Metrobloggen

Idag är det precis en månad sen jag fyllde 50 år. Kan inte fatta att jag är nu 50 år.

Några har frågat mig hur det känns att vara femtio år. Det känns så coolt att vara 50 år!

Min Egyptenresa har varit underbar och skön och jag tackar min god vän Lisbeth som ville följa med mig och gjorde sällskap med mig under min underbara vistelse därnere i samband med min stora dag!

Tack till min underbara vän, Lisbeth!

Jag tackade också min yngste son Jonathan som uppmuntrade mig att jag skulle bestämma min stora dag vad jag vill göra. Jag nämnde att jag vill åka till ett varmt land och skulle ha en skön och avkoppling därnere med tanken på var att jag hade en tuff tid innan. Han uppmuntrade mig hela tiden att genomföra mitt önskemål! Tack till min klok Jonathan!

Tack till alla som gratulerade mig!

// femtioåriga Erika med sin stolhet att vara femtio år!

HURRA HURRA HURRA HURRA!

Idag ar jag antligen 50 ar!

Det kanns konstigt att jag ar nu 50 ar. Imorse blev jag uppvaktad av Lisbeth med en jucie med levande ljus. Jag fick hennes fin present redan i Sverige innan vi akte hit. Jag fick gaffler, knivar, skedar och kaffeskedar av henne!

Ikvall ska hon bjuda mig en fin middag!

Mina foraldrar ska ocksa ha en fin middag for dem med oxfile och champange med jordgubbar med chokladdopp i sitt hem for de vill fira att de blev foraldrar till en angel som kom till dem precis for 50 ar sen.

Just nu avkopplar vi vid vart hotells konstnarliga pool. Lisbeth sager att jag far bestamma min dag och hon foljer bara efter mig....

Nu ar jag idag 50 ar!

Tank er att det ar bara bara 1 dag kvar till imorgon jag fyller 50 ar. Urk!

Ja - idag var vi till en o - Giftun Islands med en bat for att snorkla och bada pa en paradiso. Underbart. Vi var prinsessor eftersom vi hade tva batar med oss. En med 30 personer och en for oss och ett par till. Vilket service vi fick. Vi hade ocksa med var svenska guide och aven en egyptisk guide samt en svenska som haller pa att lara sig att vara guide. Hon sjalv kan lite teckensprak. Hon kommer ifran Skovde.

Ja att aka till Giftun Islands var sa underbart och fick mycket sol pa oss. Jag snorklade mycket under vatten. Lisbeth har forsokt att snorkla men lite svart for henne men hon har gjort lite grann iaf... Vi hade en underbar dag ut pa Roda havet vilket vi fick mycket mer branda... Snart ar vi som pepparkaka.. Forsok inte vara avsundsjuk pa oss....

Ja - denna egyptisk manliga guiden; Jospeh har svart att tro att jag ar imorgon 50 ar for han tycker att jag ser ut som jag ar 20 ar. Det ar inte bara som han tycker. Det har forekommit en man i en affar som trodde att jag ar 20 ar. Jag sade att det inte stamde och jag sade da att jag ar snart 50 ar.. Han tror inte pa mig och han tror att jag bluffar .... hihihih....

Jag fragade Joseph hur egyptiska kvinnor ser ut nar de ar 50 ar. Han sade att flesta dor innan 50 ar pa grund av maten.. Det gjorde ont i hjartat att de inte har fatt samma chans som vi. Han sager fortfatande att jag ser ut anda att jag ar 20 ar.

Stackars mina soner att jag ar yngre an dem...Undrar hur jag fick dem nar jag ar yngre an de...

Sen nar vi kom hem var vi jattetrotta efter en lang batutflykt fran nio till fem!

Ja ni undrar nar vi kommer hem - vi kommer hem pa torsdagkvall!

Det ar coolt att jag ar 20 ar i egyptiska manniskor!

Blivande femtioariga Erika

Idag var vi bara vid hotellets underbara pool och latade oss bara. Vi snackade, laste, badade och solade.

En riktig avkoppling vi har faktiskt!

Horde att Sverige har haft mycket regn och kyligt.

Jag sade till Lisbeth att jag tankte inte pa att Sverige har nu kyligt. Jag kanner pa mig att vi har nu sommar i Sverige nu men ICKE... Markligt!

Jag hade bara kjol o top varje kvall for det ar alltid varmt har....Underbart!

Enda sak som ar lite jobbigt ar att folk vid affarer vill tjata att vi skulle kopa ngt av dem. Puh... men vi maste manga ganger vara kall mot dem... Puh...

Annars ovrigt ar det bra med allt...

Blivande femtioarig Erika

Idag har vi akt till Luxor. Vi vaknade vid halv fem for att vi skulle bli hamtad av en buss vid kvart over fem. Vi akte forst till ett stalle dar alla bussar skulle "traffas" som kallas konjavplats. Da akte alla bussar samtidigt hela vagen fran en plats utanfor Hurghada till Luxor. Jag fragade guiden varfor alla bussar akte samtidigt da sade han att det beror pa sakerheten. Vi akte genom berget. Det sag lustigt ut att alla bussar akte samtidigt som man har en laaaaaang ko, ca 50 bussar. Bussarna var fran olika resebolaget....

Nar vi kom fram till Luxor var vi forst till Tankreke tempel och tittade runt. Efter det at vi en lunch i ett hotell i narheten av Nilen. Efter det akte vi med en liten bat till andra sidan av Nilen. Da vantade bussen pa oss sen forde oss till H..... tempel. Efter det var vi till en fabrik som gor saker av akta marmor. Jag kopte saker for bara 650 LE (epytiskt pound). En guide hjalpte mig att pruta fran 1200. Det var jobbigt att pruta for jag har ett samvete..... Jobbigt med samvetet men lyckades att kopa f;r 650. Att pruta ar  inte min stark sida.

Efter det akte vi till koungarnas dal da fick vi se nagra graver som ligger under berg.. En annan guide som ar egyptisk som var med oss, foljde mig och Lisbeth for var svenska guide tycker att det var battre for han skulle guida for de andra. Den egyptiska guiden hade tid for oss tva. Han ar verkligen snygg och gullig.

Vadret dar i Luxor var helvete hett, ca 40 grader.. Jag kopte en vit halsduk for att lagga pa mitt huvud. Jag svettades mycket.

Sen akte vi tillbaka till ett stalle dar alla bussarna skulle traffas igen innan vi akte hem till Hurghada. Vi akte genom den morka kvallen med en massa lampor fran ca 50 bussar... Ni skulle skratta at deras situation.

Vi kom hem vid halv elva. Vi var sa trotta och tog sjalvklart en dusch for det var mkt smutsigt pa oss... Vatten var totalt svart..

Men vi var jattenojda med resan till Luxor och aven med trevliga guider och skrev allt for oss vad det ska handa och har lamnat materialet till oss innan for att lasa genom vad guiden skulle beratta for andra. Det gick fint...

Blivande femtioariga Erika

Nu har vi igen badat vid Roda havet... Jatteskont igen som vanligt!

Vi vill ha "att vara" och "att göra ingenting".

Nu ikväll har vi atit den goda annan buffen igen! Gott igen!

Sen har vi tagit vara drinkar vid ett drinkstalle. Mysigt!

Jag maste ocksa saga att det finns manga snygga killar har som ser bra ut har som jag inte har förvantat mig innan. En gullig och snygg kille som vill bara vinka till mig... Gulligt!

Pa vart hotell bor flesta tyskar har.

Blivande femtioarig Erika

Idag har vi igen varit vid Roda havet for det ar jatteskont att bada i ett akta badhav. Jattevarmt!

Nu har vi blivit brunare..Försok inte vara avundsjuk pa oss  daruppe i det kyligt Sverige!.... 

Sen at vi igen den goda buffe. Da blev vi bara proppmatta... Sen strövade vi i shoppninggatan härifran vart hotell och tog titt runt sakerna och aven andra. Vi maste saga att mannen försökte overtala oss att titta i deras affarer för att köpa deras saker.. Puh.... men vi sager bara att vi ska bara ga och titta bara att visa vart kroppsprak...

Vi maste saga att vi angrar inte ett dugg att vi valde ratt hotellet och resan.

Har sett andra hotell men vart hotell ar BAST!!!

Blivande femtioarig Erika

Idag har vi varit vid vart hotells konstnarliga pool och hade sa skont. Vi solade, badade och avkopplade med bra böcker att lasa.

Har ocksa tagit en nack- och ryggmassage som kostade bara 100 egyptisk pound, ca 130 svenska kr. Blev masserad av en sot och tuff ca 20 arig egyptisk tjej. Hon var verkligen duktig att massera mig. Jatteskont!

Pa kvallen at vi i en resturang och at goda fiskratt. Jattegott. Var respris innehaller hotell, flyg, frukost och middag o aven gratis strandstol vid bada Roda havet och pool med gratis badlakan som vi far nya varje dag.  Det ar darför att vi lever lyxigt, forstas

Sen tog vi en taxi till Hurghadas forsta fiskeby. Hurghada har vaxt upp snabbt bara pa 20 ar. En intressant stadsdel dar, faktiskt.. Dar traffade vi en dov egyptisk man.

Blivande femtioarig Erika

Idag har vi badat mycket i Roda havet, det salta havet. Har badat flera ganger for det var för varmt att ligga och vill bara bada. Skont att vara mig sjalv och far avkoppla ordentligt! Skooont!

Jag maste rekommdera er varmt att ni tar hotellet "Grand Resort" om ni ska till Hurghada for har hotellet ar otroligt flott och trevliga service o goda mat.

Enda vi har inte sett annu enda en egyptisk kvinna har an. Overallt ser vi bara man, till och med bara manliga personal, fran chef till stadare. Jag och Lisbeth undrar var ar egyptiska kvinnor undrar vi.

Nu ar vi trotta och vill ga till sangs och har det sa skont men vi kommer att somna pa en gang...

Imorgon blir det till Roda havet och aven hotellets fina pool.

Ha det sa bra daruppe i det kyligt Sverige!!!

Blivande femtioariga Erika

Antligen ar vi har efter var langtanfull semester! Nar vi kom fram visade det sig att gradern visade ca 35 grader. Ojsan tankte vi och min forsta tanke var att jag ville bada. Nar vi kom fram till vart lyxiga hotell efter en och halv timmar tog vi var forsta dopp i vart hotells konstnarlig pool. Harligt maste vi saga!

Vilken ar vi?

Du, Solveig - du forstar nu varfor Lisbeth var tvungen att skaffa pass.

Ja - det ar naturligtvis min kara van, Lisbeth Olofsson som foljer med mig sa far hon fira med mig under min stora dag!.

Varfor tog jag inte min familj? - det beror pa ni vet att min pappa har otroligt svart att ga. Det betyder att det blir inte latt bada for honom och oss. Han med min mamma inte visste nar de skulle traffa lakaren. De ville vara hemma nar det ar dags for en operation. Pappa orkar inte att vanta lange.

Sen funderade jag over vad jag vill gora med min stora dag och hade en dialog med Jonathan. Han sade att jag maste tanka pa mig i forsta hand vad jag vill gora. Jag sade att jag vill resa och avkoppla. Han uppmuntrade men sen ville jag inte aka ensam eftersom Jonathan maste tanka pa sin skola i forsta hand och Gabriel finns sa langt bort ifran oss.

Jag vill resa bort sade jag bara till Jonathan men han uppmuntrade mig att gora det men vill inte resa ensam da visste jag att en person vill garna folja med mig och jag visste att hon behover komma bort hemifran.

Under andra veckan av augustimanden fragade jag Lisbeth om hon kan tanka sig att fira med mig. Hon blev jatteglad och sade pa en gang - JA!  Men vi inte visste vart ska vi vara for vi maste leta den billig och bra resan. Jag letade hela tiden efter en prisvart och harlig resa da upptackte jag en resa. Lisbeth sade bara Ja da bokade vi vara biljetter i sista veckan av augustimanden da hade vi bara fem veckor kvar pa oss att komma hit!

Sorgligt, jag kan inte dela med nagon av er for inga av er gissar ratt.

Var finns vi nu? Vill ni veta?

Sjalvklart finns vi nu i Afrika, sen Egypten och till slut befinner vi nu i den underbra turistorten, Hurghada!

Vilket lyxigt hotell vi bor i!

Ni kan kolla deras hotell, Grand Resort

Ojsan - Ni maste veta att hotellet ar sa lyxigt och konstarligt med trevliga personal. Lisbeths forsta ord nar vi kom fram - En riktig paradis!

Vi bor pa femte vaningen vilket vi kan se over Roda Havet och aven vart gard.. Vackert!

Det ar ratt mot oss att vi behover avkoppling och skont for vi hade kampigt under vissa aren. Nu ska vi bara ha skont och njuta!

Synd att inga av er gissar ratt! Men jag forstar er att ni tanker aldrig pa Egypten!

For en halvtimme at vi den godaste buffen med olika ratter, forratt, salladratt, varmratt, ost-och fruktratt och till slut med efterratt med kaffe. Frukosten och Middagen innehaller var pris vilket ar prisvart. Vi har tre resturanger att valja. Har pa hotellet har en massa resturanger. Vilket lyxigt faktiskt!!

Nu ska vi ta en titt och lar oss kanna har sa vet vi hur laget ser ut.. Vi ar fortfarande vilsen!

Ja - nu vet ni var jag ar och ni behover inte vara orolig att fira min stora dag ensam.

Jonathan ar nu kattvakt at Lisbeths kara katt, Emma! Hoppas att han klarar sig bra att ta hand om Emma!

Ha det sa bra daruppe i kyligt Sverige!

Kram och Puss till Er!

Lisbeth halsar till Er ocksa!

Blivande femtioariga Erika

Om tio minuter kvar kommer taxi hit.... Spännande!

Kolla här

Sen ska ni ta avgånger där ska vi flyga... Gissar vilken av dessa - jag kan säga omkring mellan sju till halv nio...

Vi hörs  med ett spännande inlägg igen!

Hejdå från mig som fyrtionioårig här i Sverige!

// Blivande femtioåriga Erika

Att min taxi kommer då..

Allt är klart med packningen och andra viktiga saker.

Skönt!

Ser fram emot att åka iväg....

Jag kommer att ta med min mobil, men det blir bara att sms:a mig...

Men jag kommer inte att sms.a flera gånger hemåt...

Annars kan jag kolla internet på plats!

Är det svårt att komma på om vart jag åker till och om jag åker ensam eller inte?  Vad jag är så hopplös ser ni väl, eller hur?

//Blivande femtioåriga Erika

Att äta min sista favoritmaträtt innan jag blir 50 år måste jag göra det.

Just nu äter jag det! MUMS MUMS...

Vad är min favoritmaträtt?

S U R S T R Ö M M I N G, såklart!

Vill äta det under min sista fyrtioårs period innan jag kommer in femtioårs period..

Surströmning är max GOTT... Mums med öl!

//  Blivande surströmningssugen femtioåriga Erika

Klockan är nu precis halv sex så är det tolv timmar kvar då kommer en taxi för att föra mig till Arlanda.....

Ojsan, jag är båda riktigt nervös och resfeber!!!

Oj - jag hade mycket att tänka på och göra i ordning att allt ska vara bra och perfekt. Puh... men jag ser fram emot att åka till .... för jag är värt att göra det...

Det är inte alltid lätt att packa - om jag behöver det eller inte.. Har jag packat för mycket eller lagom? Puh...

Kan inte tro att det är precis tolv timmar kvar.... Nervös jag är pi!!!

Kommer jag att resa ensam eller har några med mig? Eller jag åker till någon?

Det är så coolt att vara nervös!

Blivande nervösande och resfeberande femtioåriga Erika

Man har också undrat över om jag har träffat någon gång mitt livs kärlek

Ja, jag har träffat två gånger mitt livs kärlek.

Mitt första livskärlek var jag då 16 år gammal. Vi träffade på en läger. När jag såg honom upplevde jag att jag har träffat en själfrände trots vi båda var bara 16 år gamla.

Det blev en slags av "automatisk" att vi drogs till varandra på ett naturellt och kärlekfullt sätt som man kände som vi var själfränder på något sätt.

Efter lägret tog många deltagare upp att de glömde aldrig vår kärlek trots det var 33 år sen men ändå minns de fortfarande oss ändå till idag. De upplevde att det var en stark förälskelse mellan oss. Trots det fanns det andra som varit ihop som vi. Men ändå glömde de aldrig oss.

Efter ett halvtår gjorde vi slut för vi var för unga och ville inte binda för tidigt och vill göra något roligt i vårt liv. Idag är vi båda goda vänner.

Idag förstår jag bättre varför deltagarna på lägret pratade mycket om oss för det var själfrände det handlade om.

Under tiden träffade och flörtat med killar tills efter några år blev jag ihop med pojkarnas pappa men det var inte kärlek vi drogs till varandra utan mer som vänskap. Vi båda mådde inte bra av att leva tillsammans med varandra för det kändes fel att leva i ett kärleklöst äktenskap.Läsa min historia av min skilsmässa.

Efter det hade jag under åren träffat och flörtat med trevliga partner.

Under tiden träffade jag min andra livs kärlek som blev för stark mellan oss, det kändes också som själfrände. Jag visste på en gång att jag skulle gifta med honom. Men ödet hade planerat annorlunda för ödet inte lät oss att vi inte ska ha varandra. Det var verkligen grymt att jag inte kunde ha honom. Jag var arg och besviken på ödet för ödet ville plåga mig för känslorna/kärlek var för stark.  Jag grät tusen gånger får jag väl säga.

Till slut insåg vi att vi inte kunde fortsätta så tog det ett år för mig med min kärleksorg. Jag måste säga att kärleksorgen var värst jag har varit med om och det var också första gången att få smak på kärleksorgen. Det har varit nyttigt för mig samtidigt har min kärlek för honom läkts så känns det bra idag.

Efter det hade jag träffat några men sen tog jag en paus för jag hade andra att tänka på. Jag ville göra saker som jag ville förverkliga så har jag idag inte tid att träffa någon däremot finns det just nu någon därute som jag tycker mycket om och har känslor för honom. Men tiden får utvisas om det blir något för oss eller inte.

För ett tag sen blev jag verkligen förvånad över att jag har fått "tjat" från mina föräldrar och mina söner att de vill att jag ska träffa mitt livs kärlek och någon ska ta hand om mig. De tycker att jag är värt att träffa någon fast jag inget har behov att söka någon. Jag tänker bara låta tiden utvisas om någon bakom dörren som mitt livs kärlek dyker upp. Men vi får se när min yngste son ska flytta hemifrån snart så dyker min eventuell längtan upp. Vem vet?

Jag kan förstå varför mina föräldrar undrar över för de är nu gamla och ville se mig att någon ska ta hand om mig innan de går till sina föräldrar och även släkter i himlen.

Jag ser ändå fram emot att träffa mitt livs kärlek för tredje gången. Jag vill gäna gifta mig igen för bröllopet är båda vackert och underbart. Att gifta sig med mitt livs kärlek är ett tecken att vi båda älskar varandra mycket.

Min mamma vet hur jag är och vilken typ av man jag ska ha. Det är inte konstigt att min mamma vet om sin dotter.

Jag ser fram emot att träffa mitt livs kärlek som vi båda kan leva tillsammans i båda nöd och lust!

// Blivand femtioåriga Erika som undrar vem blir mitt nästan mitt livs kärlek

Alla får någon gång sin drömpresent.

Jag tänker berätta min första drömpresent som jag glömde aldrig bort.

Jag var 13 år gammal fick jag min första skrivmaskin i julklapp av morfar. Jag var överlycklig att få det och satte igång att börja skriva.

Det var inte konstigt att han köpte en till mig för jag brukade låna hans grön skrivmaskin och skriva när jag var hos dem.

Efter det började jag alltid skriva på skrivmaskinen  i många år. Det har jag kvar härhemma för jag vill ha det som ett värdfullt minne för det var min drömpresent.

Sen kom det bättre skrivmaskin för jag använde det i några år och sålde det för jag var inte nöjd med det. Så var det därför att jag köpte en bättre skrivmaskin men jag använde det bara under kort tiden eftersom datorn har kommit. Jag tycker att dator är ännu bättre eftersom jag kunde redigera och flytta mening, stycke m.m hur som helst, vilket är mycket pratiska för mig som använder min svenska som andra språk. Tidigare hade jag bara kastat bort en massa papper eller måla över ord med vita färg. Men det blev ofta inte snygg. Ordbehandligen är bäst.

Idag kan jag inte leva utan datorn för det är min verktyg till mitt yrke som frilans journalist och även att hantera med bilder och layout.

Det är coolt att inte klarar mig utan dator!

/Blivande femtioåriga Erika

Ni vet att jag är överviktig.

Jag har varit överviktig under vissa perioder sedan jag fick mitt första barn. Många gånger har jag försökt att gå ner i vikt. Ca fyra eller fem gånger har jag lyckats att gå ner i vikt men sen gick jag upp igen. Det har inte alltid varit roligt att gå upp i vikt igen.

Ni ska bara veta att det är min sorg att jag är överviktig men jag sörjer inte väl varje dag utan det är bara min sorg.

Båda jag och min läkare har pratat om min övervikt. Jag har försökt med olika metoder men det inte fungerade på mig. Sorgligt.

Men jag älskar ändå mig själv som person trots det. Jag älskar min varje bit av mig själv. Jag är underbar, unik och speciell.

Jag är verkligen glad att det är just jag som är JAG, inte annat!

Jag måste väl också säga att jag älskar MIG själv!

Jag vet att jag är en fin person med mina egna unika personligheter!

Trots det vill jag ändå ha tillbaka min normalvikt och jag med min förhoppning att jag får det någon gång! Jag längtar faktiskt efter det för jag älskar kläder och tycker mycket om att göra mig vackert med min egen klädstil.

Det är coolt att det är just jag som är JAG!

// Blivande unika femtioåriga Erika

Jag är verkligen glad att ha er som  goda vänner som jag älskar er otroligt mycket.

Jag har lärt mycket av er genom alla åren och mitt liv. Jag vet inte hur jag skulle överleva om jag inte har Er...

Varje min vän har jag vår egen speciell relation att umgåsa med er. Ni är verkligen unika på ert eget sätt. Jag har fått lära olika livssyn från er på olika område. Jag tackar er för att få mer förståelse på vår relation.

Jag är glad att ha er som goda vänner. Ni är värda att få en kram med kärlek från mig.

Jag vill tacka er, goda vänner som jag fick lära känna och umgåsa med er under alla åren.

Jag vill tacka er med min speicell kram till varje vän -

Yvonne Svedlund, Solveig Almquist, Lisbeth Olofsson, Stina Karv, Elisabeth Thilén, Britt Karmgård, Åsa Henningsson, Ann-Louise Högberg, Eva Lilja, Iréne Järnkvist, Eva Veer, Barbro Almquist, Piakerstin Nygren, Rita Ingvarsson, Ann-Catherine Åkerberg, Carina Lotos-Nilsson och Susanne Stjärnlöf.

Sen tycker jag också om andra som jag gillar Er verkligen och jag vill också ge er med min speciell kram -  Alexia Lebrevre, Lena Rydén, Eva Hovergren, Elisabeth Szczesniak, Maria Bozkurt, Nadi Farkas, Anna-Sofia Såthe, Susanne Stenmark, Pia Simper-Allen, Eva Samuelsson och Anne-Maj Mangeström.

Till sist vill jag bara säga helt enkelt - Jag ÄLSKAR er, mina vänner!

// Blivande femtioårig vän Erika!

Urk, Urk - Tänk er, det är bara 14 dagar kvar jag fyller 50 år. Coolt att jag blir 50 år.... Det är verkligen C O O L T, faktiskt!

Ni undrar säkert vilket sjukhus jag föddes i - Snabbsbergs sjukhus vid Vasaparken här i Stockholm Jag kom ut prick kl. 15.00. Min pappa var med vår förlossning vilket var mycket ovanligt på min tid att han som pappa var med.

Jag vet att ni därute undrar över var, hur och vad firar jag min 50 årsdag om precis två veckor!

Vad tror ni var, hur och vad ska jag fira min stora dag?

Kommer jag fira ensam eller med någon eller några?

Kom med er gissning och skriva ner i här inlägg!

Skriva er gissning här senast på söndag den 7 oktober kl. 23.00! Skynda Er med er gissning!

Om någon gissar rätt - dela med mig med en dag med en god middag!

Jag hejar på någon av er därute!

Jag är verkligen hopplös vet jag!

//Blivande hemlighetsfull femtioåriga Erika

Idag är det första oktober som är en speciell dag för mig och en person. Vad är det för speciell dag? Jo, för 27 år sen fick jag mitt första barn, Gabriel.

Jag hade 15 dagar på mig innan jag skulle bli 23 år fick jag honom. Du, Gabriel - Tänk dig att du är nu 27 år. Jag fattar inte alls.

Grattis på din födelsdag från oss två, mamma och lillebror, Jonathan!

Vi älskar dig högt och vi saknar dig otroligt mycket. Vi vet att du saknar oss ockås otroligt mycket!

G R A T T I S och ha en fin dag!

// Blivande femtioåriga mamma Erika

Alla undrar vilka skolor har jag gått i.

Först gick jag en förskola för döva  i Kungholmen här i Stockholm.

Sen flyttade vi som nämnt tidigare till Malmö för att pappan har fått ett erbjudan jobb. Då började jag därnere i första klass i en extern klass i Malmö, vilket som tillhörde Östervångskolan, Lund.

Innan vi visste att vi skulle flytta till Malmö hade vi tänkt oss att jag skulle börja på Manillaskolan här i Stockholm men det blev inte av. Jag hade en minne av ett studiebesök vi hade gjort till Manilla för att kolla där jag skulle börja första klass.

Ja, jag gick i extern klass i Malmö - vad betyder det är att man hade tänkt sig att låta andra dövklasser gå i vanliga skolor på min tid.

Först gick vi i en skola som hette Mellersta Förstadsskolan från första klass fram till femte klass. Då hade man bestämt sig att skolan skulle lägga ned och skolan idag är nu en konsthögskola i Malmö.

Då flyttade vår klass till en annan skola, Sofielundskolan i Malmö från sjätte årskursen fram till sista årskursen.

Det innebär att jag gick aldrig i dövskolan trots jag var inskriven i Östervångskolan. De tyckte att jag inte skulle passa att gå på en dövskola och lät mig istället gå i en extern klass trots jag är totalt döv.

Det är coolt att jag har gått i olika skolor.

//Blivande femtioåriga Erika

Alla vet att jag har ingen syskon men jag har ändå min lillasyster sen 42 år.

Det är min barndomsvän och vi träffades första gången när vi började första klass. Vi båda brukar kallas varandra stora- och lilla systrar. Jag är storasyster för henne eftersom jag är 16 månader äldre än hon.

Här är Yvonne Svedlund

Här såg vi ut när vi gick i första klass:

Jag sitter till höger vid första raden. Yvonne står till vänster vid andra raden.

Jag är glad att ha henne i mitt hjärta och jag älskar henne som en riktig syster. Hon vet allt om mig. Hon är en verkligen klok och godlyssnare person. Hon är också verkligen duktig att hitta olika vägar för att lösa eller göra bra saker.

Varje gång åker jag eller hon hem blir vi båda ledsna och kramar om varandra hårt. Hon bor i Kumla men är en äkta skånska kvinna.

Vi kan prata i flera timmar, kan hända till tre eller fyra-tiden på morgonen. Det är samma händelser när vi var barn. En gång övernattade hon hos mig hemma hos mina föräldrar. Mina föräldrar hade tjatat tusen gånger att vi måste sova men vi snackade bara hela tiden. Det hjälpte aldrig då kom min pappa på en lösning genom att ta proppen ur proppskåpen så att vi inte kunde se under mörkret.

Våra söner, mina två och hennes tre tycker att vi är inte kloka att kunna snacka i flera timmar.

Vår alla söner brukade leka med varandra och hade kul tillsammans för de är nästa jämnåriga.

Trots allt är jag och Yvonne väldigt olika och har olika livsstil men vi förstår varandra otroligt bra. Vi har en fin och dyrbar relation med båda kärlek och respekt.

Hon hade också besökt och övernattat på mitt landställe när vi var då i 9-10 års ålder. Vi hade kul på landet och det var första gången för henne att flyga hem med planet från Bromma till Malmö.

  

Vi gick i samma klass i hela skolgång under grundskolan och som ni ser att vi håller kontakt fortfarande tills idag.

Bilden här gick vi då i sista årskursen innan vi skulle börja på gymnasiet.

Jag är verkligen glad att vi fick chans att fira julhelgen tillsammans för oss själva hemma hos henne för fyra år sen medan våra söner firade då hos deras pappor. För nästa dag, alltså juldagen gick vi ut på ett pubställe i Örebro för att roa oss tillsammans med ett par vänner till. Där träffade hon sitt livs kärlek, Ulf som är hennes nuvarande sambo. Det innebär att jag har sett dem sen de träffade första gången. Jag var också med på deras förlovningsdag trots det var en överraskning för oss men jag hade ändå fått en känsla av att de skulle förlova sig innan.

Till sist måste jag visa en bild som betyder mycket för Yvonne.

Ja - det var hennes hund, Sota som är nu ängelvakt till henne.

Ja- det är coolt att jag har en lillasyster.

Du, Yvonne, jag älskar dig, min lillasyster otroligt mycket med en massa pussar!

// Blivande femtio åriga storasyster Erika

Det är klart att en del av folk undrar över varför jag har varit sjukskriven länge.

Det hade varit jättetufft under en period så hamnde jag i att jag blev utbrändhet. En del av folk tyckte att det var mitt ansvar att säga NEJ.

Jag måste säga att jag är bra och duktig på att säga NEJ men problemet var att jag måste kämpa för vissa område som jag inte kan släppa. Det tog tyvärr lång tid som en långsam process med en massa motgångar. Det var jobbigt många gånger.

Jag kan ta ett exempel för min andra son. Innan sonen fick sin diagnos, Aspegers syndrom hade vi jättejobbigt med hans skolgång. Sonen blev inte bra respekterad, och bemötande av skolan. Han hade verkligen otur med vissa lärare som inte var bra. Det betydde att jag som mamma måste kämpa för min sons bästa. Det var ngt som inte stämde. Vi hade en massa möten med skolorna och andra myndigheterna m.m. Det blev många gånger för mycket för mig eftersom jag fick alltid kämpa ensam många gånger utan något stöd bakom mig.

Sen hade jag mina föräldrar som jag måste också kämpa för eftersom de ville alltid ha kontakt med mig. Jag förstår att de inte ville förlora sin kontakt med sin dotter men jag måste också bli respekterad av dem. 

Ytterligare hade jag andra att kämpa för, t ex arbete, eftersom jag har annorlunda yrke som mina tester säger, t ex de föreslog om jag kunde bli lärare då sade jag NEJ för jag visste att läraryrket inte skulle passa mig men de tyckte att jag var hopplös. Men det var inte rätt mot barnen om jag valde läraryrket mot min vilja. Där fanns det en del av manliga handläggare som har en speiciell syn när det gäller kvinnor. Det blev för mycket för min del.

Sen fick jag inte en samtalterapeut som jag vill ha. De hade bestämt sig jag skulle ha en annan. Men jag sade NEJ för jag hade inget förtroende för denna terapeut de föreslog. Det tog lång tid att få remiss till en annan terapeut som jag har förtroende för.

Man förstår väl att jag blev slut av mina engerier. Jag som vill ha dessa engerier till andra som är bättre och viktigt men måste använda det för att överleva. Men det är inte alltid lätt att kämpa.

Jag hade flera att kämpa så blev jag totalt slut.

Det är därför att jag blev sjukskriven av utbrändhet. Just nu känner jag mig lite bättre och lite starkare men mina ärr av utbrändheten finns fortfarande kvar i min själ.

Jag är ändå glad att jag kunde säga ifrån som det inte känns fel eller inte bli respekterad.

Jag kan inte heller fatta att jag har kämpat otroligt mycket.

Jag önskar bara att jag slipper kämpa framöver.

// Blivande femtioåriga Erika

Just nu här i min lägenhet bor jag längst av mina alla bostäder i mitt liv. Jag trivs jättebra här.

Mitt första hem var på Lyckelsesvägen 68 i Vällingby, mina föräldrars första gemensamma hem. Där bodde jag i sju och halvt år innan vi flyttade ner till Malmö. Mitt andra hem låg på Tärningsholmsgatan 7, nära Kronprinsen och bodde där i fyra år.

Mina föräldrar hade en dröm att köpa ett hus så blev det i Bunkeflostrand, nära Öresundsbron. Jag själv bodde där i sex år medan föräldrar hade bott i 29 år.

Jag kom till Örebro för att börja gymnasiet bodde jag på ett studenthem men bodde bara där i ett halvtår för jag vantrivdes. Jag lyckades att få egen lägenhet på ett rum med kokvrå, nära Svampen, vilket jag bodde där i ett och halvt år. 

Under tiden träffade jag pojkarnas pappa som bodde då här i Stockholm. Han bestämde sig att flytta till Örebro så fick vi vår första gemensamma lägenhet på Varbergagatan vilket vi bodde där i fyra år. Ett år innan vi flyttade fick vi vår första son.

Det var naturligtvis för oss att vi sökte en bostadrättslägenhet i Björkhaga som var nybyggad på fyra rum och kök. Vi trivdes bra där men vi önskade oss att ha ett hus vilket vi lyckades att få tag i ett hus i samma område, Björkhaga. Det innebar att vi bodde i lägenheten i ett och halvt år innan vi flyttade till huset. Vi trivdes jättebra där. Där hade vi bott i sju och halvt år. Under denna tid fick vi vår andra son.

Till slut bestämde vi att vi ville flytta tillbaka till Stockholm av olika skäl så köpte vi ett radhus i Viksjö där hade vi bott i sex år. Vi var tvungna att sälja huset pga skilskässan. Det var sorgligt men vi inte kunde bo kvar.

Det var självklart att det blev svårt att få tag i en lägenhet på grund av jag blev precis arbetslös under skilsmässan så fick vi bo i andrahands  lägenhet med väntan på en lägenhet. Där bodde vi i ett och halvt år.

Nu lyckades vi en bostad på fyra rum och kök som vår nuvarande lägenhet. Här har jag nu bott i hela N I O år. Det är rekord att bo här av alla bostäder i mitt liv. Jag trivs som nämnt jättebra här men jag vet att jag inte kan bo kvar längre snart för min äldste son har redan flyttat och min andra son håller på att flytta hemifrån så kan jag inte bo kvar i fyran pga ekonomiskäl.

Med min förhoppning får jag också trivas lika bra i mitt nästa nya hem.

Det är coolt att ha bott i olika bostäder.

// Blivande femtioårig Erika med en stor liverfarenhet med olika bostäder!

Det är viktigt att ha självkännedom för att vara medveten om mig själv med båda styrka och svag.

Vad har jag för kännedom om mig själv.

* Social

* Snabbtänkt

* Språkskänsla

* Hög intution

* Charmig

* Ha en ledarskapförmåga

* Intelligent

* Kreativ

* Kort stubin

* Klumplig/Slarvlig

* Tankspridd

* Ärlig

* Organistionsförmåga

* Glad

* Känslig

* Självständig

* Sårbar

Det är så coolt att jag är medveten om mig själv.

// Blivande femtioårig Erika