helvete vet en 5-åring vad som är bra för honom?!!

Snacka om förklädd barnmisshandel! Men det är klart, hönshjärna till fadern bor ju i Italien och med premierminister med Calligula-syndrom är det kanske inte så konstigt?

Undrar vad farsan bjuder grabben på när han fyller 10`? Några brudar och en årsförbrukning av anabola???

När man slutar röka efter flera decennier av puffandet händer det spännande saker i ens kropp. En av dessa är dagliga toa besök som tyvärr inte längre blir de dagliga. På medicinskt språk kallas det för en av biverkningar som beror på förändrad vätskebalans i kroppen och kallas förstoppning. I verkligheten ser det ut så här: när man väl har avklarat sitt var-tredje-dag-besök har det kostat åtskilliga minuter av förlossningslikt arbete. Dessutom det man presterar efter denna kampen skulle lika väl kunna komma från en get. Och inte fan vill hela härligheten lämna ens kropp. Nä då! Bara den "yttersta" delen. Resten stannar några dagar till.

Nå ja, jag tröttnade på att ha det på det viset och investerade i laxeringsmedel. De minimala pillren skulle intas på kvällen, i mängden 2-4 men inte fler än 6 per dygn. Dessa skulle ge full effekt efter 6-12 timmar.

Imorse informerade jag Neandertalaren att jag är nog ett medicinskt mirakel för inte ens laxeringsmedel biter på mig. Det skulle jag ha väntat med att berätta för ungefär en halvtimme senare vaknade tarmarna till - även om jag själv har varit uppe i 2-3 timmar. De uppenbarligen vred sig av glädje medan jag vred mig av smärtan.

Där satt jag på tronen med omänskliga kramper och blev bara mer och mer kallsvettig. Jag kände hur det snurrar i huvudet av smärtan och jag blev darrig. Morgonrocken åkte i golvet, jag själv kipade efter luft.

Helvete! Det var som att föda fram trillingar! Med en kvarts mellanrum! Utmattad, kallsvettig och svimfärdig slängde jag mig på sängen, knappade in min kollegas telefonnummer och med en döende kvinnas darrande röst  informerade jag henne om att hon får öppna idag för det fixar inte jag. Ännu mer orolig blev jag när jag kände hur min vänstra hand började domna. Jag lade på luren och försökte lugna ner mig.

Det hemska tillståndet gick över en kvart senare. Yrseln har jag kvar men det kan ha många orsaker. Några laxerande medel tänker jag inte ta fler gånger. Då väljer jag hellre att vara full av skit! 

Idag är en sådan dag när allt hopar sig:

• PMS
• Munsår
• Ösregn
• Jobba på en lördag
• Ätit fruktansvärt onyttigt
• Ingen träning - vilodag
• Röksugen mer än vanligt

Någon säkert säger att det kunde ha varit värre. Självklart, det kunde varit en naturkatstrof, jag kunde bott i Darfur då hade jag inte haft dessa I-landsproblem och hade troligen varit väldigt smal på köpet. Jag kunde också vara döende i cancer.

MEN DET ÄR JAG INTE!!!! PMS känns som en naturkatastrof, svält och dödlig sjukdom i ett¨!

Eller? Har vi verkligen något som heter PMS eller är det bara en kvinnas privilegium. Att ha något att skylla på för att vi känner för att vara mer elaka, mer odrägliga och mer glupska än vanligt??

Det där med glupskheten är en spännande sak med mig. Jag vill gärna inbilla mig och omgivningen att jag lever ett hälsosamt liv med BARA proteiner och grönt och en massa träning 5 dgr i veckan. Detta är sanning men med modifikation. För det finns även tid utanför. Lördagar.... Fredag kväll när det slinker in något gott från polska butiken.

Ta gårdagen t ex. Vi var där som alla andra fredagar. Handlade lite korv, lite pålägg och en syndigt god vallmokaka. ser ut som en rulltårta men består av vetebröd varvad med en goja gjord på malet vallmofrö, russin, mandel och socker. Kakan är en av de godsaker som jag äter så sällan och just denna har jag säkert inte ätit på 8-10 år. Förra vecka avstod jag när jag läste innehållet per 100 g:

• Kcal - 312
• Proteiner - 6,5 g
• Kolhydrater - 45 g
• Fett - 12 g

Undrar vad övriga 36,5 g är. Det måste vara det som gör en tjock! Det ska tilläggas att kakan är tung. En bit som en vanlig rulltårta väger 450 g!

Igår kunde jag i alla fall inte låta bli för....jag har ju PMS (jäkla bra ursäkt). Hungrig efter jobbet som jag var pillade jag redan i bilen ett hål

Hemma skulle vi ha kebab med pitabröd. Snabbt och enkelt för två slöfockar som har slitit hela veckan. Men vad gör jag 2 timmar senare när Grottmannen gick hem till sitt? Skär upp 2 tjocka skivor av den förbannade kakan och en 15 cm lång bit av den goda polska korven. Det och ett stort glas mjölk fick göra mig sällskap i soffan.

Dåligt samvete? Självklart! Men jag lugnade det med att "jag ska börja med morgoncardio på söndag" Yeah, sure!

Vad hände imorse? Uppenbarligen sov det dåliga samvete fortfarande eftersom  på frukostbordet landade följande:

• 1 tabl Zyban
• 1 kapsel Lean (energizer och fettförbrännare från Farings)
• 2 st Salures (på recept som vätskedrivande)
• 2 stora glas mineralvatten - mangosmak
• 1 stor kopp kaffe - eller snarare mugg
• 2 TJOCKA SKIVOR VALLMOKAKA!!!

Proteindrinken? Ha! Inte en tanke på den. Det är ju lördag!!!

Det sorgliga är just detta dubbelliv. Kampen mellan glupskheten och förtvivlan över vikten som inte vill ner i snabbare takt. Bristen på disciplin när det kommer till morgoncardio och dålig karaktär när det gäller maten ibland. Mitt i veckan, dessa 5 dgr när jag tränar går det utmärkt men så fort det kommer fredag kväll och lördag tycks jag förvandlas. Då hjälper inte ens bilden av mitt fyrkantiga arsle. Inte när jag har PMS att skylla på....

Mycket konstiga saker har jag ätit i mitt liv - inklusive friterad groda under semester i Thailand men jag tror att dagens frukost överträffar det mesta.

I och med att jag har slutat röka blir jag vissa morgonar ganska hungrig vilket jag inte har känt på 29 år. Hungern brukade inte komma förrän 3-4 timmar efter att jag har gått upp. Nu är den där någon timme efter.

Nå ja, idag var suget där men det var sug på märkliga saker. Jag öppnade kylen för att ta fram mjölken till min proteindrink och upptäckte andra godsaker som jag köpte igår.

Jag blandade min proteindrycka som jag brukade och under tiden, stående framför köksfönster, tryckte i mig min bisarra frukost:

kokt ägg med rökt makrillfilé sköljt med ovvan beskrivna drink.

Det bör nämnas att denna kolhydratfattiga maten som jag har levt på under de sista månaderna har gett mig bieffekt i form av "hårda" toabesök. Om min mage nu efter dagens frukost förblir i samma skick och toabesöken förblir av samma kaliber lär det bli en sensation för inte ens min mage lär klara av detta

Plöjde igenom tusentals bilder på jakten efter lämpliga foton till vår examination i PIM och hittade en bild som är exakt 1 år gammal och togs på jobbet i samband med en radiointervju.....

Ärligt talat trodde jag inte att det var SÅ jag såg ut. Det var inte DEN bilden av mig som jag hade. Kolla bara alla vallkar, den feta ryggen och dubbelhakan!!! Hjälp!!! Tacka fan för min envishet på gymmet och grym disciplin när det gäller maten....

Nä, den här kroppen vill jag verkligen inte ha tillbaka!

här en liten förstoring....

Idag ringde min doktor med orden:

- Hej, det är dr Anders. Jag tänkte vara lite hotfull mot dig. Du vet väl vad det är för dag idag?

Jo då, det vet jag. Jag har ju väntat på det. Idag är den officiella rökstopp dagen. MEN, jag har inte rökt på 2 veckor och detta informerade jag min doktor stolt om. Han tyckte det var bra, att jag var stark och att jag klarar det. Han lovade att följa upp om några veckor.

- Anders - sade jag - strunt i rökning, detta är på G, vad gör vi åt mitt knä då?? Det gör fortfarande oooooont....

Det hade han inget botemedel till. Kortison har hjälpt till. Resten får naturen och min kropp sköta själv. Det var att ta det lugnt och lida sig igenom eftersom detta kunde ta några månader. Tacka fan för det ja...

Jag får vara glad att det inte är axlar, rygg eller biceps. Det får bli försiktigt med crosstrainer och inget utfall tills det är helt bra. Ikväll blir det i alla fall rygg för hela slanten! Både rodd, lats, chins och hantelrodd. Kan knappt vänta!!!

Hmm....det går inte alls så bra med rökningen för..,.,. jag röker ju inte.... längre   Sedan 11 dagar tillbaka.... lite drygt...

OK, lite snabbt. Det går skitbra. Suget allt mindre och lättare att hantera. Jag är inte längre hög som ett hus av Zyban. Vaknade faktiskt trött och seg för första gången på nära 2 veckor.

Aptiten är som den alltid har varit. Faktiskt något mindre. Jag knapprar inget onyttigt där emellan som jag gjorde de första dagarna (russin). Vikten går sakta neråt. Yup! De hämska nära 80 kg är ett minne blott. Nu visar mitt flashiga glaselände till vågen 75,3 kg. Gott! Inte heller behöver jag komplettera med samma nikotinmängd som innan. Någon enstaka gång under dagen suttar jag lite på inhalator, ett par gånger om dagen tar jag till Zonnic spray - that's it.

Träning går som en dans däremot! Har så grymt skön träningsvärk i hela kroppen som jag byggde upp systematiskt dag för dag, muskelgrupp efter muskelgrupp. Kollade faktiskt igenom bilder idag och hittade 2 år gamla bilder på mig. Och visst ser man skillnad! Och bättre ska det bli! Nu är jag taggad. Grottmannen kommer snart tycka att jag är fanatisk men han erkände att mina axlar börjar bli lite deffade. Underbart!! DETTA är vad jag längtar after.

Imorgon är det jobba-dag. Jag ska då slänga in några bilder från då och nu Men nu säger jag godnatt till bloggvärlden.

Det är härligt med gym där man känner sig hemma, känner sig välkommen. Att heja på andra stammisar, byta ut några ord eller bara ett leende....

Men att få en hälsning som jag fick idag direkt i dörren är dagens höjdare. Den mest skeptiska av alla männsikor jag känner - vår PT Said ropade glatt så fort han såg mig:

- Tjäna dag 8!!! - senare förklarade han för vår gemensamma kompis att numera heter jag något annat varje dag.

- Och imorgon ska hon heta dag 9! (tack, lite extra pepp)

Det är min 8-e rökfria dag och det känns helt underbart. Idag var tankar kring abstinensen både färre och kortare. Däremot att köra cardio i crosstrainern var rena rama njutningen!

Det gick betydligt lättare än under tiden som jag rökte. Pulsen var lägre, andningen lugnare, ingen trötthet i benen efter 12-15 min. Och det bara efter en vecka!!! Jössess, hur blir det om en månad? Om ett år? Ska jag ge mig på maratonlopp? 

Hursomhelst, längtar redan efter gymmet, crosstrainer och vikter. Imorgon blir det veckans tuffaste, härligaste och längsta pass: bröst och triceps. Gott! Funderar på att ersätta kickbacks med bänkdips - bara för att variera det lite....

Visst gör det skillnad att sluta röka och träna! Jag är det vandrande beviset på det. Musklerna blir bättre syresatta, orken bättre och med det även motivationen. Själva träningen ger en den extra kicken som behövs för att stanna på den rökfria sidan.

Idag blev det rygg. Började med rodd med smalt handtag, därefter hantelrodd 22 kg (handleder börjar vänja sig), gick över till latsen (fortfarande bara 50 kg). Och så den där "ryggmaskinen" som jag totalt glömde namnet på men som jag kunde öka vikter på idag. Det var ta mig fan på tiden för jag började tröttna på 35 kg på varje arm som jag nu har kört i 2 månader. Idag slängde jag på 40 och det gick utmärkt.

...och så lilla magen ja... Magen har jag förträngt tills jag såg mitt schema. Några omvända crunches i kabelmaskinen kommer fortfarande inte på frågan - knäet är inte helt läkt. Men vanliga crunches i den underbara "häng-ställningen" blev det.

Idag kändes det enormt bra att köra dem. Jag rabblade i tankarna "don’t limit your challenge - challenge your limit" och körde 30 extra. Det blev 100 idag. Nästa vecka ökar vi med 20-30 :)  Inte för att jag absolut måste men det är kul att utmana sig själv, att hela tiden flytta fram sina gränser.

Synd bara att jag inte pallar flytta gränsen på rodden. Där fastnade jag på 35 kg och står stilla. Nå ja, det kanske blir bättre nu när jag inte röker längre?

Nu när jag håller på att sluta röka har jag upptäckt en sak som jag inte känt någonsin i mitt vuxna liv: suget efter något gott. Här gäller det att passa sig! Vi vill väl inte ha onödiga extra kilon eller hur? MEN, jag måste få tyst på den fan på min axel som antingen skriker efter nikotin eller en ersättning. Helst vill han ha en cigg men detta finns inte i min värld.

Jag har shoppat ordentligt efter träningen idag så nu känner jag mig redo att möta rökdjävulen och arsenalet är fylld med:

• Ett halvt kilo russin (gott men i små doser!!!)
• 2 hg physalis frukt (märkligt hur det dämpar röksuget)
• 9 liter mineralvatten med mangosmak (värst vad törstig man är numera)
• en melonsallad (jag är så lat och denna var färdigttärnad)
• och så 4 stora, mogna, färska fikon (mums!)

Nu har jag en hel del att täppa till käften på eländet på min axel. Det och så inhalator och Zonnic spray om det kniper.

Imorgon ska jag öka min dos Zyban till 2 st per dag. Vi får se om jag klarar det utan större biverkningar.

Lite fantasilös meny för kommande lunchvecka:

Måndag & Torsdag

Köttfärslimpa av nötfärs fylld med stekt bacon, lök och portabellosvamp. Till det vietnamesisk wookmix med oystersås

Tisdag & Fredag

Egen variant av Chilli con carne på nötfärsk, lök, röd paprika, vita bönor i tomatsås och allt uppblandat med bulgur. Kryddning enligt konstens alla regler: både chillipullver, paprikapullver, torkade chillifrukter, grillkrydda och pepparmix

Onsdag

Gris i repris: Ica-s marinerad kyckling med blomkålsgratäng.

Däremellan proteiner, proteiner, proteiner, frukt, grönt och lite russin för att få tyst på rökdjävulen

Idag var det första dagen efter viloveckan och tillika första träningsdagen som icke rökare. Dagens meny: Axlar för hela slanten.

Hur kändes det? Väldigt bra. Osäker på det där med syresättningen som är bättre nu. Kan vara att man inbillar sig saker. Det är så mycket som man inbillar sig och styr tankemässigt har jag upptäckt.

Som idag. Jag satte mig till rätta för att köra militärpress (axelpress med stången). Värmde upp enligt konstens alla regler och fick sådan nikotinsug väl medveten om att inhalatorn fanns i byxfickan.

- Skärp dig för helvete! Du har ju aldrig rökt på gymmet! Vad är det för fasoner?!! Du ska inte få någon inhalator. Du tränar nu! Sluta med detta tramset!! - ungefär så läxade jag upp mig. Suget försvann bums och jag fortsatte att träna.

Passet tog cirka 45 min. Därefter var det till att handla ett lager med vatten och mjölk (shit, kom just på att jag glömde kaffegrädden) och raska hem till proteindrinken. Det var inte förrän i affären som inhalator åkte fram för 4 puffar. Sedan hamnade den bortglömd i fickan igen. Så visst handlar det om tankar och att styra dem?

Hursomhelst, nu ska jag föra över 50:- till mitt sluta-röka-konto. På tal om detta konto så hade min Neandertalare och jag en intressant diskussion om det idag:

Han: Då har du nu 300 spänn på ditt konto?

Jag: Nä, 250:-. Det är för varje dag som jag inte röker och dagen är inte slut än

Han: Jo men ikväll blir det väl 300? Kom ihåg att hälften är mitt!

Jag: Och hur fan blev hälften ditt?

Han: Det vet jag inte. Men det kan väl bli? Så duktig som du är?

Jag förstår precis logiken i hans resonemang