Metrobloggen

Så har då finalen varit. Är jag nöjd? Nä, det kan man väl inte säga, men ajg är itne direkt besviken heller. Jag tycker faktiskt att Melodifestivalen blir bättre och bättre för var år. I år var där kanske totalt 3-4 låtar som jag absolut inte gillade. De andra funkar alltid i någon situation. I finalen hade jag en del klara favoriter. Jag tyckte om Darin, Timoteij och Eric Saade. Dock ville jag nog inte att Timoteij skulle vinna. De har en underbar låt med en fantastisk text (om man bortser från refrängen), men jag tror inte att det hade fungerat i ESC. Eric Saade hade en härlig upptempo låt med märkbara effekter och grejer på scen som ibland gör att folk lägger extra märke till nummret. Dock insåg jag redan innan att det inte skulle räcka långt i vår final. Jag trodde hela tiden att det var en ballad som skulle vinna. Jag sa att det stod mellan Darin och Anna Bergendahl. Personligen tycker jag att Darins låt är fantastisk och han gjorde ett riktigt bra scenframträdande som gav styrka åt låten. Som jag skrivit tidigare har jag aldrig varit ett fan av Darin, men nu var jag imponerad. Dock visade det sig, vilket ajg fasade lite för, att Anna Bergendahl hade funnit sin plats i våra svenska hjärtan. Jag tycker att hennes låt är fin, vacker och allt det där, men jag tycker även att den påminner lite för mycket om Islands bidrag i förra ESC. Aldrig bra när man "härmar" ett koncept direkt året efter.

Men igen...Annas låt är inte dålig. Snarare tvärtom. Den är bra, men den var absolut inte bäst. Men så är det väl varje gång. Nu får man vänta till slutet av maj för att se om vi kvalar vidare. Gör vi inte det så är det första gången vi inte är med i den stora finalen. Det är inte lika roligt att titta då, även om Sverige inte är det bästa bidraget (oftast).

Fel låtar gick vidare. Först hejade jag på Pain of Salvation, men Pernilla Wahlgren gick så klart vidare och slog sedan ut Crucified Barbara i semin. Sedan skulle Neo gått vidare men NEJ....sedan slog Jessica ut både Alcazar och Kalle och company. Va fan! Jessicas låt är bra, Pernillas går att lyssna på....men de var långt ifrån bäst i kvällens program. Får väl heja på Manboy eller Kom i finalen?!

Den här delfinalen blev lite speciell för mig då jag såg den live i Malmö Arena. Vilken upplevelse, speciellt i femte låten då alla tände sina ljusstavar. Kunde inte koncentrera mig på låten då jag var så fascinerad av det här ljusfenomenet. Även häftigt när vi i uppvärmingen gjorde vågen och hela arenan var med. Jag satt i en privat loge så man såg allt perfekt ovanifrån när vågen gick från ena sidan, över till den andra och sist passerade parkett. Fantastiskt! Härligt att se allt ifrån logen. Vi satt så vi hade scenen rakt fram, helt perfekt och sitter precis ovanför den där lila linjen man ser på tv (egentligen är det melodifestivalsymbolen gånger hundra). Vi åt lite först och sedan gick vi ut och satte oss på de bekväma sätena framför logen. Fanns toalett och obegränsat med dricka så det behövde man inte oroa sig för (de andra får ju inte lämna sina platser under sändning). Nu är det så att i och med att det hände så himla mycket runt omkring kan mitt omdöme ha påverkats av det. Upplevelsen blev liksom lite annorlunda och det var svårt att BARA lyssna på låten. Man tittade liksom på förberedelserna innan varje nummer och alla extra grejer som hände runt omkring. Men jag ska ändå göra mitt bästa. Ingen låt var riktigt dålig så  placering 8 betyder inte att det bidraget var kasst.

1. Human Frontier - Neo: En blandning av BWO och Mika. Riktigt bra. Härlig på scen och publiken hejade som mest när den här låten spelades. Skulle definitivt gått vidare till final istället för Anna.

2. Hollow - Peter Jöback: Lite besviken är jag, men det är ändå en bra låt och Jöback levererar som vanligt. Behöver höra den några gånger till så det är bra att den gick vidare. Såg nu på svt play att man inte riktigt får se Jöbacks lasershow så som den upplevdes på plats. Synd, det var häftigt. Dock varnades vi innan att vi inte skulle titta in i där lasern kom ifrån...hmm.

3. Stop - Sibel: Tar lite emot men den här låten var faktiskt bra. Inga av de låtar som haft lite tempo har gått vidare, inte de med kvinnliga sångerskor i alla fall. Mycket synd då det gett lite fart åt finalen. Dock kan jag inte låta bli att "gotta" mig över att hon inte ens hamnade bland de fem första.

4. Jag vill om du vågar - Pernilla Wahlgren: Tar lite emot även här. Dock en uppiffad schlager som får en på gott humör. Gick antagligen vidare på grund av tidigare fans, men det är där många som gjort.

5. This is my life - Anna Bergendahl: Efter första lyssningen tyckte jag att den här låten var sämst. Det var nog för att jag inte lyssnade utan bara tittade på alla ljusstavar. Men när jag hörde den igen så gillade jag definitivt låten. Påminner lite om Islands bidrag i förra ESC.

6. Thursdays - Lovestoned: Mysig låt. Lite anonym men kommer säkert växa när man hör om den på skivan.

7. Idiot - Noll disciplin: Kul med lite annorlunda musik i melodifestivalen. Musiken var mycket bra, rösterna mindre bra. Kunde blivit bättre med lite mognare grupp. Satt och diggade på plats men på svt play låter det inte lika bra. Låter till och med lite lamt, synd.

8. Magisk stjärna - Py Bäckman: Kul att den här fantastiska låtskriverskan äntligen tar en ton och bra blir det. Dock är låten lite anonym, precis som Lovestoneds låt. Men kommer att låta bra på skivan.

Det som är roligt överlag när det gäller deltävlingarna är att det oftast är "nobodys" (Timoteij, Anna B, Erik S, Salem) som gått vidare direkt till final efter första röstningen. Även om det inte alltid har varit de man tyckt om mest så känns det bra att det inte alltid är de som är redan kända som går direkt. Det ska vara låten och inte artisten som man röstar på.

Tredje deltävlingen var lika bra som övriga. Samma stuk, men tillräckligt annorlunda. Många bra låtar och svårt att avgöra vem som egentligen borde ha gått vidare. Här är dock min rangordning:

1. Heaven or Hell - Crucified Barbara: Jag är svag för rock, så är det bara. Sångerskan hade en fantastisk röst och jag är glad att bidraget fick gå till andra chansen. Låten kommer inte att vinna, kanske inte ens ta sig till final, men bra är den.

2. You’re out of my life - Darin: Jag har inte direkt varit ett fan av Darin om man säger så. Jag tycker inte att han har presterat så bra live och hans hits är inte särskilt speciella. Den här låten blev jag dock förälskad i och Darin sjöng alldeles perfekt! Den här killen verkar dessutom så härligt ödmjuk och inte alls lika självsäker som sina polare från Idol. Känns skönt att alla inte är små divor...inga namn (läs: exempelvis Sibel och Tove).

3. Kom - Timoteij: Mot bättre vetande gillar jag den här låten. Refrängen är lite lam och tramsig, men musiken och rösterna är där inget fel på. Kul att de dessutom tog sig direkt till final efter första röstningen. Lite skräll där!! Måste bara påpeka att det är ett töntigt namn på gruppen.

4. Headlines - Alcazar: Kände på mig att jag skulle bli lite besviken då jag tyckte att Stay the night var fantastisk. Så blev det också och jag tycker bestämt att den här låten är lite monoton. Det är såklart en bra låt, men där är något som jag hänger upp mig på. Kanske låter bättre efter några genomlyssningar?

5. Doctor Doctor - Elin Lanto: Kul låt, bra koreografi (om man bortser från Elins rörelser) och coolt överlag. Dock har inte Elin röst så att det räcker så det lät mest som en dålig version av Aqua. Synd att hon ska pilla med håret hela tiden också. Sista saken jag störde mig på vad hur hon uttalade "pulse"...

6. Yeba - Getty Domein: Förutsägbart, men svängigt. Dock inget jag vill se i melodifestivalen. Herr Domein verkade dock ha roligt på scen vilket alltid är härligt att se.

7. Hur kan jag tro på kärlek - Erik Linder: Så tråkigt och blåögt. MYCKET falsksång på slutet. Ikke ikke bra.

8. Tonight - Johannes Bah Kuhnke: Tråkigt och enformigt. Refrängen bestod av en mening som upprepades i det oändliga. Jag är dessutom inget fan av när man i princip pratar sig igenom en låt. Det finns tydlighet och övertydlighet. Johannes kan TYDLIGEN inte skilja dem åt...

Melodifestivalen blir bara bättre och bättre. Programledarna gör ett riktigt bra jobb och tar lagom mycket plats. Eloge till dem. Mycket rba låtar igen. Rätt låtar gick vidare till final, men i andra chansen hade jag nog hellre haft Hanna än Pauline, men det får väl vara så. Kul att Erik och Andreas hade lite girlmoment när Andreas fick reda på att han också gick vidare. Även på scenen efter Andreas nummer...kul! Fint framförande av låten Sverige. Mycket bra och jag gillar verkligen den låten. Nedan följer min rangordning.

1. Manboy - Erik Saade: Riktigt bra låt som sätter sig direkt i medvetandet. Bra koreografi som inte såg stelt ut. Erik hade verkligen scennärvaro och såg glad ut. Ola har en svaghet jämtemot Erik då Ola hela tiden ser ut som om han är koncentrerad på dansstegen. Kul att Erik är tillsammans med fantastiska Molly Sandén.

2. Manipulated - Hanna Lindblad: Klämmig låt med lika bra koreografi som Eriks låt. Speciellt i slutet med armarna. Känns som om jag har sett Hanna någonstanns tidigare, men jag kan inte komma på var. Lite Lady GaGa känsla över låten och kläderna.

3. We can work it out - Andreas Johnson: Härlig ballad där Andreas har tagit det bästa från Glorious och gjort en ny fantastisk låt. Det här är lätt den bästa låten jag har hört med Andreas.

4. Come and get me now - Highlights & MiSt: Jag gillade faktiskt den här låten även om övriga Sverige inte gjorde det. Fartfylld och glad. Lite för mycket dansbandstoner i refrängen kanske, men helt okej. MiSts insats var dock onödig. Störde mig lite på att det såg ut som sångaren i Highlights mimade hela låten. Han såg liksom inte ansträngd ut förrän på slutet.

5. Underbart - Kalle Moraeus & Orsa Spelmän: Blir man glad eller? Jag trodde inte att Kalle sjöng så bra, men fel fel fel. Riktigt bra och munter låt. Gubbarna i bakgrunden såg ut att ha jättekul och det är väl så det ska vara. De skulle verkligen till andra chansen enligt mig.

6. Sucker for love - Pauline: Härlig refräng och charmig låt. Klädvalet var dock FEL. Det enda jag tänkte på hela låten igenom var Mimmi Pigg. Mistake...!

7. Hippare hoppare - Andra Generationen + Dogge: Den här låten var precis som man förväntade sig. Myslåt att ha i bakgrunden när man käkar pizza på en...just det....pizzeria. Kebabpizza Slivovitza var dock bättre.

8. Innan alla ljusen brunnit ut - Anna Maria Espinosa: Tradig, vilket är synd. Rösten finns där, men fel låt. Händer inte så mycket och nu när jag sitter här och tänker efter så minns jag inte ens hur låten går.

Ser verkligen framemot nästa vecka, även om jag inte kommer att kunna se del 3 på lördagen.

Vilken härlig start på melodifestivalkalaset! Mycket bra låtar och bra underhållning av bland annat Dolph Lundgren. Vad den mannen kan bjuda på sig själv. HÄRLIGT!! Lite svårt att rangordna låtarna, men som vanligt är det endast baserat på kvällens uppträdande och vad jag tänkte när jag såg programmet. Sedan visar det sig säkert att jag ändrar mig, men så är det. Vill dock propsa på att jag inte avskydde någon låt. Alla hade sin charm.

1. The Saviour - Anders Ekborg: Jag har alltid älskat Ekborg och även så ikväll. Låten var som en blandning av Chess och valfri klassisk James Bond låt. Gillar skarpt!

2. Road Salt - Pain of Salvation: Underbar låt med fantastisk sångare. Dock måste jag bara påpeka en sak. Hur kan resten av gruppen ta cred för det här. De sitter ju bara vid trummorna, respektive gitarrerna. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig för jag trodde hela tiden att det lugna skulle avta och brista ut i härlig rockmusik med massor av pyroeffekter. Men så bara dog det. Ser man dock låten i sig själv är den som sagt....fantastisk.

3. Unstoppable - Ola: Klassisk Ola låt. Dock har han som vanligt för hög röst för musiken. Musiken ska ju finnas där och förstärka. Så även dansare. Uppträdandet hade varit dubbelt så bra om Ola valt att ha lite dansare omkring sig. Då skulle man åtminstone slippa titta på honom...han såg förskräcklig ut.

4. You’re making me hot-hot-hot - Linda Pritchard: Härlig tempolåt som likabra hade kunnat vara Ukrainas bidrag till ESC. Rösten var ju sådär emellanåt, men sådant märks inte sedan på skivan. Man blev glad.

5. Singel - Frispråkarn: Påminde lite om Upp och hoppa, men jag gillade den så det gör inget. Han fick faktiskt med sig publiken och jag kände helt plötsligt för att ställa mig upp och "digga". Det skulle sett ut det...

6. Keep on Walking - Salem Al Fakir: Mysig låt som påminde mycket om BWO. Både till röst och sound. Lite för mycket babyface och babyton i sången för min smak men definitivt mysfaktor.

7. I did it for love - Jessica Andersson: Trots placering sju på min lista så var den här låten riktigt bra. Men jag vill inte ha ballader i Melodifestivalen....det är min princip. Om man bortser från att hennes röst brast då och då så var låten riktigt riktigt vacker och nästan lite power... Snygg klänning och snygg frisyr för en gångs skull är plus i kanten.

8. A place to stay - Jenny Silver: Det började ju så bra....men sedan började hon sjunga. Blev liksom lite monotont efter ett tag. Koreografin var åt helvete. Såg enormt löjligt ut med hand/armrörelserna efter ett tag.

-----------------------------------------------------------

Jag gillar verkligen att de ändrat så att den låt som faktiskt får flest röster i första röstningsomgången, faktiskt får gå till final. Det känns liksom rättvist. Ser framemot nästa deltävling och framförallt den i Malmö som jag ska se på plats.

Jag har alltid gillat de tidigare inspelningarna om Sherlock Holmes äventyr, speciellt de med Jeremy Brett i huvudrollen. Därför var det ingen tvekan om att jag ville se den här filmen. Jag och en kompis gick och såg den idag på bio och jag är mycket nöjd.

För det första visste jag inte till en början att det var Guy Ritchie som stod som regissör till Sherlock Holmes (2009), men jag gillade ju Snatch så det var inget negativt direkt. Sedan gillar jag verkligen Robert Downey Jr som skådespelare. Jude Law kan man däremot både ha och mista. Men i den här filmen gjorde herr Law faktiskt en gedigen insats så det blir absolut godkänt.

När jag läste om filmen tyckte jag att det var konstigt att man inte alls tog upp Moriarty, som ändå är Holmes ärkenemesis. Istället fokuserar handlingen kring en viss Lord Blackwood (som sysslar med svart magi). I slutet får man dock ändå en hint av Moriarty, tack och lov.

Filmen utgör en perfekt mix av humor, våld, mystik och intrig. Det är härligt att se när Holmes gör sina uträkningar för hur han exempelvis ska attackera olika personer. Slowmotion brukar vara lite cheesy, men här var det mycket passande. Jag kom på mig själv med att hålla andan emellanåt. Dessutom älskar jag (som jag alltid nämner) filmer där huvudpersonerna får vara RIKTIGT bra på något; de är något utöver det vanliga kan man säga.

Sherlock Holmes är riktigt bra hela filmen igenom. Det blir aldrig segt, utan istället eskalerar spänningen och avslutas väldigt magnifikt. Personligen undrade jag över hur de skulle lösa magibiten, men det behövde jag aldrig oroa mig för. Jag vill inte säga mer då den här recensionen inte ska vara en spoiler.

Jag rekommenderar er verkligen att gå och se Sherlock Holmes. Det går lika bra att hänga med i historien även om man inte sett något om Sherlock Holmes tidigare.

★★★★★★★★★★

Så har det hänt. Jag har låtit en bok totalförstöra en bra film. Vanligtvis brukar jag försöka se utanför boxen (boken) och se filmen för vad den är. Men den här gången gick det inte. Jag förstår verkligen inte hur Dan Brown tillåtit det här. Förutom ENSTAKA karaktärer och grundstoryn så är där inte mycket som stämmer överens med boken.

Ibland kan det vara bra, men inte i det här fallet. Änglar och demoner är en fantastisk bok, mycket bättre än DaVinci koden. Jag tycker om den senare, men Änglar och Demoner är bättre. Enda sedan jag läste boken (läs: lyssnade på ljudboken) har jag sett framemot filmatiseringen. Jag tyckte om Howards The Da Vinci Code (2006, Ron Howard) och hade höga förväntningar på Angels & Demons (2009, Ron Howard). Men när man byter namn på många karaktärer, tar bort några av de viktigaste, lägger till scener, tar bort scener, låter folk som dör i boken överleva osv osv osv så tröttnar jag. Jag störde mig något enormt mycket och kunde inte kocentrera mig på filmen i sig själv. Besviken är bara förnamnet.

Trots min besvikelse kan jag inte bortse från att det är en spännande film. Min bror, som inte läst boken, tyckte att det var en alldeles utmärkt thriller och jag måste ju hålla med. Änglar och demoner är en utav de mest spännande böcker jag någonsin läst (hört). Tom Hanks gör en bra insats, så även Skarsgård, McGregor med flera. Problemet för mig nu är hur jag ska betygsätta filmen. Sätter jag ett lågt betyg ger det inte filmen rättvisa, utan visar snarare min besvikelse över att den inte följt boken. Sätter jag ett högt betyg börjar jag undra om det är boken/historien i sig som jag betygsätter. Jag får försöka gå en medelväg och ger filmen en 8:a. Angels & Demons är ju inte dålig. Den är bara inte den filmen jag ville se...

★★★★★★★★★★

In Nazi-occupied France during World War II, a group of Jewish-American soldiers known as "The Basterds" are chosen specifically to spread fear throughout the Third Reich by scalping and brutally killing Nazis. The Basterds soon cross paths with a French-Jewish teenage girl who runs a movie theater in Paris which is targeted by the soldiers.

Gud så fantastisk den här filmen var. Inglourious Basterds (2009, Quentin Tarantino) andas Tarantino, men känns samtidigt ny och fräsch. En del scener känns klassiska, precis som den grymma musiken. Just det faktum att man kan förvänta sig vad som helst höjer filmen.

I mitten av filmen kände jag mig smått tvivlande då jag störde mig på en del moment. Dock väger slutet upp för allt. Det som irriterade mig var det faktum att "de goda" tillfångatogs och dödades väldigt lätt och snabbt. Samtidigt kändes det okej då karaktärerna inte kändes övermänskliga. Jag såg filmen med min bror och vi undrade båda två om filmskaparna skulle våga ta livet av Hitler. I och med att det som händer i filmen inte har hänt på riktigt så vet man inte. Dock verkar inte Tarantino ha några problem alls med att döda Hitler, ganska brutalt dessutom. Det gäller även Goebbels med fler. Extra härligt är när krigshjälten Fredrick Zoller mister livet. En mer påstridig människa får man leta efter. Heja Shosanna Dreyfus!

Filmen visade även upp att underhuggare kan lyckas fast att deras ledare är borta. De kan faktiskt ta egna intiativ och framgångsrika sådana. 

Läskigaste figuren var Col. Hans Landa från SS. Dock skickligt spelad av Christopher Waltz. Det kröp längs ryggraden när han kom i bild. Kul att Tarantino inte var rädd för att ta med lite mer okända skådespelare (iaf för den amerikanska publiken). Känns lite mer realistiskt när det pratas franska och tyska istället för engelska.

En favoritscen är när Brad Pitt (med ett gigantiskt underbett) ska visa sina kunskaper gällande det Italienska språket....haha. Pitt är en fantastisk skådespelare som jag personligen föredrar i de här komiska rollerna.

Jag älskar även filmer där en grupp människor (eller en enskild person) är riktigt bra på det de gör. The Basterds har sina bakslag, men i det stora hela är de riktigt bra på det de sysslar med; Killing Nazis!

Filmen får nio stjärnor av tio. Anledningen till att det inte blir topp är en del småsaker som jag stör mig på. Dock förstör de inte särskilt mycket, alltså en nia. Jag hade väldigt höga krav, men filmen gav mig precis det som jag förväntade och krävde.

★★★★★★★★★★

Jag och en kompis såg The Strangers (2008, Bryan Bertino) för någon dag sedan. Har verkligen sett framemot att se den. Jag köpte den på Sjöbomarknad och har efter det kollat upp trailers och annat. Den verkade skrämmande, spännande och överlag bra. Men sedan brukar det dock vara så att de flesta skräckfilmer (som produceras idag) blir lite B. Filmskaparna har fått för sig att det inte längre fungerar att ha klassiska slut. Istället ska de antingen avsluta filmen abrupt, där man lämnas utan förklaring eller så antar man att publiken är fullkomliga idioter och allt förklaras om och om igen. The Strangers var av det förstnämnda slaget. Filmen inleds med att man får se ett par som sitter i en bil. De ser ledsna ut och man inser att de har bråkat. Dock får man inte reda på varför. Man anar väl lite, då man kan de vanliga "göra-slut-historierna", men man lämnas ändå utan ordentlig förklaring. Så följer filmen igenom. I slutet får man inte reda på varför mördarna gjorde som de gjorde, inte heller får man veta om huvudpersonerna överlever. Visst kan man dra sina egna slutsatser, men det hade inte skadat med mer information.

Däremot var mittenpartiet av The Strangers riktigt bra. Jag skrek till och gömde huvudet i kudden ett flertal gånger. Överlag var filmen bra, men jag brukar gilla den här typen av skräckfilmer. Det är liksom inte blod och avhuggna kroppsdelar som är läskigt, utan det faktum att en maskklädd mördare (ev. plural) springer omkring och mördar/skrämmer till synes oskyldiga människor. I den här filmen var det dessutom fokus på själva jakten/leken. När väl huvudkaraktärerna blev tillfågnatagna slutade filmen att vara läskig.

★★★★★★★★★★