Metrobloggen

Nu ska det börjas på allvar, Prýdi måste få börja jobba lite smått. Vi har skaffat tömkörningsgrejer så får vi backa tillbaka bandet o börja från grunden..min bushäst..

Jocke har fått diagnos ADHD.

De flesta skulle inte ens i sin vildaste fantasi kunna gissa att han har det, och förmodligen skulle det aldrig blivit uppmärksammat om han inte gått igenom den noggranna utredningen (efter tumören) på Bräcke i Göteborg i november.

När vi läser utlåtandet därifrån är det solklart att diagnosen stämmer med vår berättelse och deras alla tester. Saker som "uttröttbarhet, impulsivitet, svårigheter med uthållighet, koncentrationssvårigheter, problem med vakenhet, långsam reaktion, svårigheter att planera och organisera, svårt att hantera och styra sitt beteende" står bland annat i rapporten (i stora drag).

Sedan jullovet har han ätit melatonin mot insomningsbesvären och det har hjälpt honom enormt. Igår diskuterade vi med läkaren på NÄL, som också kommer att finnas för oss regelbundet på Regionhabiliteringen Mariedal i Vänersborg, om att även sätta in centralstimulantia. Detta ska långsamt vänjas in under flera veckor tills han kommit upp i rätt dos och ska hjälpa honom att känna sig lite mer lugn och koncentrerad, både i skolan och hemma. Generellt är jag emot allt vad piller heter till ett så pass litet barn, men det här är nödvändigt både för honom och hans omgivning.

Det känns naturligtvis tungt att få ett sånt här besked, men samtidigt är det en lättnad, för nu vet vi orsaken till hans beteende och kan få hjälp med det. Det blir många besök den närmaste tiden hos alla möjliga personer; psykologer, kuratorer, specialpedagoger, arbetsterapeuter mfl.

Första tabletten tog han idag..det blir ett steg mot ett nytt liv för Jocke, känns det som, det här. Och vi säger det hela tiden om och om igen, Fredrik och jag: "Hade han inte fått tumören hade han inte fått den här hjälpen."

Det här kommer att bli bra.

...när man är oförsiktig. Det var just det som jag var i söndags..skulle sitta upp barbacka på Prýdi och rida henne från hagen till stallet i bara grimma o grimskaft..det har ju gått så bra förut..jag hann inte få tag i manen när hon sprang iväg några steg, vilket jag naturligtvis inte var beredd på. En sekund senare låg jag på backen. Knäcken i nacken tänkte jag inte så mycket på då för det kändes inget särskilt. Ett dygn efteråt var jag stel som en pinne..man är ju inte 20 år längre..Doktorn sa att "det är ju en klar whiplash-skada, hästar är FARLIGA".

"Nej det var mitt fel", sa jag..han bara skakade på huvudet..

Nu har vi fått snö så vi är nöjda i alla fall..

Mycket har det varit sen vi kom hem från Teneriffa, Sofia har flyttat till egen lägenhet bl a och pojkarna ska ha varsina rum nu som ska möbleras och göras trivsamma för dom. Jocke ska lära sig somna ensam och vi ska börja med en insomningstablett så får vi se hur han reagerar på den. Det är en stor omställning för båda pojkarna just nu och det märks på deras humör, men allt har sin tid och det blir väl bra så småningom.

Min härliga värk tog ny fart när vi kom hem från värmen, det är tydligt att kroppen trivs bäst där i södern..

Min lilla häst har fått lida denna tiden utan aktivitet och hon protesterar med att slåss med dom andra hästarna. Jag hoppas snöovädret avtar snart så vi kan börja jobba lite smått med henne. Min käre make vill också kunna hjälpa till med detta, vilket jag tycker är jättekul!

Just nu befinner vi oss pa Teneriffa och det ar soligt och varmt har. Imorrn ar det dock sista dagen sa da ligger vi och solar hela dagen skulle jag tro. Det ar inte latt att vara borta fran barnen, men samtidigt har det varit skont att vara lite sjalva. Hemma ar det ju lite sno och kallt sa det far vi hoppas haller i sig till jul..

I söndags var en väninna och jag på Charlie Söderbergs seminarium i Göteborg. Det var tänkvärt, roligt och ovanligt. Målet var att fånga oss etthundra lyssnares intresse och det lyckades han verkligen med. Jag fick lite spännande griller i skallen.. :-)

Bräcke imorgon igen... då får vi reda på de psykologiska testerna av psykologen och sedan är det stormöte med mentor o specialpedagog från skolan plus alla de andra - vi blir 11 st totalt. Vi hoppas på en bra uppföljning av skolan nu, som förhoppningsvis kommer att visa förståelse för Jockes situation.

Jocke leker med Rambo i vår dagishund Disas bur..

Jag är dålig på att blogga, men skriver nu ett par rader.

Nu är det dags för två lååånga dagar på Drottning Silvias Barnsjukhus för Joakims rehabiliteringsutredning för att se vad han eventuellt behöver hjälp eller stöd med i framtiden. Imorrn bitti ger vi oss iväg och det är inte klart förrän på fredag eftermiddag. Den 2 december ska vi också dit för en slutlig utvärdering..mycket farande fram och tillbaka och Jocke tycker det är pest och pina, men lika bra att få det gjort..

Min lilla underbara häst som är så samarbetsvillig. Hon är så duktig och går fram överallt i skogen och är mjuk och fin i munnen när vi tränar på volter på gärdena.

...jag är på att blogga...ingen lust alls just nu..

Men en rolig sak är att jag och min älskling ska resa till Teneriffa i december igen - ensamma! Vi ska fira vår 10-åriga bröllopsdag! På Teneriffa är det lagom varmt vid den tiden på året och vi trivdes väldigt bra där nere..

Jag har beställt en sadel som jag vet passar Prýdi. Det ska bli spännande att börja rida snart igen. Jag tror hon är ganska trött på lilla Sóley nu och när vi släppte ihop dom med Huginn och Embla igår i stora sommarhagen var det precis som om hon slappnade av helt - hon bara ställde sig och började äta direkt. Dom andra sprang omkring och bockade och slog bakut och stilade lite, men inte Prýdi, inte..

Igår fick dom även fötterna verkade, Sóley för första gången. Det gick bra, men vi får träna mer på att lyfta och hålla fötterna uppe. Det blev lite "dans" i början och hon protesterade lite, men hovslagaren är lugn och bestämd så lilla gumman förstod snabbt vem som bestämde.

Prýdi är även vaccinerad med första sprutan mot hästinfluensan, eftersom det blir att hon träffar fler hästar så småningom när jag åker och tränar med henne.

Sóley blev chipmärkt i fredags också. Det måste alla hästar vara numera enligt ny lag, vilket är väldigt bra. Färgen på henne blev fastställd till brunskäck..

På söndag är vår familj inbjudna till Barnsjukhusets Dag på Liseberg. Vi har fått både entrébiljetter och åkpass och så har dom evenemang med artister och uppträden. Vi hoppas på en trevlig dag med fint väder! Alla svårt sjuka barn och deras familjer träffas denna dag och glömmer för en stund sina sjukdomar..

...och hoppas det blir napp nånstans. Annars är det praktiken med hästar som gäller, vilket AF nu godkänt! Jag hoppas ju naturligtvis mest på något av jobben, varav två av dem är tills vidare-anställningar och ett är ett vikariat på ett år.

Positivt tänkande är det som gäller!!

Nån som är kunnig på färger på islandshästar, kan gärna få säga sin mening här...Sóleys färg verkar vara ett mysterium..bättre bilder kommer på henne.

Det var trevligt att äntligen få träffa mina båda bröder! Här är vi samlade...Vi fick pratat om vår gemensamma pappa (som inte brytt sig om något av sina barn), om våra respektive uppväxter och om allt mellan himmel och jord.

Min ene bror Peter ringde mig ikväll och undrade om han får hälsa på mig samtidigt som min andre bror Lars och hans familj kommer hit i helgen. Naturligtvis får han det!

Det ska bli väldigt spännande och kanske får jag svar på en del frågor, andra kanske inte. Men huvudsaken är att vi kan träffas och prata lite om våra respektive familjer och förhoppningsvis gå vidare utifrån noll, om man så säger.

Jag har haft riktigt jävligt ont i bäckenet igen några dagar, och det är värst när jag sitter ner. Igår red jag barbacka på Prýdi lite i hagen med lilla Sóley springande efter. Det gick jättebra, Prýdi gillade det jättemycket och det lossnade i ryggen på mig. Mer ridning alltså! Även schaktimattan ger bra stimulans för ryggen..

Jag har gått genom livet och vetat om att jag har två halvbröder på min pappas sida, och genom det fantastiska facebook har jag kommit i kontakt med dom båda två. Dom har försökt hitta mig också genom åren så det känns extra roligt när det är ömsesidigt att vilja träffas. En bror bor i Gävle och en bor i Askim...Väldigt spännande det här...Bättre sent än aldrig!

Snälla Marie som är så duktig med hår har hjälpt mig, Sofia o en väninna till med våra hår idag. Vi blev sååååå nöjda!

Mitt hår blev uppklippt och underhåret färgat rödbrunt. Lite ljusa slingor i botten av håret - klart! Vad lite förändring gör en själ gott.

Nu går dom i samma hage! Det blev lite spring och lek, men Prýdi gör det hon ska som mamma och Embla och Sóley är väldigt nyfikna på varandra.

Så småningom kan jag ta ut min Prýdi och låta Embla ta över mammarollen när jag jobbar lite med Prýdi.. :-)

Barn har bra fantasi. Jocke kom på att kamoflera sin hjälm när dom skulle ut och leka krig i skogen och så här blev resultatet.

..i köket...efter dryga 1 år som det varit klart för övrigt! Men det är ju alltid tid, tid och åter tid som ska till. Det blir ett helt annat utseende i köket nu, väldigt roligt att det börjar bli klart. Vi håller även på och pusslar med passbitar och lister som heller inte kommit upp..

Det blev väl bra Kiki, eller vad säger du..? Du som såg det idag...hahahaha!

Josses (o)tur att drabbas.

En enorm finne mellan ögonen som bara blev större och större slutade i akutbesök - två dar i rad. Hon blev svullen och röd i hela ansiktet. Hon fick riktig hästmedicin igår - kraftig antibiotika. Läkaren sa idag att det är rosfeber, men hon fick komma hem över natten. Imorrn bär det av till barnmottagningen. Då slipper vi vänta 6 timmar på akuten ialla fall... Det dom vill kolla upp ordentligt imorrn är de vita blodkropparna som ligger lågt igen. Josse har haft problem med lågt antal vita blodkroppar i flera år, utan att läkarna kunnat hitta en förklaring annat än att hon är extremt infektionskänslig. Tar det aldrig slut...? Prövningar...?

Jag har "nästan" fått en praktikplats - på ett ställe där jag kan jobba med hästar - från och med i höst (om det inte dyker upp ett jobb såklart innan dess)!

Av en ren händelse halkade jag in på deras hemsida och mailade. Dom svarade direkt och sa att dom var väldigt intresserade av min erfarenhet som skulle komma väl till pass hos dom eftersom dom utbildar hästar på alla nivåer. Kanske jag till och med kan ta med mig min Prýdi dit ibland och få hjälp med träningen. På grund av att det inte är helt klart ännu från AF:s sida, vill jag inte säga mer just nu. Men att jobba med kroppen och med hästar - det skulle vara ett stort steg framåt för mig nu efter vad vi gått igenom med Jocke.

Vilken härlig bild på dom...