Metrobloggen

Nedan är INTE skrivet av mig! OM inte metrobloggen rättar till detta omgående har jag äntligen en anledning att lägga ner här!

Som sagt, Metrobloggen har seriösa problem, och hittills har inget hänt, vill därför åter igen påpeka att det som visas på min sida INTE är skrivet av mig!

//OPhelia

Egentligen är jag alldeles för trött för att dra den strippade versionen av gårdagens drama, men jag måste, för jag måste få det dur mig.

Det är inte första gången i mitt liv jag har blivit sedd som könsförädare och jag trodde verkligen att 2008 skulle vi ha kommit så långt i den här genuskampen att vi kunde se på oss själva för dem vi är, män är män och kvinnor är kvinnor, ingen bättre eller sämre än den andra, bara olika.

Jag borde inte ta det personligt, men det gör jag, för jag är ingen känslokall maskin, jag blöder om du skär mig och jag får svårt att andas när man sticker kniven i min rygg.

Det finns en spceill plats i helvetet för kvinnor som misskrediterar varandra och ditt nummer kom just upp, bitch!

Ok:

På! denna veckan måste vara finnanskrisen som plötsligt gör det möjligt att köpa bostad i centrum utan att skuldsätta sig upp över öronen-

Av? denna veckan måste vara finnanskrisen som gör det helt omöjligt att få ett vettigt jobb.

Herren ger och herren tar

Sen när blev jag tant? Inser att detta har hänt efter att ha uttryckt min uppskattning över att ha mössa på sig.

Jag var ungen som aldrig ville ha mössa på sig, inte ens när vi bodde i Norrland och det var -35.

Och nu går jag inte utanför dörre utan något nertryckt över öronen.

TRAGISKT!

Ja, som den uppmärksamme läsaren kanske har märkt har jag tänkt ha återkommande teman här på bloggen. I kolumnen till höger kan ni se vilken dag som innebär vilket tema, men givetvis kommer jag att babbla på som vanligt om allt annat där emellan.

Glöm wikipedia, glöm NE nu finns uppslagsplatsen som berättar allt du behöver veta, vare sig du vill eller ej

STEFANPEDIA

Var beredd på att bli upplyst!

Jag ger upp nu, Fredrik Strage har fått stora journalistpriset!

...you work and your husband don't

...you talk alot of smack and your husband say nothing

...you have several friends who got pregnant before 17.

...your hands and mouth move simultaniously

...you can make sounds only dogs can pick up

...you can talk just as fast as you can drive

...backstabbig your homegirls and sticking up for them is the same thing

...you move in homegirl packs

...boys are intrigingly scared of you

...nobody are a bigger queen bitch!

Härligt att jag bytt från Jüggan till Argentina, gotta love the Malmö där ingen kan vara svennebanan!

Ja, det lackar mot jul och samtidigt börjar vi ganska kollektivt lacka ur på den senaste tidens nybolscivism som blommar upp i finanskrisens kölvatten.

Det är inte bara husokupanter och andra mugböneätande idioter utan även galna syndikalister och den vänstervridna journalistkåren som gör galna debattprogram i tv helt utan substans med Blondinbella som ständig bisittare.

Därför var det en befrielse att läsa följande i Sydsvenskan!

Kalla mig borgarbracka, akademikerslampa, kalla mig vad fan ni vill men kom ihåg vad min goda vän A's pappa myntade häromdagen:

Den som inte var röd i sin ugndom har inget hjärta, den som inte blev blå som vuxen har ingen hjärna!

Ok, det är en sånn jäkla blogghype kring det här med "Frågestund" så jag tänker inte vara sämre...

Fråga mig vad som helst och så kommer jag att svara. Det är bara att posta en kommentar här nedanför och inga frågor är för dumma, och det är ok att vara anonym.

Shoot, jag är redo!

Det händer inte ofta, men ibland ramlar man över riktigt lysande bloggar. Ja, jag läser ju en helsikes massa men de flesta är folk jag känner eller känner till, så det är inte så ofta det kommer in någon okänd aktör som fångar mitt intresse. Läser man mycket blir man ju som bekant också kräsen.

Men nu har jag hittat Tyskungen som skriver på ett ganska vasst och befriande sätt.

Alltså kära läsare, veckans bloggtips.

Jag gjorde ett genidrag igår och fick hjälp med min peronliga utveckling, men jäklar vad trött jag är idag. Ransakning tar på krafterna, så är det bara.

Det stormar ute som fasiken också, och jag hade som plan att fixa lite grejer på stan, men det är mycket mysigare under min filt i soffan framför ANTM.

Ja, kanske en kopp te och lite bloggläsande, sen måste jag styra upp mitt CV innan readaktörasnazisten freakar ur helt.

Jag borde skriva på Boken, men det har kommit en annan historia av det mer tvivelaktiga slaget ivägen. Och just nu håller jag på att få den ur mig så att jag kan gå vidare.

Det är ansträngade att vara organisk i sitt skrivande, men inget jag kan göra något åt...

Så hur börjar historien då?

Den svala sensommarvinden svepte över slättlandet. Augusti hade varit ovanligt hett och det annars så tåliga gräset på pampas hade nästan helt svetts bort. Det dammade sådeles ymnigt kring den gamla americanaren när den körde längs den provisoriska vägen upp mot estancian, med rutorna nere fladdrade fyra hårsvall i solens sista gyllene strålar...

The was this big black horse who once found himself in the shade of a lovely cherry tree. He liked it there where he could rest, have a drink and some sleep. The tree was good for him as he was for her, but when the night turned to day she said "you have to leave".

The horse was stunned, the horse was chocked, he didn'r belive his ears. But the cherry tree just wispered: "you'r not the one for me".

And ever since that day, the horse wonders free a big ake in his big black heart, an ake for that tree.

The cherry tree alike, stands by day tall and strong, but when the sun has settled she sings for the horse, all night long.

Why this sad ending, to what could have been so grand and sweet; I leave you with a wisper: You'r not the one for me...

Ja, jag har varit huslig och kokat sylt, som ett led i min housewifeifiering. Och jag vill ju inte vara den som är den så här kommer recptet (sjukt enkelt) på Tranbärssylt:

1 liter färska tranbär (hittade på ICA MAXI)

3 dl socker (jag använde 1 dl vanligt socker och 2 dl syltsocker med pektin)

1 dl vatten

Se till så att bären är rena och inte färska, sköjd dem en extra gång. Koka upp sockret och vattnet tills allt socker är löst och häll i bären. Efter cirka 10-15 minuter skall du ha en kompottliknande sylt som kommer att stelna ytterligare när den blir kall.

Häll genast upp i en burk och kyl.

Trots att det stormar ute och jag har fått tända värmeljus i fönstret för att hålla värmen uppe (nej, elementen är fungerar ff inte, jävla idioter till hantverkre/bostadsrättsföreningsmänniskor), så känns livet helt ok.

Helgen tillbringades med att i fredags kolla på Mist, äta snacks och dricka Cinzano Rosso med Jeppe, Las Martina och A. Lite besviken på att jag och min bästis på Videomix inte riktigt tyckte att filmen var lika bra, men slutet är obetalbart, very good.

I lördags ramlade vi runt på stan och köpte lite olika presenter och sedan styrde vi över sundet och åkte till Amagerbro (massor med Pusher II locations) för att gå på inflyttningsfest hos J och L. Hysteriskt trevligt tills vi skulle åka hem, missade tåget med 3 minuter, fick vänta på Kastrup 1 timme för att sedan inse att tåget var 30 min försenat. Vi åkte alltså kvart i ett och var hemma kvart över 3. Sa jag att jag hatar kollektivtrafiken?

Igår lekte jag valberedning hela dagen på Hallands, det var galet roligt och kommer att bli galet spännande och det är allt jag tänker säga om det.

Jon Favreau

Det heter mannen på bilden och det är han som är Obamas talskrivare. Han är bara 27 år gammal och jag är lite kär i honom...det var allt, fortsätt verksamheten!

Jag borde skriva ett välformulerat inlägg om nattens stundande val, men det trasslar bara runt i huvudet.

Så jag lämnar det med detta vänner, Black is the new Black!

Ibland överträffar verkligheten dikten!

Jag hade precis läst detta blogginlägg när jag begav mig ner för att boka tvättid (med min i-pod intryckt i öronen och invirade i Jättehalsduken Allan dvs minimal hörsel- och synförmåga).

Påvägen tillbaka missade jag att jag hade en granne bakom mig och det resulterade i att jag "snodde" hissen framför ögonen på henne. Det var försent att stoppa åbäket när hon nådde fram till dörren och bankade mycket argt på glaset, men jag tänkte att "jaja, hon får vänta i nån minut" och så var jag snäll och tryckte ner hissen direkt.

Snäll var det sista hon tycket att jag var för hon tycket att det var mödan värt att åka upp till sin våning, sedan kommma till min och ringa på. I en halv sekund funderade jag på att strunta i att öppna, men så tänkte jag att bättre fäkta än illa fly så jag öppnade och möttes av en högröd kvinna som i väldigt högt tonläge undrade om jag var dum i huvudet. Exakt så sa hon...

Och det skulle hon inte ha gjort, för är det en sak jag inte köper är människor som ifrågasätter min intelligens (och vad fan hade det med saken att göra, skulle jag avar mindre begåvad för att jag inte tryckte på stopp-knappen på hissen och kastade upp dörren med risk för att hela skiten gick sönder så att hon slapp vänta en minut?).

Jag sa därför: Jag ber så mycket om ursäkt men jag missade att du var bakom mig, det var inte meningen att vara otrevlig, men jag hade min i-pod i öronen och hörde inte dig.

Svaret var: Ja, du verkar ju inte bara dum i huvudet, du är ju ouppfostrad och snorkig också.

Och där gick min gräns...sa jag svarade: "Härligt att jag inte måste lyssna på dig en sekund till och du måste leva med dig själv restan av ditt liv".

Och så drämde jag igen dörren.

Nu har jag säkert skaffat mig en grannfiende, men som dom säger "Keep your friends close, but your enemies closer"

Back in the day, typ när jag gick i gymnasiet, hade en av mina bästisar en amerikansk pojkvän på import och han gjorde ibland riktigt underhållande observationer om oss svenskar.

Bäst var hans reaktion på vår besatthet av gratisprylar. Som exempel skrattade han åt hur folk släpade hem 2 kilo hundmat utan att äga en hund bara för att det var gratis.

Jag har genom åren också spekulerat kring detta och har, som så många andra, kommit fram till att gratis, det är gott.

Därför har jag varit lite purken över att de bästa gratisminglen med de bästa goodipåsarna verkar finnas i STHLM och att jag har för dåligt kontaktnät här nere för att få ta del av creme de la creme...

...tills jag kom på att jag inte sett skogen för alla träden.

Jag har ju det senaste året nässlat mig in i en massa olika sammanhang och fått både premiärer, förhandsvisningar och vippublikplatser utan att betala en spänn...

Ikväll är det dags igen, först konsert sen skumpa och mat på releasfest!

Free shit is da shit!

Jaha, idag ska jag och A varva på stan och kanske hitta någon piffig outfit till vår "optional-dess-up-last-minute-halloween-party"-grej på fredag. Fast först ska jag åka till posten.

Kan det hända nått spännande snart eller?

Precis som min förebild Miss Edina Monsoon så jobbar jag på att jobba med PR. Men tvärt om så gillar jag att ha något att göra.

Stackars E, som är mitt senaste projekt, får leva med att jag gerillabombar henne med idéer om vad vi kan göra...galet!

Ibland blir jag fruktansvärt trött, äh nu ljög jag, inte ibland, jätteofta blir jag trött, och idag när jag sitter i soffan och gör mig extra fredagsfin för att slava i köket på Nationen om några timmar tycket jag att det var passande att kolla lite på mat&vin-tv.

Den fåniga programledarinnan utbrister plötsligt när det serveras skumpa:

"Va! Firar vi något?"

Sen när måste man fira något för att dricka skumpa? Jag blir så arg, skumpa kan drickas, och bör drickas, när som helst, hela tiden och ofta. För livet är en fest som är för bra för att slösas bort genom att dricka dålig alkohol.

Sod the diet darling, bring in the bubbly!