Metrobloggen

Gick på Fares premiär "Farsan" och tog med mig morsan, så klart.

Jag snackade med Josef Fares fina mamma Meryam och föreslog att hon skulle ha huvudrollen i hans nästa film som borde heta: Morsan. Hon tyckte det verkade kul men hennes man, Jan, superhjälten i filmen, tror att hon är för blyg för att bära upp en egen film. Vi får väl se.

Först och främst stort tack för era tips och engagemanget för min kusin Barbara. I söndags gick vi till grekiska kyrkan tillsammans med hennes vackra döttrar, Christi och Eri och min lillasyster Dimitra och nyfödda Pavlos som fick sin 40-dagars-välsignelse av prästen. Jag tror på Gud. Trots att jag växte upp i ett ateistiskt hem där Gud inte hängde på väggarna. I en svår fas i mitt liv bestämde jag mig för att tro på något bortom logiken. Jag behövde Gud och skapade honom. Min Gud är ingen gubbe som sitter på ett moln. Han hör inte hemma i någon kyrka eller trossamfund. Han behöver ingen som tolkar hans ord och tvingar människor att lyda. Min Gud är kärlek och kraft och han strör små mirakel i vardagen. Min Gud är ljus i det kompakta mörker som emellanåt hemsöker våra liv. Min Gud är hoppet i hopplösheten. En inbillning om att allt kan gå bra med en hjälpande hand och en tillit till en yttre kraft. Att Gud ibland sviker sina barn begriper jag däremot inte. Men jag tänder ett ljus och ber för fred i världen och för att Gud ska värna de fattiga, de utsatta, de glömda.

Idag fick jag Claras fina bok som bjuder på en spirande vårkänsla.

Jag är så ledsen. Det är inte de fallande istapparna från hustaken. Inte min dotters envisa öroninflammation som vägrar ge med sig. Inte min sömnbrist. Inte allt yrkesmässigt jag åtagit mig som jag knappt hinner med utan min vackra kusin som har fått cancer och metastaser och hennes fina familj som fruktar allt som kan hända. Jag önskar så att jag hade ett trollspö så att jag bara kunde eliminera tumörerna från hennes kropp. Nu ringer jag runt till Radiumhemmets personal och försöker förstå. Fan, fan, fan. Om någon där ute känner till någon duktig dietist, mirakelmänniska, superdoktor eller någon som på något sätt kan lindra hennes smärta och hela hennes kropp - snälla hör av er. Detta är ett rop på hjälp.

Svensk husmanskost står på schemat idag. Jag ska laga järpar med lingonsås, inlagd gurka och rödbetscrudité. Till detta serverar jag palsternacks- och potatispuré. Och så måste jag redigera ner min oändliga intervju med Matias Padin Varela. Kill your darlings.

Just presenterat jordbruksminister Eskil Erlandson som är en rolig prick. Han berättade att vi ska bli det nya Matlandet. Nu står älskvärda biskop Lennart Koskinen på scen.
När jag frågade publiken om de tror på Gud var det få händer i luften. Koskinen kommenterade: "Ni tror inte på Gud men Gud tror på er."
Det var allt för nu från ett vitvadderat Vildmarkshotell i Kolmården, Norrköping. 

Glider genom ett sagolikt, vitklätt landskap på väg till Vildmarkshotellet där jag ska leda konferens med bl.a Kulturministern och Jordbruksministern och andra inom svensk besöksnäring. Låg och vred mig hela natten för att tankarna hakade upp sig och virvlade runt medan min dotter och man andades rytmiskt i mitt öra. Vad gör man när man inte kan somna?

God morgon, God vecka och God månad till er alla. Här är det full fart non stop och nu ska jag sitta på seminarium på SR inför valet. Annars är det matlagning för hela slanten. Mer än så får jag inte säga i nuläget. Vad gör ni denna vecka?

Jag faller djupt ner i avgrunden. Min tillit har brustit. Kapten Klänning sägs ha utnyttjat flickor sexuellt. Polischefen, som jag mött genom åren i en massa konferenser om jämställdhet. Mannen med ett unikt patos för jämställdhet visar sig nu vara misstänkt för en rad sexbrott. Läs min metrokrönika här. När jag skrev min kolumn igår visste jag ännu inte att det handlade om denne man som jag respekterat. Nu kan alla de som hånfullt döpte Göran Lindberg till Kapten Klänning fortsätta vara manssvin med gott samvete.

Pudervackert ute och jag har intervjuat Snabba Cash-stjärnan Matias Padin Varela i tre timmar och ska nu skriva ut artikeln som blir sex sidor lång.

je

En kul kväll med Stellan Skarsgård, Annika Jankell och en dansk superagent:

Och med Mads Mikkelsen - den skönaste dansk jag mött:

Från Expressen:

Nu sitter jag hos frisören för att bli fin inför Guldbaggegalan ikväll. Se den på TV så får ni snart bilder på min fantastiska klänning.

Idag skriver jag klart min kokbok. Sista dagen. Ett ångestfyllt farväl, en separationssmärta i ett bultande hjärta. De senaste tre åren har jag ägnat åt att skriva om mina aromatiska minnen, antika anekdoter och magiska möten över de grekiska grytorna. Nu ska boken till tryckeriet och därefter landar den i er famn som ett kärleksbrev.

På barnsjukhuset imorse konstaterade doktorn att Melinas trumhinna spruckit. Penicillin som hon vägrar dricka och en spya i bilen gav morgonen en extra krydda. Livet med barn är oförutsägbart. Nu avbokar jag allt jag borde göra och kvällens kalas. Knäckt är mitt förnamn. Knäckt men inte krossad.

Salvia, timjan, mejram, rosmarin och basilika står i små lerkrukor i mitt kök. Det rycker i resenerverna. Bort från slasket vill jag ta min sockersöta för att se henne hoppa runt i vattnet och kisa mot solen. Inget D-vitamin utan sann sol som gör susen för kropp och själ. Men vi måste vara hemma och jobba. Vakna, gå till dagis, komma hem och se dagarna passera som flyktiga moln som flyter samman i en porös massa utan början och slut. Är det här livet? När kommer dagen då man bara bestämmer sig för att sätta ner foten och sluta slösa liv?

By the way, i Expressen idag kan ni läsa om mitt nya TV-projekt. Är ni med mig?

Är i Tensta mitt i natten. Minns mina barndomsår och alla mina gamla vänner som bodde här då. Ska strax hem till mamma i Rinkeby för att få sova ut. Melina är förkyld och jag låg vaken vid hennes sida hela natten. I natt får stackars Johan ta smällen. Hur orkar ensamstående föräldrar?

Läs min krönika här. Snabba cash till Haiti.

Min kompis Dimitris, mästerkocken, kom hem till mig igår och skar upp rådjurrsadeln jag fått av min vän Thanassis som jagar i Västerviks skogar.

Vi marinerade i rödvin, fyllde med lagerblad, lök, vitlök, rosmarin och morötter och lät koka på låg värme i timmar.

Lite smörpapper på grytan gör susen.

Det doftade ljuvligt i hela hemmet.

Och till slut serverades mina gäster härligheten:

Mahmut, min kompis som spelar gangsterkung i Snabba Cash - som ni måste se- hjälpte till med att lägga upp på tallrikarna. Vilken middag. Nu måste jag skriva krönika och sen börjar TV-inspelningar.

Bild av Daniel Söderberg från www.mingelbild.se.  Jag älskar Fares-släkten. Visst ser jag lite mätt ut på bilden? Och luggen ligger fel. Nu är jag så stressad att jag vill slå knut på mig själv. Förbereder två TV-program. Har skaffat ett par fina köksmaskiner som jag vill gå hem och leka med. De är tidsbesparande - hackar, river och maler ner allt på nolltid. Samtidigt springer jag fram och tillbaka till min lillasyster Dimitra, den nyblivna modern och Theo, nybakad fader och deras ljuvliga lilla liv - Pavlos på SÖS.

Världens vackraste syster med världens vackraste nyfödda bebis. Jag är stolt moster till detta underverk som föddes för ett par timmar sen.

Var på Snabba Cash-premiären för att applådera mina vänner som är med i filmen. Mahmut( Abdulkarim) och Matias (Jorge) kommer att gå långt. Glappet som är fascinerande. De spelar gangstrar så träffsäkert när de i själva verket är världens gulligaste killar. Fares var som vanligt rolig att träffa. Hugo och Camilo och  andra gamla kompisar från Rinkeby som var med på den vita duken också. Men Joel Kinnaman, straffbart snygg. Nedan Matias, en hybrid mellan Jesus och Scarface?

Daniel Espinosa har gjort en film i världsklass. Häftigast av allt är att alla talar sina egna modersmål.
Stötte på moderaternas trevliga Per Schlingman. När jag frågade honom vad han tyckte om filmen svarade han: "De borde ha broderat ut klassperspektivet ännu mer. Det här överklass mot underklass". Ur led är tiden. När moderater ber om mer klasstänk har det gått långt.

Nisha och jag hade en kul kväll men sen sov jag inte en blund. Jag ska nämligen bli moster om 22 minuter. Min yngsta lillasyster ska få bebis med planerat kejsarsnitt för att gossen vägrar vända sig rätt. Jag är så lycklig att jag gråter. Kärlek till er.

Äntligen får vi invandrare den uppskattning vi förtjänar. Så här skriver Fredrik Reinfeldts, statsministerns egen, pressekreterare i Facebook: ”Tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade i natt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där...). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb.”

Minns ni 80-tals devisen? Utan invandrare stannar Sverige. Nu gör vi om den: Utan invandrare stinker Sverige.

 Edvard Unsgaard får höga humorpoäng.

Sitter i Bie, utanför Katrineholm, hemma hos Anneli Jordahl tillsammans med Susana Alakoski på skrivardagar. Vi dricker vin, pratar, rockringar, gråter en skvätt, skrattar och lagar en fransk olivkycklinggryta som marinerats i rödvin. Nyss brann mitt hår upp. Det luktar souvlaki om hela huvudet. Jag älskar mina systrar. Mina klasskamrater. Från arbetarklass till kvinnor verksamma inom kultur och litteratur. Tur, talang eller timing? Det är sånt vi diskuterar just nu.

Tänk att en bunt brudar kan lysa upp mörkret och lätta på hjärttrycket. Igår var jag på tjejmiddag hos snygga, smarta, roliga Nisha Besara. Hon hade beställt in några vegetariska familjepizzor och ställt fram läsk och vin som ett härligt gäng tjejer glupskt högg in i. Det blev snack om barn, smink och politik, lite sex och mycket kärlek. En hel del om kultur- och klasskrockar, om vett och etikett och huruvida man vid frukostbordet bör säga: Skulle jag kunna be att få smöret, älskling eller hur ett "ge mig smöret" kan väcka anstöt hos en känslig partner. Om hur vi i vissa familjer bara hugger in i maten alltefter den serveras eller hur andra inväntar tills alla slagit sig ner och värdinnans varsågoda blir startsignalen för måltiden. Jag kom hem till min lilla böna som skrek välling så fort hon kände min doft. Idag har jag bakat egna pizzor till min Melina. Med en massa korv, bacon, tomater och oliver som hon älskar. Nu läser jag Svenska Dagbladets utmärkta journalistiska skildring av det muslimska Sverige - klicka här. Hoppas ni får en härlig söndag.

Sagolandskapet stillsamt snöklätt utanför mitt fönster. Jag har hamnat i en vinterdvala. Borde träna bort mitt tunga sinne. Melina kryper in under min arm om natten och kurar ihop sig som vore hon en kroppsdel. Hon borde sova i egen säng men vi kan inte stå emot hennes protester. Henner gråt skär genom natten och hjärtat. Jag vill inte att hon ska känna sig övergiven. Det gjorde jag som barn. Det ska hon aldrig få uppleva. Nu ska jag läsa sista versionen av min bok innan den går i tryck. Det känns också som en separation. När jag lagt sista handen ska den först en sväng till Kina för att tryckas och sen ut i världen för att leva sitt eget liv. Må den få en trevlig resa.

Idag sänder vi all kraft, kärlek och helande energi till min vackra kusin som opereras för äggstockscancer. Nu har jag ringt överläkaren som berättar om cellgifter och tumörer. Obegripligt. Läs nu mina nyårslöften till min dotter på Go boken -klicka här.

Jag har drabbats av en allvarlig köldknäpp. En fobi som lamslår min kropp och får mig att undvika utomhusmiljöer. Idag satt jag i möte på Medelhavsmuseet och kände panik över att behöva ge mig ut i kylan och hem. Irrade runt för att hitta hem på snabbast möjliga sätt. Min genuppsättning och garderob är inte skapt för detta klimat. Kalsonger, kängor, mössor och vantar är det värsta jag vet. Jag längtar efter att få plocka fram mina sandaletter och blommiga klänningar. Nu ska jag på lunchmöte på den grekiska krogen Ammos på Ringvägen och önskar att jag kunde knäppa med fingrarna och förflytta mig dit utan att behöva halka fram i snön.