Metrobloggen

..att dunka in huvudet pa vissa personer. Som igar: Min partner pa kursen som jag ska teamworka med skickar ett mail pa eftermiddagen och undrar om inte jag kan ta over ansvaret for plagget hon ska sy upp at mig for annars hinner hon inte sina egna, och jag lag ju langt fore henne. VAD??? Inte for att jag var overraskad direkt, men sjalv skulle jag inte ha mage att fraga... Jag har haft det pa kann men i alla fall! Nu okar ju min arbetsborda med ett antal procent om man sager sa... Visserligen vet jag att den blir battre sydd rent kvalitetsmassigt om jag gor det sjalv, men det ar ju lite i sista minuten om man sager sa. Pa lordag ska jag ha min photoshoot och da ska de vara klara... Som sagt-det ar val det som kallas team work.

Har ar originalen sa som de sag ut pa catwalken

Jag har fått ett jobb! Eller kanske ska man kalla det ett uppdrag? Det ger nämligen inget betalt, men det kommer att gagna min portfolio... Jag ska göra en teaterkostym! Det är till en mindre känd musikal av Stephen Sondheim ( text till West Side Story mfl) som heter "Anyone Can Whistle" som går upp på Jermyn Street Theatre den 10 mars. Teatern ligger i närheten av Piccadilly Circus, "just off West End" som de skriver själva, och jag ska göra en klänning till huvudrollsinnehavaren! Jättesnygg fullång röd blåsa med ärm i 30-talsstil... Woho! Jag träffade kostymdesignern för en vecka sedan för en intervju och 20 minuter senare gick jag därifrån med en skiss i min hand utan att hon ens hade tittat i min portfolio... (Jag skrev visserligen ett väldigt bra ansökningsbrev ;-) ) Jätteglad var/är jag förstås, det är ju en riktig uppsättning (ingen skolcabaré eller lokalrevy) på en riktig londonteater! Som sagt inte betalt, MEN jag kommer att få bilder OCH jag kommer att stå med i programmet!

Som slutprojekt på kursen valde jag efter många övervägningar att jobba med en lite mindre känd designer, Elie Saab. Anledningen till att han inte är lika känd för massorna är bla  för att han i huvudsak gör aftonklänningar (Oscarsfavorit) och han är dessutom libanes. Dock gör han otroligt vackra klänningar och sedan drygt ett år tillbaka finns han även representerad i London, på Harrods. (Jag älskar hans klänningar och skulle gärna äga en... ) Jag har varit till Harrods och provat en av klänningarna från höstans kollektion som en del av researchen. Konstuktionsmetoder, tygkvalité och annat skulle kollas av. Kunde dock inte riskera att bli portad från Harrods så några foton i provhytten blev det inte (det var öppet vid golvet och expediten stod precis utanför så jag var lite feg...) Dessutom hade jag varit dit tre gånger tidigare och klämt och känt. Tillströmningen av folk är inte jättestor i den lilla hörna han är representerad i och expediten var densamma varje gång så hon lär ju ha börjat fundera... Nu är det 11 dagar kvar till inlämning och hittills (ta i trä) har det inte varit några katastrofer förutom att jag haft svårt att hitta tyg...

Det blå hitade jag äntligen hos Pongees, ett företag som bara säljer till industrin... och studenter. En skimrande Crêpe de Chine i siden blev det, knallblå. Sidengeorgetten i grönt hittade jag inte i rätt färg  men den blir grön i alla fall och den har jag beställt via Melanie. Den beige/svarta klänningen är gjord av en yllecrêpe och det lyckades jag inte med att hitta i Shepherds Bush till budgetpris utan även här blev det till en "Trade Only"-firma, Laurent Garigue. Slutnota? Blått tyg £81. Svart/beige £98. Grönt 7 meter för 119 pund..Det var tygkostnaden det... Jag vet att jag gnäller över tygpriserna, men det känns som om jag inte spenderar pengar på något annat än tyg. På plagg som inte ens är min storlek. Jag hade kommit till Thailand för samma summa... Men vad gör man inte? Jag VÄGRAR sy i eländigt äcklig polyester. 

Vår uppgift har varit att reproducera plaggen... Det är genom att kopiera man lär sig när det gäller mönsterkonstruktion. Jag ska bjuda på slutresultatet senare när alla är färdiga. Så här såg de ut på catwalken i alla fall och sedan följer några bilder på "work in progress".

Av någon anledning så vill inte Metrobloggen att jag laddar upp bilder. Vet någon vad "felkod 203" är? Jag har försökt i tre dagar nu...

Precis som Matilda så befinner jag mig i pluggkoma. Det närmar sig slutet på kursen och jag är i skolan till sen kväll (när jag inte jobbar på bibblan) och när jag kommer hem blir det ytterligare nån timme med plugg innan det är dags att krypa i säng. För att spä på det hela så har min 'kurspartner' inte riktigt gjort det hon ska så jag har ytterligare en sak att tänka på. Vi är nämligen uppdelade två och två i klassen för detta projekt. vi har alla valt en designer och tre plagg. Ett av plaggen ska vi byta med vår partner. Meningen med detta är att vi ska få en större variation i vår portfolio (göra något vi själva inte valt) och teamwork. Detta förbannade teamwork. Teamwork är jättebra så länge alla förstår innebörden med detta och tar ansvar. När de inte gör det är det lite värre... Som i detta fall. Hon har för över huvud taget ingen känsla för time management. Vi ska nämligen göra ett mönster till det plagg partnern har valt. Partnern ska förse en med en technical drawing (så man har en klar bild av designen) och sedan förse en med tyg och allt annat smått som behövs. Det utvalda plagget ska sedan sys upp och presenteras tillsammans. Jag gav henne i uppdrag att göra en klänning åt mig och jag ska sy en kjol åt henne. Detta bestämdes redan i början av december. I DECEMBER. Jag har gjort hennes mönster och väntade ända tills igår på tyget, men har fortfarande inte fått något foder eller dragkedja. Hon gjorde inte färdigt mitt mönster förräns igår när jag fått ett mindre utbrott och hotat med möte med läraren. Det mönstret hade JAG dessutom förberett och gjort en toile till för att vi skulle ha något att prova när vi hade modellprovning. Hur svårt kan det vara??? Jag blir dessutom bedömd på hennes arbete med min klänning. Gör den klar först! Få det ur vägen! Låt inte partnern bli lidande. Det är en sak att jobba in i det sista med sina egna saker men när det gäller någon annans så hade jag gärna sett att det var klart redan så jag slapp känna pressen att göra någon annan besviken. Eller tänker jag helt fel? Meningen med detta är också att vi ska kunna leda någon annans arbete och jag har normalt inga som helst problem med det, men det här är som att prata med en vägg. "Jag ska snart/sen/nästa vecka. Jag har ont i ryggen/kan inte jobba idag". Det är såååååååååååååååååååååå kul med team work.

Hade tänkt visa lite bilder men av någon anledning så går de inte att ladda upp just nu... då timmen är sen får det bli i morgon. Gonatt!

Stress. Hittar inte de tyger jag behöver till mitt projekt och nu börjar det bli akut om jag ska ha någon sånär tid på mig att sy upp plaggen. Jag har hittat ett som skulle var utmärkt, men det kostar 45 pund per meter och jag behöver i alla fall 5 meter... Ni förstår ju att det inte direkt är frågan om att köpa det. Det är ju en halv Thailandsresa! Billigt at studera är det inte, trots att vi inte har någon kurslitteratur att köpa. Skit. Nästa tyg behöver jag närmare 7 meter av och det har jag inte ens hittat ett alternativ till... Dubbeltskit.

Har precis varit ut och sprungit en liten runda på 6 km. Tyckte det var dags att röra lite på sig efter mååånga månader i vila. Nej, man kan tydligen inte vila sig i form. Nu är 6 km inte särskilt mycket men så är jag inte direkt i någon toppform heller. Efter två kilometer var andan inte i halsen utan snarare någonstans mellan öronen. Ja, det var nästan korsdrag ;-) Dessutom lät det mer som en flock flodhästar som kom springande snarare än ett lätt skuttande rådjur... I höjd med att vägen svänger tillbaka och man skymtar Big Ben var det en nära döden upplevelse... Jag tycker egentligen att det är skittråkigt att springa och före 2005 hade jag inte sprungit mer än ca 4 km sammanlagt under hela mitt liv. Det blir förmodligen 8 tillfällen á 500 m . Har alltid lyckats klara mig undan med "risk för twar" (högstadiet) eller "instabila fotleder" eller någon annan bra ursäkt. Sedan gjorde jag 'Tjejklassikern' under säsongen 05/06 (1 km simning, 10 km löping, 30 km skidor, 90 km cykel) med några vänner och fortsatte i rask fart med 'Klassikerhalvan'...  (1,5 km simning, 15 km löpning, 45 km skidor, 150 km cykel). Så vältränad har jag aldrig varit! Nu var det inga supertider jag presterade, men jag simmade ändå förbi både lillebror och MANNEN i Vanån och i skidspåret skilde det inte mycket. Sen flyttade jag till London. I London finns inga preparerade skidspår, inga fridfulla eljusspår med doft av granbarr och att ge sig ut på cykel är detsamma som att försöka begå självmord. Detsamma gäller nog om man skulle försöka simma i Themsen ;-) Haha. Löpning på asfalt i stadsmiljö med avgaser, trafikljus, bajs på trottoaren och tjocka damer på väg till kyrkan kräver lite tålamod. Det mest exotiska man sprang på i Stångtjärns elljusspår var nån stackars bärplockande polack... Hur som helst: 26/9 Lidingö 15 km någon?

Vad har jag gett mig in på? Vansbro 2005.

HalvVättern 2007

MANNEN och Lillebror inför HalvVasan 2007

TV-programmet "So you think you can dance" startade för två veckor sedan här i UK. Har tittat på det båda veckorna och båda bveckorna har jag lagat mat samtidigt så jag har väl inte riktigt tänkt på vilka som tävlar. Upptäckte idag att en av de tävlande är svensk! Så nu har jag en anledning att rösta ;-)

Ska strax iväg till skolan och se hur väl jag lyckats med mina toiler och om jag har någon framtid som mönsterkonstruktör... vi har nämligen 'model fitting' idag. Nu är det bara det att modellen vi ska ha är aningen.... tunn. Eller vad kallar man ett midjemått på 60 cm? Stackarn kommer ju att gå av. Problemet är att jag gör aftonklänningar som har inbyggda korsetter och i måttabellerna vi har jobbat efter är midjan 68 cm. En korsett ska vara tight så den tar man alltid ner en storlek och då hamnar vi på 63 cm. De kommer ju inte att passa alls, det kan jag ju räkna ut på förhand.  Tält är vad de kommer att se ut som. Men läraren tycker tydligen hon är bra. Vi får se. Kanske har hon gått av på mitten när det är min tur vid tvåtiden...

Har varit och kollat på lägenhet i Crouch End idag. Fin, ljus och ett ställe som vi båda gillade och där jag får plats med skrivbordet.  Ok hyra, fint inredd (det har bott en svensk tjej där innan-britter har INGEN känsla för inredning) och ett tyst sovrum. Problemet? Uteplatsen. Det fanns ingen. Visste det i och för sig innan vi tittade men tänkte det var värt att titta ändå-vi kanske helt enkelt inte gillade den i alla fall... Nu gillade vi den. TYPISKT!! Just nu går det ju an för vädret är piss i alla fall och det spöregnar, men när sommaren kommer är det ju såååå härligt att kunna sitta ute och grilla eller bara njuta av en drink. Och var ska vi ha vår årliga kräftskiva? Nej, en uteplats är viktig, speciellt som vi har en stor och fin terass just nu (det enda som är positivt med vår nuvarande lägenhet förutom glasdörren in till toa förstås ;-)  )Vi får se vad som händer. Lägenhetsletande tar på krafterna-det finns så otroligt mycket skit till uthyrning. Var och kollade i förra veckan (också i Crouch End) på en lägenhet med "modern open plan living area" och "bright and spacious bedroom". Eller hur. Köksskåpen hade visserligen bara några år på nacken, men jackhängaren var direkt bredvis spisen (osar om kläderna) och utrymmet runt sängen i det rymliga sovrummet var ca 50 cm på bredaste stället. Visserligen en uteplats, men den vägde inte direkt upp det minimala utrymmet inne. Dessutom fanns det inte en enda garderob. Var gör man av kläderna???  I en hög. Börjar tro att det också är typiskt brittiskt. De är inte så himla duktiga på förvaring heller...

Dags att sluta gnälla. Det har i alla fall blivit varmare ute så nu har vi hela 16,5 grader inne UTAN att ha värmen på.

Dags för Tacos.

Frukost på terassen med vänner

Förberedelser för kräftskiva

Går runt i mina raggisar, lagar mat, dricker ett glas rött och lyssnar på P3-DJ Clabbe. Gillar att man kan lyssna på svensk radio via nätet. Ute snöar det lätt och inne håller temperaturen 17,1 grader (tack vare att vi har ugnen på)

Vad serveras ikväll?

Vegetarisk moussaka

2 auberginer

3 potatisar

Skär auberginen i 1 cm tjocka skivor, salta lätt och låt vattna ur. Gör såsen under tiden. Torka av auberginskivorna med hushållspapper och stek dem i lite olivolja så de blir mjuka.

Tomatsås:

3 rivna morötter

125 g färska champinjoner

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

1/2 msk olivolja

1 burk krossade tomater

2 dl rött vin

2 msk tomatpuré

1 tsk salt

2 krm grovmalen svartpeppar

2 tsk kanel

1 msk torkad timjan

1 dl hackad färsk persilja

Fräs lök, vitlök, morötter och champinjoner. Tillsätt vin, krossade tomater, tomatpure och tillsätt kryddorna. Låt koka under lock i 20 minuter. Lägg gärna i en chilipeppar som får koka med tills önskad styrka uppnåtts. (Tänk på att lite av styrkan försvinner när man blandar såsen med auberginer och ostsås)

Ostsås

1 msk margarin

2 msk vetemjöl

3 dl mjölk

1 dl vällagrad riven ost

Smält margarinet, rör ner vetemjölet så det blir en tjock gröt. Fyll på med mjölken och låt koka upp och sjud i 3 minuter under omrörning. Ta av plattan och rör ner osten.

Varva auberginer, potatis, tomatsås och ostsås i en ugnssäker form. Avsluta med ostsås. Grädda i 20-25 minuter i 200 grader.

Servera med en grönsallad och eventuellt bröd.

Har experimenterat med olika varianter på moussaka men denna är den jag gillar mest. Det är rödvinet och kanelen som gör det! Hoppas det smakar! Nyttigt, lätt och mättande!

Skulle ha ägnat denna vecka åt skoljobb; Göra en mall för presentationsmaterialet till vårt projekt och dessutom costing sheets, layout plans, gett mig ut och researchat tyger, jobbat på draperingen av klänningarna, sammanställ en technical file... Vad har jag gjort? Beställt tygprover på telefon från två företag och två sidor till min technical file... SKÄRPNING!

Istället har jag kollat runt på nätet efter lägenheter, läst bloggar, skurat badrummet, torkat kökshyllor, varit och klippt mig, kollat jobb (potentiella jobb med högre lön åt MANNEN, inte mig själv...), tänkt att jag borde packa upp, träna, läsa en bok och laga mat. Inte helt produktiv alltså...

Det är kallt i London. När utetemperaturen kryper neråt följer innetemperaturen med. Igår morse när jag klev upp hade vi 12,4 grader i vardagsrummmet. Då är det varmare än sovrummen... Satte på värmen och lyckades få upp temperaturen till 17,6 efter någon timme. Idag har jag dessutom ett extra elektriskt värmeelement på för fullt och mina "Thermal Curtains" fördragna och nu har vi efter att ha det på i 4 timmar uppnått en temperatur av 19,9! WOW! Nu kanske ni undrar varför värmen inte är på jämt... Det enkla svaret är: Det kostar. Det kostar mycket. I Sverige är vi ofta bortskämda med att värmen ingår när vi hyr en lägenhet. Så är inte fallet här. Vi har under september till december haft värmen på i snitt 3 timmar varje dag och månadskostnaden för detta blir 30 pund. Alltså £1 om dan för 3 timmar... Man kan ju då enkelt räkna ut att det skulle bli £8 per dag för att ha värmen på hela dygnet... På en månad blir det 240 pund. Nej, vi har INTE råd med det. Istället är det av/på och varma täcken och kläder som gäller. Och detta är inget unikt för oss-för engelsmännen är det helt normalt. Min uppfattning om det hela?Tvåglasfönster åt folket!

Hej! Jag undrar om du vet vad det överlag är för krav för att komma in på en foundation kurs på något av university of the arts skolorna? Man behöver en portfolio, men vad jag undrar är hur utarbetad den behöver vara för att ha en chans? Räcker det med estetisk gymnasieutbildning och lite talang?

Har fått en fråga från Julia om London College of Fashion/University of the Arts-studier. Får ganska ofta förfrågningar av samma sort via email så jag lägger ut ett svar här:

Att studera vid någon av University of the Arts colleges är populärt och det är många sökande till varje plats så konkurrensen är hård. Det är utbildningar som kommer att kräva mycket av dig så det gäller att vara motiverad, fokuserad och inspirerad! Mina år vid LCF har inneburit många långa nätter utan sömn, intressanta workshops, svordomar över sketchbooks, skratt över knasiga idéer och kreativitet.

Foundation-kurser

Vad gäller 'Foundations' så är det skillnad på den ettåriga foundationkursen Art&Design som ger en bred introduktion till fortsatta studier och Foundation Degrees som är 2-åriga kurser med specifik inriktning och med möjlighet till att "toppa upp" för att få en BA-degree. Till den ettåriga kursen behövs inga egentliga förkunskaper, en del kan sy, några kan teckna, de flesta inte. Det är en bra grund om du inte har några förkunskaper sedan tidigare och skolorna ser helst att du har den för att söka en BA-degree eller en Foundation-degree. Dock finns det som alltid undantag... Jag har själv inte läst någon foundation-kurs här i London, dock hade jag ett år på folkhögskola med mig.

Portfolios

Portfolios är naturligtvis en viktig del när det gäller att visa vad du kan och hur du jobbar. Portfolion tar du med dig och visar vid eventuell intervju då du får berätta om den och hur du tänkt. Min portfolio bestod av lösa kartongblad mitt emellan i A3 och A2-format. Jag sökte en skrädderiutbildning och hade med fotografier och detaljbilder på plagg jag gjort men inkluderade även vad som inspirerat mig, screentryck, krokiteckningar och ett vävt tyg för att visa en bredd. Tänk på att den ska representera dig som person samtidigt som den ska vara lätt att titta igenom. Det är bra att ta hjälp av en bildlärare eller liknande för utformningen. Det finns information under varje kurs vad de vill ha.  Dock kommer du inte till intervju om du inte har skrivit ett bra personligt brev.

Ansökan

Till den ettåriga Art&Design-kursen skickas ansökan direkt till Universitetet, till övriga kurser söker man via UCAS och ansökningsdatum varierar med kurs.

Det absolut viktigaste vid din ansökan är ditt personliga brev där du motiverar varför du vill gå utbildningen, vad du vill få ut av den, vad du har för erfarenheter sedan innan och vad du är bra på. Det räcker inte med att skriva "jag har alltid drömt om..." (det har tusen andra också) eller "jag är bra på att teckna"-du måste beskriva varför du är bra på det. Har du inte ett starkt personal statement så kommer du aldrig till intervju och får aldrig chans att visa din portfolio. Ta hjälp av en engelskalärare för att kolla grammatiken innan du skickar iväg det!

IELTS-test

Dyrt men nödvändigt. Detta test är till för att visa dina språkkunskaper och att du kommer att klara av utbildningen om du inte har engelska som modersmål. Det spelar ingen roll om du hade MVG i engelska på gymnasiet (möjligtvis blir det lättare att göra provet) för ett MVG säger ingenting om dina kunskaper för en britt. Detsamma gäller för alla utländska studenter som inte har engelska som modersmål. Olika kurser kräver olika poäng. Folkuniversitetet har hand om testen i Sverige. Underskatta inte provet! Förbered genom att läsa mycket engelsk litteratur och testa dig själv online (krävs lite googling för att hitta det gratis)

Och sen då..?

Har du tur att bli kallad till intervju så åk över och gör den på plats. Det är inget krav att du gör det som utländsk student men det visar att du är seriös och du får dessutom en chans att se skolan och träffa någon ansvarig för kursen. Sen är ju några dagar i London inte fel!

Blir du antagen är det dags att fundera på saker som boende och pengar. Det är dyrt att bo i London. Även studentrummen är förhållandevis dyra och har inte ultimata lägen... Det vanliga är att man hyr ett rum hos någon för samma pengar som en större lägenhet kostar hemma i Sverige. Lägg därtill till transporter och att du måste betala det mesta materialet själv... Sen finns naturligtvis ett underbart utbud av tyger, pubar och shoppingstråk!

Jag har trivts jättebra under mina år här och blev faktiskt antagen direkt till andra året på min BA-utbildning. LCF är en skola med trevlig atmosfär och jag har blandat mina studier med extrajobb på skolans underbara bibliotek och hos en brudklänningsdesigner. Det har inte varit lätt alla gånger och det krävs mycket planering men det har varit otroligt roligt och lärorikt.

Mer kan ni läsa hos Matilda och Cecilia som båda har läst utbildningar vid LCF.

Fler frågor? Skriv en kommentar eller maila på annakarinkroon(at)hotmail.com så försöker jag svara så fort jag kan!

...är vad de varnar för i London just nu. Med det menar de inte -25 eller 50cm snöfall på ett dygn, nej de varnar för "snöfall och -2". Här betyder det att  vid 1 cm snö så funkar nästan inget som det ska. Är på väg till frisören och har tid om 2 timmar men måste vara ute i tid, man vet aldrig hur lång tid resan tar med dessa ofantliga mängder snö...  

I det hippa vinterlondon består 'dagens outfit' av...

Yllestumpbyxor med ett par leggings utanpå, båda från Lindex

Heat tech-topp från Uniqlo

Tjock stickad tröja från Filippa K

Ylleraggisar från Mamma

Hemgjord fleeceväst

Hemgjorda handledsvärmare i ylle

Några vackra bilder på denna outfit blir det inte, men den används inomhus i soffan framför datorn. Som tillbehör har jag även en fleecefilt. Det är sååååå härligt med välisolerade hus med täta fönster där värmen inte kan försvinna ut så fort den avgetts från elementet. Det är inte ute jag fryser. Det är inne. Jag klarar av 1,5 minusgrader utomhus utan att för den skull frysa ihjäl...MEN i min värld är en del av meningen med ett hem att det ska vara varmt och behagligt när man kommer in. Man ska kunna slappna av och ha det skönt, inte behöva sitta och huttra med skorna på så heltäckningsmattan blir ännu skitigare. Kanske har jag fel? 

När britterna hör att vi hade -25 i Sverige under jul kommer frågan "Hur gör ni?, Hur är det inne?" Någonsin hört talas om isolerade hus och treglasfönster???? Vantar och yllestrumpor för utomhusbruk?? Nähä inte det nej... 

För att yttterligare spä på min irritation så träffade jag en britt för någon månad sedan som höll fast vid att det går inte att ha 2-glasfönster i träbågar-det är helt omöjligt. Därför kan man inte heller ha 2-glas i hus där man inte får byta till aluminiumbågar på grund av att utsidans utseende är skyddat. Han hävdade bestämt att jag hade fel och han hade rätt med argumentet att hans bästa väns pappa var glasmästare och frågade mig upprört "är din pappa glasmästare kanske??" och gick surt därifrån. Mina föräldrar har 3-glas i sina träbågar från 1978... Undrar hur det gick till.

Bjuder er på några bilder från ett Sverige i snöskrud dagarna innan nyårsafton. Tagna vid mina föräldrar utanför Falun.

Tillbaka i London sen några dagar och vad gör jag förutom fryser? Inte mycket. (Vi bor i en typiskt brittiskt superkall lägenhet) I lördags promenerade vi igenom Regents Park, fortsatte via Primrose Hill och hamnade så småningom i Camden där vi åt en sen lunch och tog en öl på en trevlig gastropub. Känns härligt att vara tillbaka! På kvällen kom Anna förbi hos oss och vi uppdaterade varandra om julfirande, sjukdomar och semesterdrömmar. När vi hade -25 i Dalarna låg hon på en strand i Goa... Igår gjorde vi inte många knop; när vi vaknade hade vi inget vatten och på Thames Water visste de naturligtvis inget... de hänvisade till att slå av och på vattenströmbrytaren?? MANNEN var ner och kollade med vår trevliga cornershop och det visade sig att de inte heller hade vatten och fann dessutom en arbetare från Thames Water utanför dörren.. Det visade sig att det var en stor vattenläcka i området. Var sedan ner till 210:an och hämtade våra nycklar och tackade för hjälpen med Elsa och sedan blev det filmtittning ihopkurade i soffan tillsammans med Carolina the Roomie. Idag ar jag knappt rört mig utanför fleecefilt. Borde ha spenderat dagen med skolarbete men istället har jag surfat runt efter halogenvärmefläktar, digitalkameror och lägenheter... Snart kommer MANNEN hem och värmer mig.

Just ja, när vi kom in på vår lilla cornershop sen fredag kväll/natt med resväskorna i högsta hugg för att inhandla smör och mjölk hälsade de oss glatt välkomna tillbaka och stoppade ner en flaska vitt i påsen till oss "on the house". De är för gulliga...

MANNENS lillebror har införskaffat "Rock Band" till PS3 och naturligtvis var vi tvugna att testa på julaftonskvällen... Kom fram till att jag nog inte är en trummis utan passar bättre som frontfigur med micken i högsta hugg eller gitarrist...

Före jul drog vi upp till Umeå för att hälsa på Syster med familj, en nätt tripp på åtta timmar enkel resa. Roliga och trevliga dagar där pulkaåkningen nog är det som får mest poäng... MANNEN kraschade en av barnens pulkor, syster fick en blå fot och själv har jag en ömmande skinka...

Bilderna är suddiga men det är taget med mobilkamera...

... kan man gott säga att det är. Landade i Sverige sen onsdags kväll och möttes av en mycket uppfriskand kyla. Sen bar det av mot ett kyligt Dalarna. Ingen visste att vi skulle komma hem så det blev en hel del förvånade utrop och fågelholksminer när vi på torsdagen ramlade in hemma hos våra respektive föräldrar. Goda vännen Lotta blev också rätt förvånad när vi plingade på dörren och ville smaka hennes nybakta saffransskorpor. Efter det har vi hunnit utforska Faluns publiv (after work har tydligen ökat med 400% sedan öppningen av två pubar...) och varit till Lager 157 där jag gjorde ett riktigt fynd: Köpte en kjol från Minimarket för 45 kr! Japp, 90% rea på det redan låga outletpriset gjorde att jag "sparade" 1520 kr gentemot ordinarie pris. Wohoo! Sådana fynd gör en glad. Idag har jag gått runt och varit snygg i ovan nämnda kjol och hunnit med att träffa/överraska några fler vänner och födelsedagsfika hos Lotta som firar sina sista timmar som 29-åring...

Ska strax bege mig iväg för att äta lunch hemma hos Melanie. Det var evigheter sen vi sågs även om jag gjorde en blixtutryckning förra helgen och jobbade när hon var i Tyskland. Ska bli trevligt, dessutom får jag ju träffa lilla E som nu blivit 1 år och som jag inte sett sedan i somras. Har införskaffat en liten julklapp till henne också, en äkta BRIO-leksak. Kvalité ska det vara ;-) 

...som jag provade på Harrods häromdan. Det är egentligen research för mitt nästa projekt på kursen, men vem kan motstå en aftonklänning från Elie Saab? Satt som en smäck gjorde den och till det nätta priset 4000 pund kunde den bli min... nu har jag inte 4000 att spendera på en klänning men vi får väl hoppas att den jag ska göra blir lika snygg ;-)

Hur som helst så är det roligt att låtsas att man har den summan pengar och bli lite ompysslad av en mycket trevlig expedit som även plockade fram ett par skyhöga klackar av samma designer. Där stapplade jag runt i en 20 cm för lång klänning och klackar som gjorde att benen böjde sig framåt. Lägg därmed till en mjuk, tjock heltäckningsmatta så förstår ni att snubbelrisken var överhängande. Tyvärr erbjöd inte provrummet möjligheten att ta bilder då det var öppet nere vid fötterna och expediten stod utanför och jag var lite feg. Vill ju inte riskera att bli utkastad från Harrods-det vore lite pinsamt.