Metrobloggen

Jag kommer i den här bloggen att skriva om hur det kan vara att gå hos en coach. Det är ju väldigt aktuellt idag, när det är så många som står utan jobb och en del som då får möjligheten att gå hos en coach för att hitta det "rätta jobbet", eller för att lyckas få något slags jobb överhuvudtaget.

Idag är det så att man ska behöver bend over backwards, le med hela ansiktet, glittra med ögonen och försäkra arbetsgivaren att tjänsten de annonserat ut är ens drömjobb, att man är självständig, noggrann, ansvarstagande, uppfinningsrik, en lagspelare, alltid glad och positiv, älskar utmaningar, flexibel, lätt att ha att göra med, alert, osv osv i all oändlighet. Man ska vara beredd att sälja sin själ om det är nödvändigt. Det finns fler arbetssökande än det finns jobb. Arbetsgivarna kan därför bara välja och vraka. Och vi arbetslösa får ge allt vi har. 

Eftersom jag har fått chansen att träffa en coach under tre månader kommer jag här att dela med mig av lite av mina upplevelser, och hoppas att de kanske kan vara till hjälp för någon. Min bakgrund är att jag jobbar extra i en klädbutik. Har ingen a-kassa eller annat bidrag, så jag är beroende av att de ringer upp mig och ger mig tider att jobba (jobbar i flera olika butiker, vilket gör att det hittills har löst sig).

Coaching dag 1
Jag gillar den gula bollen eller punkten som hon har som symbol för sitt företag. Den får mig att associera till något ljust och välkomnande, kanske till solen. Namnet låter väldigt ordentligt och bra. Hon såg inte alls ut som på bilden på hemsidan. Istället för en skrattande kvinna med rött läppstift och glänsande örhängen möttes jag av en kvinna med lagom långt lagom brunt hår och fotriktiga skor. Utseendet är inte allt såklart, men klart att en coach bör se ut som själva urbilden för framgång. Kände mig lite lurad.

Vår första konsultationstimme gick relativt snabbt och handlade mycket om papper hit och dit och när vi skulle ses nästa gång. Hon ville gärna att jag skulle precisera vad jag vill ha hjälp med. Men det är ju det jag inte vet! Någon har antagligen gjort fel. Jag har beviljats en coach via arbetsförmedlingen trots att jag inte går på A-kassa, och trots att arbetsförmedlingen egentligen inte kan kräva något av mig. Men detta gyllene tillfälle kommer jag att ta vara på och använda till att skaffa mig ett fantastiskt jobb, eller ett fantastiskt liv. Den här kvinnan påstår sig kunna coacha vem som helst till vad som helst. Vi får väl se.

Jag fick med mig två övningar hem att sitta och klura på. Hittills har de mest gett mig huvudbry. Den ena övningen går ut på att man ska komma på en situation då man gjort skillnad, då ens medverkan helt eller delvis påverkade utgången. Man ska beskriva vad man har gjort och sagt, vilka som var med och vad resultatet blev. Varför det just bara var man själv som kunde lösa situationen och ingen annan. Min första reaktion är att en sådan situation inte existerar i mitt liv. Ganska deprimerande. Men man får tänka efter, det är inte så lätt som man tror.

Den andra övningen tycker iallafall jag är lite rörig. Man ska göra en lista på sina kunskaper, en på sina färdigheter, och en på sina egenskaper. Vid första påseende är det lite svårt att skilja dessa åt. Iallafall ska man skriva dessa listor och sedan koppla samman det man skrivit i de olika kolumnerna med vartannat. Genom detta ska man sen få en och annan insikt. I teorin låter det bra, men i verkligheten tycker jag det är klurigt att skilja på vad som ska stå var och så vidare. Och det är väl inte meningen att man i dessa övningar ska vara mera upptagen av form än av innehåll? Eller så är det bara som jag gör det svårt för mig. Jag ska göra de övningarna iallafall, så bra jag kan, så får jag väl se vad det kommer för insikter.

Fortsättning följer...