Metrobloggen

DO

Kategori: Shopping (inredning)
Adress: 47 Beak Street, W1F 9SE
Hemsida här

Den här lilla pryl- och inredningsbutiken i Soho säljer fin-fina saker för hemmet.

En trappa ned hittar du matbord, stolar och lite lampor...

.... blandat med kul porslin...

... och klädhängare.

En trappa upp säljs det bland annat klockor, wall stickers, blomkrukor, kuddar och diverse småprylar. Bra för alla er som letar presenter.

Affären säljer även bra design- och inredningsböcker...

.... och udda speglar.

Hej alla bloggläsare!
Jag har precis kommit hem efter en veckas semester i Egypten så därför har det varit lite ont om Londontips här i bloggen den senaste veckan men nu ska det bli ändring på det.
Dessutom blev det något knas med mina inlägg när jag var borta. Som ni kanske märkte så kom nummer 2 på listan "fem saker som förbryllar" inte upp på bloggen förrän i söndags. Ja ja, så blir det ibland..

Egentligen har ju Egypten inte så mycket med London att göra men ni får i alla fall se lite bilder från var semester och så blir det back to business med londontips i morgon igen.

Den här unge mannen lärde sig att gå.

Vädret var lite av en besvikelse. Det blåste rätt mycket...

...men vi var glada i alla fall..

Hotellet var flott med utsikt över både havet och bergen.

På kvällarna när Samuel sov drack vi egyptisk öl. Smakade helt okej.

Vi åkte in till den närmsta staden, Dahab en dag och åt lunch. Två tredjedelar av familjen fick matförgiftning. Inte Samuel.

Vattenpipor såldes lite varstans.

Jag red en massa vilket var superkul. Kanske inte världens säkraste, ingen hjälm, försäkring eller anordnad tur utan bara två hästar och en rätt ung kille på stranden jag började prata med. 
Hashim (tror jag att det stavas) visade sig vara helt otrolig på att rida. Han kom från en riktig hästfamilj där man lär sig rida innan man lär sig gå. Han kunde plocka upp saker från marken från hästryggen i full galopp, hade ett eget stall med fyra hästar och en kamel och hjälpte sin pappa med att rida in unghästar. 

Vi red uppför trappor (inget skämt) och andra gången jag red med Hashim hade vi galopptävling på stranden och det här var något av det häftigaste jag gjort. Jag blir fortfarande helt glad nar jag tänker på upplevelsen. Jag behöver nog inte tillägga att det var helt omöjligt att vinna över Hashim och hans häst Caramella men det gjorde inget, jag hade så himla kul och alla vindsurfarna fick något utöver det vanliga att titta på.

Jag fick även se Hashims stall på vägen hem, blev introducerad till hans vänner och blev bjuden på te innan vi sa hej då. Både jag och Hashim var överens om att det är något magiskt med hästar, de är de vackraste djuren som finns och när jag frågade Hashim om han trodde att han skulle rida hela sitt liv svarade han utan eftertanke "of course, I would not be happy if i couldn't."

Nr 2 - Alla dessa mackor!

Visst, det är gott med en sandwich någon gång då och då men efter alla dessa jobbmöten med bara mackor och chips (don’t get me started on this one!) undrar jag ibland om engelsmännen vet att det finns annat att äta till lunch.

Här får ni se några bilder från min tunnelbanestation Clapham North. Fastän tunnelbanan är en av de saker jag gillar minst med London finns det ändå vissa possitiva saker.

Nr 1 - De spelar ibland klassisk musik i vänthallen där man kommer in. 

Nr 2 - Fina blomlådor i fönstren. Ja ni ser ju själva.

Nr 3 - Varje dag skriver personalen ett litet tankvärt citat "Thought of the day" på whiteboardtavlan på väggen. Vissa citat är bättre än andra men det är ändå kul att stanna och se vad de skrivit för dagen. 
Dessutom fick jag reda på att det är personalen själva som påkostat tavlan. De hade tydligen en annan tavla innan de använde sig utav men så kunde de inte fortsätta skriva på den av någon anledning. Då var det en massa resenärer som frågade vart tavlan tagit vägen och eftersom personalen också uppskattade citaten gick tillslut stationsvärden för Clapham North ut och köpte en ny.

Nr 5 - Hierarki.

England är mycket mer hierarkiskt än Sverige och det här märker man främst i arbetslivet. På mitt allra första jobb, som var ett konservativt ställe, var det petnoga med gruppemails. Man var alltid tvungen att börja med chefen i adressrutan följt av nästa person i rang. Eftersom jag var nyutexaminerad hamnade jag alltid sist på emaillistan men det gjorde mig detsamma. Tio månader senare bytte jag jobb och min nya arbetsplats var mycket mera relaxed och man behövde inte oroa sig över emailadresserna men titlar är det fortfarande rätt viktigt med.

Buisiness cards "Another Bloomin Designer" designade av Jamie Wieck.

Nr 4 - Vänstertrafiken

Jag har haft körkort i nästan 10 år men jag kan fortfarande inte köra bil i London. Jag försöker automatiskt styra till höger då jag får möte - aj aj aj. Dock har jag blivit mycket bättre på att gå över gatan men det tog lång tid innan jag lärde mig åt vilket håll man ska titta. Vissa saker sitter hårt inpräntade sedan barnsben men nu har jag i stället samma problem hemma i Sverige när jag ska korsa gatan.

Nr 3 - Powershower

När jag först flyttade till London och jag och min pojkvän (numera man) letade lägenhet förbryllade lägenhetsannonserna mig. Vissa lägenheter hade en power shower stod det. Jag fattade ingenting och var såklart tvungen att fråga Michael. Vi hade en konversation i stil med denna:

Me: What is a powe shower?
Michael: A shower that works.
Me: So there are houses with showers that don’t work?
Michael: Oh yes.
Me: So we can’t just assume that because a flat has a shower we can use it?
Michael: Oh no! You can’t assume anything.

Eftersom de flesta husen här i London är mer än hundra år gamla är rör och ledningar inte i bästa skick. En power shower är en dusch som ska ha ett högre tryck än en vanlig dusch och oftast sitter det en liten dosa i badrummet som ska reglera det här på något finurligt sätt. Lägenheten vi bor i nu har en vanlig dusch och den fungerar helt ok. Kanske inte lika bra som hemma i Sverige men man blir blöt och det är ju hela poängen.

Fastän jag har bott här rätt länge nu finns det fortfarande vissa saker med England som förbryllar mig:

Nr 1 - Vad gör tvättmaskinen i köket?

Jag föredrar den svenska varianten där de lydigt håller sig i badrummet. Jag gillar inte att bli överröstad vid middagsbordet av min aktiva smutstvätt.

Det här är en av mina favoritbyggnader i Soho. Vet inte vad den används till, kontor skulle jag gissa, men jag tycker det är väldigt fint med allt det där mintgröna kaklet.
Byggnaden finns i korsningen  Beak Street/ Lexington Street / Great Pulteney Street och jag kan ju även passa på att berätta att Beak Street är en av mina favoritgator i Soho. 
Den här gatan känns riktigt Londonaktig med trevliga små barer (bland annat Alphabet bar) vägg i vägg med asiatiska matvaruaffärer, inredningsbutiker (spana in DO), traditionella pubar, trendiga klädbutiker och så någon skum bokaffär som även har "adults movies" i källaren (vissa delar av Soho är fortfarande lite av ett red light district).

Om man tittar noga kan man se att huset byggdes 1905. Alltså bara barnet med Londonmått mätt.

Happy Australia Day!
Ja just det, idag är det "Australia Day" och eftersom London är fullt av australiensare firas det rejält på vissa platser runt om i staden.
Om du känner för en blöt afton med Fosters öl och dans på borden ska du bege dig till någon av de australiensiska "The Walkabout" pubarna. Egentligen en kedja jag i vanliga fall inte besöker men dagen till ära tänker jag rekommendera den i alla fall.
"The Walkabout" är en av de där billiga pubarna med mycket studentkänsla, (lite som en blandning av en studentnation och en sportbar med boomeranger uppsatta här och där) och jag skulle vilja påstå att det är flera saker som influerar hur mycket du uppskattar stället, vilka du går dit med, vad du förväntar dig samt förmodligen hur mycket alkohol du har konsumerat.
(Låter jag negativ nu? Det var inte riktigt meningen. Jag har själv haft toppenkvällar på The Walkabout tidigare men jag tror jag försöker säga att förvänta dig inte en lugn kväll med tända stearinljus)
The Walkabout finns på flera ställen runt om i London, bla i Islington i norra London, i Shepherd’s Bush i västra London och en i Covent Garden.
Spana in hemsidan för mer info.

Ed’s Easy Diner

Kategori: Mat och dryck
Adress: Old Compton Street, W1D 5NG
Hemsida här

Om du är sugen på hamburgare a la amerikanskt vis ska du bege dig till Ed’s Diner i Soho. 
Den 50-tals inspirerade inredningen med jukeboxar på bardisken, röda snurrstolar och neonrör gör det här lilla stället till en frisk fläkt bland alla andra tråkiga hamburgerrestauranger som har poppat upp som svampar de senaste åren (The Ultimate Burger, Fine Burger Co, Hamburger Union, Gourmet Burger Kitchen, etc. Jag säger inte att alla är dåliga men lite variation tack!).

Ed’s Diner serverar saftiga hamburgare, stora lökringar och så icke att förglömma helt otroligt goda milkshakes gjorda på italiensk glass. Om du gillar milkshake med chokladsmak - beställ en smaksatt med Oriokakor. Super!

Man kan antingen sitta vid bardisken (och betrakta kocken som steker hamburgare) eller vid ett av de små borden på sidan. Det finns även ett fåtal bord ute på trottoaren om du vill ta del av Soho’s folkliv.

Ed’s Easy Diner har expanderat efter succen i Soho och den lilla kedjan består numera av tre restauranger. Förutom i Soho finns Ed’s Easy Diner på Rupert Street nära Picadilly Circus och en i shoppingcentret Bluewater. Spana in hemsidan för mer information.

The Prince Regent

Kategori: Mat och Dryck
Adress: 71 Marylebone High Street, W1U 5JN
Hemsida här

Bra pubar finns det massvis av i London och det är såklart omöjligt att skriva om alla men jag tänker i alla fall rekommendera en jag tycker är väldigt bra, The Prince Regent som ligger i Marylebone.

Menyn innehåller en något modernare variation av traditionell pubmat och här hittar du bla steak and chips, risotto, fish n’ chips och diverse olika sallader. Dryckesutbudet är också av högsta kvalitet, här kan man utöver det vanliga (vin, lager och coctails ni vet) beställa engelsk cider, veteöl, fruktöl, och traditionell ale.

Inredningen är som en blandning av gammal traditionell pub och ett modernare gastro ställe. Här minglar omaka stolar och nedsuttna soffor med stora kristallkronor och speglar i massiva guldramar.

Det här vattenhålet är ett populärt ställe, speciellt runt lunchtid på helger, och jag skulle därför vilja tillägga att det tyvärr inte går att boka bord så man får helt enkelt hoppas på att hitta ett ledigt. Var beredd på att man ibland kan få vänta ett tag men om du inte har brottom (eller är vrålhungrig) går det såklart bra att hänga i baren.

A/wear

Hemsida här

Det rätt sa nya web-baserade företaget A/wear har på senaste tiden fått en hel del uppmärksamhet i diverse fashionmagazines, bla The Sunday Times Style, Grazia och Look. Priserna är humana och kläderna, ja låt oss ta en titt så får ni själva avgöra...

£25

£16

£25

£20

Om du precis som jag gillar randiga tröjor, guldknappar, sailor inspiration och blåa koftor med ankare ska du spana in deras "Riviera Retro" collektion som du hittar här.

£20

£16

£25

£30

£25

£20

Soho idag klockan 10.00

Utanför Charing Cross Station idag klockan 13.00

Såhär i början på det nya året gör gymmen allt de kan för att locka kunder.
Vissa är mer envisa än andra.
Jag är inte helt hundra på att den här marknadsföringskampanjen för Gym Box var sådär jättelyckad, folk verkade mest ta omvägar för att slippa gå förbi gubben med de stora boxhandskarna.

Och här har ni en till annorlunda reklamkampanj (från Fitness First), dock ej i London utan i Amsterdam.

Så här blev resultatet. Receptet hittar ni här, fast jag gjorde min kaka med äpple och kanel i stället for rabarber.

Nu måste jag dela med mig av något flott jag hittat på internet.
Det är handsydda kuddar gjorda av Emily Peacock som finns att köpa genom hennes hemsida, Emily Peacock Tapestry.
Nu efter sex år i London behärskar jag det engelska språket rätt bra men här blev även jag fundersam. Vad betyder Tapestry egentligen?
Jo, den svenska översättningen är bonad, vävd tapet eller gobeläng. Kanske inte ett ord man använder dagligen men nu vet ni i alla fall.

Emily Peacock har specialiserat sig på hantverk med traditionellt korsstygn fast i en ny modern tappning. Vad jag gillar speciellt mycket med hennes design är att den passar in både i typiskt engelska traditionella miljöer, som exempelvis små cottages på landet, eller i stilrena moderna lägenheter.
Jag har blivit helt kär i Kiss och Hug kuddarna.

Fina eller hur?

Nu ska ni få titta på något spännande. Min chef på jobbet har precis köpt ett hus. Men inte vilket hus som helst. Det här huset är ett före detta pumphus från 1950-talet som är i behov av lite tender love and care kan man väl säga...

Huset från utsidan

Den stora pumphallen

Sa här ser det ut på nedervåningen

Gamla mätinstrument

Det här måste nog ha varit kontoret skulle jag gissa. 
 
 
Visst är det häftigt?
Som ni ser på bilderna finns alla gamla mätinstrument och maskiner kvar i byggnaden, precis som om de som arbetade där en gång i tiden bara stängde dörren och gick hem för att aldrig mer komma tillbaka. Byggnaden som ligger i en liten by i West Sussex har stått tom i ett flertal år men nu har den alltså fått en ny ägare.
 
Och så här är det tänkt att huset ska se ut när det är färdigrenoverat:

Huset är hela 600 kvadratmeter stort och har två stycken 80 meter djupa borrhål i mitten. Hålen kommer inte täppas igen utan tanken är att huset ska renoveras på ett miljömedvetet sätt, det blir bland annat grönt tak med solfångare, och hålen ska förse huset med värme.
Renoveringsarbetet har precis startat och huset kommer förmodligen vara med i ett av BBC’s tv-program som handlar om att just renovera gamla hus. Jag håller er upprättade om hur det går!

Jag, Jamie och Fred

Så här kul har vi haft det på jobbet idag.
Marina fick sin nya polaroidkamera (hur old-school är inte det?) levererad till kontoret och vi var såklart tvugna att testa den.

Ååååh nej. Nu är det definitivt. Min kära simhall här i Clapham där jag bor (som jag skrivit om i ett tidigare inlägg här) stänger nu på fredag. För alltid.
Kommungubbarna vill få in sina pengar och projektet har blivit subventionerat för att kunna starta trots finanskrisen. Vad allmänheten tycker verkar ingen bry sig om.  Om allt går enligt planerna ska den nya, mycket mindre, simhallen öppna någon gång i slutet av 2012.

Igår morse var jag i den gamla simhallen och simmade för sista gången. Jag tog tid på mig att saga hej då. Hej då skåp nummer 88. Hej då hårtorkarna. Hej då favoritduschen.
Hej då Celia.
"Vi ses om två år" sa hon och hoppade in i sin silverfärgade Golf.
Jag promenerade hem i snöslasket.

Kew Gardens

Hemsida här

Jag fyllde år för ett par veckor sedan och (nästan) hela tjocka släkten begav sig iväg på en dagsutflykt till Kew Gardens för att fira min födelsedag. Vi tittade på palmer, köttätande växter, otroligt stora näckrosor, sylvassa kaktusar, färgsprakande orkideer och konstiga fiskar som såg ut som sjögräs.

Egentligen skulle man kunna gå omkring här en hel dag, det finns otroligt mycket att titta på, men eftersom vi inte hade så mycket tid fokuserade vi på de två viktorianska växthusen och trädtoppspromenaden. Fastän det var vinter och kallt när vi var där finns det ända en massa att se och göra och inne i växthusen är det tropiskt klimat året om, dessutom är det mindre turister att trängas med så här års och inga köer.

Temperate House.

The Palm House

Den här lilla krabbaten hoppade fram och Samuel fick en ny vän.

Växthusen har som två våningar sa man kan gå här uppe och titta ner.

Kew Gardens är som en blandning av en stor park och en botanisk trädgård och vad jag särskilt gillar med den här gröna oasen är att det inte finns några bågformade kedjor, vita trästaket eller "beträd ej gräset" skyltar, här får man nämligen röra sig fritt bland växtligheten. Det är dessutom tillåtet att ta med sig egen picknickkorg, vin och filt så det är bara till att leta upp sin favoritglänta och kalaset kan börja. Fast picknick är nog mer av en sommaraktivitet får jag medge.

Kew Gardens var från början drottning Augustas privata trädgård som anlades 1759.  De viktorianska växthusen som är bland de största i världen, byggdes 1844 samt 1859 och hela den här parken finns nu med på UNESCO’s världsarvslista.
Vad jag också gillar med Kew Gardens är att det ständigt händer nya saker (det är så man får turisterna att återvända) samtidigt som de bevarar ett unikt kulturarv, på sommaren anordnas det konstutställningar och evenemang, den spektakulära trädtoppspromenaden öppnade förra sommaren och 2006 invigdes en ny bro (Sackler Crossing) som vann pris för sin fina arkitektur och ingengörskonst.
För er som inte orkar gå runt hela parken finns det ett litet tåg man kan åka med, då får man även en guidning, och så finns det flera olika restauranger och cafe’n utspridda lite varstans.

Min svärfar, Michael och Samuel. Och min handväska.

Trädtoppspromenaden.

Jag och Samuel. En himla bra födelsedag!

Nu har jag fått nog av det här. Jag är trött på att ständigt gå omkring och frysa. Trött på fårskinnstofflorna, de noppiga lammulskoftorna, dubbla raggsockor och ibland mössa. Inomhus. 
Vadå det är väl inte så kallt där i England? Bara runt nollstrecket. Eller på sin höjd någon minusgrad tänker du. Jo det stämmer. Kanske inte så kallt jämfört med Sverige. Men ni har i alla fall riktiga hus med tvåglasfönster, moderna element med termostat och obegränsat med varmvatten, en lyx som inte finns här (eller i alla fall inte där vi bor).
Men det finns vissa positiva saker i allt detta snöslask. Det är nästan inget folk i affärerna om man vill shoppa på rean!Och vad handlade jag måtro? En varm kofta såklart, från min nya favoritaffär Anthropologie som är rätt nyöppnad här i London. Finns på Regent’s Street för er som är intresserade. Skriver nog lite mer om dem i framtiden, spana in hemsidan så länge om ni är nyfikna.

Nyårsfirandet här i London brukar inte direkt skilja sig från firandet hemma i Sverige. Vi spenderade kvällen hos min vän Kate, drack en massa champage, skålade in tolvslaget, tittade på grannarnas fyrverkerier, lekte fåniga lekar och åt jättegod mat. Ungefär så här såg det ut:

Min vän Kate bor i ett jättefint litet hus en bit utanför London.

Jag var nyårsfin i rosa glasögon.

Kate hade lagat middag. Och köpt svensk ost från Ikea bara för min skull, så himla gulligt!

Lite senare kom Rob förbi.

Vi hade ett DJ-battle. Jag vann!

Och i morse efter en rejäl frukost bestående av starkt kaffe, toast och scrambled eggs hjälptes vi alla åt att städa. Samuel var mest effektiv.