Metrobloggen

Kom med mig!

http://camillaslivochlustar.wordpress.com/

Samma liv och lustar, fast på WordPress! Klicka dit nu!

Å där kom klänningskatalogen 2010. Jag som knappt svalt julmaten än. Fan

Jag är hemma, plogar snö och dricker kaffe. Mellandag. Barnen är hos sin pappa och det är läskigt tyst. Jag säger som Lisette, give me some action.

Vad hittar vi i kamera då? Låt oss se...

I ärlighetens namn är det lite skönt att julen är över för denna gång. Jag har redan plockat ner stjärnan och tomtarna och granen har jag pimpat om. Bort med alla andra kulor förruom dem i silver. Nyårsoutfitten, ni fattar!

Jag återkommer efter en välförtjänt vila i några dagar. Ta hand om nära och kära, masskonsumera ljus och god mat. God Jul på er fina läsare!

Spana in min nya tesil. Läcker. MasalaChai- te rekomenderas också. Starkt.

Det finna många tjusningar att vara förskollärare. Är man en snäll fröken får man chokladlådor till jul. Det är bra att det är ordning på föräldrar. Min sockerfria månad behöver kompenseras ordentligt.

Det var bara att vackert dela med sig när jag kom hem.

Är det sämre kvalite på dagens strumpor eller är det bara våra det jämt går sönder?

Har du hittat en bättre strumpa, tips mig gärna.

Om 30 minuter kan vi se det sista avsnittet av Dexter. Sista avsnittet på länge. Vad ska man nu se på? Herregud.

Tilltugg till den speciella stunden blir glögg, pepparkakor och riktig ädelost. Men först en prommis.

Vad jag är himla glad över att jag fattade beslutet om att göra kalaset så enkelt som möjligt. I fikaväg. Alltså. Glass, maränger, kolasås, strössel, bokstavskakor, chokladrån och chokladfingers. Inte en minuts bakande och grejande med bottnar och sådant. För på några ögonblick hade barnaskaran slängt i sig glassen och tuggat i sig några kakor för att sedan fråga:

- Får vi leka nu?

Javisst självklart! Vi slog däremot på stor vad gällde skattjakten. Sådant är juh roligt!

Idag tänder vi det tredje ljuset i form av en 6:a. Huset kommer att fyllas med ett gäng sexåriga killar och taket lär lyfta. Min fina Alexander fyller år. Tänka sig, 6 år sedan den stora bebisen kom ur mig. 5 kg tung och 57cm lång. Idag är han fortfarande lång som en stång och gänglig som en tonåring, precis som man ska vara när man är 6.

Nu ska jag dricka kaffe och sukta efter tårtaresterna från morgonens tårtaväckning.

Jag vägrar att lägga mig i sängen eftersom jag tycker att jag fått för lite lördagsgodis.

Jonathan 8år

Jag vinner aldrig. Barn under nio år skall vara bättre än vuxna. Sen går det utförs.

Sådana där etiketter med klister på baksidan vet jag inte när jag ägde senast. Hemmagjorda små lappar är irriterande. Fina scrappade kort har jag inte tid med mer. Spritpennan fungerar klockrent, speciellt när man även ritar dit lite hjärtan och dylikt. Min sambo tycker att jag gör hiskeligt fula paket. Han blir mycket finare trots att han är man. Jag knöcklar in hörnen lite lagomt fint och tar metervis med tejp. Som ett barn. Innehållet är viktigast, barnen sliter ju ändå upp de stackars paketen så jag förstår inte varför man ska lägga tid på inslagningen. Det är ju inte särskilt roligt heller.

Just nu har en fått hem en fyraåring som gråter sig hes för att han minsann inte orkar vänta ändå tills julafton.

- Jag MÅSTE få öppan dem NUuuu!! Dumma mamma!!

Kul att se dig också Emanuel.

• Vars i landet ska du fira jul i år?

• Tycker du det är bra eller hade du hellre varit på något annat ställe?

• Vad önskar du dig av tomten?

Personligen skall jag åka upp till Tornedalen i jul. Firar där med hela tjocka släkten. Jag hade inte velat vara någon annanstanns. Förra året när jag inte hade barnen hos mig hade jag gärna slopat julen helt och legat på en vit strand i Thailand. Typ. Jag önskar mig snö, spinningskor och presentkort på Eleonora Laura av tomten.

Dagens 9 timmars arbetsdag och ett 60 minuterns spinningpass är nu överstökat och jag äter min middag klockan halv nio på kvällen. Framför mig på tv: n äter folk också mat, Nobelmiddagen. Jag undrar över vad det har på sin tallrik, själv äter jag tomtegröt och leverpastejmacka. Funkar skitbra. En japanskt dam på tv-rutan somnade, eller nickade just till, i direktsänd tv. Fy skäms. Det verkar inte vara någon höjdare, den där Nobelmiddagen. Kungen ser dock glad ut.

Imorgon kommer barnen, det gör mig himla glad.

Vad ska jag laga till damerna ikväll?

Trots att jag bara lyckades leta fram en svamp från gårdagens restlåda vart det en ny uppenbarelse idag. Bacon. Måltiden fick nämligen kompenseras med ett paket knaperstekt bacon och jag insåg just då hur oerhört gott det är med just bacon. Halleluja.

Börjar också först att det måste vara urtrist för er att läsa om mina matorgier, men så här är det, det händer inte mycket annat i min vardag just nu. Den veckan barnen är hos sin pappa så är det jobb och träning som står på schemat. Sen mat och sen soffa. Sen sova. Mer ska jag varken hinna eller orka. Det känns bra!

Imorgon händer dock stora saker här hemma hos mig, träningen skall byta ut mot middag, surr- och skvallerkväll med damerna. Tjusigt värre!

Lycka för mig just nu är att få svamp till middag varje dag. Champinjoner och kantareller, jag bara måste! Sen är de himla söta att se på också.

Idag serverades de smörstekta champinjonerna med kyckling och sallad. Yes.

Trots att det är andra advent är det städag i mitt liv. Idag blev det dock en light variant för att jag helt enkelt inte kände för något mer. Nu ska jag leta upp tomten, klappa honom ömt på luvan och fråga om han möjligvis kan hjälpa mig att finansiera julen i år.

På hemvägen skall jag köpa en Trisslott. Min chef säger nämligen att jag är född på Alexander Lukas*-dagen. Jag fattar ingenting.

(*Alexander Lukas är extremt lat och förlitar sig enbart på sin legendariska tur för att nå framgång. Han har bara arbetat en enda gång i sitt liv, 1951, då han tvingades till det och skämdes så över vad han hade gjort att han gömde sin lön (ett enda mynt) i ett kassaskåp för att vara säker på att ingen fick reda på det)

Tittar i bildarkivet och hittar denna, en av mina absoluta favoriter genom åren:

Inställningar: ISO400, s1/10, f/2,8

Inställningar: ISO400, s1/1, f/8,0

Samma bild, fast ändå så olika. Med bländare f/2,8 på översta bilden, är det bara en liten del av bilden som är i fokus (endast äpplet). Med bländare f/8,0 som på bilden nedan, är det fokus på större del av bilden (äpplet, bocken och riset). Våga ratta på rattarna tjejer!

Igår var det julbord med jobbet ute i Örnvik. Personligen såg jag mest fram emot att gå lös på efterrättsbordet, men fick vackert vänta då maten tydligen ska intas i en speciellt ordning. Första fatet fick bestå av kallmat. Jag var ordentligt hungrig och fyllde på till bredden med olika sillar, laxar, strömming, ägghalvor, ljuvligt mörkt bröd och ostar. Efter det var jag redan mätt och när det var dags för den andra tallriken med potatis, korvar, köttbullar, skinkor, mimosasallade och tusen andra saker fick jag vackret lämna allt nästa orört på tallriken. Jag var proppmätt. Big time.

När jag äntligen fick gå lös på efterrätterna och allt julgodis, som jag längtat efter sedan 1 november, stod jag knappt ut. Lyckades dock få ner två knäckbitar, lite risbräck och tre polkagrisbitar. Det var allt.

Min sockerpremiär gick åt pipsvängen på grung av första tallriken med mat, men lika gla´för de är jag. Kvällen avslutades med vänner och kollegor på Bishops arms och sedan Olivers.

Himla roligt!

Första sov jag och sen sov han. Jag förstår inte hur barnen håller sig vakna mellan sex och sju...

Inspirerad av gårkvällens Dexter- avsnitt tar jag fram idag storkniven och tjoffar potatisar och morötter så det står härliga till. Passionen och glöden slutar när jag självklart skär mig i fingret. Det var väntat. Jag gör det jämt när jag brukar kniv. Smidig som en buffel. Alltid.

Idag äter en salig blandning av potatisklyftor potatisar, morötter, köttbullar, grädde, mjölk och curry i långpanna. Vad äter ni idag?

Karin, idag rätar vi på oss rejält, dunkar varandra i ryggen och upplyser varandra om hur starkt jobbat det här var. Den sockerfria novembermånaden är tack och lov slut och nu styr vi klosan mot ljuvliga höjder. Godishyllan.

...äter vi middag vid bardisken. Mor leker att hon är kock på resturang och serverar sina besökare köpes potatismos, Willys färdiga farmarbiffar och vispad brunsås. Nutida husmanskost för en heltidsjobbande trebarnsmamma, som säkerligen får sin gamla hemkunskapsfröken att vända sig i graven. That´s life I guess.

Barnarbetet är i full gång, snön kom i natt.

På vinst och förlust slängde jag ner en stor älgköttsbit, några potatisar, morötter och rödlök i lergrytan. 1 1/2 timme senare gläntade jag på locket och hade ingen aning om vad mitt öga skulle skåda. För säkerhets skull hade jag redan mättat ungarna med plättar och skinkmacka. Onödigt, för middagen blev kalas. Himla smidigt det där med lergryta. Jag är faschinerad eftersom jag nyligt upptäckt den. I en ålder av trettioett. Hejja Milla.

Jag kommer förmodligen att stå med näsan i granen större delen av julen. Vilken fröjd att fotografera.

Jag kör inte nytänk all over, utan barnen fick minsann FELIX´s tomtegröt till frukost första adevnt till ära. Den äldre generationen hemma i byn hann säkert jämra över de stackars barnen vars tokiga mor förmodligen ger dem gulaschsoppa till frukost för att skapa nya traditioner.

~Don´t you worry~

Mossa, svampar och tomtar byts även detta år ut mot stenar och pärlhalsband. I min smak betydligt snyggare och framför allt mindre brandfarligt. Av någon anledning är jag i ett skede i livet vars jag bryter gamla mönster och traditioner för att skapa nya. Mina egna. Spreta litegranna, trotsa och vara olik. Månntro varför...

Trettioårskris?

...vad bra den var. Flickan som lekte med elden. Dags för upplösningen nästa helg.

Nu är det advent i vårt hus också. Jag var förmodligen sist ut på gatan, jag ville vänta in barnen som kom igår. Imorse klockan åtta satte vi igång, halv nio var vi klara. Stjärna, advetsljusstake, barnens egengjorda lyktor, min fina kaffeburk från Pentik och så några tomtar i ungarnas rum fick räcka. Julen skall inte firas på hemmaplan så vi kör ett rätt enkelt stuk i år.

Snart ska dock granen fram. Min jul är före julafton och jag vill hinna njuta av stoltheten så länge som möjligt.

När tar ni fram granen?

Jag håller med, det ser lite tomt ut i vårt stora tv-rumsfönster och sambon vill, utöver den ditplacerade ljusstaken, hänga upp en stor stjärna. Men jag kan inte med en ljusstake och en stjärna i samma fönster. Det är big no no för mig. Kaka på kaka liksom, ja, ni förstår.

Hur gör ni? Både och eller antingen eller?

Denna vecka har bestått av födelsedagspizza med sonen i lördags, Fajita Pita på Allstar på måndagskvällen, pizzadejt med gubben på onsdagseftermiddagen och lunchbuffe på Olivers idag. Pengar har minskat och kalorierna ökat. Illa Milla. Detta kontrade med ett rejält spinningpass igår kväll. Ni vet ett sådant där martyrpass när man stänger ögonen, biter ihop, vrider på motstånd på ratten och inte längre tänker själv utan låter sig enbart styras av instruktörens  instruktioner. Svettet droppar och man suger ut den sista droppen ur  vattenflaskan. Handuken som hänger på styret går att vrida ur och benen är spaka och värker av trötthet.

Det är rätt skönt. Efteråt iallafall.

Jag ska byta bloggställe i december. Var bloggra du och är du nöjd? Med vad är du nöjd i sånafall eller varför är du inte nöjd.

Jag vet inte riktigt  vad jag skall välja... Har dock hört att WordPress skall vara bra.

Hastigt och lustigt har jag blitt med dator idag. En fin svart  liten DELLhistoria vilar nu i mitt knä. Roligt roligt. Gammeldatorn jag satt vid tidigare ska skickas tillbaka och det var dags att hitta en ny kompis till mig. Via Blocket, billigt och begagnat men i toppskick. Häftigt.

Lite roar dom små

Fina fina frostdag

Två fnissande 8 åringar på ovanvåningen väntar på Hål i väggen. Här nere blir det program av hög kvalite i en timme:

Imorgon är det dags för min förstfödde att fylla hela 8 år. 20 november 2001. Jag ska upp i ottan, fixa gofrukost på bricka, tända 8 ljus på den lilla tårtbakelsen och försöka väcka familjen utan att födelsedagsbarnet skall höra oss.

På lördagen vankas det resturangbesök och discobowling med familjen och bästa kompisen. Det ser vi fram emot.

Stollen som fyller år

Jag drunkar i dina ögon.

Jag bestämde mig just att detta skulle bli fotot på studentplakatet om 10 år:

Snart.

Idag dök äldsta sonen ner från en bänk i skolan. Han landade på huvudet och fick ringa hem sin moder från jobbet. Illamående och huvudvärk gjorde att vi fick besöka vårdcentralen. Mitt på dagen satt vi hemma och spelade Monopol istället för att lära oss räkna eller ta hand om andras barn på förskola. Rätt trevligt! Imorgon är vi dock tillbaka på banan igen.

Tänk själv att ha tre ungar som är ute i spöregn och åker madrass i vattenpölar med liite snö. De droppar om dem alla och jag slänger in ungarna i duschen och alla ytterkläder i tvättmaskinen. Vantar och mössor och hela faderuttan. Skorna turvisas om att få stå i skotorken och jag tummlar tomt bara för att få varmt i badrummet. Det hänger kläder på tork överallt och jag hittar på kreativa lösningar för att få vantarna att hamna mitt i varmluften. Jisses, vilket projekt att få torrt allt till förskola och skola imorgon. Tacka fan för GoreTex och REIMA, men idag har även dessa två det tufft.