Metrobloggen

Min begåvade StorMatte har nu sett till att jag har en alldeles egen domänadress och en alldeles egen blogg, fri från reklam och annat lullull. Värst tycker jag all spelreklam är, den gillar jag inte alls. Det borde istället varit mer om märgben, köttbullar och korv.

Så nu är du välkommen till www.allan.nu

Vackert eller hur :-)

Stormatte säger att om hon orkar, ska hon föra över gamla texter, men hon vågar inget lova. Så därför får denna blogg vara kvar ett tag till.

Grrrrr, vilka idioter de där SSU-Stockholmarna är. Jag skulle vilja bita dem hårt i baken. Stormatte säger att man får inte bitas eller slåss, utan istället använda kraften i orden.

Jag tycker att det sjukt dumt man tycker det är skojigt att skämta om matförgiftning som kan leda till döden?

Är inte alla lika mycket värda, eller är man mindre värd om man har mer värden? Är jag mindre värd för att jag är så himla vacker och begåvad?
Så många frågor.

Aha men hur ska jag då komma fram i mediebruset och få skälla över hur dumma jag tycker de är, undrade jag. Det är väl inte lättare för mig än för dem, tvärtom vi taxar hörs sällan.
Stormatte som är den klokaste och vänligaste tvåbenta varelse jag vet, (möjligtvis Lillmatte och Mattemoster undantagna, eller i stil med), hade naturligtvis ett bra om än något förnedrande svar i mitt stolta taxtycke. -"Sätt på dig din vita fina tröja du hade på dig på FRA-demonstrationen och ställ dig och skäll utanför deras expeditionen."

Måste erkänna att jag är inte vidare förtjust i varken FRA eller de som uttalat sig från SSU Stockholm, men den där vita tröjan var inte rolig att ha på sig, där går på något sätt gränsen.

Hursomhelst, så sa min rara väna Stormatte, att hon tycker i alla fall som jag. Hmrf svarade jag henne, jag har minsann hört att de finns de som tycker att du är en "blåsosse och en högersosse".

Helt plötsligt stod det klart för mig, som en blixt från en klar himmel. Jag flämtade till, som om jag var törstig, började skaka så öronen fladdrade. Jag sa till Stormatte, "Älskade Stormatte om du vill kan jag proväta all din mat".

Jag morrar och skäller på dumheter och annan idioti.

Jag har varit ute och rest, min första riktiga resa. Både Stormatte och Lillmatte var med.

Vi har varit på en Road trip, vilket betyder att vi åkt en massa bil. Vi åkte på lördagen till Växjö. Där bor familjen E som Stormatte känt väldigt länge och Lillmatte har känt dem hela sitt liv. Mamma E är en av Stormattes bästa vänner. Mamma E säger att hon inte tycker om hundar, men jag tycker att hon var trevlig ändå.

Här sitter jag i Lillmattes knä och tittar ut på vägen. Stormatte kör jättebra och jag var aldrig rädd.

Däremot kunde jag ibland se lite skeptisk ut, men det handlade mer om att jag var kissnödig än om något annat.

Vi tog paus vid Brahehus. Stormatte hade gjort picnic mat och de åt och de åt. Sen blev det glass och då fick jag smaka på Lillmattes strut. Det är gott med glass.

När vi väl kom till Växjö så fick jag leka med Sita, hon liknar en av mina flickvänner från dagis, Stella och är ungefär lika busig. Kolla in mig, visst har jag en farlig min.

Nu var inte Stormatte så skicklig med kameran, eller om det kanske berodde på att jag och Sita var så väldigt snabba att det inte riktigt gick att få oss i fokus.

Jag fick ner Sita på rygg, trots att hon är en smula större än vad jag är. (Jag har gömt alla de bilder där jag ligger på rygg, för det känns lite pinsamt, jag är ändå en ganska tuff tax.)

Här kan ni se världens sötaste Lillmatte tillsammans världens vackraste tax. Den bilden blev väldigt lyckad.

Efter Växjö så åkte vi till Malmö och här sitter vi vid vattnet och myser en stund.

Från Malmö åkte vi till familjen G i Ystad, men därifrån hittade jag inga bilder mer än de som ligger på Stormattes mobilblogg där jag letar efter katterna.

För första gången i mitt liv åt jag kattmat, men deras torrfoder fick de alltbra behålla själva. Jag åt bara de köttigaste bitarna.

När vi sen lämnade Ystad för att ta oss till Kungälv, så passerade vi Båstad. Ett ganska trist ställe om jag får säga det själv. Inga hundar på stranden. Bahh varför inte, vi är renligare än de flesta människor.

Väl framme hos Mattemorbror, hans flickvän och den söta tiken så var jag ganska så trött, men jag orkade ändå leka en bra stund med Kassandra.

Alla människorna lämnade oss ensamma hemma, för att åka iväg någonstans. När mattarna kom hem igen blev jag så glad så jag visste inte till mig. Kassandra blev glad hon med och hoppade och skuttade precis som jag.

Hon fick sova i samma rum som jag på natten (tillsammans med Stormatte och Lillmatte).

Sista dagen var vi i Göteborg och jag fick sitta i bilen när mattarna gick för att shoppa. Det är bland det tråkigaste jag vet, att sitta själv i bilen. Nu stod bilen i ett garage, tack och lov är mattarna så pass begåvade att de inte ställde bilen ute i solen.

Sen åkte vi hem till Stockholm. Jag älskar Stockholm, det är ändå den bästa platsen på jorden.

Vill ni se fler bilder från Road trippen kan ni kolla in Stormattes mobilblogg.

Jag är ledig från dagis för Stormatte har semester. När det är semester ska man egentligen inte sitta framför datorn säger Stormatte och bär omkring på laptoppen mest hela tiden. Det är ofta så, mattar säger en sak och gör en annan.

Lillmatte skulle komma och hälsa på idag, men var är hon, inte hos mig iallafall.

Men häromdagen var Tammi här och vi försökte få till valpar, Tammis Stormatte säger att de försökt tidigare men att det inte blir några. Tänk vilka vackra valpar det skulle kunna bli, så tänkte jag och försökte om och om igen.

Det är ganska så mycket valpar nuförtiden. I lördags träffade jag Harley, en blandrasvalp. Väldigt söt, men när han försökte tigga godiset av Stormatte, då åkte han på en rejäl utskällning. Sen höll han sig borta en stund och jag fick lite lugn och ro.

Igår kom SirrePirre på besök, vi är inte längre kompisar. Egentligen vet jag inte vad som hände, men nu morrar vi åt varandra och reser ragg. Våra Stormattar vågar inte låta oss göra upp om vem som är störst och vackrast.

Själv tycker jag att jag är riktigt stilig. Lite trist bara med mitt nya sele, jag kan inte krypa ur det :(

Nu hoppas jag att vi snart ska gå och bada, det är roligt. Jag har bara rymt två gånger i sommar och då sprang jag raskt ner till bryggan.

Det är inte ofta jag får gosa med Lillmatte, alldeles för sällan enligt min mening. Jag älskar verkligen Lillmatte, med hull och hår. Fast det är mer hår än hull, tycker jag. Stormatte borde ge oss båda mer mat, inte bara mer utan även oftare, hela tiden faktiskt. Helst korv och köttbullar, det gillar även Lillmatte, bara hon får spruta på sin ketchup ovanpå. Lillmatte äter det mesta med ketchup.

Imorse tog jag sats och hoppade upp i Stormattes säng, (säg det inte till någon, men Lillmatte som snart blir 20 kom och la sig Stormattes säng och fortsatte att sova) för att pussa på Lillmatte. Blev lite trött och bestämde mig för att bara vara riktigt nära.

Och vad hände då, jo jag fick följa med till hennes urbota trista jobb. Ingen Stellan å ingen Edith.

Inte blir det någon bild heller, för det skulle bli alldeles för tråkig sådan. Ligger och väntar på att vi ska ge oss iväg till landet.

Stormatte fick ju mig att följa med på demonstrationen mot FRA-lagen. Eftersom jag är motståndare till den lagen så följde jag naturligtvis med och som den snällaste och ödmjukaste tax jag är, så satte jag på mig en vit tröja.

Fick faktiskt en hel del uppmärksamhet, jag menar, vanligtvis får jag det, men nu fick jag ännu mer.

Nikke hänvisar till min blogg, grabben på Uppstuds har en bild på mig, en liten minintervju på idg.se som ifrågasatte min tatuering i örat, men jag sa som det va, jag älskar min Stor- och Lillmatte och vill, om jag kommer bort, komma tillbaka igen.

Meidi lämnade den raraste och sötaste kommentaren jag läst på länge (har fått en del som gör att jag rodnar).

Sen är jag dessutom omnämnd av Marita partisekreteraren, i hennes dagbok. 

Nu är snart helgen över och till er som hade hoppats få se en nytagen bild på mig med en krans på huvudet, får hålla tillgodo med den bilden som togs för två år sen. 

Jag är lika vacker nu som då.

Stormatte är inte så mycket för de traditionella midsommaraftonslekarna som jag är. Jag tycker nämligen väldigt mycket om traditioner. Det gör hon också säger hon och menar då snarare snapsen än kryddosten.

I år fick lilla Selma 13 veckor och jag se till att det blev ett riktigt firande. Förutom dragskampleken så fick jag utstå bita öronen leken och andra liknande lekar av Selma. Men men... hon är ju bara en valp och dessutom en söt sådan så jag stod tappert ut hela dagen och kvällen.

Säger bara det, trots att jag lät mig förnedras för sakens skull, så hjälpte det inte.

Återremittering och så ett nytt förslag några timmar senare. Nä, det verkar inte riktigt klokt, ska det vara demokrati?

Hemma hos oss är det förvisso inte mycket till demokrati, jag har aldrig fått rösta på vilken mat jag vill ha utan får det trista torrfodret. Jag vill ha korv och köttbullar till vardags och oxfile till fest.

Men just nu vill jag kunna skicka e-post till mina kompisar utan att riskera att någon ska läsa mina hemliga tax tankar.

Uppdaterat: Nu har äntligen Stormatte som är ganska så seg, skrivit om beslutet.

På stormattes och mina promenader brukar vi möta en del grannar. Vissa är trevligare än andra och här nedan ser ni favoriterna. Vi bor inte i samma hus, men i samma område.

Mina vänner heter Cesar och Svea och är riktigt trevliga även om Svea brukar bli lite arg när jag vill pussa på henne.

Vid ett annat tillfälle träffade jag bara Cesar och vi hade jätteskoj.

Jag tror minsann de har skrivit lite tokigt på affischen, de tappade bort "tax".

Men jag kan leva med det, som den otroligt ödmjuka tigertax jag är. Jag följer ändå med Stormatte imorgon.

Det är ok att hon klär sig i vitt, bara hon inte får för sig att sätta på mig någon av Lillmattes vita småbarnskläder, då stannar jag hemma, eller så får jag ställa mig bredvid Chilis Storhusse han äger inga vita kläder, vad jag vet.

Själv föredrar jag en höna i mitt gap. Eftersom det verkar vara svårt att få, så får jag nöja mig med en fjäder på nosen.

Stormatte tycker att jag är världens vackraste, men jag måste säga att hon är inget vidare på att arrangera bilder. Grässtrået gör inte bilden speciellt mycket mer spännande, än om det inte varit med, jag tycker det stör bilden på mig. Stormatte säger att det ger liv i bilden. Som vanligt så saknar hon inte bara smak, utan även ett visst mått av vett och sans.

Så har jag varit lite spänd på vem det är som skulle bli chef för Palmecentret. Stormatte har minsann varit med i olika internationella projekt, så man kan faktiskt utan åthävor säga, sådan tax sådan stormatte.

Nu har de då äntligen bestämt sig för att utse den väldigt trevlige Jens Orback som generalsekreterare. De hade inte kunnat göra ett bättre val.

Nedan ser ni oss tillsammans, naturligtvis är det som vanligt att det mest är fokus på mig, men Jens ser glad ut ändå. Han är för det mesta glad säger Stormatte.

Stormatte tycker också det är ett bra val, dessutom så gillar hon hans mamma Katja väldigt mycket.

Stormatte tycker inte att nationaldagen är så mycket att fira, mer än att hon är ledig och får vara på landet. Jag tycker om att vara på landet, men måste säga att just denna morgon var mer trist än vanligt. Stormatte sov och sov och sov. Trots att jag hoppade upp i sängen och pussade på henne allt vad jag kunde, så vände hon sig bara om och fortsatte och sova.

I vanliga fall brukar hon vakna hur tidigt som helst och jaga igång mig, men inte idag.

Tillslut så fick hon lite fart och vi kom ut på promenad (fast först fick jag mat, bland annat korv som hon doppat i vitlöksgranulat, håller fästingarna borta, men det smakar *brrrr*).

Vi gick ner till bryggan och jag badade som vanligt. Stormatte höll på att få hjärtstillestånd då jag simmade under bryggan och kom fram på andra sidan.

Hon hann inte få fram kameran förrens jag var uppe på bryggan igen.

Jag har lärt mig att koka vatten. Det är när man bubblar ut luft med nosen då man är under vattnet. Måste säga att jag är verkligen en fantastisk tigertax.

Stormatte har varit bortrest ett par dagar och då har jag fått vara hos min vän KorvGrannen. Jag smygläste ett mejl till Stormatte, där han skrev att jag inte kommer att ha det som "hemma...." och att hon skulle prata med mig om det. 

Eftersom jag inte tycker att någon ska behöva vara orolig, så skrev jag följande till honom.

Här är mitt brev till min KorvGranne.

"Nu har jag haft samtal med Stormatte. Hon verkar förstå att jag tycker
det är ok att inte ha det som hemma, utan annorlunda, nu när vi nu ska
ta hand om varandra.
Jag har talat om för henne att bara för att det är annorlunda, behöver
det inte betyda sämre.

Korv t ex, hur mycket korv brukar jag få av stormatte tror du, nästan
aldrig, bara köttbullar. Annorlunda men bägge sakerna är mer än helt
ok.

Jag tycker tom att annorlunda kan vara bra, mer korv och mer lek.
Stormatte leker ju nästan aldrig med mig. Jag har tröstat henne med
att jag kommer att ha jätteroligt hos dig.

Stormatte oroar sig lite för mina stjärnstatusmanéer, men jag lugnar
henne med att jag kommer att vara snäll och göra som du säger och att
du, om jag glömmer bort mig (och hoppar upp i säng och soffa eller
kissar i din trädgård) snällt kommer att påminna mig om att det inte
är tillåtet.

Det ska bli skönt att slippa alla dessa slippriga tjejer som bara vill
att man ska sitta i deras knä och gosa hela tiden. Nä, lite längre
avstånd och så kan vi fjärrstyra varandra, det blir toppen. Jag är
övertygad om att vi grabbar kommer ha kul ihop :)

Syns på onsdag morgon (eller kanske på tisdag kväll, om Stormatte och
jag tittar över med min packning redan då, suck, det är lika bra att
hon får packa det hon tror jag behöver, då håller hon sig lugn)."

--------

Jag kan berätta nu såhär efteråt att det gick bra, så bra att min älskade Stormatte surnade till när jag sprang mot KorvGrannens dörr istället för till vår. Men hon behöver inte oroa sig, mina båda Mattar är de bästa Mattar i hela världen och lite slipprigt knämysande är inte så dumt det heller (fast korv är ändå korv).

Visst är det kul att vara på sjön, men min stormatte är tyvärr alltför stirrig. Hon oroar sig hela tiden att jag ska trilla överbord och sugas in i propellern. Det är lugnare med segelbåt säger hon. Det är enklare med segelbåt, den far inte hysteriskt runt på samma sätt som en motorbåt.

Men det går fortare med en motorbåt, så stormatte som fått fartighetsvansinne sen hon fick körkort tycker numer egentligen att det är roligare när det går undan. Stormatte kan navigera, i år har hon haft förarbevis i 32 år, det ni, det säger en hel del om hur gammal hon är.

Trots att jag tycker stormatte är en trygghetsnarkoman, så trivs jag ganska så bra med att hon bryr sig så mycket om mig.

Stormatte går på kurs och jag följer med. De flesta hundkännare säger att det sällan är vi hundar som är problemet, utan våra stirriga och nervösa mattar och hussar.

Stormatte är egentligen inte speciellt stirrig, möjligtvis är hon en smula nervös över hur hon klarar kursen.

Det hon ska lära sig är bland annat "skvaller". Hon ska titta på mig och jag ska titta på hunden, människan eller vad det nu är vi möter och sen ska hon titta på mig ännu lite till för att tillslut fiska upp en köttbulle och ge till mig då jag har tittat på henne.

Låter det rörigt? Inte alls, det handlar egentligen bara om antalet köttbullar hon har i fickan och hur mycket hon tittar på mig.

Idag har hon även lärt sig att lämna mig sittandes för att knalla runt med en köttbulle i handen som jag sen får äta upp när hon kommer tillbaka till mig.

På bilden sitter jag och väntar på köttbullen.

Till nästa vecka ska hon ha lärt sig en konst. Mitt förslag är att hon ska jonglera med alla köttbullarna som finns i ett paket och sen kan jag förstärka det hela med att hoppa runt och äta upp dem.

Hon skulle kunna lära sig "skall" men vem vill ha en stormatte som i tid och otid skäller, det är ingen bra idé även om tanken är god.

Det är bara en gång kvar, sen är kursen slut och inte är jag så ledsen för det, bara Stormattes köttbulleinlärning inte bleknar bort.

På första maj så demonstrerar jag, det har jag gjort varje år i hela mitt liv. Stormatte säger att det är viktigt att visa att man har hjärtat till vänster. Min älskade Lillmatte tycker också det är viktigt att demonstrera, även hon har gjort det varje år i hela sitt liv. Undrar om Stormatte har hört talas om indoktrinering, för det är vad jag känner mig ibland, indoktrinerad. Tack och lov slapp jag att bära plakat eller ännu värre tänk om de hade satt på mig en röd scarves *brrrr*

Säga vad man vill, men ibland undrar jag om det inte är så att en del människor saknar respekt för oss taxar. Stormatte skrattade så hon kiknade när hon fick se den här filmen. Åh andra sidan har jag nog aldrig tyckt att hon har någon vidare humor.

Min älskade stormatte har jag varit ute och gått med idag. Hon blir så glad när solen skiner och då blir jag också glad. Vi gick upp till toppen på Hammarbybacken och kollade på den vackra utsikten. Stormatte fick även glädjen att se mig.

Jag hörde när lillmatte berättade för mattemoster, att hennes (lillmattes) vänner tycker att stormatte är en smula skruvad. Det hade tydligen något med att göra att det inte är så vanligt med mammor som har en så underbar, vacker och begåvad tax som jag och som klarar av att ha en alldeles egen blogg.

Mattemoster är också begåvad och hon är dessutom den snällaste jag vet, (förutom min älskade stormatte). Jag får väldigt många frolics när jag är där hemma och så pussar och klappar hon mig jättemycket.

Min allra käraste stormatte har en alldeles egen blogg. Tyvärr har hon varit dålig på sistone att skriva några inlägg. Nu har hon dock piffat till den och faktiskt helt gjort om utseendet.

Det bästa är att man kan själv välja vilken bakgrund man vill ha. Jag kan rekommendera en av dem, en enastående vacker bakgrund. Faktiskt den vackraste bakgrund jag någonsin sett. Jag tycker stormatte är väldigt konstnärligt lagd.

Kolla in hennes blogg och kolla in den tjusigaste av alla tjusiga bakgrunder.

Jag vet att min stormatte tycker rubriken är sann och riktigt, men hon har inte riktigt koll på läget. Jag ser ut som en tönt i detta svarta goretax fodral. Att hon dessutom lyckades med konststycket att få reflexen på ovansidan gör inte saken bättre. Vad tror hon egentligen, att någon helikopter ska leta efter mig och lysa med strålkastare eller. Möjligtvis är den stora fördelen att jag duscha varje gång vi kommer hem och det varit dåligt väder.

Vad ska jag ta mig till, känner mig urdum och speciellt jobbigt är det med alla som ler fånigt mot mig. En tigertax i töntfodral *brrrrr*.

Bland det tristaste jag vet, är när stormatte och lillmatte snurrar fast mitt koppel och sen går ifrån mig. Oftast händer det utanför vår närbutik. Stormatte säger att det är ett bra ställe för hon kan hålla koll på mig genom fönsterrutan.

På bilden nedan blev jag fastbunden i ett bord på centralen. Så trist så klockorna stannar. Det var stormattes brorsdotter som skulle åka med en buss till Skåne som skulle ha hamburgare på Burger King. Det konstiga är att hon är vegetarian och hur gott är det egentligen.

Förra året var ett dåligt fotoår för stormatte, hon hade ingen bild på mig tagen i januari. Nu har hon skärpt till sig och tom lagt in en bild på mig och lillmatte på sin egen blogg.
Hon säger att lillmatte och jag är sötast när vi sover, men jag är faktiskt vaken. Lillmatte är mer svårväckt, men inte omöjlig. I alla fall inte då jag dricker vatten och sen hoppar upp och dreglar över henne *he he*. Stormatte menar att det är min likhet med stormorfar som jag har namn efter, han brukade hämta ett glas iskallt vatten och hälla över stormatte för att hon skulle vakna.
Stormorfar var fotograf, här är en bild jag hittade på nätet när jag googlade på hans namn, han har tagit så många fina fotografier.

Jag älskar snö, alla dofter blir liksom mycket mer sniffbara. Igårkväll lekte jag med en liten cockerspanielvalp och vi sprang runt runt. Det bästa jag vet är när stormatte släpper mig lös och ledig. Ibland går hon väldigt fort precis när jag vill lukta riktigt länge och ordentligt. Det som är bra när jag inte har koppel på mig, är att jag kan sträcka ut hela min korvliknande kropp i galopp så att jag hinner ifatt henne. Egentligen måste jag vara kopplad säger stormatte, men när vi är ute väldigt sent, då får jag springa lite lös. Jag är ganska så lydig om jag vet att hon har Frolic i fickan, men det är ändå svårare att vara lydig när det är snö då jag blir yrslig av alla dofter, men jag skulle aldrig springa min väg, åtminstone inte så länge jag inte sniffar rådjursdofter, mot det biter inte all Frolic i hela världen.