Metrobloggen

Jag hade jätte trevligt igår, dock blev det ingen karaoke för vi kunde inte koppla in sladdarna rätt. JA, det var bara tjejer där. Synd för jag hade peppat mig själv till tusen och hade tänkt köra en Eurythmics låt såklart. Då hade dom fan inte haft en chans brudarna. För mig blev det inget "klubbande" utan jag drog hem till kärleken vid tolv och asgarvade istället.

Och lite Eurythmics, fan vad bra:

Hej mina fina läsare. Jag har dragit mig hem till Linnea på Söder efter jobbet. Det skall tydligen bli karaoke/tjej kväll här. Jag är lite rädd men jag skall fan delta om det är så det sista jag skall göra. Jag kan tyvärr inte ordna med några bilder härifrån men en jävligt bra låt, så hörs vi lite senare.

Idag är jag med kärleken. Vi har varit i Gamlastan och snackat med en tatuerare angående en tatuering som jag skall göra. Efter det drog vi runt som två osaliga andar efter mat. Ni vet när man inte hittar ett enda mysigt hak fast man befinner sig i en utav världens mysigaste stadsdelar.Man blir ju tokig. Tillslut hamnade vi på ett "grottställe" och jag slukade en vegetarisk lasagne.

Nu skall vi promenera och köpa pizza, till det blir det kanske en grym film. Eller så knullar vi bara.

Gissa vilken som är min?

Nu jävlar vänner, nu skall jag vinna ett halsband ifrån MissDee. Tävlar gör jag på Amis blogg som ni hittar HÄR.

Idag har jag inte gjort många knop, det har bara varit Bebban på mitt schema(min hund). Jag gjorde ett försök till att dra mig in mot stan för en fika med Linnea. Men när jag sovit ett par timmar mellan fyra och sex så kände jag mig mest som Frankensteins brud och stannade hemma. Så jag har bara varit utanför dörren för att rasta vovven.

Min kollega Carina Dahl har precis släppt en musikvideo och är igång och bloggar igen. Detta får ni inte missa.

Och hennes blogg finner ni HÄR

Jag gillar smink, jag vill ha ALLT. Idag fick ögonskuggan Pollution och läppstiftet Poppy följa med mig hem. Ni vet väl att jag är utbildad Makeup Artist, om inte så vet ni det nu. Frågor på det?

Jag kände mig som Lisbeth Salander på crack och mitt huvud var svullet som en fyradagars fästing. Jag kunde skymta snoken i periferin hur jag än försökte snegla åt alla håll som var möjliga. Då vet man att den har växt. Men när jag var klar med jeansväggen så lossnade det och ljuset var sådär magiskt. Det kanske var lunchen med kärleken som gjorde det.

Såhär börjar min dag. Jag skulle bara vilja lägga mig ner och dra något gammalt över mig. Men jobb, jobb, jobb. Skjut mig i benet.

Nu får ni mina underbara läsare hjälpa mig.

Jag har fått en förfrågan om att börja blogga på Finest.se. Vad tycker ni om det? Ska jag eller ska jag inte? Följer ni med mig, allihopa? Jag vet inte riktigt för det känns som om jag hoppat runt endel och inte fan har det gett mig ett skit, ni trogna är ju alltid där ändå ;) Ska man orka trängas med varenda dokusåpaskådis i hela Sverige.

Kom igen nu, JA eller NEJ?

Nu är jag helt slut skall jag få be och tala om. Jag har jobbat sedan sju i morse, först var det utbildning och sedan omhäng. Nu skall jag äta sen skall jag bädda ner min stackars sjuka och trötta kropp i sängen.

Och nu sitter jag här med papper i båda näsborrarna, arg över att jag inte kan känna skillnaden på om jag tuggar på en kanelstång eller en "harlort". Och ja, jag har såhär mörka bryn och fransar. Det var ett sjuhelsikes tjat. Osminkad är jag på bilden också, jahaha då. Det är bara håret på skallen som färgas och de mellan bena ibland.

Om ni fortsätter tjata så kommer jag över och gör tusen nålar på er samtidigt som ni måste lyssna på Nordman i en hel timma oavbrutet. Jag är rätt tuff.

Jag blåser mitt sockervaddshår med min mintgröna hårblås, det pirrar i magen för snart skall jag träffa världens vackraste.  Jag visste inte att det fanns en så vacker människa på jorden innan jag träffade honom. Det är magiskt.

Näsan rinner , dropp dropp dropp.

Jag måste bara berätta en så jävla skön händelse från min resa hem ifrån jobbet nu precis.

När jag åkt ett par stationer med t-banan så kliver det på en alkis. Det första han gör är att ställa sig och titta på alla människor runt omkring sig i vagnen. Sedan tar han sats ända ner ifrån tårna och bräker på bred dalmål "- Va fan är detta *hick*, sitter ni här med gröt i röven?" Full som en kastrull är han också, han är inte arg, han säger det med humor. De flesta ser chockade ut, jag skrattar redan hysteriskt såklart. Han drar en sup och fortsätter "- Här sitter ni och kastar misstänksamma blickar på varandra, fy fan vad torra ni är" . Han får syn på en punkare och skriker något om att han har ball frilla, sedan fortsätter han. Och nu kommer det bästa, kanske det roligaste jag hört sedan jag själv drog någon fantastisk "oneliner". " - Ska vi börja med Ekorrn satt i granen? VA? Så att ni kommer igång."

HA HA HA HA HA HA HA HA, men kasta en skitkorv på mig. Jag dör. Det är humor mina vänner, men ändå på allvar.

Fy fan vad vi människor kan vara torra.

Idag mår jag sådär, förkylningen har intagit stadie två och snoret är sådär härligt gröngult. Mina ögonlock känns som två fläskläppar och snoken är glansig och hal. Det är såna här dagar man inte hade klarat sig utan smink, för nu skall jag nämligen till jobbet. Funderar på att köra upp papper i näsan.

Ja, men ni ser ju hur jag ser ut.

Christian Lacroix har fångat mitt intresse. Känns coolt, kvinnligt och sådär härligt "svart".  Det får mig att tänka på vampyrer, blod och evigt liv.

Givenchy är löjligt bra, jag älskar formerna, färgerna och de blandade textilerna.

Men nu skall ni inte tro att jag är någon modebloggare, den biten lämnar jag till orginella kvinnor som Ebba Von Sydow eller Sofi Fahrman. Eller?

Snälla ge mig ett namn på en svensk modebloggare som sticker ut och som inspirerar. Någon som tar ut svängarna. Finns han? Eller hon?

HOHO

Jag känner mig lite dum, mot er läsare alltså. Jag lovade er för ett tag sedan två stycken sminkvideos. En med Marilyn Manson och en med  vad fan heter hon. Megan fox tror jag det var. Och har jag fixat dom? Nej. Jag lovade er att jag skulle fotografera min dagsform varje vecka, har jag gjort det? Nej. Ush vad dåligt av mig, dumma mig. Men om jag skall vara ärlig så har jag haft så lite tid över. Det har varit jobb, hem, dusch, hund, äta och iväg till kärleken. Jag får kasta in mina inlägg för att kunna blogga. Varje inlägg tar högst 5 minuter, oavsett storlek. Ibland önskar jag att jag kunde lägga ner mera tid för då skulle bloggen koka. Det kan ni lita på. Men snart så flyttar jag och det betyder att jag kommer att få mer tid och framförallt tid för mig själv. Jag har mycket inom mig som jag skulle kunna publicera här, men jag behöver lite ro.

Därför vill jag passa på att tacka er trogna läsare för att ni fortfarande är här, trots att jag ibland suger.

Foto: Linnea Frank Modell: Jag 2007

Jag kände i morse att något var på gång och nu vet jag att jag drabbats av en jävla förkylning. Den är i stadie ett och jag hoppas den stannar där, vi får väl se. Jag känner mig som en hängpung och nu rinner näsan som en kran. Men jag har inte varit riktigt sjuk sedan förra julen så jag skall inte klaga.

Så lite soppa, våfflor, mousserande vin och kaffe satt som en smäck. Jag passar på nu när man fortfarande har smaksinnet kvar. Det är just det som är det jävliga med att vara förkyld, att tappa smaksinnet.

Nu är det lite synd om mig.

Lycklig, lycklig, lycklig, jag är så lycklig.

Hjärtat slår och huden bränner. Livet är så skönt, jag vill leva för alltid.

Idag har det varit jobb och det kändes att man hade varit ledig i fyra dagar. Jag låg liksom och puttrade på ettan de första timmarna och tyckte att folk kunde ta det lite lugnt. Men nu är jag inne i det igen. Vi körde ett litet glas rött vid stängning och jag fick en jätte rolig och spännande uppgift. Mer om det kommer självklart här på bloggen. Jag kan säga att det kommer att bli grymt.

Nu skall jag ta en dusch och sedan är det äntligen dags för världens vackraste.

Vi talade om livet , från det ytligaste till det djupaste. Vi talade om tafatta moderedaktörer och människor med hybris. Vi talade om ångest, kärlek och om pappor som lämnar. Sara bjöd på jätte god laxpasta och härligt vitt vin.

Jag ber om ursäkt för bildkvalitén, den är nästan lika meningslös som torkade blommor. Detta var alltså igår mina vänner.

Nu är det middag, vin och härliga Sara som gäller. Vi har en hel del att ta igen.

När jag skriver ett inlägg så får ni gärna kommentera, vare sig ni håller med mig eller inte. Det händer rätt så ofta att ni vill ha igång en dialog på min mail eller facebook istället. Meningen med bloggen är att jag kan skriva mina personliga tankar och åsikter men också att ni som läser kan skriva ner eran syn på saken. Det är här på bloggen jag är öppen för det och inte på mina privata mail eller på min facebook. Det blir också mer intressant för alla andra som då kan ta del.

Puss och kram

Jag såg precis på "Efter tio" med Malou, hon den där lilla söta rödtotten. Dom talade om "Rondellhunden" av Lars Vilks. Konstverket som avbildar Muhammed som hund och som har sårat och kränkt människor världen över och även här i Sverige. I muslimska länder anses hunden vara smutsig och släpps inte in i hemmet. Alltså är det det absolut lägsta att han blir avbildad som hund. Vilks gör det för att provocera och för att få uppmärksamhet. Vilken jävla tönt. Det är bättre att knulla i tv och sälja sexuella tjänster på gatan än att medvetet kränka andra människor. En vuxen man som borde ha levt och skaffat sig kunskap och förståelse för andra religioner, kulturer och människor i allmänhet. Han avbildar Muhammed som hund för att få uppmärksamhet i media. Jag skäms.

Jag har själv hund och i mina ögon är han lika "ren" som människan, alla djur är det i mina ögon. I vissa fall är han mer värdig och jag älskar honom som om han vore mitt egna barn. Men jag kan ändå förstå att muslimer inte har samma syn och att Vilks lika gärna hade kunnat kissa på dom, kanske till och med hellre än att skända Muhammed.

För mig handlar livet om att komma till insikt  och att kunna vara den "större" människan så ofta man kan och klarar av det. Det finns ingen kompromiss med andra människors hjärtan eller känslor. Man skall ta hänsyn och visa respekt för sina medmänniskor. Att sitta i tv och erkänna att man medvetet kränker en hel folkgrupp för att få uppmärklsamhet. Då har man sjunkit till botten. Det finns gränser för vad man kan och inte kan göra. Om vi suddar ut dom så kan vi lika gärna börja skjuta på öppen gata, vad spelar det då för roll? Vi har väl alla ett ansvar att ta gentemot varandra. Från smått till stort, det är väl det som skiljer oss ifrån reptilerna.

Jag säger inte att jag är guds bästa barn, jag kan ha en rätt så sjuk humor och jag kan gilla att provocera. Men jag är inte känslokall och jag är inte ensam om att ha känslor. Jag vet hur ont det kan göra när någon trampar på en.

Och trött som en gammal hängtutte var jag i morse när det var dags för en promenad med vovven.Och Sebastian låter hälsa att han är glad för att han lever här i Sverige och inte i ett muslimskt land.