Metrobloggen

Idag är det årets mörkaste dag. Det blir inte mörkare än såhär. Det faktumet är ju ganska hoppfullt för det betyder ju att det bara blir ljusare från och med nu! (Jag har en glaset-är-halvfullt-dag idag, kanske för att jag får jullov om några timmar...) Imorgon åker jag som sagt bort ett tag, bort från jobb, bort från tjejer, bort från vänner, bort från en lägenhet som behöver städas och bort från snö och minusgrader (prognosen säger 11 grader och regn i Wien på julafton). Det ska bli skönt.

Jag fick en resväska i julklapp av min pappa. Bortsett från att det var en fin väska som jag kommer att använda mycket i vår så känns det som en symboliskt härlig present. Som att jag är på väg någonstans och överallt på ett härligt sätt.

Och med tanke på det: Ska vi flytta den här bloggen nu eller?

Jag har tröttnat på att inte kunna skriva när jag vill, att ha den där bajsnödigt orangea kanten här uppe. Nu kör vi på blogspot istället så blir det nog bra. Förhoppningsvis är ni med mig?

Enda problemet är att alla adresser som innehåller namnet Jesper verkar ha reggats av någon dansk 2004 som sedan skrev ett inlägg på varje adress och aldrig använde bloggen igen... Lite irriterande. Efter mycket meckande så blev det såhär: http://bloggjesper.blogspot.com/

Så det verkar som att jag är blogg-Jesper nu... Och för er del är ju det sant eller hur? Det är ju så ni känner mig, så helt fel är det inte.

Farväl metroblogg... Hej NY BLOGG!!

Fick den här av Calle:

Skönt att någon jobbar här på vårt nya företag...

Jag har styrt upp en ny blogg som jag tänkte flytta över till snarast, jag säger till när det händer så att ni inte missar det.

Försöker fortfarande lära mig det här med att ta halvt om halvt vettiga bilder med iPhone... Nu står jag vid globens tvärbanestation och har gjort så många försök att illustrera hur kall och ensam jag är på bild med min mobil att folk på tunnelbaneperongen här bredvid börjar titta konstigt, så bilden blev vad den blev... Det har varit en underlig helg det här. Men en härlig helg. Och imorgon är min sista jobbdag innan ledighet och jag har ingen känsla för det, jag har svårt att tro att det är julafton på torsdag och att jag ska vara i ett annat land då. Jag skulle vilja ta en paus, jag skulle vilja sätta hela livet på hold och sitta och fundera i en vecka. Men det får man ju inte har jag förstått... Såhär är mina söndagkvällar. Jag har skyllt det på bakfylla förut men igår drack jag knappt en droppe vilket får mig att tro att det är något med söndagar, det är en dag då jag blir väldigt... Fundersam. Men nu ska vi inte deppa ihop, för faktum är att trots detta lilla konstaterande så har det här varit en väldigt väldigt bra dag. En av de bästa dagarna på länge. God natt.   

Titta så juligt! Jag har pyntat idag. Pyntet som jag har pyntat är en ljusstake i plast. Jag är väldigt nöjd. I övrigt så blir det överlag en lugn helg det här, och det känns faktiskt ganska skönt. Imorgon: Avatar! Jag har en förkänsla som säger besvikelse, men vi får väl se... En trevlig lördagkväll önskar jag er.

Just det. Det där med foton var inte Iphones starka sida nä... Jag har precis tagit ett bad, det gör man fan alldeles för sällan. Jag satt i skräddarställning där i karet, halvt nedsänkt i vatten och doppade pannan och luggen under ytan (inte en bild man vill ha i huvudet kanske, förlåt för det) så satt jag i säkert tio minuter och blåste små bubblor med näsan... nu har det brustit ordentligt tänker ni. Men det var faktiskt helt underbart, jag känner mig som en ny människa. Mer bad framöver! Nu tar vi en öl på det.

Nej, det verkar som att jag blir kvar här över helgen så flyttar vi hela skiten på måndag. Jag orkar inte bråka med det där nu, det är fredag, jag vill slappna av.

Vad annars då? Vad det ska bli av den här kvällen vet jag inte. Kanske ut och ta en öl. Kanske hyra en film och äta en pizza. Det känns hårfint idag.

Jag kan bjuda på ett musiktips som känns uppenbart men ack så relevant. Imorse gick jag genom globens shopingcenter på väg till jobbet och hörde den här låten för första gången på ett bra tag. En av de absolut bästa rocklåtarna någonsin. Sveriges bästa rocklåt någonsin? Kan man säga så? - Ja jag tycker det faktiskt...

Vad ska ni göra ikväll?

Jag: Kan du hjälpa mig med mina iphoneinställningar?
Teliakvinna: Nummer?
Jag: 076-xxxxxxx (Om ni vill se mitt nummer så lär det ju cirkulera på nån Schulmanblogg som vanligt.)
Teliakvinna: Det här numret är inte ett telianummer, det kommer inte att fungera med din iphone. Tyvärr. Hej då.
Jag: Vänta nu. Jag ringer ju från min iphone nu. Med det numret.
Teliakvinna: Det låter konstigt, är du säker på det?
Jag: jo den känns så mot örat i alla fall.
Teliakvinna: ...Jaha, men jag kan inte hjälpa dig.
Jag: Jag har varit inne i er butik tre gånger nu, där fanns det riktiga människor som sa att det här skulle fungera.
Teliakvinna: Det är inte ett telianummer.
Jag: Jo, det är det och om du bara lyssnar lite på mig så är jag säker på att det här är ganska enkla grejer...
Teliakvinna: Jag kan inte hjälpa dig!
Jag: Företaget jag arbetar för har lagt tusentals kronor på den här telefonen i er butik, du kanske bara kan lyssna på mitt problem och fundera på om du kan hjälpa till?
Teliakvinna: Du har inte ett telianummer, jag kan inte hjälpa dig!
Jag: Du är den otrevligaste människan jag har pratat med på länge. Vad var det du jobbade med nu igen?

-inget svar-

Jag har aldrig haft att göra med ett tele/bredbands/TV-bolag och fått prata med en trevlig och tillmötesgående människa. Aldrig. Det kan inte vara en slump, jag tvivlar på att jag är världens mest otursföljda kund.

Och folk frågar varför jag inte har någon TV, inget mobilabonemang... Jag vill ha så lite med de där jävlarna att göra som möjligt.

Ps. Nu flyttar jag snart! Kanske redan ikväll... Gött.

God morgon mina vänner. Idag har jag gått och blivit snorig i snoken och hes i halsen. Kan vara svinisen som kramar mig med dödens grepp den här gången. Irriterande är det att bli krasslig nu när ledigheten är så nära. Jag hade ju dessutom en trevlig helg planerad... Avatar skulle jag se och sen träffa galanta damer och kanske ta mig ett rus, nej jag tänker ignorera den här hemska sjukdomen och köra på som vanligt, det känns som den smarta lösningen.

I övrigt så leker jag med min Iphone som jag till och med kommer att kunna ringa med innan dagen är slut (wow!). Har hittat trevliga bildredigeringsprogram och sitter och pillar på sommriga bilder och låtsas att det inte är vidrigt väder utomhus...

Härligt va?


En grej till: Vad skulle ni säga om jag flyttade bloggen till typ blogspot eller så? Metrobloggen är så fruktansvärt hämmande och fult. Jag vet inte varför jag flyttade hit... Skulle ni hänga på om jag flyttade igen?

Jag behöver en paus. Då tar jag en. och jag får lust att analysera innehållet i dagens Ankeborgs posten. Då gör jag det.

För det första: Hank von Helvete (kan vara ett artistnamn...) ska

spela Cornelis Vreeswijk i filmen om hans liv. Filmen regisseras av Amir Chamdin från Infinite Mass. Jag vet inte vad jag ska säga... Någonstans i mig finns ett hopp om att detta är något fullständigt genialiskt men den större delen av mig bävar för att de kommer att göra pannkaka av filmen om en av våra största poeter. Jag ska inte skriva mer om det här. Ni kan läsa Eriks fantastiska inlägg om Cornelis och uppmana honom att skriva om filmen istället.


För det andra: Ronald som jobbar i folkets park blev kallad för gubbjävel av ett barn som dessutom cyklade på en golfbana (!) Ronald fick tag på rackarungen och gav honom en smäll. Nu har han ställts inför rätta för misshandeln. Inget konstigt med det väl?

Men nu höjs arga röster. över 80 % av de tillfrågade i en undersökning tycker att han gjorde rätt. Sveriges pensionärsförbund kommer med busslaster av gamlingar som tycker att det var bättre förr och som delar ut kaffe och korvar utanför hovrätten i protest.

Vad ska man säga? 80% tycker alltså att det är helt ok att aga barn så länge de är tillräckligt jobbiga? Jag har jobbat med ungar som varit förjävliga, på fritids, på kollo... Och jag funderar på hur många gånger jag tänkt tanken att smälla till, till och med sett framför mig att jag gör det. Varje dag antagligen. Men jag har aldrig gjort det.
Det är klart att det uppstår problem när människor som inte passar för att ta hand om barn sätts i situationer där de måste göra det. Jag förstår att Roland inte visste hur han skulle hantera den där grabben. Att han blev frustrerad. Men han är vuxen och personen framför honom är ett barn. I slutändan är det så enkelt.

Och vad gäller respekt för de äldre: det är nog något som saknas bland unga människor, det lär ju bli bättre om vi spöar dem med jämna mellanrum... Det som skrämmer mig mest med detta är de där 80 procenten. Steget mellan att tycka synd om en gubbe som inte vet bättre än att ta till våld mot en 13åring och att tycka att lärare borde få slå på fingrarna är inte särskilt långt. Faktiskt. Och börjar man in på den vägen så kan man hamna i det som jag såg i Österrike för något år sedan.

En man på en restaurang reser sig upp, hans cirka fem år gamla son har skrikit i några minuter. Han ser sig ursäktande omkring sen tar han tag i sonens arm och slår tre tydliga smällar. Inte för sonens skull, han fortsätter skrika i en något högre oktav, utan för vår skull, vi som sitter bredvid. Så att vi ska se att han är en man som uppfostrar sina barn ordentligt...

TT: Skulle du göra om det, om det hände igen?
– Nej, det kan jag ju inte göra. För då blir jag en riktigt brottsling och det ska man akta sig för, säger Roland.

Jobbar ikväll. Trist men jag mår rätt så bra ändå. Och när den ordentliga ledan och tröttheten slår till så har jag ett bra vapen förutom kaffe. Då sätter jag på en riktigt arg låt och taggar igång lite. Förbannar hela världen en liten stund och sen fortsätter jag att jobba.

Idag: Bästa låten från skivan som var en uppenbarelse för mitt 14 åriga jag (skivan kom ut när jag var 11 men då hade jag inte riktigt förstått storheten i väldigt arga män från Amerika ännu).

Nä hörrni. Det där tidigare inlägget känns lite cyniskt i efterhand. Jag vill inte vara någon farbror Scrooge här. Jag tycker ju om julen! Det är bara det att just det här året så ligger julstämningen i min kropp på noll. Den har helt enkelt inte infunnit sig alls. Jag hoppas på att Wien, som faktiskt är världens bästa stad att fira jul i, kan få igång det där lite.

För att försöka komma i stämning så lyssnar jag lite på julmusik här på jobbet. Det funkar sådär kan man säga. Hade funderingar på att skriva ett långt inlägg om just julmusik. Det är en rolig genre. Alla låtar finns i 50 olika versioner på massor av olika språk så tanken var att jämföra de bästa versionerna med de sämsta, men jag hinner inte helt enkelt, vi kan ju bara ta ett skräckexempel:

The Pogues vs. Ainbusk singers. Jag tror att jag röstar mot Gotländskan den här gången. Jag kan inte minnas några skrikande tomtar i originalet... Har ni fler exempel?

Ja. Nu kör vi! Idag är Dasha inte här och Mats är inte här och Calle är här men han är sjuk och vi har ett Schulman Show att åstadkomma... Kämpigt kommer det att bli.

Men!

Jag börjar min morgon med frukt och ett bud med scener från höjdarfilmen Göta Kanal 3! Exclusive preview! Jag känner mig så väldigt privilegierad.

Jag gjorde precis årets första snöboll här i mitt sovrumsfönster. Så stod jag där med snöbollen en stund och funderade lite på vad jag skulle göra med den. Jag tittade mig noga omkring på gården, sen kastade jag den lite för hårt in i fasaden på grannhuset, ungefär trettio centimeter från ett fönster (jag har aldrig varit en särskilt bra kastare). Det kändes väldigt bra! Det finns något speciellt härligt i ljudet av en hårt packad snöboll som träffar fasadputs, eller hur? Sånt som man glömmer när man blir "vuxen" antar jag.

Jag förstår mig inte på tjejer.

Nu har jag konstaterat det, jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte har bloggat alls idag och därmed förutsätta att jag spelar en större roll än vad jag rimligen gör i era liv, jag kör på istället. Så tillbaka till det: Jag anar att jag inte förstår mig på tjejer så särskilt bra.

Att säga det förutsätter att det finns en grundläggande skillnad mellan tjejer och killar, vilket jag ju inte tror på. Men jag tror på att det finns en faktisk skillnad, oavsett vad nu anledningen till den skillnaden kan vara (usch, det här blev mycket mer komplicerat än vad jag hade tänkt).
Hur som helst. Många, många gånger har jag blivit förvånad över reaktioner hos tjejer. När jag själv tycker mig ha varit charmören eller den bra kompisen eller den tröstande brorsan så visar det sig att det inte har varit så. Och de gånger jag tycker att jag gjort bort mig totalt, att jag varit tafatt och blyg och pinsam så kan man bli förvånad över någons plötsliga varma känslor...

Det är nära tillhands att utgå från att kvinnor är väldigt mycket mer komplicerade än vad män är. Eller, som så många män innan mig, att de är galna. Men så är det väl inte?

Poängen med det här var i alla fall inte att spekulera i hur det är med den saken, det kan vi ta en annan gång. Poängen var att på senare tid har det slagit mig ovanligt många gånger att jag inte har mycket till kontroll när det kommer till det, att umgås med kvinnor, att få dem att möjligen tycka om mig eller åtrå mig.
Jag vet att det finns killar som har den kontrollen, jag har den inte. Och det är ganska skönt att veta, för det betyder att jag blir överaskad varje gång. Och det är ganska härligt att bli överaskad.

Det var något jag funderade på idag mellan varven.

En annan grej: vad jobbigt det måste vara att heta Katja. Så fort någon ska skriva ”jävla” i ett sms så blir det ens namn. Inte så kul...

Avatar -4 dagar, så ser min tideräkning ut just nu. Jag är så väldigt, väldigt spänd på detta. Lite för mycket tror jag... I ett halvår har jag hållit mig borta från att gå att se något av allt det blaj som kommit ut på 3D-filmsfronten, jag har till och med sparat "Up" trots att jag var väldigt sugen, allt för att detta, Avatar, ska bi en uppenbarelse. Ett litet steg in i en biosalong för mig, ett stort kliv för filmkonsten. Hoppas jag.

Att jag kommer att bli besviken är väl ingen högoddsare men det struntar jag i, jag är fortfarande spänd.

Och ikväll går jag och ser en av de där filmerna som, i rak motsats till Avatar, inte syns, inte marknadsförs och göms bort på 18.30 visningen på Victoria. "Away we go", en film av en av världens absolut främsta regissörer, Sam Mendes, och med några av de bästa skådisarna som Amerikansk indie har att erbjuda. Man kan tycka att det är underligt att bara de som faktiskt letar hittar information om en sån film. Jag antar att det handlar om pengar och vad som någon kommit fram till är film som kommer att tjäna dem, och vad som inte är det. Eller så är det bara jag som har varit blind och inte upptäckt den. Eller så kanske den suger, vad vet jag? Jag tycker att den verkar härlig i alla fall.
Två väldigt olika trailers:

Måndag igen. Hela gänget samlat på nya kontoret för första gången och det är ju trevligt. I övrigt har jag velat visa klippet nedan för er hela helgen, det är kanske det vidrigaste jag har sett i hela mitt liv. Vi körde det här klippet i Schulman Show i fredags så jag har sett det några gånger nu.

Detta är alltså E.M.D. vilket är tre idolnissar som gör pop, är med i melodifestivalen och säljer sina julskivor på Ica. De har också bestämt sig för att tjäna lite pengar på hemlösa genom att ge en liten slant av all försäljning till stadsmissionen och sedan berätta det så fort de får en chans. Dessa tre gossar har då fått lära sig det som jag antar att de ser som grundläggande om hemlösas natur (de bor utomhus. de är smutsiga och luktar illa.) Därefter delar de med sig av sin nyfunna visdom i rikstäckande media:
Det räcker bra om man ser den första minuten...

Jan Guillou var återhållsam när han kritiserade detta i Schulman Show i fredags, själv tycker jag att det är vidrigt. Det är svårt att säga om det är någon annan som drar i trådarna, om detta bara är ett sätt att tjäna pengar på E.M.D. eller ett sätt att utnytta E.M.D. för att dra in lite pengar till Stadsmissionen, det är lite luddigt. Men att se de där pudrade smilfinkarna jämföra ett människoliv med en smutsig sedel är obehagligt och idiotiskt hur man än vrider och vänder på det.

Ikväll går deras dokumentär om hemlöshet på storkanalen TV8 klockan 21. Känslan är lite specialarbete-på-gymnasiet-film. Vill ni se en trailer/reklamfilm för CD-skivor?

Hade jag en TV med kanaler på så skulle jag sitta klistrad...

Uppdaterat: vet inte om klippet överst funkar riktigt. Här är en länk.

Här slutar vi alla förr eller senare. Dagens sanning. Det finns en påtaglig uppgivenhet över att vara på McDonalds på kungsgatan en lördagkväll. Här hamnar de som inte har mer kvar än att äta slaktavfall och sedan gå hem och lägga sig. Ganska många är de också... God natt på er.

Det blev lite av en mysfredag. Tacopaj och öl och spotify och såna saker som är alldeles lagom på en fredag. Alla här är så trötta så att samtalet stundvis dör och vi bara sitter här och jäser tillsammans. Men det är ganska mysigt. Inte deppigt. Inte trist... Kanske håller man på att bli alldeles för gammal. Det är den där känslan av att man ser fram emot sin säng, den känslan får mig att känna mig gammal. Sen är det lite påfrestande att hänga med de där två på bilden. De är alldeles för kära i varandra... De är ett sånt där par som gör alla andra glada och avundsjuka. Jag tycker så mycket om dem men jag förlorar den där intalade singelromantiken som jag har lagt mig till med när jag umgås med dem, då vill jag bara ha samma grej och gå hem och skeda...

Jaha mina vänner. Den här fredagen har ju varit extremt seg. Jag kan inte säga att något härligt fredagshumör har infunnit sig. Jag ser fram emot att åka hem och tvätta ikväll, så rolig tänker jag vara. Vad ska ni göra ikväll?

Jag är lite trött idag. Kan man säga. Har spenderat en timme i taxi med världens jobbigaste förare som varken ville sluta prata med mig eller hittade rätt... Och nu har jag installerat mig på vårt nya kontor vilket känns... Underligt. Jag kämpar just nu för att det första som jag gör här på min nya arbetsplats INTE ska bli att spy på handikapptoaletten, vi får väl se hur det går med det.

Calle fick för sig att blogga upp mitt nummer igår. Det var ju intressant. Jag fick ett helt gäng mer eller mindre konstiga sms natten igenom... Att jag skulle ha uppmanat Calle att göra detta, som någon antydde nedan, tycker jag känns lite konstigt. Jag skulle ändå inte klara av att åka hem till någon främmande tjej mitt i natten som jag har utbytt tre sms med och ligga... Hur mycket Calle än uppmanade mig till just det. Istället stod jag och dansade till skitdålig musik vid någon typ av bar på Sture Compagniet och skrek: ”snygg slips du har!” till alla som passerade. Vill jag minnas. Därav tröttheten idag.

Lite bilder:

Det började väldigt trevligt.

Och blev värre.

Vissa får: "en donation har gjorts i ditt namn till rädda barnen" i julklapp från företaget. Hard hat media tar hand om sina anställda. Iphone! JÄVLIGT gött! Nu kanske det blir kul att mobilblogga.

Bara jag kvar. Nu igen. Fast mer påtagligt den här gången, alla andra flyttade in på det nya kontoret och jag blev kvar, det är i alla fall lugnt och skönt. Och jag försöker ta en bild på mig själv och det tomma kontoret men det gick väl sådär... Ikväll ska vi ut allihopa som jobbar med det vi jobbar med. Jag är redan sen och jävlar vad jag ska leka martyr när jag kommer! "stackars Jesper som jobbar när alla andra på jobbet redan är ute och super..." När jag väl har gjort det så misstänker jag att jag kommer att bli ganska berusad... Ja. Så gör vi!