Metrobloggen

Hej alla ni som laser bloggen!

Som ni har markt sa har det blivit langre och langre mellan inlaggen har i bloggen och de senaste dagarna har jag insett att jag helt enkelt inte har tillrackligt med tid for att fortsatta med skrivandet och fotograferandet. 
Jag hyser numera stor respekt for all er dar ute som skriver bloggar och uppdaterar dagligen, innan jag borjade skriva bloggen hade jag ingen aning om hur mycket tid och energi det kravs for en bra och intressant blogg.

Jag hoppas i alla fall att ni som har last numera vet lite mer om London och dessutom har jag tva andra, mycket bra Londonbloggar att rekomendera for er som fortfarande ar pa jakt efter bra Londontips:

London Calling

Spotted by Locals

Tack och hej fran mig!

Idag något for alla vegetarianer och veganer där ute.
Det är en typisk röd londonbuss av äldre modell, en så kallad "Routemaster" som numera huserar som cafe’ och restaurang. Bussen flyttar runt lite så om du gillar deras mat får du helt enkelt gå dit och äta så att den stannar kvar på samma ställe. 
Just nu står den här i Soho på 32 Brewer Street.Deras hemsida hittar du här.

Nejdå, det är ingen jag känner som har dött. Tack och lov, hemska tanke. Men det här med att kistan färdas med häst och vagn till kyrkan är "a typically east London thing."
Är det någon som brukar titta på East Enders så har ni kanske sett det på TV.
Så nu vet ni.

Våran lokala pub i Clapham, The Royal Oak, har fått nya ägare och i och med det en makeover. Ny meny, ny vinlista och så snyggare toaletter. Super! 
Gå dit vetja om du har vägarna förbi. Det är nu under den mörkare delen av året som jag tycker pubarna här i London är som mysigast med tända ljus, öppen spis och värmande mulled wine.

Victoria Line har fått nya fina tunnelbanevagnar som kommer ersätta de gamla successivt.
Jag åkte med en i fredags kväll på väg hem och så här ser de nya vagnarna ut:

Tänkte fortsätta på temat Chinatown idag och här får ni se lite bilder från det senaste konstverket som finns att beskåda i korsningen Shaftesbury Avenue och Wardour Street. Skulpturen heter kort och gott "The Lion" och var nominerad för the Marsh Award for Public Sculpture.

Jag har bara varit i Asien en gång och då var jag inte ens i närheten av Kina. Jag kan därför inte uttala mig om huruvida Chinatown i London är genuint kinesiskt eller är det bara en blek kopia?
Men det spelar ingen roll. Jag älskar stället i alla fall. Jag älskar att bara strosa omkring. Titta på folklivet, de små restaurangerna och de upplysta rislamporna. Alla Hello-Kitty prylarna, de konstiga fisksorterna och grönsaker jag aldrig tidigare sett. Wasabi-ärtor i stora konservburkar, resebyråer, hälsokliniker med underliga örter och så överallt ett myller av människor och spännande dofter.

I slutet av den här veckan är det dags att säga gott nytt år (eller Kung Hei Fat Choy) till tigerns år.  Jag har blivit upplyst av mina arbetskollegor från Kina att det kinesiska nyåret i år infaller den 14e Februari, det vill säga på söndag, men av någon anledning firas nyåret i Chinatown här i London en vecka senare, nämligen söndagen den 21a februari (har det här kanske att göra med att det riktiga nyåret samanfaller med Valentines day?).

Om du inte tidigare har besökt Chinatown här i London tycker jag att du ska passa på.
Det är nu inför nyårsfirandet som det putsas och fejas och dekoreras extra mycket med röda rislampor och färgglada drakar.
Det anordnade nyårsfirandet (alltså på söndagen den 21a februari)  brukar innefatta en drakparad, sång och dans, ett evigt trummande (alla barn brukar få trummor eller små drakar), mat och dryck i mängder, en massa massa folk överallt och så fyrverkerier på kvällen.

Nyårsfirandet börjar klockan 12 och håller på till sex på kvällen och är alldeles gratis. Gå till Chinatowns hemsida för mer detaljerad information.

För alla er som är intresserade av keramik kan jag upplysa om att utställningen "Ceramic Art London" börjar fredagen den 26e Februari och pågår tom söndagen den 28e. 
Den här utställningen äger rum en gång om året och när man går omkring här slår det en hur mycket vackert man kan åstadkomma med lite lera. De flesta sakerna är till salu men var beredd på att priserna ligger högt, det är rätt så prestigeartat att få ställa ut här bland alla etablerade keramiker men om du inte vill köpa något är det ändå kul att titta runt för inspiration.

En endagsbiljett till utställningen kostar £12 och hemsidan hittar du här.

Bildkälla

DO

Kategori: Shopping (inredning)
Adress: 47 Beak Street, W1F 9SE
Hemsida här

Den här lilla pryl- och inredningsbutiken i Soho säljer fin-fina saker för hemmet.

En trappa ned hittar du matbord, stolar och lite lampor...

.... blandat med kul porslin...

... och klädhängare.

En trappa upp säljs det bland annat klockor, wall stickers, blomkrukor, kuddar och diverse småprylar. Bra för alla er som letar presenter.

Affären säljer även bra design- och inredningsböcker...

.... och udda speglar.

Hej alla bloggläsare!
Jag har precis kommit hem efter en veckas semester i Egypten så därför har det varit lite ont om Londontips här i bloggen den senaste veckan men nu ska det bli ändring på det.
Dessutom blev det något knas med mina inlägg när jag var borta. Som ni kanske märkte så kom nummer 2 på listan "fem saker som förbryllar" inte upp på bloggen förrän i söndags. Ja ja, så blir det ibland..

Egentligen har ju Egypten inte så mycket med London att göra men ni får i alla fall se lite bilder från var semester och så blir det back to business med londontips i morgon igen.

Den här unge mannen lärde sig att gå.

Vädret var lite av en besvikelse. Det blåste rätt mycket...

...men vi var glada i alla fall..

Hotellet var flott med utsikt över både havet och bergen.

På kvällarna när Samuel sov drack vi egyptisk öl. Smakade helt okej.

Vi åkte in till den närmsta staden, Dahab en dag och åt lunch. Två tredjedelar av familjen fick matförgiftning. Inte Samuel.

Vattenpipor såldes lite varstans.

Jag red en massa vilket var superkul. Kanske inte världens säkraste, ingen hjälm, försäkring eller anordnad tur utan bara två hästar och en rätt ung kille på stranden jag började prata med. 
Hashim (tror jag att det stavas) visade sig vara helt otrolig på att rida. Han kom från en riktig hästfamilj där man lär sig rida innan man lär sig gå. Han kunde plocka upp saker från marken från hästryggen i full galopp, hade ett eget stall med fyra hästar och en kamel och hjälpte sin pappa med att rida in unghästar. 

Vi red uppför trappor (inget skämt) och andra gången jag red med Hashim hade vi galopptävling på stranden och det här var något av det häftigaste jag gjort. Jag blir fortfarande helt glad nar jag tänker på upplevelsen. Jag behöver nog inte tillägga att det var helt omöjligt att vinna över Hashim och hans häst Caramella men det gjorde inget, jag hade så himla kul och alla vindsurfarna fick något utöver det vanliga att titta på.

Jag fick även se Hashims stall på vägen hem, blev introducerad till hans vänner och blev bjuden på te innan vi sa hej då. Både jag och Hashim var överens om att det är något magiskt med hästar, de är de vackraste djuren som finns och när jag frågade Hashim om han trodde att han skulle rida hela sitt liv svarade han utan eftertanke "of course, I would not be happy if i couldn't."

Nr 2 - Alla dessa mackor!

Visst, det är gott med en sandwich någon gång då och då men efter alla dessa jobbmöten med bara mackor och chips (don’t get me started on this one!) undrar jag ibland om engelsmännen vet att det finns annat att äta till lunch.

Här får ni se några bilder från min tunnelbanestation Clapham North. Fastän tunnelbanan är en av de saker jag gillar minst med London finns det ändå vissa possitiva saker.

Nr 1 - De spelar ibland klassisk musik i vänthallen där man kommer in. 

Nr 2 - Fina blomlådor i fönstren. Ja ni ser ju själva.

Nr 3 - Varje dag skriver personalen ett litet tankvärt citat "Thought of the day" på whiteboardtavlan på väggen. Vissa citat är bättre än andra men det är ändå kul att stanna och se vad de skrivit för dagen. 
Dessutom fick jag reda på att det är personalen själva som påkostat tavlan. De hade tydligen en annan tavla innan de använde sig utav men så kunde de inte fortsätta skriva på den av någon anledning. Då var det en massa resenärer som frågade vart tavlan tagit vägen och eftersom personalen också uppskattade citaten gick tillslut stationsvärden för Clapham North ut och köpte en ny.

Nr 5 - Hierarki.

England är mycket mer hierarkiskt än Sverige och det här märker man främst i arbetslivet. På mitt allra första jobb, som var ett konservativt ställe, var det petnoga med gruppemails. Man var alltid tvungen att börja med chefen i adressrutan följt av nästa person i rang. Eftersom jag var nyutexaminerad hamnade jag alltid sist på emaillistan men det gjorde mig detsamma. Tio månader senare bytte jag jobb och min nya arbetsplats var mycket mera relaxed och man behövde inte oroa sig över emailadresserna men titlar är det fortfarande rätt viktigt med.

Buisiness cards "Another Bloomin Designer" designade av Jamie Wieck.

Nr 4 - Vänstertrafiken

Jag har haft körkort i nästan 10 år men jag kan fortfarande inte köra bil i London. Jag försöker automatiskt styra till höger då jag får möte - aj aj aj. Dock har jag blivit mycket bättre på att gå över gatan men det tog lång tid innan jag lärde mig åt vilket håll man ska titta. Vissa saker sitter hårt inpräntade sedan barnsben men nu har jag i stället samma problem hemma i Sverige när jag ska korsa gatan.

Nr 3 - Powershower

När jag först flyttade till London och jag och min pojkvän (numera man) letade lägenhet förbryllade lägenhetsannonserna mig. Vissa lägenheter hade en power shower stod det. Jag fattade ingenting och var såklart tvungen att fråga Michael. Vi hade en konversation i stil med denna:

Me: What is a powe shower?
Michael: A shower that works.
Me: So there are houses with showers that don’t work?
Michael: Oh yes.
Me: So we can’t just assume that because a flat has a shower we can use it?
Michael: Oh no! You can’t assume anything.

Eftersom de flesta husen här i London är mer än hundra år gamla är rör och ledningar inte i bästa skick. En power shower är en dusch som ska ha ett högre tryck än en vanlig dusch och oftast sitter det en liten dosa i badrummet som ska reglera det här på något finurligt sätt. Lägenheten vi bor i nu har en vanlig dusch och den fungerar helt ok. Kanske inte lika bra som hemma i Sverige men man blir blöt och det är ju hela poängen.

Fastän jag har bott här rätt länge nu finns det fortfarande vissa saker med England som förbryllar mig:

Nr 1 - Vad gör tvättmaskinen i köket?

Jag föredrar den svenska varianten där de lydigt håller sig i badrummet. Jag gillar inte att bli överröstad vid middagsbordet av min aktiva smutstvätt.

Det här är en av mina favoritbyggnader i Soho. Vet inte vad den används till, kontor skulle jag gissa, men jag tycker det är väldigt fint med allt det där mintgröna kaklet.
Byggnaden finns i korsningen  Beak Street/ Lexington Street / Great Pulteney Street och jag kan ju även passa på att berätta att Beak Street är en av mina favoritgator i Soho. 
Den här gatan känns riktigt Londonaktig med trevliga små barer (bland annat Alphabet bar) vägg i vägg med asiatiska matvaruaffärer, inredningsbutiker (spana in DO), traditionella pubar, trendiga klädbutiker och så någon skum bokaffär som även har "adults movies" i källaren (vissa delar av Soho är fortfarande lite av ett red light district).

Om man tittar noga kan man se att huset byggdes 1905. Alltså bara barnet med Londonmått mätt.

Happy Australia Day!
Ja just det, idag är det "Australia Day" och eftersom London är fullt av australiensare firas det rejält på vissa platser runt om i staden.
Om du känner för en blöt afton med Fosters öl och dans på borden ska du bege dig till någon av de australiensiska "The Walkabout" pubarna. Egentligen en kedja jag i vanliga fall inte besöker men dagen till ära tänker jag rekommendera den i alla fall.
"The Walkabout" är en av de där billiga pubarna med mycket studentkänsla, (lite som en blandning av en studentnation och en sportbar med boomeranger uppsatta här och där) och jag skulle vilja påstå att det är flera saker som influerar hur mycket du uppskattar stället, vilka du går dit med, vad du förväntar dig samt förmodligen hur mycket alkohol du har konsumerat.
(Låter jag negativ nu? Det var inte riktigt meningen. Jag har själv haft toppenkvällar på The Walkabout tidigare men jag tror jag försöker säga att förvänta dig inte en lugn kväll med tända stearinljus)
The Walkabout finns på flera ställen runt om i London, bla i Islington i norra London, i Shepherd’s Bush i västra London och en i Covent Garden.
Spana in hemsidan för mer info.

Ed’s Easy Diner

Kategori: Mat och dryck
Adress: Old Compton Street, W1D 5NG
Hemsida här

Om du är sugen på hamburgare a la amerikanskt vis ska du bege dig till Ed’s Diner i Soho. 
Den 50-tals inspirerade inredningen med jukeboxar på bardisken, röda snurrstolar och neonrör gör det här lilla stället till en frisk fläkt bland alla andra tråkiga hamburgerrestauranger som har poppat upp som svampar de senaste åren (The Ultimate Burger, Fine Burger Co, Hamburger Union, Gourmet Burger Kitchen, etc. Jag säger inte att alla är dåliga men lite variation tack!).

Ed’s Diner serverar saftiga hamburgare, stora lökringar och så icke att förglömma helt otroligt goda milkshakes gjorda på italiensk glass. Om du gillar milkshake med chokladsmak - beställ en smaksatt med Oriokakor. Super!

Man kan antingen sitta vid bardisken (och betrakta kocken som steker hamburgare) eller vid ett av de små borden på sidan. Det finns även ett fåtal bord ute på trottoaren om du vill ta del av Soho’s folkliv.

Ed’s Easy Diner har expanderat efter succen i Soho och den lilla kedjan består numera av tre restauranger. Förutom i Soho finns Ed’s Easy Diner på Rupert Street nära Picadilly Circus och en i shoppingcentret Bluewater. Spana in hemsidan för mer information.

The Prince Regent

Kategori: Mat och Dryck
Adress: 71 Marylebone High Street, W1U 5JN
Hemsida här

Bra pubar finns det massvis av i London och det är såklart omöjligt att skriva om alla men jag tänker i alla fall rekommendera en jag tycker är väldigt bra, The Prince Regent som ligger i Marylebone.

Menyn innehåller en något modernare variation av traditionell pubmat och här hittar du bla steak and chips, risotto, fish n’ chips och diverse olika sallader. Dryckesutbudet är också av högsta kvalitet, här kan man utöver det vanliga (vin, lager och coctails ni vet) beställa engelsk cider, veteöl, fruktöl, och traditionell ale.

Inredningen är som en blandning av gammal traditionell pub och ett modernare gastro ställe. Här minglar omaka stolar och nedsuttna soffor med stora kristallkronor och speglar i massiva guldramar.

Det här vattenhålet är ett populärt ställe, speciellt runt lunchtid på helger, och jag skulle därför vilja tillägga att det tyvärr inte går att boka bord så man får helt enkelt hoppas på att hitta ett ledigt. Var beredd på att man ibland kan få vänta ett tag men om du inte har brottom (eller är vrålhungrig) går det såklart bra att hänga i baren.

A/wear

Hemsida här

Det rätt sa nya web-baserade företaget A/wear har på senaste tiden fått en hel del uppmärksamhet i diverse fashionmagazines, bla The Sunday Times Style, Grazia och Look. Priserna är humana och kläderna, ja låt oss ta en titt så får ni själva avgöra...

£25

£16

£25

£20

Om du precis som jag gillar randiga tröjor, guldknappar, sailor inspiration och blåa koftor med ankare ska du spana in deras "Riviera Retro" collektion som du hittar här.

£20

£16

£25

£30

£25

£20

Soho idag klockan 10.00

Utanför Charing Cross Station idag klockan 13.00

Såhär i början på det nya året gör gymmen allt de kan för att locka kunder.
Vissa är mer envisa än andra.
Jag är inte helt hundra på att den här marknadsföringskampanjen för Gym Box var sådär jättelyckad, folk verkade mest ta omvägar för att slippa gå förbi gubben med de stora boxhandskarna.

Och här har ni en till annorlunda reklamkampanj (från Fitness First), dock ej i London utan i Amsterdam.

Så här blev resultatet. Receptet hittar ni här, fast jag gjorde min kaka med äpple och kanel i stället for rabarber.