Metrobloggen

Nicci French är ett gift författarpar: Sean French och Nicci Gerrard. De skriver psykologiska thrillers och det här är en av dem - en gastkramande historia som fängslar mig från första stund.

Abbie vaknar. Hon vet inte var hon är och först inte heller vem hon är. Hon har ont i huvudet och har tappat minnet av vad som hänt. Det är mörkt, hon är bunden, och när hon försöker få fram ett ljud, pressar någon en trasa i hennes mun. Hon kväljs, men med anstränger sig
för att hålla paniken borta och andas in och ut, in och ut ...

En man besöker henne ibland, pratar korthugget med förvrängd stämma, ger henne ljummet vatten och någon sorts välling, bara för att hålla henne vid liv. Han lyfter ner henne från den plattform hon sitter fjättrad på till en hink för att hon ska kunna göra sina behov.

Han låter henne veta att hon bara är en i raden av kvinnor. Att de alla mött döden: Kelly, Kath, Fran, Gail, Lauren ...

Läs boken om du gillar spänning som får håret på armarna att resa sig. Bättre än så här är det svårt att få en rysare ...

Det tar ett tag innan jag får fatt i historien, visserligen har jag läst de tidigare böckerna, men jag glömmer. Paddy Meehan har en femårig son, bara det förbryllar mig, sedan kommer jag ihåg, så småningom.

Paddy är, om inte familjens svarta får, en katolik som lever sitt liv efter egna regler. Ja, egentligen är hon inte troende, men trots det så stänker hon vigvatten och knäböjer. Hon är ensamstående mor och reporter med en framgångsrik spalt.

Paddys f.d. pojkvän hittas mördad, skjuten i huvudet, naken i ett dike. Han har jobbat som utrikesreporter men nu höll han på med en fotobok tillsammans med en fotograf. Polisen ringer på och hon blir den som får identifiera Terry. Terry har angett Paddy som sin närmaste anhörig och testmenterat alla sina papper och sitt gamla fallfärdiga föräldrahem till henne.

Ungefär samtidigt kommer Callum (den pojke som sexuellt utnyttjad deltog i ett mord på en liten pojke) att friges. Han är nu tonåring och ska bo hos sin kusin Sean, men är ett hett villebråd för tidningarna. Sean har bett Paddy om hjälp för att frigivningsdagen inte ska komma till tidningarnas kännedom.

Polisen avskriver Terrys död som rånmord, men Paddy tvivlar. När så även fotografen hittas död av en överdos, då vet hon inom sig att detta är något stort. Snart befinner sig hon och hennes son i stor fara.

"Jag var tolv år, hade tagit cykeln och var på väg till skolan ...", så inleds denna starka självupplevda berättelse av Sabine Dardenne.

Många av oss kommer ihåg skriveriern om pedofilen och mördaren Marc Dutroux som när han greps hade två flickor gömda i ett lönnrum i källaren. Senare grävdes lik av försvunna flickor upp i trädgården. Marc Dutroux hustru var hans allierade och fullt medveten om vad som pågick.

När Sabine cyklar till skolan kommer en skåpbil upp bredvid henne, hon slits av cykeln och tvingas in i bilen av två män. Hon drogas och förs bort. Det blir 80 fruktansvärda dygn i fångenskap.

Sabine är ett levande exempel på hur ett barns överlevnadsinstikt fungerar. Det är mycket starkt att skriva denna berättelse och hon gör det som ett debattinlägg i vad som kan hända när en pedofil friges p.g.a. "gott uppförande". Dutroux satt tidigare i fängelse för kidnappning och våldtäkt av unga flickor. Hennes förakt för pedofilen genomsyrar boken. Och hennes kraft att gå vidare är beundransvärd.

En roman som blivit omdiskuterad i USA och det är inte utan att jag förstår varför. Parallellerna till en viss president är uppenbara. Men det är en uppdiktad historia, en roman om kärlek, klass- och rasskillnad. På baksidan läser jag att den delvis är byggd på Laura Bush liv.

Alice är en tonårsflicka från en småstad som p.g.a. slarv krockar med den pojke hon svärmar för och han dör. Alice tappar fotfästet och blir gravid, men får hjälp av sin farmor att hitta en läkare och gör abort.

När hon många år senare möter den sorglöse Charlie Blackwell, festglad och oerhört charmig, faller hon pladask. Charlie är son i en stor och välkänd republikansk familj, medan Alice själv är demokrat. Charlie och Alice gifter sig och hon försöker finna sig till rätta i klanen, så småningom blir hon guvernörshustru och så en dag rikets första dam.

Det är en intressant roman full av humor, men speglar den verkligen den amerikanska överklassen? Det är med lite blandade känslor jag läser boken, för den är långt ifrån min verklighet.

Detta är Bovallers debut som deckarförfattare. Anna Bovaller är chefsjurist på LFV. Hon har planer på flera böcker med samma huvudperson (vilken deckarförfattare har inte det, ibland blir det lite tjatigt ...) och i Bovallers fall så heter huvudpersonen Petra Vester och är advokat i Stockholm med en 16-årig dotter, men i övrigt fri som fågeln. Sommarhus har hon på Österlen.

Så blir hon kontaktad av sin gamla studiekamrat som ärvt gården Hamra i Österlen. Hon vet inte vad det gäller och hinner inte träffa studiekamraten Sten Backman eftersom han omkommer i en jaktolycka. Eller?

Intrigen rullar på i rasande fart, ytterligare mord begås och för en inbiten bokmal så är det inte svårt att lista ut vem som är mördare även om motivet är höljt i dunkel.

En lättläst bok, men jag är tveksam till om jag kommer att läsa kommande böcker, men vet vet. Det här är en bok som passar varma sommardagar på stranden ...

Året är 1984 och tioåriga Kate leker detektiv med en anteckningsbok i handen och en tygapa som hänger ut från väskan. Kate har vuxit upp med sin pappa och han har gett henne en barnbok om hur man blir en detektiv. Pappan får oväntat en stroke och avlider och Kates mormor flyttar in. Kate är väldigt ensam, men detektivarbetet tar hennes tid när hon smyger efter "mystiska" individer och så har hon ju den äldre Adrian som jobbar i sin fars godisbutik som delar hennes intresse.

Så händer det: Jane försvinner. Adrian blir misstänkt eftersom han var den siste som såg henne. Så här långt är boken både lättläst, charmig, realistisk och spännande.

Men så hoppar författaren i tiden ca 20 år framåt och boken blir ointressant, långtråkig, svårbegriplig och orealistisk. Jag har svårt att förlika mig med spöken, har aldrig träffat något och jag bara ströläser tills jag kommer till slutet. Men facit i hand kunde jag ha varit utan den här boken.

Synd - den började ju så bra!

Här är en manlig författare som skriver om en kvinna, hennes känslor, hennes tankar och hennes beslut i livet när livet tar en oväntad vändning. Det gör han bra. Romanen börjar från början och följer sedan handlingen framåt - inga tvära kast mellan olika tidsperioder och det känns skönt.

Redan som barn bestämde sig Jane för att aldrig gifta sig och att aldrig skaffa barn. Detta talade hon om för sin far efter att föräldrarna i vanlig ordning bråkat. Fadern lämnar familjen och modern förlåter aldrig Jane. Hon håller hennes ansvarig för att äktenskapet tog slut och fadern lämnade dem. För om hon inte sagt ...

Men livet har sina egna stigar och efter att fadern svikit Jane ännu en gång finner hon en man som hon flyttar ihop med. Hon blir oväntat gravid och mannen gläder sig att bli far. Sedan kommer verkligenheten in i bilden, ingen är lika fri med ett barn att ta hand om.

Jane lever helt för sin lilla flicka, och så en dag sker det ofattbara.

Det har gått några veckor sedan jag läste romanen och så här efteråt så känns det som om de manliga karaktärerna var veliga skitstövlar, det är i alla fall de jag kommer ihåg. Jag är lite kluven till romanen, eftersom slutet i sann deckaranda blir litet för rafflande.

Det är som om boken från att ha varit en riktig gripande roman hamnar i den amerikanska action-fällan. Författaren tappar helt plötsligt känslan för sin romanfigur och gör henne till en actionhjälte och jag blir besviken.

Men boken är lättläst och jag skulle inte vilja ha läsningen ogjord, så bortse från min tvekan.

Jag älskar Elisabeth George, hennes beskrivning av naturen, av människors psyken, hennes vackra och fängslande språk. Detta är en detektivroman på 700 sidor och den känns inte lång. Men jag tycker att det på många sätt är mera en roman än en deckare. Den är vacker, spännande och lättläst och har man som jag läst alla tidigare böcker så vill man följa berättelsen även i fortsättningen.

Thomas Lynley vandrar längs den klippiga kusten i Cornwall, utan identitetshandlingar, utan klädombyten. Han vet knappt vart han är på väg, bara bort, i sin djupa sorg efter sin mördade hustru, Helen. Helen som väntade deras första barn och blev nerskjuten utanför hemmet. Han vet inte hur länge han vandrat, han märker inte att han luktar illa. Plötsligt ser han något rött långt där nere, det ligger någon där. Han klättrar ner och hittar en bergsklättrare, död.

På jakt efter ett sätt att slå larm bryter han sig in i en sommarstuga. Stugan saknar telefon och stugans innehavare Daidre kommer dit och överraskar honom. Trots hans tvivelaktiga utseende så väljer hon att tro honom efter det att hon försäkrat sig om att bergsklättraren verkligen är död åker tillsammans till traktens pub för att larma polis.

Så småningom känns Lynley igen av polisen och han tvingas mer eller mindre delta i utredningen sedan det visat sig vara mord. Även Barbara Havers anländer från London. Men vem skulle vilja mörda en ung grabb?

Historien har många bottnar och slutet är inte alls det jag förväntat mig, men jag njöt hela av läsningen till sista sidan.

Rekommenderas varmt.

Detta är en magstark triller, roman eller kanske detektivroman. Den är ingen läsning för kräsmagade Sladdertackor i alla fall, trots detta kunde jag inte lägga den ifrån mig och fick följaktligen mardrömmar.

Historien utspelar sig i Ryssland, med start i Stalins mest paranoida tid. Ingen vågar lita på någon. Det är Stalins "perfekta" samhälle där inga brott begås och alla har "det bra". Krigshjälten Leo har en relativt hög befattning inom MGB i Moskva, han utför arresteringar, blundar för att oskyldiga döms, sopar ett barnamord under mattan, men skaffar sig en fiende bland sina arbetskollegor och får i uppgift att spionera på sin egen fru. Han fullgör uppgiften, hittar ett rubelmynt som är delbart i deras hem och inser att det är ett sådant som används för att transportera microfilm. Men han kan inte ange sin fru, han vet inom sig att hon är oskyldig och trots att han inser konsekvenserna: hans föräldrar kommer att få lämna sin lägenhet, han själv och hans fru kommer att förvisas, så framhärdar han: Raisa är oskyldig.

Han degraderas till polisman i Volzjsk. En relativ mild behandling, men Stalin har precis dött och ingen vet vad som egentligen kommer att hända i samhället. I Volzjsk har ett barnamord precis blivit upptäckt och en utvecklingsstörd ung pojke erkänt. Leo upptäcker att mordet är en kopia av det i Moskva och börjar leta flera mord. Detta måste ske utan myndigheternas vetskap.

Gillar du gastkramande böcker så är detta säkert något för dig. Författaren har i viss mån inspirerats av den verklige seriemördaren Andrej Tjikatilo, men bokens mördare har i motsatt till verklighetens inga sexuella motiv.

Ibland känner jag att jag måste läsa något som kultureliten hyllar, nobelpristagaren Herta Müller. Och har man tagit fan i båten så får man ro honom iland. OK, jag har läst nobelpristagare förut som jag gillat: Ernest Hemingway "Den gamle och havet", Toni Morrison "Solomons sång" - tack för det Bra Böcker!

Den här boken är på 216 sidor och jag behöver flera veckor för att ta mig igenom den. Det är helt enkelt så att en kulturelit vill ha något annat av litteratur än vad jag vill ha. Jag vill ha en bok där texten blir bilder i mitt huvud, en bok jag lever in i, var den än utspelar sig. En bok behöver inte vara positiv eller en flykt från verkligheten för att jag ska gilla den.

Språket är OK, men jag hittar många andra författare med ett bra språk: Elisabeth George, Håkan Nesser, Khaled Hosseini, MajGull Axelsson, Wilhelm Moberg, Väinö Linna, m.fl., m.fl.

Herta Müller får mig att bli deprimerad. Bokens huvudperson är på väg till förhör med säkerhetspolisen i Ceausescus Rumänien. Om hon kommer fram förtäljer inte historien. När hon åker spärvagn till förhöret flyger hennes tankar hit och dit och återberättar hennes liv i fragment. Det finns inget lämpligt ställe att lägga ifrån sig boken, bara när det blir för mycket och mina egna tankar börjar ta andra banor.

Bokens slutord är: "Ha, ha, inte blir galen", vilket jag tycker sammanfattar boken i en enda mening.

Tack och adjö Herta Müller, jag kommer inte att läsa fler böcker av dig! Och kom nu inte och säg att jag inte förstod, för det gjorde jag: hur en statsmakt kan korrumpera och förtrycka människor så att de anger sina arbetskamrater, sina vänner och grannar, så att livet blir förkrymt och misstänktsamt, men det finns bättre böcker som beskriver den här mekanismen, t.ex. "Sasjenka" av Simon Montefiore.

Den här boken kom redan 2004, men har stått i min bokhylla oläst. Det blir ju så ibland med böcker, att man inte riktigt kommer fram till dem utan tänker "inte just nu". Det är jag glad för, jag fick en riktigt upplyftande lässtund för själen.

Agnes jobbar i restaurangbranschen och är på väg mot de gyllene krogarna, så råkar hon ut för en tafsande chef med makt i branschen och hon är tillbaka på ruta ett. Dessutom börjar hennes förhållande att knaka i fogarna. Som tur är har hon sina trygga rötter hos sin familj i Länninge. Men en bilolycka förändrar allt.

Hon träffar Kalle på arbetsförmedlingen, en f.d. jobbarkompis, han ska nu förverkliga sin dröm och öppna restaurang i Stockholm. Agnes lämnar sitt jobb på restaurangen i Skärholmen för att jobba hos Kalle i stället, trots att det är riskabelt med en ny restaurang.

Det är en varm, härlig och lättläst roman om kärlek och vänskap och framför allt om att våga ta en chans.

Kajsa Ingemarsson är en av mina favoritförfattare.

Karen åker ut till sin väninnas sommarstuga, hon har fått lov att låna den i ett par dagar för att koppla av. Väl framme ser hon att sängen inte är bäddad och i vardagsrummet hittar hon sin väninna hängande från en bjälke i taket.

Fallet avskriv som ett typiskt självmord. Maria har varit deprimerad en lång tid efter moderns död, men ändå kommer självmordet som en överraskning, Karen trodde att hon börjat må bättre. Karen kan inte riktigt förlika sig med självmordet - det verkar inte riktigt rätt. Hon kontaktar Erlendur vid polisen och ger honom ett kassettband av en inspelning som gjordes när Maria besökte ett medium.

Fallet öppnas inte igen, utan Erlendur gör lite undersökningar på egen hand. Samtidigt börjar han återigen gräva i två gamla försvinnanden. En ung flicka och en ung pojke. Pojkens föräldrar besökte ofta polisstationen för att höra om något nytt hänt. Nu är modern död och fadern ligger på sin dödsbädd och Erlendur känner att han måste titta på fallet igen.

Den här boken känns "riktig", allt går inte att förstå och framför allt inte att bevisa.

Miranda möter ny kille, Brendan, men ganska snart får hon onda aningar. När hon överraskar honom hemma hos sig (han har tagit sig in genom att använda den gömda reservnyckeln) och han sitter och läser hennes dagbok, då gör hon slut.

Men så träffar hennes storasyster sin kärlek och föräldrarna är överförtjusta. De ringer Miranda och går som katten runt het gröt, Kerrys fästman är Brendan och han har berättat hur förtvivlad Miranda blev när de gjorde slut. Alla förstår att det här är svårt för Miranda.

Miranda försöker hålla god min, trots Brendans lögner. Hon förstår att de nu fått en psykopat i familjen och hur hon ska lyckas avstyra det hela begriper hon inte riktigt. All hennes avoghet mot Brendan tolkas som att hon fortfarande är besatt av honom. Så småningom förstår Mirande att Brendans enda plan är att straffa  henne.

En riktig rysare!

Detta är en bok om en författare eller en bok i en bok, för samtidigt som vi läser om den framgångsrika deckarförfattarinnan Stella Friberg, så får vi också brottstycken ur hennes bok. Stella har allt: en makalös bokförsäljning, en nyinköpt lägenhet på Östermalm som hon betalat 12 mille för, en sportbil, en ridhäst och en charmig, framgångsrik pojkvän. Nu återstår bara den sista boken i deckarserien. Stella är produktiv.

Så upptäcker hon en liten vattensamling i badrummet som hon torkar upp, men den återkommer hela tiden. En vattenläcka! Plötsligt förvandlas Stellas vardagsliv och arbetsro av en hantverkare som bilar upp kakelgolvet och som om inte detta var nog måste han forsätta att bryta upp golv i kök och vardagsrum.

Stella har skrivkramp för första gången i sitt liv, hennes perfekta liv börjar kärva på alla fronter. Hon ertappar sin pojkvän i en intim situation med en rival - en rival som hon i sin vildaste fantasi inte skulle kunnat framkalla.

Kajsa Ingemarssons bok är lättläst och väldigt svår att lägga ifrån sig. Den handlar om framgång och framgångens baksida, avundsjuka konkurrenter och sensationsjournalistiken som finns där när man minst behöver den.

Vännerna från bostadsområdet utanför Visby åker iväg på sin traditionsenliga semesterresa, nu till Fårö och Bergmansveckan. Sedan åker de över till St. Karlsö för att hjälpa till vid ringmärkningen av sillgrisslans ungar. Så ser i alla fall planerna ut, men redan på Fårö så kallas Stina in till jobbet, det är i alla fall vad Håkan tror, han får ett SMS från henne. Oväntat var det ju inte, eftersom hon hade jour.

Så åker sällskapet över till Stora Karlsö. Efter att ha jobbat med att fånga fågelungar, njuter sällskapet av kvällen till långt in på natten. Nästa dag saknar hustrun till den numera välkända regissören Sam sin man, men han målar ju också och hans målargrejer är borta. Vädret försämras och hon blir riktigt, riktigt orolig.

En vindsurfare utanför St. Karlsö ser när en person knuffas utför ett stup. Polisen i Visby får händerna fulla.

Boken är indelad i korta kapitel, vilket passar en SL-pendlare. Den är spännande, men har kanske inte ett helt oväntat slut.

Mikko Virtanen är övertygad om att han är en svensk man som råkat bli född i en finsk mans kropp, en nationalitetstransvestit. Han lär sig svenska i en bygd där ingen talar svenska, han firar svenska högtidsdagar, han avgudar svenska idrottsmän och svenska kungahuset.

Han åker till Thailand på semester för att spionera och umgås med svenskar. Han ser det inte som spioneri när han avslyssnar de svenska familjernas bungalows utan som forskning, för att han ska lära sig mera om svenskheten. Han sitter gärna barnvakt så de svenska föräldrarna kan gå ut på restaurang på egen hand. Samtidigt passar han på att stjäla deras husnycklar.

Så åker han till Sverige, tar sig in i ett hus (där familjen firar jul i Thailand), ringer en arbetslös skådespelerska med två barn och ber henne spela hans fru. Han lovar betala bra. Nu har han en familj och ska få uppleva en riktigt svensk jul, men så när han går ut för att hämta julklapparna stannar en bil och husägaren kommer hem.

Detta vad som händer i början på boken och fortsättningen är rafflande. Boken påminner något om Arto Paasilinnas böcker.

En granne rapporterar att grannfamiljen har försvunnit. Grannen har inte umgåtts med familjen, men nu har de varit borta länge och trädgården börjar förfalla och inte har de lämnat nyckeln till någon annan granne, hon har redan frågat runt. När polisen kollar upp huset så markerar polishunden något i redskapsskjulet. Under ett par lösa golvbräder hittas Thomas Belolavek död, knivskuren till döds. Var finns hans hustru Karin och tonårsdotter Maria?

Familjen var omtyckt och verkade utåt sett ha det bra. Men så nås kriminalkomissarie Mona Seiler av ett rykte att Karin skulle haft en ung älskare? Mona sliter dag och natt, samtidigt som hon har egna problem med sin tonårsson som har psykiska problem och som försökt ta sitt liv.

Det här är den första boken jag läst av Christa von Bernuth, men absolut inte den sista. Den är spännande och jag hade inte en aning om upplösningen förrän i slutet av boken.

Alice Glendennings barn kommer inte hem efter skolan. Telefonen ringer och en kvinna meddelar att hon har Alices barn och om hon kontaktarvpolisen kommer de att dö. När Alice får telefonsamtalet finns hennes hemhjälp Rosie där och hon vill verkligen att Alice ska kontakta polisen, men Alice säger nej. Alice har drabbats hårt, för åtta månader sedan försvann hennes man till havs, båten hittades, men aldrig hans kropp. Försäkringsbolaget vill inte betala ut pengarna och Alice har börjat jobba som mäklare på provisionsbasis och ännu inte lyckats sälja ett enda hus. Hennes ekonomi är ytterst ansträngd. Dessutom blev hon påkörd samma dag som barnen försvann och går nu med gipsad fot.

Rosie är envis och kontaktar polisen på egen hand. Sedan väntar hon på att få se nyheterna på TV, men när inget nämns tror hon att polisen struntat i hennes anmälan och kontaktar FBI. Alice är alldeles förtvivlad över alla klantiga poliser som dyker upp och hon inte vill veta av, men kan inte annat än se på när de riggar avlyssnings- och spårningsutrustning på hennes telefon. Som om detta inte vore nog börjar även hennes svåger rota i fallet eftersom han oväntat dyker upp på Alice trappa.

Ed McBain skriver lättlästa bladvändare som det är svårt att lägga ifrån sig innan man nått slutet, även om man kanske tidigt börjar ana upplösningen.

En kriminalroman jag fick som julklapp. Får många, många månvarv sedan läste jag Ed McBains deckare och kunde knappt vänta på nästa. Han var kanske den första författare som skrev polisdeckare, där en polisstations (87 disktriktets) alla detektiver fick plats och man kunde följa dem bok efter bok. Deras privatliv och deras yrkesliv. De personer som jag främst kommer ihåg är Steve Carella (gift med en dövstum kvinna), Bert Kling och juden Meyer Meyer. Men någon som också fastnade i minnet var "fat Ollie", en skitig, tjock polis från 88:e distriktet. En polis med fördomar och som uttalade rasistiska åsikter utan hämningar. Inte speciellt populär bland poliserna på 87:e, men det märkte han aldrig

Och nu är plötsligt Ollie Weeks huvudperson i en egen kriminalroman. Inte bara är han huvudperson, han har också skrivit manus till en polisroman som oturligt nog blir stulen ur hans bil när han kallats till en brottsplats - en borgmästarkandidat har blivit skjuten. Så nu får vi följa mordutredningen, där Ollie får assistans från detektiverna vid 87:e, men även hans egen jakt på sitt livsverk, romanen, samtidigt som vi får läsa brottstycken ur manuset eftersom den pundare som stulit manuset tror att det verkligen är en "Rapport till polismästaren" (titeln på den blivande boken) och att det finns pengar att hämta.

Riktigt kul och underhållande att läsa om de här personerna igen!

En man hittas brutalt mördad i ett omklädningsrum, senare hittas hans fru och dotter ihjälhuggna och sonen svårt skadad hemma i huset. För att kunna förhöra pojken kallar kommissarie Joona Linna in läkaren Erik Maria Bark. Visserligen har Bark slutat med hypnos efter en tragedi 10 år tillbaka i tiden, men han låter sig övertalas eftersom pojkens äldre syster antas vara vid liv och jagad av mördaren.

Hypnosen ger ett överraskande svar och tidningsrubrikerna fördömer Bark. Tidningsskriverierna sätter också igång händelser från Barks förflutna och hans son kidnappas.

Boken är en bladvändare, dvs. det är svårt att sluta läsa när man börjat, trots att den är alldeles för brutal för min smak. Den är som en skräckfilm när man minst anar det så hoppar något fram och skrämmer en halvt från vettet. Så om du gillar den här sortens böcker så är den ett säkert kort. Själv tror jag inte att jag kommer att läsa nästa bok som författarparet skriver. Boken är alldeles för blodig, brutal och psykologisk för min smak.

På hundraårsdagen ska Allan Karlsson firas ordentligt på ålderdomshemmet. T.o.m. kommunens representant och tidningsreportrar kommer att närvara. Allan vill inte och plötsligt bestämmer han sig, öppnar fönstret och kliver ut i rabatten, därefter fortsätter han rakt över kyrkogården och vidare till resecentret. Där ber en ung man honom vakta en väska så länge han går på toan, men Allan har bestämt sig för att ta första bäste buss ut i vida världen och råkar i hastigheten få väskan med sig. Nu har han både tjuvar och polis efter sig för väskan råkar innehålla 50 miljoner kronor.

Allan har levt ett händelserikt liv och lyckats träffa Stalin, Mao, Truman m.fl. - allt oplanerat. Han har också lyckats blir involverad i framtagandet av atombomben, förutom att han lyckats spränga sitt eget hus i luften.

Det är är en underbar skrattbok och gör den hägrande ålderdomen riktigt spännande!

Tobias och Maria hittar sitt drömhus med trädgård till ett ofattbart lågt pris så nära Stockholm. Lilla Alma ska få växa upp i ett hus med trädgård och inte i storstadens nersmutsade luft. Visserligen fick Tobias veta av mäklaren att någon dött i huset och att ägaren därför ville sälja, men hur många bostäder finns det där ingen råkat gå och dö. Han säger inget till Maria.

Grannarna hälsar dem välkomna men verkar lite avvaktande. När Tobias river väggen till köket för att få en öppen planlösning hittar han blod och nu rullas historien upp. En polisman har skjutit sin hustru till döds efter många års misshandel. Maria kan inte släppa historien utan börjar forska i tragedin, reportern inom henne vaknar till liv.

Katarina Wennstram har ännu en gång skrivit en bok som manar till eftertanke. Hon har tidigare jobbat som kriminalreporter på Sveriges Television och bevakat många rättegångar och blottar brott där brottslingen undkommer sitt straff och fördomar i vårt svenska samhälle. Jag har tidigare läst boken Smuts, jag rekommenderar båda.

Vilken lyckad författarkombination: systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff. Jag kan knappt vänta tills nästa bok kommer. Det här är en av de mest spännande böcker jag läst, jag kunde knappt lägga den ifrån mig, jag ville inte sova på kvällen innan jag hade läst åtminstone ett kapitel till och dök upp på jobbet hålögd flera dagar i rad.

Boken handlar om Siri som tillsammans med två vänner har en psykologmottagning på Söder. Siri jobbat bl.a. med KBT-terapi och alla sorters människor kommer till hennes mottagning. Samtidigt bär hon på en stor sorg efter sin man som drunknat i en dykolycka. Hon bor kvar i sommarhuset ute på Värmdö som de höll på att rusta upp till sin permanentbostad, men nu har hon inte orkat göra något utan gräset blir vildvuxet och målarfärgen flagnar.

Så hittas hennes unga kvinnliga patient drunknad vid hennes sommarhus och polisen hittar också ett självmordsbrev där flickan tackar för att Siri visat henne vägen. Siri blir förkrossad, flickan var ju på bättringsvägen.

Siri känner sig också förföljd, det händer konstiga saker, men hon är ju inte riktigt i balans själv, så det tar tid innan hon inser att någon vill henne illa. Men vem? Och varför?

Läs den! Det är en spänningsroman med hög bladvändarfaktor!

Michael Nyqvists memoarer handlar om hans sökande efter sina rötter. Att han börjar söka när hans dotter föds, då inser han att hon är den första biologiska släkting han träffat. Om hur avigt hans adoptivmamma förklarar på en resa till Venedig att han är adopterad när Michael är ca 5-6 år: "Jag är din mamma, men inte din riktiga mamma" "Din riktiga mamma som hade dig i magen är inte jag, men jag är din riktiga mamma" Det är i alla fall så Michael kommer ihåg samtalet. Hur ska en liten unge förstå det? Väl hemma vill Michael berätta för sin kamrat att hans pappa är italienare, men då förklarar hans mamma att han har livlig fantasi. Adoptionen är ju en hemlighet.

Michael söker reda på sin biologiska mors adress och skriver ett brev. Hon går med på att träffa honom, men det blir ett konstigt möte. Hon inleder med att säga: "Jag tänkte först säga att jag hatar dig och straffa dig genom att inte berätta något. Gjort är gjort." Michael får sin fars namn, och han träffar inte sin mor flera gånger.

Det är en riktig lättnad när hans italienska far visar sig vara en glad prick som tar emot Michael med familj med öppna armar även om Michael på samma gång känner sig hemma och främmande i familjen.

Boken handlar också till stor del om jobbet på teatern och filmjobb, bl.a. Noréns pjäs med fångar som skådespelare. Sedan kom ju polismorden i Malexander.

Jag är ingen vän av Jo Nesbø. Hans deckare påminner mig lite för mycket om de deckare jag läste som mycket ung: Mickey Spillane m.fl. Lite för hårdkokt och lite för lite finess. Men smaken är som baken, försäljningssiffrorna och kritikerna säger något annat.

Det här är i alla fall den första boken om den norske polisen och alkoholisten Harry Hole som hamnar i Australien, p.g.a. av ett mord på en norsk, blond flicka. Där blir han guidad runt av den aboriginske polisen Andrew Kensington. Han guidas runt i glädjekvarteren, strippbarerna, boxningsvärlden och träffar bl.a. cirkusartisten och transvestiten Otto. Dessutom förälskar han sig i den rödhåriga svenskan Birgitta.

Snart förstår Harry Hole att det rör sig om en seriemördare som siktar in sig på blonda kvinnor. Harry misstänker än den ena, än den andra och får poliserna med noterna innan han till slut lyckas pricka rätt.

Som sagt, Jo Nesbø säljer bra och hans deckare finns i varenda kiosk, så någon måste gilla dem, kanske 15-åringar. Jag tyckte i alla fall att Mickey Spillane var jättebra när jag var i den åldern, numera kräver jag något mer. Å andra sidan, det här är den första boken i serien, jag har läst någon senare bok som är bättre, men kommer inte ihåg titeln just nu.