Metrobloggen

pass

Nu sitter jag med en hund i knät och dricker en kopp kaffe. Snart ska jag ta den andra och gå ut och promenera i det härliga vädret. Vet inte hur ni har det men här uppe skiner alltid solen.

Igår var det ett kärt återseende med mina volleybollfantaster. Ibland undrar jag om jag verkligen har spelat när jag inte vet en enda människa dom pratar om.  Ingen koll där nej. Men det är väl som vanligt där.
Jo, visst kliar det i kroppen men nej, inte ännu.

I förrgår var jag ingen vacker syn på gymmet. En slagen hjälte även där. Fy fan, så var det det här med tålamod, fy fan.

seperationsångest för övrigt.

Äntligen är jag lite mer människa igen. De senaste dagarna har jetlagen gjort sig påmind så fort något gått emot mig. Som när jag och min syster va ute och gick och det kommer två hundar som fäller mig så att jag ramlar baklänges o slå huvudet i isen.
I vanliga fall skulle jag kanske skrattat, rest mig och borstat av mig snön. Igår började jag gråta och sen sa jag att jag fatiskt inte vill ha några hundar mer. Sedan gick jag hem.
Jag tar tillbaka det idag då.

Igår promenerade jag också längst med Göteborgs gator i min skinnjacka och i min stor halsduk. Sedan väntade Julias stora soffa och hjärta. Den enda som fattades där i soffan igår var N. Gör vad du måste göra nu och kom hem sen. vi saknar dig.
Det känns bra att vara hemma.

Vi tar det en gång till..

Keso är ju väldigt gott. Det smakar väldigt bra i Sverige. Men jag blev riktigt besviken när jag köpte det i Australien. Det finns såklart keso där men den smakade väldigt surt. Den var dessutom väldigt dyr med.

14 timmar att fördriva i Frankfurth. Väl hemma var föräldrarna ganska chokade när jag kom in genom dörren..

Keso är svaret. Vad var frågan nu igen? 
Jo, jag är hemma nu iaf..

jetlag.tomt.eko.

sen sitter vi på en klippa och ser ut över havet när solen går upp. sen går vi på shinedown och då finns det ingen morgondag. sen ligger vi på stranden och går ner och svalkar oss i havet. sen dricker jag en kall öl och då känner jag att jag lever. sen ringer det och då saknar jag er. sen dricker vi billigt röd vin och skrattar tills vi får ont i magen. sen ligger vi hemma i lägenheten och tittar på film. sen njuter vi av att sitta på en uteservering och äta en god cesarsallad. sen tänker jag att jag är lyckligt lottad som har dom här människorna i mitt liv.

nicole har ingen kappa.

..nu är vi bakis..

Vid 7 snåret knallade vi hem imorse. Möttes av en massa motionärer. Det tycker jag inte om.
Jag försökte lägga fällben på alla som sprang förbi..  

Jag har hört att imunförsvaret sänks om man stressar för mycket.. 

Vi vaknar. Drar på oss bekinis och knallar ner till vattnet. Tar en promenad längst med stranden. Köper med frukost som vi äter på Bondibeach. Möter upp vänner, solar, läser, spelar volleyboll. Knallar hem och tar en dusch. Åker in till Sydney och förbi chinamarket. Shoppar lite, fikar lite. Kommer hem och lagar mat, hyr en film och har det jävligt bra. Detta varvar vi med en annan utgång eller två. 

Men jo, det måste vara så. Vi stressar nog för mycket..

jag kan aldrig sluta förundras över dessa små liven som sitter runt om mig.

Wanda, som alltid, oavsett hur hon klär sig eller sminkar sig ser ut som en gudinna. hennes läppar är en exakt kopia av marilyn fast lite fylligare. hon rör sig som om hon vandrar på moln och hon vet allt som jag skulle vilja veta lite mer om. hon har mycket mer bakom hennes vackra fasad än vad hon visar, hon har så mycket känslor i sig och hon inspireras av sanningen. det är det jag älskar med henne. vackra lilla porslinsdockan. (och det är faktiskt något bra wanda, hon tycker inte om att kallas porslinsdocka-men hon är en.)

Nathalie, som är naturlighetens skönhet, hon har en otrolig sanning omkring sig och får mig alltid att skratta. allt hon säger låter som om det kommer ur en liten ironisk komikbok. hennes kroppsspråk är underbart och hon har den vackraste och renaste själen som jag någonsin har sett.

jag älskar kvällarna i vasastan, jag älskar kvällarna på lounge sommaren 2009, jag älskar dagarna efter på espresso house. men jag älskar mest av allt att allt vi gör ironiserar vi till en rolig repris. åååååååååå livet är så underbart.

julia. jag har inte glömt dig heller. jag längtar tills vi kommer hem och får ut dig på en drink. underbara dagen.

kärlek åt världen. alltid / nic http://lyssnainte.blogg.se

Nat- I spy.. somthing red..
Nic- Wanda!
Nic- I spy somthing.. pink..
Nat- Wanda!
Nat- I spy somthing burned..
Nic- Wanda!

Nej, nu skall vi ner till Bondi Beach. 
Ikväll slår vi klackarna i taket.
Life is good..

Här sitter vi, i våran nya lägenhet i Bondi. Jag, Nic och Wanda i varsin soffa. Det regnar lite ute. Efter 10 minuters tystnad..

Nat- Jag tror jag skall bli en sån där modebloggerska..
Wanda & Nicole- Hahahahahahahahaha..

Och exakt vad menar ni med det egentligen?

Nej Nicole. Vecka 38. Wanda v 41. Ni är inte heller några modeikoner om ni trodde det..

Nej, nu får det vara nog..

Sista utgången då, i Bundaberg. Ut kom vi, med alla andra på hostellet samlades vi för att dricka billiga öl på central hotel. 
Hem kom vi inte, utan direkt till bussen knallar vi iväg. Lite smått berusade jag och Wanda som pratar och pratar och pratar..

Väl på bussen och våra ögon går i kors. En 30h bussresa som jag nu sovit mig igenom och vaknat upp som en ny i Sydney. Där möts vi av ett skrikande, fullt blont yrväder.. 
Nicole såklart.

Kärlek

Då styr vi kosan tillbaka till Sydney igen. Bussen avgår 03.30 fredag morgon och det är med blandade känslor vi tar farväl av Bundaberg. (solongsuckers)

En upplevelse utöver det vanliga kan man lugnt kalla de här veckorna..

All denna tid vi har slått ihjäll här. Vi spelar kort, skriver, äter musli, pratar, spelar kort, skriver, äter musli pratar, växer. Wanda säger att hon har blivit en hel meter längre här. Det är sant. Jag är också längre nu mamma.

Vi har lärt oss i Bundaberg:

7ans gångertabell Ingefära växer inte på en sushi tallrik! Jobbar man en hel vecka i värmen så är det ingen bra ide att dricka gun på en lördagskväll.. Att om man hoppar ifrån en våningsäng istället för en bro så kan man på sin höjd stuka en fot.. Att vara i samma kök som 753535320 japaner!

Nu jävlar lämnar vi Bundaberg med en smäll!
Sen väntar Nicole och la dolce vita i Sydney..

peace

Idag har jag jagat kossor. En ovanlig syn här. En blond yr höna som springer runt och ropar på en farm någonstans i Australien..

2 dagar. Sen kommer vi tillbaka. Sydney it is. Nic it is. 

Nu kliar det i kroppen.. Degerfors??Coffe?? 
Thé??

Nej, vi har inte vart på spa..

När jag kommer hem väntar den här godingen på mig..

-Have a good swim.. sa våran chafför till oss när han släppte av oss på farmen imorse. Vi tittar på varandra och skrattar lite nervösst.

Jag och Wanda satt utanför vårat rum igår och glodde upp i det stora mörka där uppe. Inte en tanke på att kolla listan om vi skulle jobba idag. Det klart vi inte jobbar, ingen jobbar när det är cykloner som virrvlar runt. Alla har day off.Trodde vi ja, tills våra vänner kom och sa att vi visst jobbade. Vi och några till stackare på en annan farm.

Bara att gå och lägga sig. Svårt att sova när det fullständigt ÖSER ner regn utanför. Ska vi jobba i det här? Haha. Intressasnt.  
2 timmars sömn och sedan upp igen. Det här är inte sant. Vi kan inte jobba idag. Hoppet fanns fortfarande att det skulle bli inställt men nej då. Bilen kom klockan 05.00 och plockade upp oss.

Ut på farmen. Av med skorna. Det var ganska geggigt minst sagt. Scotty och irländaren hade koll på vädret. 
Nu var hon här sa de. På ett ögonblick blåste det upp. Regnet öste ner och vi fick släppa allt vi höll på med och springa bort till bilen, tillbaka till skulet vi packar i. 
-Just leave it on the ground girls. Run! Ropar Scotty.

Annars kan jag bara referera till Wanda. 
Som sagt. Vi börjar seriöst att bli lite galna här nere nu..
http://wgoesallin.blogspot.com/2010/02/crazy-swedish-girls.html#links 

Cyklonen är här och det gör att alla på hostellet har day off. Vi ligger i våra sängar inne på hostellet. Precis som alla andra som inte jobbar. Alla med varsin laptop. Den morderna backpackern. 
Några andra lagar mat eller kollar på film. Men dom flesta ligger här, sitter där, väntar på något. Bättre tider kanske? 

Jag ligger i min säng och funderar över årtet som gått. Över åren som gått. Mycket kommer tillbaka. Tankar som jag kört undan. Jag kör med full fart vidare in i något annat. Ignorerar. Det är min grej. Det var min grej.

Nu möter jag dom. Låter dom komma och gå. Inget mer. Det är bra. Det blir bra. 

vi glömmer gårdagen.

Jo. visst gjorde jag det. Wanda hörde det med. Nu nalkas det billiga ölkannor, liveband, gratis drinkar och dans här på kvarterskrogen med våra andra hostell vänner.

En hel arbetsvecka avklarad och vi trivs så bra här så vi blir nog kvar lite längre än planerat. Vem kan motstå att plocka ingefära i 40 graders värme med ett gäng bönder som fullständigt har tappat det. Inte vi. 

Nu slår vi klackarna i taket. Tjoho! 
Det finns ingen morgondag var det också någon som sa..

nic.. var är du?
ser du någonting?
hör du någonting?
känner du någonting?

Sifferkombination? Breakdown? Kalla det vad ni vill..

Dagens samtalsämne: VATTEN!
Arbetsgivarna säger att jag behöver dricka 6 liter vatten på fältet, om jag då bara dricker en liter samt dricker 2-3 koppar kaffe per dag och dessutom svettas x antal liter.. 
Hur många liter vatten ligger jag back då?

Kanske kan det vara vätskebristen och värmen som gör mig lite tankespridd just nu. Har nämligen tappat bort både nycklar och mobil x antal gånger. 
Tur att vi bor på ett sånt trevligt hostell med så många ärliga människor att jag på något sätt lyckas få tillbaka mina grejer..

Annars har jag nu tagit reda på vad människorna på hostellet bor, hur många husdjur dom har och har haft, vilken mat dom föredrar och hur många syskon dom har.
 
Har även lärt våra hostell vänner att säga 6 laxar i en lax ask och 7 sjösjuka sjömänn på sheppet Shanghai.
Det har också blivit en regel att sjunga första låten man kommer på om det man pratar om.. 
Eller nja.. Jag och Wanda går iaf all in..

-Crazy swedish girls
W& N- You drive me CRAZY, I just cant sleep..

---

Lite bundybilder

Koaladansen

McDrive

Nu ska jag och Wanda ha en tävling. Vem kan suga på en isbit längst utan att den smälter..
Later!

Det rullar på som vanligt här. Vi sliter o kämpar i solen och återigen har det varit en sån där fruktansvärt varm dag. 
Solsting, illamående och trött är mitt mående just nu. 

Tankarna går på högvarv här. Jag har ingen koll på någonting. Vet inte vad jag vill. Spelar ingen roll hur mycket jag tänker. Hittar inget svar.
Ovanligt..