Metrobloggen

hur mycket jag älskar min nya blogg?

Chek it out!// kram Lisa

Pillemaran goes Blogspot.

HÄR.

Se min nya fina bloggish... HÄR!

... och förhoppningsvis lite mera stabilitet.

Jag har beslutat att lämna metrobloggen. Efter nästan 2 år har jag tröttnat på diverse driftstopp, försvunna inlägg och rent utsagt usla möjligheter att kontrollera utseende på såväl inlägg som design.

Men jag har haft två ganska bra år. Och det är kul att se att det kommit många spännande bloggar till hit. Bland andra Hanna Fridén, Niotillfem med många flera.

Men nu gör jag slut, metrobloggen.

Min nya blogg hittar du här, (och ha tålamod... den är lite innehållsfattig än så länge).

Min übercoola kusin Ida kommer och besöker mig i den kungliga huvudstaden till helgen! Skall bli riktigt skoj.

På helgens agenda står biljard med Alex och hans girlfriend Kimberly. Samt sova, sola, kolla match, käka och bara umgås! Längtar så jag nästan spricker.

Helgen kan inte komma fort nog...

Jag var inne och försökte leta upp min blogg på topplistorna. Till min förvåning så såg det ut så här(i kategorin film och musik);

Som ni ser ligger Karolina Lassbo's blogg en placering ovan min. I all min dumhet blev jag glad. " Bara en placering från den omhuldade Lassbo!" tänkte jag och klickade in på hennes blogg. Bara för att upptäcka att Lassbo inte bloggat sen den 14 september 2007 klockan 15:11.

Lagom kul...

Jag har äntligem blivit inbjuden till Spotify!

Detta har jag firat genom att dansa, sittandes...

Hehe, ikväll blir det lyssna av :)

And goodbye, sunday.

Sitter vid jobbdatorn och summerar helgen. En bra sådan! Fredag var tacomys, guacamole och UFC-finalen på burken. Lördag var introduktion till en del av favoritkusin Johannas kompisgäng, och söndag var mys med bästis till filmen "Muriels bröllop". 

Kom inte hem förens kl 00.30 igår kväll vilket resulterat i en mycket trött Lisa idag. Men men. I eftermiddag blir det tupplur. 

Mer ingående bloggande blir det seeenare.  

Min cheesecake blev förevigad på bild, av Tuula. Som den husmor jag är, kirrar jag förstås fredagsfikat till mina arbetskamrater. Tuula bad mig att tänka "Bree van de Kamp" från desperate housewifes när jag poserade, tycker ni att jag lyckades?

ps. och ja, den smakade helt underbart, dessutom var den plättlätt att göra.

Gör traktorspår när väntan på pendeltåget blir för lång...

Eller snarare en kaka. Har just satt in mitt livs första cheesecake i ugnen. Alla väntar med spänning på resultatet!

I övrigt så har det varit vilken onsdag som helst. Dock så är det bestämt att min sista dag på mitt jobbet blir fredagen den 27 februari. *pirr i magen. Känns surrealistiskt... att lämna den plats som under ett år har varit mitt tredje hem. Men det känns riktigt bra.

Veckorna går och nu är det bara 8 1/2 vecka kvar tills jag lämnar landet. Fortsättning följer...  

Spana in Mattias Käll's hemsida/blogg

Och så var listan helt avklarad. Eftersom jag är så stolt var jag tvungen att fota "the moment" Lyckades tom få till sånt där sexigt Kenza-plut på lippsen.

Nu skall jag fira med att slänga på kaffebryggaren och teckna litegranna. Lyxigt värre ;)

Later's

Att organisera sitt liv online har ju onekligen funkat för andra bloggare. Så jag testar jag med! En ansenlig portion av dagen har ju redan gått, så jag är lite snäll mot mig själv och ger mig en kort to do lista.

• Betala Polisen för ett utdrag ur brottsregistret (Au pair förmedlingen tillhanda ;)
• Maila värdmamman i USA
• Börja skriva en lista på vad som skall få följa med till USA
• Städa rummet
• Lämna tillbaks bok till Bibblan

Vad skall ni hitta på denna trettondag?

Hela natten och morgonen försökte jag desperat att sova. Mitt svalg är raspigt och slemmigt. Jag är sjuk. Inte alls speciellt kul.

Jag var tvungen att sjukanmäla mig eftersom mitt jobb är beroende av att man pratar. Det finns ingen möjlighet att jobba, om ens viktigaste arbetsverktyg är kajko!

Men men, inte skall jag hålla på och älta det. Istället nyttjar jag dagen till sånt som jag tycker är kul, har hunnit rita litegrann. Kollat när bröderna spelat badminton, och solat(vet dock ej hur det funkar med min förkylning?).

Snart bär det av till speceriaffären med far, om vi bara kan komma på vad vi skall äta?

Så här fint är det ute idag.

Min helg har spenderats på läktaren i diverse sporthallar. Lillebror har spelat innebandy i Sveriges största cup, Storvreta. I lördags gick jag upp kl 06.30, och kom inte hem förns klockan blivit 00.30. Man kan lungt säga att jag inte kände mig speciellt hurtig idag.

Lillebror och hans gäng åkte ur B-slutspelet, och klubbens förstalag tog silver.

Vi hade ca 4 timmar att nyttja innan kvällens sista match igår. Vi använde den till läktarhäng. Med korsordstidning och lite chips, gick de fyra timmarna oförskämt fort!

Under finns en bild att skåda från vårat läktarhäng. Jag poserar intelektuellt, och mellanbror Putte poserar charmör.

Later's ;)

Fördelarna med att ha en jobbmobil, är att man kan testa alla tjänster som finns, jag jobbar för en utav operatörerna som verkligen ligger i framkant då det gäller mobila applikationer!

Har precis lärt mig att maila från den, och lyckats skickat en bild till min jobbmail, här under är bilden... Jag sitter och kluddar nakna damer på arbetstid. He he.

Dock ganska usel kvalité på min mobilkamera, men det är en annan femma!

I inlägget under kan ni skåda min enorma läpptavla. Den framställdes under några dagars ledighet, och är inspirerad av den eufori jag känt över att få vända på dygnet, käka pizza till frukost och sörpla öl på en tisdag. Helt enkelt såna saker som jag bara kan när jag är ledig.

Tavlan var till en början bara tänkt att vara just en tavla, typ till mitt badrum. Men den har gett upphov till en cool idé. Ideén ligger  fortfarande och bubblar lite ospecificerat i mitt huvud. Och jag tänker inte sätta den på pränt förens den är helt kristallklar. 

När tesen är helt klar garanterar jag dig, att det är här du kommer att kunna läsa det först! 

Kolla in! Den här "lilla" tavlan lyckades jag färdigställa under natten och denna eftermiddag. Ganska nöjd även fast den har lite flickrumskänsla. Har massor att hinna med nu innan kvällen, så hinner inte uppdatera mer än så, GOTT NYTT ÅR!

10.00 rinde klockan i morse, och jag viskade en stilla tackfras för ännu en dags ledighet. Jag kände hur pulsen gick ner ytterligare. Inget pendeltåg att passa, inga lunchraster på futtiga 30min att stressa sig igenom. Att få vara lite ledig, ÄGER!

Det jag har hunnit med under dessa lediga dagar är fantastiskt. Man får liksom viljan och orken till att köra massa tvättmaskiner, städa/sortera/slänga m.m. i all oändlighet om man bara fått en god natts sömn, lite långfrukost och en promenad.

Dagen har jag spenderat inne i city. Här kommer dagen i punktform.

• Hämtat upp mitt nya pass på kungsholmen.
• Spanat b-kändis nr 1 inne på Sushi Sake, Amit från forna A-teens.
• Hittat julklapp till bästis(äntligen!)
• Sett Helene Sjöholm glida förbi i en Volvo på Sibyllegatan, Östermalm.
• Träffat far på Gärdet och glidit ut till Barkarby Outlet.
• Inhandlat vuxenprylar, vitvins-glas, karaff och bäddlakan.
• Tagit promenad med lillebror och far.

Och nu sitter jag här och bloggar, efter att ha stoppat in ytterligare en tvättmaskin. Tänkte hinna med lite kvällskaffe och kanske en film innan det är dags för sängen. Tjenixen så länge. Bjussar dessutom på en bild jag lyckades fånga från Stockholm city.

copyright Pillemaran 2008

Blev så himla arg igår när jag skulle lägga upp bilderna som jag lovat! Ingenting funkade, jag kunde inte skriva några inlägg, inte läsa några kommentarer! NADA!

Men det verkar ju funka nu, så vafan. Inte är jag den som är långsint heller ;)

uppklädda till tänderna. Hela syskonskaran.

Lillebror på sniskan. Promenad på julafton innan Kalle Anka.

Bilderna vill inte stå, så ni fär leva med att de är på sniskan! Här är i alla fall jag och minsta kusinbarnet, Nova. Vilken söööööötnos.

Kusinbarnet Ebba ville vara spindelmannen framåt kvällningen.

Efter denna bild togs, dröjde det inte länge innan alla vuxna och barn tappat orken. Tog en avslutande promenad med lillebror  denna mysiga, snöiga och kalla julafton.

På återseende!

Hemma i soffan. Sitter jag och bloggar, reflekterar över dagarna som har gått. Det vill säga julafton och juldagen.

Julaftonen spenderades i Mora hos farmor och farfar, med en massa släkt. De små kusinbarnen fick alla i riktig julstämning, de lyckades rycka med vuxna och gamlingar, som bara barns odelade glädje kan. Snön låg tjock på marken och stjärnhimlen glittrade, det var verkligen en julig julafton.

Grädden på moset var att få träffa kusinen som gjort årets prestation (minus 20kilo!) Juldagen spenderade vi på dansgolvet, lagom berusade, otroligt glada och med tonvis av energi! Att sedan kvällens DJ var dryg som diskmedel och vägrade lyssna på publikens önskemål är en annan sak!

God natt på er. Imorgon bjussar jag på bilder!

*fanfar

Nu är det bestämt, den 9 mars lämnar jag Sverige. Jag kommer att vara borta i lite mer än ett år. Och mitt nuvarande jobb, kommer jag att lämna bakom mig.

Det känns riktigt bra, som att jag ordnade en bra deal för mig själv. Jag kommer att bo ca 40 min utanför Boston, och har redan lyckats kludda ner lite mentala "to do's". T.ex. har jag bestämt mig för att besöka Harvard, kolla in Cape Cod och förhoppningsvis ta mig en sväng till Kanada!

Om ni har vart/bott eller har någon slags relation till Boston: TIPSA MIG!

Nu är det worki worki som gäller.

Vind i segeln och bra tur.

Det känns som om saker är på väg åt mitt håll, jag har fått ett breaktrough i USA, om allt går som önskat, kommer jag att spendera mitt kommande år i Boston, Massachusetts.

Men nu sitter jag här, som vanligt. Vid mitt skrivbord på jobbet söder om stan, och suktar. Min mor befinner sig nämligen utomlands. Och jag önskar att jag skulle vara där hon är.

Later's peeps.

På under loppet av en timme.

De senaste veckornas händelser och bryderier, har trängts ihop och skuffats undan till något bortglömt hörn av min mångfacetterade hjärna.

Och idag så orkade den inte lagra allt längre. Det bara flödade ut ur mina tårkanaler. Efter att ha blivit "stood up" två ggr av en värdfamilj i USA och lite jobbtjafs rann bägaren över. Och där stod jag i köket som en 20årig bebis, och grät i mammas famn. Och gråten hade en positiv effekt(förutom huvudvärken förstås).

Jag tror att jag hanterar mina problem bättre efter att jag gråtit. Jag får en nyktrare syn på dem, och de känns inte längre lika överväldigande.

Nu sitter jag här i vårat lilla datarum, och hoppas att jag inte behöver genomlida att bli "stood up" för en tredje gång...

copyright Pillemaran 2008

Just nu sitter jag bara och väntar. Väntar på att mamma skall komma, väntar på julen, väntar på en familj i USA.

Att vänta med värdighet är inte min starka sida.

Jag är snarare den som telefontrakasserar den sena,  tjuvkäkar lussebullar och sippar glögg innan första advent och den som ideligen slänger iväg mail till korsan och tvärsan över USA innan jag fått respons. Kanske skall jag kalla mig för driven? Det låter så mycket bättre än otålig.

Oavsett vad jag väljer att kalla mig, är känslan precis likadan. Pirr i magen, myror i benen och tankarna ljusår framför nutiden. En otålighet som heter duga.

Nu är tiden kommen för mig, att snöra på skorna och telefontrakassera mamma söt litet till... orkar inte vänta längre.

Inser jag hur mycket människa jag är,

Mitt jobb går alltsomoftast ut på att svara på kunders fakturafrågor, försvara påminnelseavgifter och andra diversen som folk generellt sett inte gillar(*läs betala!). Mitt jobb borde ju resultera i stenkoll, på mina egna utgifter och fakturor.

Men icke sa nicke. Idag kom jag tillbaks till min far efter några veckors bryderier, och fann till min olycka min kvarskattesedel. Så nu 1 månad efter förfallodatumet, har staten fått 2.258kr av mina ärligt tjänade pengar. 

Känner mig som min tränings/jobb-polare Tuula skulle uttrycka det TPL..

... trött på allt just nu.

Mitt jobb, väntan på en familj i USA, min träning.

Allt känns bara skit. Min teori att det är en klassisk måndagsdepp jag går igenom. Inte kul...

Copyright Pillemaran 2008

Som ni kanske vet så är jag i full färd med att skaffa en värdfamilj i USA, då jag kommer att åka iväg ett år som Au pair. Det har onekligen vart tre mycket spännande veckor. Att logga in på sin sidan har känts som ett livets lotto... Antingen jackpott, eller nit.

Hitills har jag vart i Dallas, Seattle, Maine, Hollis, New Hampshire och just nu är jag i Washington D.C, Virginia. Men ingenting är bestämt. Jag har inte pratat med dem än, men ser fram emot att se utländska siffror ploppa upp på nallens display. Och om de inte ringer, kan jag imorgon lika gärna befinna mig i Alaska.

Mina känslor inför att åka iväg varierar, ena dagen euforisk lycka, den andra eftertänksam melankoli. Jag vet ju att det är det jag vill!  Men när man står inför en sån stor förändring, är det klart att tjejen får beslutsångest över valet mellan standard- eller lätt-mjölk, blir litet nervös.

Washington känns bra i magen och familjen lutar mer åt en jackpott, but only time will tell. So I will have to wait.

copyright Pillemaran 2008

Min helg har spenderats på en underbar plats, några mil söder om Stockholm. Jag och resten av min avdelning+chefer var på en så kallad regionsträff, för att stärka både våran kunskap och gemenskap.

Fredagen fylldes med workshops och statistik, ni vet allt sånt där man måste genomlida innan man kommer till det som är riktigt roligt. Nämligen middag, ett glas vin och grädden på moset: Karaoke.

Kvällen kan bara beskrivas som glädjefull och efter några timmar och en staropramen, intog jag scenen med min chef och rev av "dancing queen" till kollegornas förtjusning. Jag fick mig även en dans med en av de få med taktkänsla, som inte var av det kvinnliga könet. Berusningen stannade vid salong och känslan var tip-top.

Dagen efter var det lite mera statistik och lull lull innan bussen gick tillbaks till verkligheten.

Och nu sitter jag här, vid köksbordet med en kopp te och tänker på morgondagen, som tur är... Är det sovmorgon.

Arbetsplatsen är en komplicerad plats. Att vuxna kan bete sig som barn och komma undan med det, var någonting jag trodde var en myt. Men där var det allt jag som blev dragen i näsan.

Eftersom jag har aningens bråttom till min buss, får jag dra den längre versionen senare... den som väntar på något gott...

Med tangentbordet som främsta vapen, och en kopp bryggis jämte för energi har jag handlöst kastat mig ut på en jakt efter min värdfamilj, online.  Ingen information förutom deras namn och stat gick att finna på deras sida.

Jag letade och letade, efter flera dagars idogt knappande har jag äntligen hittat dem! Jag trodde i min enfald att de kanske skulle hinna kontakta mig innan jag skulle hitta dem, men där hade jag allt fel.

Jag har ett telefonnummer, en adress och lite mer "intressesmurfen-anteknar" information. Problemet nu är ju att jag inte kan använda informationen. Jag kan ju inte bara ringa dem sådär utan vidare. Även fast jag gärna skulle vilja... För huset som dem bor i, skulle jag definitivt kunna se mig själv i.

Som vanligt hamnar bilden fel. Men eftersom jag är för vardagsrealism, känns det ok. Mamma söt var den enda som fastnade på linsen idag, då vädret inte gav någon vidare inspiration. Och något djupare än så, har jag inte att bjuda på. 

ps. Lillebror gjorde en väldigt bra insats i dagens match, svettiga 5-5 blev det. Och ja, jag är hes.

Blev otroligt glad när jag loggade in väldigt sent denna lördagskväll! Hade hela 5 olästa kommentarer från läsare, och sånt värmer verkligen ett svalt hösthjärta! Och det faktum att Cookie och CalleC hittat tillbaka till bloggen efter mitt uppehåll, känns väldigt kul det med!

Nu är dock timmen sen och sängen ropar mitt namn. Skall tamejtusan ladda kameran och bjussa på några bilder imorgon! Lillebrorsan spelar match, och som den hängivna systern man är, måste man ju vara på plats och peppa. Kanske t.o.m. lyckas fånga en eller annan innebandy-spelare på bild?

Natti natti.

Jag ror en liten plastbåt, Hyde Park London.

Bilder från min och kusin Johannas underbara weekend i London. Vädret var helt perfekt och vi kunde inte haft mer tur. Jag gillade verkligen London och har nog aldrig sett så många häftiga människor på en och samma dag. Att vårat hostel sen var varmt som en finsk sauna, är en helt annan historia.

Nu har jag gjort mitt val.

Om ändå min hjärna kunde inse det.

Alltid har mitt liv präglats av min diagnos. Oavsett om det gällt ett par nya byxor eller vilket gymnasium man skulle välja, har min diagnos alltid åsamkat mig många timmars, i princip onödigt grubbel.

Bara för att ta ett exempel, tackade jag idag nej till en värdfamilj i  USA. Jag hade legat hela natten och grubblat. Vi hade pratat, och allt kändes bra, men ändå var det ett tvivel som bubblade inom mig. Jag var tvungen att konsultera både arbetskamrater, förmedlingen och min mamma. Innan jag kunde tacka nej. Jag kände att det inte var optimalt för mig, men ändå gav min beslutsångest mig grava samhetskval.

Och nu sitter jag här. Med en meter lång lista med anledningar till varför jag tackat nej, som jag måste titta på varje gång min beslutsångest kickar in. Jag gör det för att inte behöva ligga sömnlös en natt till.

Halloj igen! Äntligen är jag tillbaka efter vad som känns som en evighet! Mycket har hänt sen sist och jag känner att jag skulle vilja bara bajsa ut allting för dig att läsa, men den som väntar på något gott...

Det största nyheterna i mitt liv är i alla fall att jag numer kan titulera mig som "Au Pair-kandidat". Jag inne på min andra potentiella familj och har stora förhoppningar, dem verkar helt i min smak!

Bjuder på en härlig höstbild, tills vidare ;)

copyright Pillemaran 2008

Ligger bloggen på is. Likt blondinbella behöver jag en paus för att hinna med lite andra saker i livet som bloggen kommer i vägen för.

Ses.

Har precis vart på det första mötet med Au Pair agenturen! Det var verkligen sååååå kul. Du kan läsa mer om det här.

För övrigt så har dagen bjudit på underbart väder, lagom lång arbetsdag och sushi. En vinnande kombination! I bakgrunden sorlar teven. Jag har inhandlat en ny skiva som skall lyssnas på, så med detta önskar jag er god natt.

Brukar i vanliga fall innebära att man pendlar hem från jobbet för att slappt lägga sig i soffan och mumsa snacks till CSI. Eller annan likvärdig syssla, men inte min måndagskväll.

Igår befann jag mig på Stampen, eller närmare bestämt i källaren, framför baren med ölen i handen i väntan på att min "main man" Alex skulle spela med sitt band Mudpusher. Det var nämligen "Fight Club" som pågår enda fram till fredag, som huserade i Stampens lokaler. Och några andra band spelade innan Mudpusher.

Spelningen var verkligen cool. Inte alls den musiken jag lyssnar på i vanliga fall, men verkligen kul att få se dem uppträda. Man är ju van att se en helt annan Alex i vanliga fall!

Idag är det worki worki som gäller, sen ett möte med EF. Du kan läsa mer om det på min andra blogg "Lisa goes au Pair".

Copyright Pillemaran 2008

Snart är det dags för mig och en kollega att åka in till storstaden för att se en kompis spela med sitt band. Bandet består av min kompis, hans flickvän och några andra jag inte känner.

De spelar metal(förlåt alexander ifall det var någon annan undergren av metal ni spelar!), och jag är liksom lite mer av "nicepopgirlgoneindie" så det känns lite spännande att se vilka som kommer att vara på spelningen förutom oss!

Återkommer med hur det gick senare!

Helgen har varit grym. Datafri och fri från tvång, dessutom har den varit lång också, hela 3 dagar.

Kameran har föjlt med under helgen, så bilderna kommer ikväll. Känns inte som att jag har så mycket mer att säga för tillfället. Sitter bara och längtar efter London, dit jag och kusin Johanna skall på torsdag. Dagarna kan inte gå fort nog.