Metrobloggen

Logiskt sinnade, kreativa tänkare. Kan bli mycket entusiastiska över teorier och idéer. Strävar ofta att bringa klarhet i teoretiska frågor. Värderar kunskap, logik och kompetens mycket högt. Tystlåtna och reserverade. Svåra att komma inpå livet. Individualister. Ointresserade av ledarskap och makt. Deras analytiska förmåga gör det lätt för dem att upptäcka samband som andra inte ser. Fungerar bäst när de uppmuntras att använda sin fantasi och förmåga till kritiskt tänkande.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Fysiker, kemister, biologer, fotografer, strateger, matematiker, universitetslärare, programmerare, animatörer, tekniska skribenter, ingenjörer, jurister, brottsplatsutredare, skribenter, artister, psykologer, systemvetare, utredare, besiktningsmän, lantmätare.

Idag har jag varit alldeles sprallig och helt tom. Så jag har dansat runt och skrikit till Kyrkogården. Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp; men det är ett outförligt jobb att driva barndomen ur sitt sinne. Det där ned disciplin vet jag inte vad det är.

"Jag hatar alla som inte uppskattar Krunegård", sa en person. Jag måste säga att jag gillar hängivenheten i det.

Nu är det en sisådär fyra dagar kvar till: ingenting. Så här sitter jag, med en massa plugg. Plugg & plugg & plugg & plugg som inte kommer spela någon som helst roll om ett tag. Det känns hur som haver onödigt. Men ändå finns det små saker som inte känns onödiga, som man liksom vill ta vara på &  inte vill ska ta slut. Som visioner i mitt huvud när du ler. Jag har hittat nånting vackert, ser du vad jag ser? Jag är nästan som du. Du är nästan som jag. Jag är nästan som du.

& du som jag när du dansar, har aldrig träffat nån som du. Musik non stop till slut.

/Love Cake

Händer det er någon gång att ni kommer in i tankar om hur meningslöst allting egentligen är? Att ni gör i princip samma sak om & om igen. & att den där längtan till helgen egentligen är meningslös, för när helgen kommer gör ni inte något med större mening än det ni gör när det inte är helg. & sen när helgen är över så börjar den meningslösa vardagen igen. Tänk att det vi gör här & nu inte spelar någon roll egentligen. Hela människosläktet är egentligen menignslöst. Samma sak gör vi om & om & om & om igen.

Med den lilla skillnaden, att datum kommer & går. Precis som  tv-tablån. I wake up every day feeling the same way, som Henrik sa. Vad hade vi gjort utan honom? Han känner ju precis som jag. Stanna tåget jag vill hoppa av.

Jag ska bryta mig ut från det & göra något som betyder. Jag ska göra som Henrik & begrunda folks känslor; bejaka folks glädje. Jag ska hoppa av tåget & flytta till London & betyda något för någon; istället för att slava under vardagens meningslösa slentrian.

/Love Cake

Till alla läsare som är lite macho tipsar jag om att Beyond Retro har en blogg som ni kan kolla in.

Vakna! med The Voice är fjantar & sa att det bara var musik för medelålders på P3 Guld. Jag gillar inte The Voice längre; de är ju medelålders.

Jag har fått slut på ord. Men har ett band,;om ni undrar. Något med Lullaby heter vi nog. Men låten är med Libs, som typ är världens bästa band & som typ är på väg att återförenas. Förresten vill jag passa på att gratulera min syster. Grattis.

/Love Cake.

Man ser inte så mycket, men vem fan bryr sig?

Jag förstår dem som sticker sig med nål, i en nedpissad trappuppgång. För jag är hellre blind blablabla. Jag bryr mig inte tillräckligt mycket för att göra ett ordentligt inlägg, så ni behöver inte bry er tillräckligt mycket för att kommentera.

Men det blev ju bra till slut. Ja, till slut så löste det sig. Stort tack till er & era varma, kärleksfulla armar. Utan dem hade det varit kallare & jävligare. Men det blev ju bra till slut. Allt tack vare er. Sedan vill jag önska er lycka till; det kommer gå så fint. Ni behöver aldrig frysa.

Delar är till dig jag lovat, & den som värmer dig.

/Love Cake

Jag har aldrig sett ned på snön. Aldrig hatat den som så många gör. Snön är vacker; snön får allting att kännas overkligt. Ingenting annat existerar när man går genom den. Särkilt inte när man går själv. Det blir som en kort tids semester in i sitt egna. Man kan gömma sig under alla kläder. Allt blir ett sagoland. & man är så lycklig som man kan bli för en kort sekund. I alla fall om man var ensam innan snön. Då är det skönt att snöa bort. Då är det skönt när snön värmer dig.

Hela världen är så underbar, när man är korkad, tom & glad. Jag vill också vara korkad & tom. Då hade livet varit så underbart.

/Snowflake-Cake

Det är svårt att veta vad jag ska skriva nu för tiden. Det är mest penseln som får tala. Så tyst som det bara går. Men det är viktigt att inte glömma vem vi var. Att inte glömma vad som betyder.

/Cake

Åh herregud. Skjut mig, detta är inte Ok!

Inte för att det är bra. Men ändå. Lite kul. Om ens det.

Gjorde ett jättefint videoinlägg där jag nyvaken och ofixad önskade er alla en God Jul; men någontin hände på vägen. Hur som haver önskar jag er en riktigt God Jul!

/Happy Christmas! Puss & Kram från Kakan

Erat oerhört dåliga engagemang i mina frågor gör att jag skjuter upp nästa videoinlägg tills i morgon! In your face! Sen vill jag säga att räkornas nya blogg kanske uppdateras liite för ofta. Om man inte sitter hemma hela dagen blir det jobbigt. Det är en balansgång de får göra. Vill de ha läsare med inget liv, eller läsare som har saker för sig? Nu låter jag kanske kaxigare än vad som är meningen, jag är ju trots allt nog med av dem förstnämnda än sistnämnda.

/Inte love, Cake

En liten hyllning till Lars kanske? Inte jättebra ljus.

Om man letar efter någonting och pappa säger att det kan finnas på hans skrivbord, betyder det ungefär samma sak som "det är ingen idé att du letar för du kommer aldrig att hitta det."

Å andra sidan är väl inte jag rätt man att klaga, det verkar gå i släkten. Säg hej till mitt nattduksbord. Jag kan ha städat det lite innan bilden, men i så fall kommer jag nog aldrig erkänna det.

/Love Cake

Hurra för Aftonbladets journalistik! Det här om Amanda Jenssen & Dennis Lyxzén är ju ingen nyhet direkt då hon nämnt det i intervjuer och liknande förr. Fy skäms Aftonbladet! Fy skäms!

Okej; oväntad vändning. Strax efter Oroshjärta.

Jag gick in på min gamla blogg och såg att jag hade skrivit att Columbus var en av Kents bästa låtar. Jag ber om ursäkt för det här. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Jag tror jag bara var lat och råkade lägga in den; orkade inte ändra helt enkelt. Men bara så ni vet, om ni läser min gamla blogg av någon anledning och ser detta; så är det inte sant att den är en av deras bästa.

Förresten läste jag något fint på Florence hemsida: ”Tanka vår musik gratis, eller beställ skivorna. Bara ni lyssnar, det gör oss stolta” /FV

Sjuk men bra intervju med Filip & Fredrik: http://nojesguiden.se/artiklar/it-mingel-pa-cafe-opera

Jag har länge gått och tänkt på ett videoinlägg men det har liksom inte blivit av. Det kommer väl någon gång hoppas jag. En vecka kvar av skolan. Helgen har varit bra. Jag gillar helgen.

/Love Cake

Det slog mig precis att det var längesen jag skrev ett ordentligt inlägg. Det kanske är p g a att jag skrivit mer i min lilla bok; med melodier & toner. Jag har fått slut på post-its; det är en välanvänd vara. I alla fall hos mig. Jag råder er alla att börja använda post-its; det är väldigt praktiskt. Speciellt om man är tankspridd.

Reportaget äter upp mig. Korridorerna jagar mig. Jag längtar till lovet; men mer längtar jag till igår. När jag inte behövde oroa mig för uppgifter eller dead-lines. Fan vad bra jag hade det igår. Fan vad bra jag kommer ha det imorgon. Inte ordagrant i dagar. Hoppas jag att ni förstår. Allt annat än måsten är så lätt. Allt som inte är frivilligt är så meningslöst & tråkigt. Skriva reportage om ett samhällsproblem. Själva reportaget är ju egentligen det riktiga samhällsproblemet.

Nu är julen närmre, men frosten försvann. Snart är året slut, men det är väl inte förrän nu det börjar på riktigt; när man tar vara på det. Snart är vi ett minne blott. Vi kanske borde ta vara på oss själva mon chérie.

Tack för tårarna på kinderna, & stjärnorna på himlarna.

/Love Cake