Metrobloggen

Jag mår oerhört dåligt och orkar ingenting just nu.Flytten är snart klar.Att det har varit tyst på mig sedan allt hände med Fk beslut så fick jag samtal att han frågar runt om mig.Han uppger mitt tidigare efternamn som jag hade innan vi gifte oss samt mitt gamla namn.Han synd tydligen bland anhörigas bostäder cirkulerande både dag och kvällsturer.Han är långhårig nummera och mkt smalare men han frågar efter mig.Alla som råkar på honom FATTAR mer än vad myndigheterna gör och håller truten om var jag har befunnit mig och nu vet ingen vart jag är.Han åker mkt vid solariumet där jag solade förr i tiden och så sjuk att han tror att jag solar där ännu och att jag ska dyka upp där.Men som jag har sagt tidigare han får lugn och ro den dagen jag är borta och livslågan släckt.Att involvera den polisstationen om att han letar och hör sig för är inget att tänka på då han har vänner som arbetar där så jag håller käften och minimerar risken att avslöja att jag vet om att han frågar runt och åker runt.

Sen till detta med Fk beslut ang min psykiska skador.PTSD medför sociala problem så du inkompetenta läkare TA REDA PÅ FAKTA ANG PTSD!!!!

Jag håller mig vid liv ännu och LOVAR att hälsa på er snart.Ge mig ngra dagar bara.

En kvinna blir våldtagen av en okänd man en kväll när hon går hemåt.Hon får bestående livsutrymme för hon vågar sig inte ut på gatan en mörk kväll senare i sitt liv efter den händelsen.Gärningsmannen förändrade ng då hos henne.

En invandrare som flyr från kriget och hamnar i sverige kan vi hjälpa till att trygga deras framtid.Dom får vården och hjälpen med att bearbeta det dom har upplevt och ingen försöker kasta dom tillbaka till deras hemland.Alla förstår dom och även jag för ingen ingen ska behöva gå igenom det dom går igenom och bär med sig hit till sverige.För minnena från kriget försvinner inte för att dom kommer till sverige.

Vi kan läsa om apatiska barn som inte orkar prata lr äta då dom ska skickas tillbaka.Allt pga rädslan för det som väntar dom då dom återvänder.Skräcken har ingen gräns.Media skriver och många munnar har både en och två åsikter om detta.

Jag är en kvinna som levde ett helvete och förde en kamp dagligen på liv och död.Utgången var oviss varje gång.

Jag blev våldtagen gång på gång och misshandlad och utsatt för upplevelser som ingen ska behöva befatta sig med.

Jag gråter och är apatiskt orkar ingenting efter bakslaget som kom igår.Skillnaden här är kanske att jag var gift med honom och hemmet var helvetet på jorden,jag vet inte.Intygen styrker allt men ändå förstår inte denna Fk läkaren att det blir sociala problem efter den tiden.Medicinska problem,nej kanske inte så att jag kan uppvisa huvudet under armen.

År efter alla upplevelser så nekas jag rätten till ersättning.Fk läkare anser att det inte är medicinsk utan socialt.Nu ska jag vända mig till socialen för att få rätten till uppehälle och stödet därifrån.Jag startade inte kriget innanför dörrarna men jag kämpade för att överleva.Jag har begränsat livsutrymme förstår ingen det.Kasta inte ut mig nu för jag klarar inte av det jag har skräck panik ångest allt och jag orkar inte.

Jag har accepterat utvisningen från mina barns stad då han har valt att bosätta sig där.

Jag börjar acceptera mina nya uppgifter.

Jag har börjat acceptera ett liv utan närheten till mina barnbarns utveckling.

Men jag kan inte acceptera att en fk läkare anser att ett brottsoffers upplevelser har en begränsad tid.

Kvällen och natten och morgontimmarna så har jag gråtit och kämpat mot ångesten och skräcken för allt.Tankarna snurrar runt och far iväg långt ner i mörkrets rum.Hur kan Fk motivera ett sånt elakt beslut mot mig och gå emot traumaläkaren som följer stegen jag tar.

Jag vet inte hur jag ska gå till väga när det gäller detta.Flytten som ska starta nu och räkningar som ska betalas.Jag har levt under denna tid på mina besparingar och klarat av alla dessa månader utan ersättningen men nu är det snart slut på det.

Nu ska jag hämta en påtår

Ligger på soffan orkar inte röra mig.Stundtals går jag upp för att se om någon av mina bloggvänner skriver ng till mig.Jag har svårt att andas och hjärtslagen rusar runt i en hastighet liknande x2000.Jag svettas massor och ibland känns det som om jag kvävs härinne.Det får inte bli såhär för mig.Under lång tid kunde jag inte bestämma något.varken över min kropp lr mina tankar lr ätningen.Jag fick inte använda toaletten när jag ville lr ta ng att äta som jag ville.Jag fick inte sova i säng utan hade en plats på golvet på en rödrutig pläd.Soffan var en plats som inga djur skulle vistas i.jag slog för mitt liv i skogen och på sjön.Blev jagad av honom därinne i skogen och som gubben ur lådan så stod han där och där.

Ville han plåga mig sexuellt 5 ggr om dagen så gjorde han det för jag kunde inte bestämma över kroppen för den hade han tagit i beslag.Mina klor blev klippta ofta för att jag inte skulle kunna fly därifrån.Han urinerade på mina sönder tuggade bröstvårtor och över ansiktet för att jag skulle vakna till sans.En rolig grej som ha utryckte det.

Jag har fått lukta på hur insidan av mig doftar och den försvinner inte heller från minnet utan sitter under näsan.han gjorde det för att jag skulle fatta var äcklig jag är man glömmer inte det heller.

Visst är jag sjuk i hjärnan och lider av PTSD med svåra flashbacks  dagtid och under natten när jag vaknar skrikande för jag vet inte var jag är under uppvaknandet.Ibland får jag en bild av att han står där innanför dörren.Jag kan skriva så mkt mer till er därute men idag orkar jag inte det.

Jag vill vara som ni som läser om oss kvinnor som tagit steget.Jag vill vara som du. Jag var det en gång i tiden men han förstörde den kvinnan jag var en gång.Visst växer jag men till en annan kvinna med svåra minnen som gör att jag inte kommer ihåg gårdagen knappt.

Traumaläkaren skriver alltid intygen då det är där jag går sedan år tillbaka.Men Fkläkaren som inte vet vem jag är anser  ng annat nu

Fksläkare visar att det finns en gräns för såna som mig.

Ni måste ha med er i tanken att jag är skyddad och står inför flytten långt bort från anhöriga.Med ny bostad och kontrakt.denna bostad ska snart tömmas.Vem ska hjälpa mig att komma i kontakt med socialen?Vem känner jag som kan hjälpa mig att känna mig trygg och öppna dörren till en okänd människa.Och varför,varför ska jag ha deras hjälp när jag är sjuk och har rätten till min ersättning.Mina barn vet inte vart jag ska flytta,ingen vet det bara jag..

Jag har kräkas och jag gråter och luften tar slut.Det känns som om hela systemet ska tvinga mig till ng jag inte klarar av.Deras armar drar i kroppen och ska ha ut mig på utsidan jag fixar inte det,utan allt rasar ner i huvudet på mig med frågor som ger svaren själva och sedan panik.

Hur kan försäkringskassan bedömma det så illa.Förstår inte denna läkaren som försäkringskassan har hur mitt liv ser ut efter allt jag upplevt och levt i och lever i.

Jag är sjuk det är alla överens om men inte vilken sjukdom jag har.Min trauma läkare som är väl insatt i allt sätter diagnosen och skriver intyg på intyg och försäkringskassans läkare har tidigare hållt käften men inte denna gång.Är denna läkaren så dum att han tror att nu så är jag frisk i huvudet lr försöker han skrämma en redan skrämd kvinna som lever dagligen i skräck ännu mer.Då har han lyckats med det för jag lider sedan långt tillbaka av svår ångest och inte blev det lättare för mig att andas nu efter detta besked försäkringskassans läkare skickat som svar till min handledare.

Är det ingen som förstår hur min värld fungerar?

Denna värld är min trygghet ditt ingen kan komma utan bara mina döttrar med respektive ingen annan.

Nu står jag inför flytten och måste lämna dom och samtidigt så anser denna läkaren att det är sociala problem och inte medicinskt.Nu ska denna läkare tvinga mig ut ur min trygga värld och ger mig sån ångest och ett sånt helvete i huvudet att jag skriker ut all sorg och bedrövelser över detta beslut.Jag har panik sån panik att jag inte orkar stå upprätt längre.Jag har förlorat så mkt så otroligt mkt och har inte varit på utsidan som normalt folk är men nu ska jag ut och springa till socialen och sitta där med alla intyg på vem jag är och vad jag har varit med om.Jag är för sjuk för att stå under arbetsmarknaden då jag har starka intyg från en läkare på traumatiska center.Jag går inte där för att fördriva dagarna utan för att orka ta mig igenom dagarna.

Jag känner bara att någonstans måste det finnas en förståelse.För inte kan man fortsätta behandla en trasig människa genom att stänga henne ute.Nej det är ingen medicinsk fel att bli våldtagen gång på gång.Grovt misshandlad,bespottad och hatad av en man som försöker släcka livet,nej det är inget medicinsk men jag kan lova er att det sitter i hjärnan och man upplever det gång på gång till sån grad att man önskar att man slapp se och uppleva .Det går inte att bara stänga av allt som hänt det går inte.Det finns ingen marginal för att nu ska du släppa detta och se framåt för det sitter.

Jag klarar av dagen med hjälp av trauma och en kvinna på boj som följt mig under åren men tvinga mig inte till något jag inte klarar av.Sluta tvinga mig till det och jag kan inte ringa ng för vem ska öppna dörren? Kanske läcker det ut information om mig som når honom sen.En skräcktanke av alla.

Ingen som har gått i mina skor vet hur jag har det varje dag och natt.Ingen vet det utom jag och så ondskan som gjorde det.

Ps jag vet att jag kan överklaga om dom totalt sågar allt men fram tills dess då?

Jag är så ledsen och så upprörd att jag vet inte vad jag ska göra nu.Sedan maj månad så drog dom in ersättningen för mig och jag har under tiden levt på besparingarna som sjunker drastiskt hela tiden.När dom drog in ersättningen så bad dom mig att vända mig till socialen för att få hjälpen därifrån så länge.För dom har det avtalet med varandra att man justerar det vid utbetalningen sedan.Då jag inte kan lämna bostaden så var det för mig bara att vänta på ett svar därifrån försäkringskassan.

Min läkare på trauma center skrev intyg och skickade iväg i maj månad.Sedan gick han på semester strax därefter och blev borta till agusti månad.Han återkom till trauma dagarna innan augustimånaden tog slut.Jag fick omg en tid och som försäkringskassans begärt att få svar på frågorna så ställdes dom och skickades in omg.Sedan var det bara att vänta igen på ett svar veckorna gick och jag ringde min handläggare som har hand om skyddade personer hos försäkringskassan.Deras läkare hade inte tid på ngra veckor men nu när jag ringde i dag så fick jag svaret.Deras läkare bedömmer att jag har sociala problem dock ej ngra medicinska problem.

Fränt bad hon mig kontakta socialen igen som tidigare men jag påpekade för henne hur sjutton ska jag ta mig dit.Jamen nu är det såhär ng ersättning kanske vi inte kan bevilja dig längre,utan antingen får du vända dig tid lr till arbetsförmedlingen och få ersättning därifrån.Men hur ska det gå till????

Jag har aldrig legat ng till last.Försörjt mig själv och råkade så illa ut att skadorna sitter där dom sitter och visst för det med sig sociala problem också men hur kan dom bedömma detta såhär?

Jag har klarat mig ekonomiskt sedan maj månad men nu tryter pengarna och mera panik får jag och ångesten sitter som ett järngrepp om halsen.Jag ska flytta från alla mina anhöriga till en okänd ort med okända människor och får detta besked på det.

Det finns ingen rättvisa någonstans..

HUR MYCKET FÅR MAN SPARKA PÅ DEN SOM REDAN LIGGER???????

God morgon.

Idag är jag feberfri och snorig men mkt piggare.Datorn började krångla så det blev bara ett inlägg igår men nu är det åtgärdat.Så nu ska det bli inlägg igen.

Sitter och läser ang Lindas öde.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1715373/alm-beter-sig-iskallt-inne-pa-arresten

Febern håller i sig men jag känner mig mkt piggare.Förkyld och med en grötig hals försöker jag dricka mitt morgon kaffe.Läste notisen ang kvinnan som blivit utsatt för grov våldtäkt och misshandel av sin sambo.Domen ändrades av hovrätten till 7 års fängelse.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1714120/sju-ars-fangelse-for-grov-valdtakt

Läste vidare ang Lindas öde att hennes sambo fortsätter neka vid förhören och vidhåller att han vaknade vid hennes kropp och en eld.Säga vad man vill men jag tror att alla gåtfulla händelser ger svaret inom kort.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1714046/mats-fortsatter-neka-i-nya-forhor

Nu ska jag ta en påtår.

Jag har bott i helvetet.

Med en mkt sjuk.

Han lyckades att

Min kropp undkom ingenting.

Och mina sinnen övertog han också.

Varje dag var en.

På liv och död.

Jag satt fast där länge.

Vägen ur helvetet var.

Jag överlevde.

Nu sitter jag här och bloggar igen efter ett litet uppehåll och vill berätta för alla nya läsare att jag går under behandling på Traumatiska center sedan år tillbaka.Innan jag hamnade där så gick jag på en klinik för våldtäktsoffer och samtidigt hos en psykolog som skulle försöka få mig att prata om händelserna.Efter en tid så slussades jag till Traumatiska centret och får hjälp därifrån.

Mina döttrar får hjälp från sina håll för ingen går oberörd ur det helaJag är deras mor och dom har ingen vetskap om dom satistiska händelserna kring våldtäkter lr mordförsöken han gjorde.Dom förstår men jag har valt att inte informera dom om ng av dessa händelser.

Jag brukar tänka såhär när man försöker få mig till att våga gå ut lr bara denna klyscha när jag kommer till mitt nya hem så tror alla att nu så kommer jag våga gå ut igen.Det sker inga mirakel med flytten.Det är ett mkt tung steg jag tvingas ta då lagen ser ut som den gör och inte är det upplyftande utan nedbankande istället.

Jag har mött djävulen och bott tillsammans med honom i helvetet.Idag lever jag fortfarande med djävulen varje timme och under natten så smyger han sig in i drömmarna och visar sig gång på gång.Jag är inte fri.

Han dömdes till flerårigt fängelse straff men jag fick livstid utan en chans till benådning.I dag är han en fri man och kan röra sig hur han vill men står under villkorligt med  övervakare under en längre tid.Men han är fri,inte jag.

Frihet blir det inte för att jag flyttar för allt flyttar med mig.Ska det vara så svårt att förstå?

Skräcken jag lever med varje dag finns ingen gräns.Hans dofter lever kvar i näsan:Hans flås finns i mina öron likaså alla ord,meningar.Min rygg känner av hans sparkar och mitt ansikte avger hans salivlukt.Han händer finns på kroppen överallt och smärtorna kan kroppen påminna mig om.Mitt hår är tunt sedan han använde det som handtag då han lyfte mig upp från golven men samtidigt då han drog kroppen som en säck in i badrummet.Mina fötter bär minnen från alla satistiska metoder för att jag inte skulle orka gå lr springa.Hela kroppen bär på minnen från tiden i helvetet.Min hjärna fungerar inte som den gjorde innan,utan den lever sitt liv utan ng som helst kontroll.Den skickar bilder och händelser om vartannat och ibland så far allt genom hjärnan som blixtrar.Jag brukar säga att jag har en sekreterare som arbetar effektivt på hjärnkontoret och skickar små förutspådda händelser också.

Livet blir inte bättre för att jag flyttar utan allt flyttar med mig.Jag kommer inte att våga ta steget ut när jag vet vad som kan hända med mig.Min skräck,mitt liv.

Utan detta kommer bara bli återigen ng att bära med sig.För när jag sitter därinne i det nya hemmet så kommer det alltid att påminna mig om "varför"jag är där och inte hos mina döttrars familjer.Varje söndag så kommer jag förstå "varför" vi inte kan äta middagen tillsammans längre när jag sitter där.

Jag försöker bara berätta för er att han flyttar med mig vart jag än flyttar.Och samtidigt så byggs minnet på med "varför".

Så lägg snacket om glädje och större frihet långt in i garderoben.

Nu till min hälsa nässprayen och panodilen gör sin verkan men halsen är lite grötig.Feber men inte hög längre utan under kontroll.Har vilat och små slumrat mig igenom dagen.

Jag ska berätta för er om våldtäkterna.Det är svårt att prata om dom men att skriva ner lite kanske kan hjälpa.

Första gången det hände så finns varje detalj med.Kläder,rum,tapeter,ljuden,dofterna och hur han gjorde för att övermanna mig.Chockad och gråtande,och framförallt skakningarna i kroppen och hans iskalla blick när jag försökte nå den finns också med.

Andra gången det hände så slogs jag för min kropp men jag möttes av ett enormt motstånd från honom.Slagen haglade över mig och jag slog knut på mina ben men nypen som han gav mig fick benen att åka isär.Blusen allt slets sönder och han tuggade på hela kroppen och för varje bett så kände jag hur jag förlorade något.Smärtorna var så outhärdliga men hur jag än försökte få kroppen till att glömma dom så gick det inte.Mina skrik hjälpte inte utan tystades ner av slagen han gav som svar och för att slippa dessa slag så tvingades jag att hålla tyst men jag minns smärtorna.

Tredje gången det hände.Så började jag gråta innan för jag mindes tidigare smärtor.jag ville inte vara med om det igen.Jag grät och försökte få kontakt med honom men det gick inte.Mina ord till honom att sluta hjälpte inte.Mina krafter sinnade fort då jag insåg att kroppen skulle få uppleva det igen en tyngd som slog omkull mig och sedan slets jag sönder.Varje ögonblick av hans mun och hans händer finns inom mig.Hur jag grät tyst inom kroppen för att inte störa honom.Hur jag skrek av smärta innanför kroppen då huden blev till mat för honom.Jag minns att jag trodde att skinnet hade lossnat på vissa ställen då svedan,smärtan var så stor.Något dog den gången inom mig.Efteråt ville jag inte kännas vid den utan jag hoppades på att blödningarna skulle ta själen därifrån och att jag skulle slippa honom för alltid.

Fjärde gången.Jag gjorde ingenting utan bad honom att inte göra det med en gråtande röst som vädjade att slippa uppleva det igen.Satistisk och metodiskt gick han över kroppen.varje upphetsande flås från hans mun finns inom mig.Han svettdroppar som droppar nerför ryggraden och över mina såriga bröstvårtor finns med mig.Jag minns han tyngd och jag minns vad han gjorde den gången.

Femte gången.Ingenting och nu blev det svårare för honom att få till det utan ljud och utan motstånd.Jag var inte beredd på det som hände men jag minns att det var första gången jag klev ur mig själv och lämnade kroppen där ensammen med honom.jag stod och tittade på hur han arbetade med kroppen och vad kroppen fick instoppat.Jag såg hur han njöt av det han gjorde medan kroppen protesterade vilt och hur munnen rörde sig och hur ögonen stirrade upp i taket.Jag såg kroppens urinavgång och jag såg blodet men jag var befriad från smärtorna men jag vet att jag led något fruktansvärt med kroppen.

Det hände så ofta så ofta att jag efter en våldtäkt ställde mig i köket när han var borta med en sax och ville klippa och hugga sönder mitt redan sargade nederdel.Det som hindrade mig var att just i det ögonblicket som jag skulle genomföra klippningen så kom jag att tänka på vad säger man till läkaren och sjukvården?Den tanken hindrade mig men jag stod med saxen med naken underdel men hindrades av tanken.

Alla dom andra gångerna som det hände så hade jag hittat ett överlevande sätt.Lämna kroppen och stå bredvid ingen smärta ingenting.