Metrobloggen

Ser tillbaka på tiden som passerat
aldrig kunde jag tro att min situation idag
skulle se ut såhär som för ett år sedan...
för ett år sedan var allt hopp utom räckhåll
för ett år sedan var det lika bra att sluta försöka
för ett år sedan var det lika bra att sluta andas

365 dagar senare, känns det bättre
det är lättare att andas
det är lättare att skratta
det är lättare att stå
det är inte samma ångest
(men den är fortfarande kvar)

tänk vad framtiden ändå hade att bjuda på
framtiden hade inte gett upp hoppet på mig
framtiden har en plan för mig trotts allt

Så jag tänkte bara säga att...

jag mår bättre nu

Jag försöker vara produktiv i den här bloggen men det går bara inte.

Sportlovet är slut. Men jag fick faktiskt en extra ledig dag idag. Resursdag kallas det. Lovet har vart bra. Till och från. Soligt ibland också. I helgen umgicks jag med fina vänner och har ätit väldigt god mat hela tiden. Helt okej tycker jag. Imorgon ska jag på teater också. Spännande.

Teatern..."det var alldeles för längesen vi sågs."

U t t r å k a d

Det här skrev jag för ett år sen i min gamla blogg.

gud, vad märkligt.

Ska jag fira jubileum?

1 2 3 4

Idag har jag gått omkring och vart så-galet-sugen på mjölk. Det är väldigt sällan jag är det men när detta väl inträffar så är mjölken alltid slut. Det slår aldrig fel! Och jag har ingen lust att gå ut till affären och köpa några liter, nej, det är för mycket ansträngningar för det. Så nu är frågan: 

Vad gör jag?

Detta är några bilder från min fredagskväll:

Fem minuter tidigare såg de ut ungefär såhär:

Ja, det var kul.

Ringde ett samtal till en vän idag och frågade om vi skulle träffas. Hon sa att hon ska bara till sin farmor en snabbis, sen hör hon av sig. Jag har hört det där så många gånger. Ändå fortsätter jag att hunda efter. Smsar några gånger fast jag vet att det är helt meningslöst. Ger upp. Försöker ragga upp några andra vänner att hänga med. Alla upptagna eller svarar inte. Craaaaap

It's one of those days...

...den kom fram till slut! Nyckeln alltså. Den dumma bajs nyckeln. Och det var inte mitt fel! Ägaren av denna nyckel hade vart så dum så han råkade slänga ner den i en gammal spackelburk som skulle slängas. Den burken stod sedan ute hela natten och vilken tur han hade som hade mig och signe som kunde rädda nyckeln från sitt onda öde.

Skrattar bäst som skrattar sist, säger jag bara.

För någon dag sedan(beroende på hur man räknar) fyllde den här bruden 18 år gammaloch nu är hon i paris. Oj vad jag ska fira henne när hon kommer hem.

Du är så fin! <3

räknar ner och längtar galet.

Om man har tappat bort en nyckel på en 30 x 15 cm stor yta är man faktiskt dålig. Inte ett stort område att hålla koll på. Igår sov jag i östberga och eftersom att han som bor här åker till jobbet halv sex på morgonen så finns det en extra nyckel som jag kan låsa lägenheten med och sedan slänger jag in den i brevlådan och går.

Jag skulle tillbaka till denna lägenhet igår kväll för att hjälpa till att bära grejer(det slutade istället med middag för fyra(mig,Signe,Jimmy och Percy/Kim) ). Men jag skulle inte vara framme förens straxt efter sju, och då tänkte jag; "Men då behöver jag inte ta den här nyckeln för han som bor här kommer ju vara hemma då!" Sagt och gjort. Jag slängde in nyckeln genom brevinkastet och gick till bussen.

Efter middagen som blev här igår bestämde vi oss alla att sova kvar här. Och idag är jag och Signe två motivationshandikappade (lata) människor, så vi bestämde oss helt enkelt för att skolka denna sista fredag innan sportlovets start. Det berättade vi för killarna och en av dom kallade oss skolkare. Och ja, det är ju det vi är.
Och lite senare på morgonen får jag frågan:

"Nadja, var är nyckeln?""Den ligger på golvet..Zzz..."
"Nej, det gör den inte."
"Jooo...Zzzz(!)"
"Men kom och leta fram den då!"

Bajs också.

Så jag gick upp och började frenetiskt att leta i hallen. Under alla skor, bakom dörren, i skorna, bakom skohyllan, under mattan, under väskor, i pappersinsamlingen och vidare in i lägenheten. Nyckeln ligger inte här! Signe sover, grabbarna står och flinar samtidigt som jag går omkring och frustrerat och nyvaket gnäller: "Jag orkar inteeee...."

Sen gick dom och vi, åtminstone jag, blir illa tvungna att stanna här om vi inte hittar den där jäkla nyckeln! Sen slog det mig. Tänk om detta är en konspiration När vi sagt att vi skolkar så vill de jävlas. För tro mig, detta är mycket möjligt. Kim har egentligen sin nyckel och vi blir fast här hela dagen. Vi får helt enkelt se hur denna dagen slutar.

Håll tummarna att jag har fel och att den där satans nyckeln kommer fram, för jag orkar banne mig inte!

Jag måste försöka ragga upp lite nya läsare här. Och sen måste jag lära mig att skriva bättre, roligare, intressantare. Då kanske man kan börja få lite roliga kommentarer.

Eller?

Idag fyller min kärakärakära Emma hela arton år! Så stor hon är nu.
Grattis broran, du är helt fantastiskt underbar! <3

Tänk att det äntligen börjar ljusna på riktigt. På riktigt, på riktigt!
Och något som är ännu mer fantastisk är att jag slutar för dagen. Tjugo i ett! Vad bortskämd jag är bara några dagar innan sportlovet börjar.

Ska ta och försöka blogga lite mer när jag väl har kommit hem. Nu blir jag bara kvar i skolan för att min kära vän Emma Ölvestad har lite problem med sitt referat som vi skriver på i svenskan. Nu vet ni det.

Men jag är illa tvungen! Sista vecka före sportlovet har nu börjat och snart är den slut lika snabbt som den började. Försöker samla värme efter morgonens strapats. Spenderade natten på annat håll, nämligen i östberga, och en resa som normalt sett tar ungefär 40 minuter kommunalt tog det idag mig en och en halv timme att komma hem. När jag väl var hemma var mina ben rödare än en kräfta och kallare än istapparna på nordpolen. Jag har bytt till en lite varmare jacka och nu känner jag skillnaden mellan på mina ben och min överkropp. Det var nästan bättre med den tunnare jackan för då kände jag inte någon skillnad. Kroppen var helt stelfrusen.

Var i helvete är våren någonstans?!

Nu trotsar jag snön, blåsten, kylan och ensamheten. Nu drar jag till vistabergs allé och ska umgås med den där galna bruden till vänster. Hon fyllde föresten krogenciggosnus i onsdags.

Grattis!

(ber om ursäkt för att jag har en tendens att svära då och då i bloggen. Det är inte dåligt ordförråd. Bara en helt ny typ av tourretssyndrom.)

Ett ord; egotripp.

jag har så fina polare.

Nu är det banne mig dags för vår! Snön har kommit för att stanna allt för länge nu. Jag ville inte ens ha den från första början, så i min värld är den här tiden en evighet. Så snälla modernatur, ge folket lite sol och plusgrader så vi alla slipper gå omkring och frysa och deppa.

Tack på förhand!

Kärt barn har många namn

Bild:Nadja©

Okej, dags att prova detta nu då. Det första jag lägger in är en novell som jag skrev första terminen i svenskan. I novellen skulle det vara med en röd jacka (fokusen alltså), sedan skulle det finnas med en tavla och någon skulle bli arg. Så vi fick ganska fria händer och det blev väldigt många roliga noveller. Även om min kanske är mindre lyckad så tänker jag lägga ut den i alla fall bara för att uppdatera eller helt enkelt bara jävlas. Det är skönt att se att jag har utvecklat mitt skrivspråk när det gäller noveller och liknande. Men ville inte ändra den här texten, för det blir ju inte samma sak.

Den röda jackan

Det började bli vinter i den lilla orten Tina bodde i och hon var desperat efter en jacka som kunde värma hennes tunna bleka kropp. Hon hade ljust, tunt, blont hår och en hudfärg som var näst intill ett vitt papper. Efter många timmar i centrum höll hon på att ge upp. Men hon fick inte ge upp. Hon kunde ju inte gå omkring i en tjocktröja hela vintern även om hon kunde tänka sig det. Tinas mamma var överbeskyddande och trodde att hon skulle frysa ihjäl om hon så bara stack ut med näsan genom dörren. Hon gick till slut in i en second - hand butik. Där om någonstans måste det ju finnas en gammal jacka som var tillräckligt stor och tjock för att hennes mamma skulle bli nöjd.

Hon gick omkring i butiken och kikade på allt som hade dun och foder. Tillslut hittade hon en röd fluffig jacka som hon trodde skulle passa bra.Hon gick in i provrummet, tog av sig sin slitna munkjacka och nästan dök in i den röda dun högen. Hon tittade på sig själv i spegeln en stund, snurrade ett varm och studerade formen.
”Herregud…” tänkte hon. ”Jag ser för sjutton ut som en pinne med en tomat på... Och med lite vitt luddigt mögel på toppen.” Hon brydde sig egentligen så mycket. Bara hennes mamma var nöjd så var det okej. Det var ju inte som att hon behövde ha på sig jackan när hennes mamma ändå jobbade natt och kom inte hem förens Tina var i skolan.

Hon gick till kassan och betalade för jackan och ringde sin kompis Josefin.

”Hej Jossan, det är jag.” sa Tina med en trött röst. ”Du kan komma ner nu… ja, jag har köpt en jacka nu. Herregud, snyggaste jag någonsin sett!” Sa hon och försökte låta så entusiastiskt som hon bara kunde.
”Är du seriös nu eller driver du med mig?” frågade Josefin med en skeptisk röst.
”Nej! Verkligen inte. Men kom ner nu så får du se härligheten!” Tina skrattade och la på. Josefin bodde i ett hyreshus i centrum med 8 våningar. Som tur var så bodde hon bara på tredje, så det gick fortare att ta trapporna, än att stå och vänta på hissen.

Efter någon minut så träffades de utanför porten.”Du Tina, jag är utsvulten, det finns ingen mat hemma! Ska vi gå och käka på McDonalds?”

Tina la en hand på magen och kände hur det kurrade där inne. Hon hade bara ätit en torr fralla på morgonen. Tinas lillebror, Hannes, hade blivit galen när han såg att Tina hade tagit den sista Oboyen. I sin ilska hade han tagit hennes torra fralla och slängde ner den på golvet och stampade på den. Glaset med oboyen hade han kastat in i väggen. Olyckligtvis hade det skvätt stora fläckar på hennes pappas tavla som han hade gjort till Tinas mamma på deras bröllopsdag. Så på det hela taget hade hon nästan inte ätit något på hela dagen.

”Jo, jag är utsvulten jag med. Kom så går vi.” Dom var tvungna att gå igenom hela centrum för att komma fram McDonalds. Dom satte sig längst bort i restaurangen. Lite avsides från alla småbarns familjer. När Josefin såg Tinas nya röda fluffjacka hade hon skrattat så högt att till och med personalen i kassan hade vridit sina huvuden mot deras håll. På det hela taget tyckte Tina ändå att det vart en relativ bra dag. Josefin var en riktig glädjespridare. Och trots den dåliga morgonen, den fula röda jackan och den dåligt värmda maten på McDonalds så mådde hon ändå riktigt, riktigt bra.

Oh yeah! Nadja för ett och ett halvt år sen äger...denna novell.

Om ni känner er lite nere eller kanske bara är lite allmänt uttråkade så rekomenderar jag verkligen bloggen "My milk toof". Det är så bedårande och påhittigt att jag blir glad i hela magen.

Länken finns där till höger. Lova att kolla!

Jag lät mitt tänkande gå för långt. Vilken tur att två av mina vänner ringde mig och sa att jag skulle komma över för att kolla på film och käka kladdkaka. Det blev en bra kväll till slut.

För övrigt har jag kommit på vad jag kan skriva här nu. Jag anser att jag är ganska bra på att skriva (minus stavning) och tänkte kanske någon gång dela med mig utav något som jag skrivigt i skolan. Det kanske blir kul? Fler filmer är önskade och det ska jag försöka ta tag i också.

.

.

Puss på er alla.

Ikväll vill jag bara gråta.

Men det är så deprimerande.

Så jag försöker låta bli.

Ofrivillig ensamhet är inte min grej.

Helvete vad jobbigt det är att gå omkring och vara ständigt förvirrad Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hoppas eller ge upp. Går omkring och är osäker hela tiden och låter mina tankar (förmodligen) gå för långt. Jag borde vara glad, skratta och inte ha några förhoppningar överhuvudtaget. Men jag skrattar, är glad och har huvudet fullt med förhoppningar som jag inte borde ha.

(Jag förstår att ni förmodligen inte fattar ett dugg men det får ni stå ut med helt enkelt, så dryg är jag faktiskt.)

Fattar ni?