Metrobloggen

När man flyttar i augusti känns julen rätt avlägsen. Så pass avlägsen i mitt fall att jag, ovanligt duktigt för att vara mig, packade ihop de få julsaker jag har och ställde dem i källarförrådet.

Nu vet jag att det var första advent redan förra söndagen, men man kan ju inte hinna med allt. Idag var det i alla fall dags att bjuda på lite glögg o pepparkakor och då skulle ju grejorna upp.

Så nu sitter jag här efter ett glas alkoholfri glögg, två pepparkakor och ett glas julmust senare. Myser i skenet av ljusen och både bocken och staken är med.

Hoppas ni hade en mysig andra advent.

,

Jag var ännu längre ut på landet idag. Ja, egentligen är det väl inte så långt från Djungel'n där jag nu bor, men det är... lite idyll. Små sjöar och havsvikar här och där, låg bebyggelse och skogar runt knuten.

Längre ut på landet betyder ännu en ö ifrån sta´n. Visserligen med en bro så man behöver inte åka båt. Var där i ett par timmar, fikade i ett litet hus i skogen och lyssnade på tystnaden när jag skulle ta mig därifrån.

Jag blev så lugn att jag på hemvägen fick lov att poppa lite hårdrock på hög volym. Tog ett "ärevarv" nere i hamnen för att musiken inte var slut, tittade på vattnet och så åkte jag hem.

Lagom balanserad...

,

Det är tur att man kan tänka positivt mitt i dessa mörka dagar.

Förkylning har väl ingen dött av, även om det är tråkigt när det kommer. Ett klart symtom på sexbrist för övrigt...

Mörker och gråhet är något man får acceptera och göra det bästa av i början av december.

Att ork är något man knappt kan stava till trots att det är något av de kortaste ord som finns med något slags betydelse är väl ett konstaterande på ordblindhet kanske.

Lågkonjuktur, arbetslöshet som hotar många, julafton om tjugo dagar, ingen snö som lyser upp tillvaron...

Å andra sidan; det är bara tre veckor tills solen vänder och det blir ljusare igen!

Så, håll ut. Bättre tider kommer!

,

Sådärja...

Tillbaks "to the place of crime". Men inte har det blivit bättre. Den enda skillnaden jag kan se, är att bloggen har fått en "felanmälan-knapp" där man tydligen ska rapportera om man har problem.

Problem? Jag har skrivit till dem att jag är förkyld, har för mycket att göra på jobbet, att det blir dammigt hemma fast jag använder dammsugar'n, att det är kallt och mörkt... har det hjälpt?

Icke! Dessutom har de trots att bloggen var stängd för "uppdateringar" inte uppdaterat något en vanlig blåst bloggare har någon nytta av. Jag får fortfarande skriva i mina uppgifter på de sidor jag rimligtvis kommer in på och vill lämna en kommentar.

Förutom gnäll?

Jodå, tackar som frågar...

,

Idag lyckas jag sämre än någonsin att bli vän med tekniken... eller är det bara med Metrobloggen?

Jag har lyckats komma in på en enda blogg för att kommentera, resten står bara och maler utan att öppna sig för mig.

Jag ska kanske följa Raggopardens råd... när jag skaffar mig lite tid. Undrar om man kan köpa den på ICA tillsammans med kosttilskottet?

På tal om kosttillskott; efter äventyret med dinkelgröten, två timmars promenad i Djungel'n och frusna fötter, klämde jag med gott (inte bara) samvete i mig ett gäng pannkakor tillsammans med sylt och grädde. Sen mådde jag betydligt bättre.

Såpass bra att jag faktiskt kunde få plats med lite kokt potatis, panerad fisk och spenat til middag ett par timmar senare.

Nu hoppas jag att jag "ser" er i morgon. Dvs, att jag lyckas ta mig in i era gömmor så jag kan läsa om alla era veckoäventyr.

,

Jag har just haft en ny upplevelse.

Den var lite läskig, osmaklig men mättade om än inte mina sinnen så i alla fall magen för en stund.

Jag har ätit dinkelgröt!

En klart överskattad produkt om jag ska uttrycka min åsikt. Att äta något som ser ut som gammalt avkok på potatisskal (har jag sett det?), har en konsistens som löst tapetklister och smakar ingenting förutom sågspån man försöker dölja med mycket sylt; vad är meningen?

Man ska äta gott för att må gott och till efterrätt kan man väl ta en tablett kossttillskott.

Så tänker jag...

,

Undrar om jag har haft för långa uppehåll här...

Fast man då egentligen ska få mail om det uppkommer nya förändringar. Jag får inte upp mina uppgifter när jag går in och kommenterar på andras bloggar utan får varje gång fylla i namn och bloggavsändaradress.

Kanske inte så besvärligt med tanke på hur dålig jag är på att ens hinna logga in här, men ändå...

"Servicen" har inte förbättrats om jag får uttrycka mig på det viset.

,

Jag fattar ingenting...

Att snubbla på mållinjen är ett bekant uttryck, själv känner jag det som att jag ständigt snubblar redan innan jag hinner dit. Eller, jag hinner ingenstans.

Tekniken o jag är fortfarande fiender; strulande uppkoppling räknar jag i alla fall dit. Just som jag sitter här och skriver något "väldigt viktigt" drar internetuppkopplingen låååångt ut i cybern. Och så tiden...

Var tar den vägen? Jasg antar att jag har 24 timmar på ett dygn som de flesta dödliga på denna planet, jag vet bara inte vart de tar vägen. Timmarna alltså, inte de dödliga.

Jag vaknar tidigt och lägger mig sent, ändå hinner jag ungefär hälften av det jag egentligen vill hinna. Lika bra att förlika sig med sanningen; jag vill för mycket.

,

Det blev fredag igen, och det fortare än nog! Den här veckan hann jag knappt ens längta efter helgen.

Det kan vara ett gott tecken faktiskt, trivs man i vardagen behöver man ju inte längta efter helgen. Eller så har man häcken så full att man inte hinner längta...

Jag är väl nånstans där emellan. Men när jag nu sitter här, bekvämt nedsjunken i min fåtölj, det är varmt och jag behöver inte göra något mer alls i kväll om jag inte vill, blir jag lite näjd av tanken på att jag kan sova hur länge jag vill i morgon.

Eller; min kropp och min vilja är sällan överens när jag tänker efter. Min kropp vill sova i en evighet och vakna helt utvilad och full av energi. Men mitt jag (vilken är skillnaden, är det inte min kropp?) vill itne sova alls. Tänk så många timmar man "slösar bort" på sömn. Tänk så mycket man kan missa , så mycket mer man  skulle hinna göra om man slapp sova.

Fast skönt är det ju.

,

Sitter här och tittar ut över vattnet, tänker efter vad jag ska berätta men det kommer inte en enda klok tanke.

Vilket får mig att minnas att det är ytterst sällan jag uttrycker något sådant; kan det bero på att det är sällan något sån´t drabbar mig?

Nå, i alla fall har bilen gjort mig till en duktig flicka. Det blev helt plötsligt så lätt att göra saker utan att gå flera kilometer med tunga påsar, passa busstider och sån´t. Trådbackar till garderober är ett bra exempel; hur ofta orkar en myggviktare släpa hem sån´t utan hjälp?

Igår orkade jag både inhandla och montera två omgångar ställning innehållande fyra backar vardera. Hur många det blir totalt får ni räkna ut själva.

Fördelen med trådbackarna? Jag slipper äntligen ha mina lakan och örngott på hatthyllan vid ytterdörren...

,

Jag syndade bara lite, så lite att det är synd att jag inte lyckades bättre än så.

Ett glas öl till maten o resten vatten o kaffe på en hel lördagskväll! Men jag hade i alla fall kul, dessuotm kommer jag ihåg att jag hade det. Ingen annan som har berättat efteråt vad som hände alltså.

För trots min totalkatastrofotur med det tekniska under den senaste tiden har jag i alla fall vågat trotsa ödet genom att skaffa mig en bil.

Vad väljer man då? Att dricka två glas vin, åka buss, t-bana o gå en kilometer i mörkret eller dricka vatten och åka bil? Jag valde det sistnämnda och led inte alls. Tvärtom!

Hoppas ni har haft en skön helg!

, 

Nu har jag hunnit läsa era kommentarer, tack så mycket alla ni!!!

Jag kan förstå om ni har tröttnat på mig efter detta långa uppehåll... jag blev rätt trött på mig själv också under den här tiden. Tekniken och jag är numer inte bara ur takt med varandra, vi är öppna fiender!

Datorn som försvann, min nya kamera som höll i två dagar, en trasig telefon och en laddare som inte funkar har fått mig att inse, att det bästa jag kan göra är nog att bygga en koja i skogen.

Eller så är jag envis som synden. Jag tror jag tar det sista. Att synda är inte alls synd; det är bra för hälsan.

Så ikväll ska jag tänka på den, hälsan alltså, hälsa på en kompis och synda lite lagom genom att delta i hennes födelsedagsfirande.

,

Först flyttade jag färdigt, se'n jobbade jag för mycket. Så skrev jag en massa saker som inte hamnade här.

Och så kunde jag inte hamna här för att jag inte hade varit här på så länge att jag hade glömt mitt lösenord.

Så skulle jag skriva här men hade ingen dator för att jag blev av med den på en resa. En resa där jag tagit en massa kort som jag ville lägga ut här men inte heller kunde, eftersom alla kort jag tagit fanns i datorn jag blev av med.

På den vägen är jag, en krokig väg. Jag gör allt för att räta ut den en aning.

I morgon ska jag börja med att läsa alla kommentarer från er. Hoppas ni förlåter mig för att inte ha gjort det ännu!

,

Igår kom jag inte in på bloggen.

Idag är jag helt slut... men vill tacka för alla som är glada att jag är tillbaks. Tack!!! Det värmer.

Så vill jag tacka för ett pris jag har fått av en hängiven bloggare här. Tack!!! Jag återkommer med nya krafter i morgon och publicerar det.

Sov gott...

,

Man ska inte bara leva, man ska dessutom känna att man gör det mellan varven!

Folk på stället jag jobbar har kommit tillbaks från semester, och från att bara ha varit ett fåtal personer på kontoret under ett par veckor, är vi plötsligt full styrka igen.

Något som naturligtvis skulle firas! Det tyckte i alla fall till att börja med en av cheferna, som annonserade kräftskiva på bryggan.

Vi andra var inte sena att tycka om idén, och när fredagen närmade sig var det halv hysteri på kontoret; skulle vädret hållas regnfritt så att festen kunde bli av?

Alla surfade på nätet för att försöka få fram de bästa prognoserna för kvällen, några dåliga förkastade vi direkt med att det var opålitliga källor. SMHI, vad kan de?

Nå, lite regn kom ju. Men eftersom alla så gärna ville att festen skulle bli av, inklusive chefen, stack han helt sonika iväg och köpte två partytält.

3x12 meter totalt, lagom för att täcka hela bryggan, långbord, kräfthattar och fat som dignade av kräftor sjöng vi nubbvisor, surplade och njöt av en till slut strålande augustikväll.

Att några av oss sedan drog in till djungeln och firade vidare, gjorde fredagen väldigt lång... eller gårdagen väldigt kort.

,

När jag väl hittade mig mitt i alla lådor, var det dags att hitta allt annat. Kastruller, glas, kläder... tänk så mycket saker man behöver fast man inte har några!

Jag är i alla fall nöjd med min "bort-från-sta'n-flytt". Jag behöver inte alls ta mig in till Djungel'n om jag inte vill, min nuvarande arbetsplats ligger bara en kvarts bussresa från "byhåla". Kan inte bli mycket bättre!

Fast ändå; ibland kan det vara lite bättre. Som idag när jag kom hemåt med bussen, handlade lite nödvändigheter i "centrum" och kom ur affären. Där det formligen öste ner! Regn alltså...

Smidig som jag är, hade jag i alla fall ett paraply, ett sån't där man kan fälla ihop och få plats med även i en liten väska. Fällde upp det och började lugnt min vandring hemmåt. En kilometer känns för det mesta rätt behagligt att promenera morgon och kväll för att komma bort/hem. Nu var det lite besvärligare.

Efter ca 300 meter var jag blöt upp till knäna, regnet liksom slog i backen med en så'n kraft att det skvätte upp igen när det landade. Vattenpölarna såg mer eller mindre ut som små sjöar. Som jag skulle vada igenom, det fanns inga avgränsningar mellan dem till slut. Jag fnissade lite för mig själv och undrade varför jag över huvud taget hade ett paraply uppfällt. Fällde ihop det och gick vidare.

För att sedan snabbt fälla upp det igen. Det var inte riktigt bekvämt med vattnet som letade sig innanför jackkragen och sipprade nedför ryggraden; det var kallt.

När jag äntligen nådde slutsträckan, slänten som leder upp mot mitt hus, var jag blöt ända upp på låren, skorna var vattenfyllda och nu förstår jag innebörden med seglarskor. Dessa med klack är kanske lite ovanligare, men jag seglade runt i dem.

Hundra meter från dörren, dyngsur överallt utom i nacken var jag dessutom väldigt kissnödig. En tanke dök upp; jag kunde ju lika gärna passa på att läcka lite. Ingen skulle se skillnaden och troligtvis skulle jag tillfälligt bli lite varmare om benen.

Jag motstod den sista frestelsen, kravlade mig upp för slänten, kom innanför dörren och lyckades till slut slita av mig kläderna för att gå på damernas.

,

Packad, uppackad, ouppkopplad, oavkopplad och till slut... damp jag ner här i bloggträsket igen!

Först fick jag ett "snällt" meddelande av min internetleverantör om att jag var välkommen som ny kund i den nya bostaden; trots att jag varit kund hos dem i ett par år. Se'n kom en installationsfaktura på något de inte installerat eftersom jag hade mitt modem med mig. Men inget internet. Dessutom hade jag redan betalt avgiften för månaden redan innan jag flyttade.

Nå, nu funkar det och förhoppningsvis får jag närsomhelst den utlovade kreditfakturan på det belopp jag inte ska betala. Eller ett krav, vad vet man?!?

,

Jag hann bara packa upp ryggan innan det var dags för jobb och mer packning. I morgon kommer flyttbilen och tar med sig mina saker ett par mil utanför sta'n.

Jag kan inte säga annant än att jag är glad! Jag har redan utsett ett fik i närheten av min nya bostad, där jag tänker äta frukost på torsdag morgon innan jag drar till jobbet. Sitta i hamnen och titta på båtarna och vattnet. Få lite ro i kroppen och starta dagen på bästa sätt.

,

För resten, om man går på ett fik med det här namnet;

,

Ni kanske vill ha lite smaskigare historier om vad som egentligen hände i Amsterdam?

Till exempel att det är så vanligt att man använder droger ute på ställen att där man inte vill bli totalt inrökt sätter de upp såna här skyltar.

Och... vart skulle ryggan ta vägen med mig? Sista natten med gänget började på en färja, fortsatte med inpulandet av bagage på tågstationen och slutade med att vi tappade bort varandra mitt i natten i Red Light District. För att lyckligtvis hitta oss nästan för sent för att hinna med planet...

Möjligtvis kommer en del till.

,

Så landade jag hemma igen, tillbaks till verkligheten med en duns! Egentligen är det flera timmar sedan förstås, redan klockan halvsex i morse checkade vi in på flygplatsen i Amsterdam.

Det blev en lång natt, vi proppade helt enkelt in vårt bagage i förvaringsboxar på tågcentralen i går kväll, gick ut, lyckades bli bjudna på middag och se'n var det bar-röj tills det var dags att hämta väskorna och bege sig hemmåt.

,

Här är det!

Ett av kondomkorten... något modifierat på begäran.

Lite fulare kanske, men troligtvis kommer ingen någonsin känna igen oss i det fall vi råkar träffas igen någon gång i livet...

,

Såhär suddig och dimmig blir man av den här sta’n!

Nu ska vi försöka ta oss vidare.

Kondomkort är på uppladdning, låt mig njuta lite av uppehållet bara...

,

Bäst att starta lite mjukt och lägga in ett par snälla bilder.

Här är där vi, jag åkte inte ensam kan jag avslöja, först landade på morgonen i måndags. Ett B & B i närheten blev vårt första högkvarter. Jag kan dock inte rekommendera stället om man räknar med frukost, den blev vi blåsta på! I bakgrunden ligger ett av alla dessa "Cofé shops".

Tre cyklar och en kampingstuga. Vi är alltså tre galna brudar ute på turné...

Idag är det dags att utforska Amsterdams närområden, dricka lite lokal öl på ett bryggeri som ligger i en väderkvarn och se’n vet man inte vad som händer...

,

Nätet här ute på "vishan" är lika ostadigt som jag. Jag får skynda mig att skriva ett par rader för att tala om att jag har övcerlevt innan jag är frånkopplad igen.

Jag har fått använda kondomen, lyckats hålla mig på insidan av relingen på båten, fått en j*vlgt öm bakdel och besökt cafén av mindre bra rykten.

Det finns gott om bildbevis! Det kommer...

,