Metrobloggen

Det är inte helt utan vemod jag säger hejdå till min gamla blogg med alla inlägg med gamla minnen...men det är helt klart dags. :)
Bye bye metrobloggen!

Här hittar ni mig nu.

Den här mannen skulle jag kunna lyssna på enbart för att han är så underbart gullig, men onekligen har han ju en fantastisk röst också.
Jag har faktiskt varit såld på Third Day sen första gången jag hörde dom. Inte bara för att dom har världens snyggaste sångare, utan också för att man blir så glad av deras musik och energi,
dom är så duktiga och dom har fantastiska texter.

Jag var så igentäppt imorse så jag fick kämpa för att andas, och eftersom den sjukliga familjen sprayat slut på näsdroppsförrådet blev jag tvungen att ringa och sjukanmäla mig.
Sen sov jag halva dagen och fick inte alls något vettigt gjort.
Jag och min mor åkte och handlade för kvällen i Hova och sedan ställde jag mig och kokade varm choklad åt den ovanligt stora grupp ungdomar och barn som kommit till kyrkan.

Efter och under fikat laddade jag med tre koppar té innan jag gick upp och pratade till folkmassorna... så strålande att jag faktiskt läste alltihop innantill - alla är vi barn i början - så jag kan ju iallafall uppriktigt säga att jag tycker att det kunde gått sämre.

När det gällde sången har jag en ovana att rätta till texten på alla låtar precis innan jag ska sjunga, barnsligt övertygad om att det inte borde vara några problem eftersom det är jag själv som gjort det.
Pappret brukar slutligen se ut som en labyrint av inringade stycken, tillskrivna rader och streck åt alla håll som binder ihop alltihop och inte helt otippat brukar texten röra ihop sig på minst ett ställe.
Så var fallet idag också, men nu hände det(hör och häpna) i
det enda stycket jag låtit bli att ändra på!

Nu är frågan om jag bör ändra mitt sista-minuten beteende eller om jag helt enkelt måste fortsätta för att inte tappa bort mig ännu mer.

Jag brukar aldrig vara nöjd när jag har gjort något, men jag har faktiskt blivit bättre på att inte gräva ner mig för det.
Det var faktiskt det jag sjöng om idag.
- Det viktigaste är att jag duger för Gud, och det vet jag att jag gör. 
Jag tänker på liknelsen av ett litet barn som kommer till sin pappa med en teckning. Ärligt talat kanske barnets självporträtt mer liknar en utspridd cykel, men ändå finns det knappast en enda förälder som inte har åtminstone En teckning sparad från sitt lilla barn.
Det viktigaste är inte att vara felfri.
Jag är den Gud vill ha mig som ändå.

Inte det lättaste att finna tryggheten i i den världen vi lever,
men fortfarande så sant.

1. Jag ska till Skövde och prata och jag har struntat i min "hemläxa". Jag tröttnade på att skriva varje dag, så jag bestämde mig helt enkelt för att det var en onödig ansträngning.. Nu sitter jag här och funderar på hur jag ska kunna förklara mig.

2. Jag ska sjunga på avslutningen och jag är snuskigt förkyld.
Det tycks dessutom bli värre och värre för varje dag, emellanåt kan jag knappt andas. Well, näsdroppar, halstabletter och tabasco får bli min räddning,..Eller kanske en släng av Guds ingripande skulle vara ännu mer ypperligt. :)

3. Jag ska PRATA på avslutningen.
Det har jag Aldrig gjort i hela mitt liv - inte ens något liknande. Jovisst har jag varit korkat kreativ nog att slänga in några förklaringar emellan mina låtar, men varje gång har jag suttit och kvidit av skam i något skrymsle efteråt.
Nu är jag väl mer förberedd, men ni förstår ungefär vilken nivå min talbegåvning ligger på.
Den här gången är en stor del av publiken dessutom nysvenskar. Det kanske är bra, men samtidigt ganska pressande. Hur är man intressant när någon inte riktigt förstår vad man säger?

4. Jag kommer att vara SÅ trött!
Jag har som tidigare skrivet sovit runt tre timmar varje natt hela veckan och utan eftermiddagslurer. Jag vågar inte gå och lägga mig tidigt idag, min erfarenhet säger att det brukar bli värre då...

Jag ser det som en utmaning. ;)

Jag lyckades faktiskt tända onödigt många lampor,
stänga av larmet, kränga på mig ytterkläderna och smyga upp dörren utan att mina föräldrar vaknade.

Väl ute var det helt underbart.
Jag fick äran att trampa upp de allra första spåren på gatan i den nyfallna snön när jag gick varv på varv på alla Slättes gator.
Trevligt sällskap hade jag också. ;)
Så förutom att förkylningen envisades med att täppa igen alla mina luftvägar var det en helt perfekt avslutning på dagen...Eller början på den nya kanske.
Känns ju lite lustigt när jag en halvtimme efter att jag krypit ner i min säng väcks av att pappa rusar runt och har försovit sig. Haha.

Jag ska iallafall hädanefter försöka bli duktigare på att gå nattliga promenader.

Först hostade jag två nätter i rad.
Sen hade jag akut superkramp i magen hela natten.
Till sist fastnade jag igår i telefon hela natten.

Max 3 timmars sömn har det blivit och jag är förvånad över att jag står på benen. Pigg!

Nu är jag på väg ut på en nattlig telefonpromenad.
Undrar om jag kommer att somna i farten.

Jag har varit så himla låg den senaste veckan.
1000 tankar från ingenstans som sugit all ork ur en.
Så igår när jag kände mig som allra lägst på botten och låg som en baby i mitt rum och bad Gud om någonting som gjorde alla tankar lättare att bära.
Då ringde faktiskt en god vän och vi pratade tills vi båda snarkade i varandras öron.

Jag tror att motståndet hänger ihop med att jag sträcker mig mot Gud nu, men jag kan iallafall utan tvivel tillägga att Han alltid bryr sig om mig. Dig också. :)

Min bästa stund på dagen är innan jag somnar.
Det är då man kan släppa alla tankar på morgondagen och bara göra precis det man orkar och känner för tills man blir sådär härligt trött och vet att man bara får somna.

Jag brukar tända ljuset i fönstret, sätta på en smetig lovsångsskiva,
bläddra litegrann i bibeln, prata med Gud
och sedan kladda i en skrivbok tills jag slocknar.
..Och har jag ingen kladdinspiration brukar jag faktiskt smyga in till syrran och låna en serietidning. :)

Ikväll är jag dessutom nyduschad och har rena lakan.
Oslagbart.

Efter att ha hostat hela natten flög jag upp på morgonen och plockade sönder min säng i smådelar och dammsugade tills varenda spår av kvalsterbajs var historia blott.
Sedan la jag mig framför datorn och tittade på en lagom förutsägbar och underhållande film för att kunna somna, men när det inte lyckades ställde jag mig och bakade fullkornsbröd istället.

Det är en väl vald rubrik till det här inlägget som handlar om att jag suttit hemma hela dagen och sett Den där Mary medan jag förätit mig på apelsiner.
Apelsiner är gott! ..Men inte 10 apelsiner.

Jag har egentligen inte ätit 10 apelsiner.
..Men det känns så.

Här följer några bilder från den privata 18årsfesten jag höll för min syster i Tisdags. 8)
Först tog vi god tid på oss att göra oss iordning och
sen gick vi ut och åt italienskt innan vi hamnade på ett café och drack té till klockan blev åtta då vi gick och såg Benjamin Button-filmen.
Kvällen avslutades i Petras lägenhet med en massa härliga frukter.

Vi har haft huset fullt från eftermiddagen fram tills nu.
Pizza vid ett 'barnbord', fotboll på isen, flamsig skit-tunna, vattenpoker, styrketräning och barnsligt högljutt fnitter.
Vi har faktiskt haft kanonkul.

Nu känner jag mig alldeles slut.
Hoppas på att det blir filmtajm här hemma. :)

Jag sett två låånga filmer,
pluggat spanska,
somnat,
skämt ut mig
och lagat mat åt Betakurs-deltagarna i kyrkan(med det följande diskberget).

Imorgon ska jag och två underbara brudar ställa oss och baka till hela fredags-verksamheten och planeringsansvaret var jag kvick och artig nog att på mig, så nu ska jag lägga mig i min säng och bläddra igenom alla husets kokböcker.
Dessutom måste jag därför upp vid halv sju imorgon för att åka och handla. - Så är livet i Slätte.

 
Egentligen med förnyad hårfärg sen sista inlägget.
Men det syns inte.

..som kommenterade min blogg.
Du anar inte hur mycket vi saknar dig och tänker på dig.
Jag vet inte om du kan, borde eller vill prata med oss,
men det finns tusen saker vi önskar säga till dig.
Finns det något sätt?

Knappt hann jag bli helt återställd från min släng av feber förrän förkylningen smög sig tillbaka igen. Det är inte roligt på något sätt att känna den där otäcka brännande känslan i halsen som lockar till konstant tédrickande.

Den här dagen har bara rusat iväg.
Jag kom hem vid tolv och har varit till och från på ganska lågt humör, så jag har inte gjort något märkvärdigt.
Pappa har spelat bandy hela dagen, så vi har haft en trevlig och otroligt slapp tjejstämning fram tills nu när han kom inrusandes och ställde sig i datakön.
Så nu ska jag göra en klok investering i morgondagens hälsa och gå och sova. - Vi ska ju trots allt kröna min syster till myndig på morgonkvisten.

Nu har vi "firat" att det var över ett år sedan vi sov i kyrkan första gången. Snuskigt vad fort tiden går!

En mysig natt, vi var precis lagom trötta och förutom några otippade och skrämmande besök av en viss Mr Bajsenkorven gick det utan problem. ;)

Inte från den här natten, men vi var iallafall lika fagra som vanligt. Haha.

Det här är nu i efterhand ett av mina bästa av de somriga sommarminnena 2008. Jag har väldigt många härliga minnen från det här året, men just den här dagen har jag saknat jättemycket de senaste dagarna. Antagligen för att jag satt i Söndags med flickan på bilderna, Celina, och då försökte jag påminna henne om våran körsbärplockardag, men hon blev inte lika lyrisk som jag "Märkligt...".

Vi tog med oss en stor påse till en park, som med all rätt skulle kunna kallas Körsbärsdala, drog ner grenarna längst upp i träden och stod i solskenet och drog loss nävar av svarta och röda körsbär som växte packade som i vindruvsklasar.

Mitt gamla blogginlägg från den här dagen.

Idag var jag i Skövde och pratade igen.
Det är faktiskt ofattbart givande att gå och prata med en psykolog. Man kommer på så mycket saker om sig själv och sina känslor och drar hela tiden överraskande paraleller mellan händelser och handlingar som egentligen, när man får dom framför sig, tycks vara helt uppenbara.

Idag när jag stod utanför mottagningen greps jag av en fullständigt överväldigande overklighetskänsla!
(Det händer mig emellanåt sen jag hoppade av gymnasiet,
men såhär kraftigt har jag aldrig upplevt det)
Jag blev så tveksam att jag blev stående utanför dörren och undrade om jag verkligen skulle in där, eller om det kunde vara så att jag bara inbillade mig det. - Att hela livet den senaste tiden bara varit en märklig dröm och jag just nu var på väg att skämma ut mig inför en hel arbetsplats.
Efter en stund lyckades jag iallafall övertyga mig själv med det enkla faktum att det vore helt absurt om fallet vore så, och det gick ju faktiskt inte att bortse från att jag Har varit där och pratat förut.

Men det allra märkligaste är att jag Faktiskt hade sovit nästan 9 timmar natten till idag och jag hade Faktiskt ätit frukost.

Jag har suttit och tittat igenom den ovanligt rockiga juldansen som vi, familjegruppen 'Gitarrsystrarna', gjorde fjärde advent.
Kände att det var dags att dela med sig lite av pinsamheterna...

Ja, vi kastar av oss kläderna på estraden i kyrkan. Maffigt va? :D

Jag skrattar mig alltid igenom danserna när vi gör dom. Mest för att det är roligt, men det händer emellanåt faktiskt också att det sitter en väldigt söt kille i publiken.
Fast det har faktiskt bara hänt en gång, och det var inte den här. ;)

Jag får erkänna att jag ångrar inte alls nu att jag hoppade av.
Det känns, och nu ska jag försöka säga det här utan att förlöjliga mig för allmänheten, faktiskt som att jag utvecklats mer som person genom att ta beslutet att hoppa av och sedan vanka runt här hemma och tvingas ta ansvar för mig själv och lära mig tänka längre än näsan räcker för första gången i mitt liv, än om jag skulle ha fortsatt tvinga mig själv till ett ställe som jag inte trivdes på.

Det beror väl kanske på fler saker som jag har runt om mig just nu också, men jag måste ändå säga att det kommit väldigt bra saker ur valet att "missa" ett år.
Jag har aldrig varit så "stor" som jag är nu.

..Egentligen inget som stack ut märkbart från våra andra besök hos våra vänner, men det var iallafall väldigt trevligt.
Vi satt vid ett långbord i ett inrökt vardagsrum och åt en massa Serbiska specialiteter och brödbitar som var så fina att man knappt vågade röra vid dom. 
Och så förstås drack den snart 6-årige lillebrodern till den andra familjen som var där ett par glas öl och lyckades efter det med sina skojiga rim i stil med 'Jelena - Banana' vara lite "extra rolig" i ungefär en timme tills han plötsligt hade somnat.
Ja, vad ska man säga?

Som sagt; iallafall en trevlig kväll. :)

Jag spontanfor ända till Skövde idag och lyckades faktiskt ändå hinna läsa ut den där boken när jag kom tillbakba till Töreboda, och sen vara hemma i slätte igen med en påse snabblunch till mig och den sjukliga syrran på mindre än tre timmar.

Imorgon är vi bjudna på Serbisk fest.
Det är något helgon, som vi inte rett ut det svenska namnet på ännu, som ska firas hos en ortodox familj och familjen Sundqvist är som vanligt laddade att komma.

Nu ska jag gå och läsa i "Blodsbunden" av Urban Johansson som jag började läsa om igår.

Nu ska jag gå och sova.
Nu när mina päron äntligen gått och blivit friska har min syster kommit hem med en präktig förkylning och tänker ockupera huset tomorrow.

Jag ska iallafall bege mig iväg hemifrån och sätta mig på biblioteket och studera en bok om kroppspråk som jag började läsa där förra veckan innan jag blev sjuk. - Jag har liksom inte kunnat släppa den.
Kanske borde börja kika efter en present till min syster som fyller arton i helgen när jag ändå är iväg ockå. 
Usch vad gammal hon blir!

Godnatt!

Där ser man att man ska inte sitta och blogga samtidigt som man gör annat för sent på kvällarna.
Det var faktiskt inte allt jag hade planerat att skriva, men tydligen slank det iväg iallafall.

Nu är jag inte tillräckligt i gasen för att att vidareutveckla det, så det får förbli ett mysterium.

Jag är glad. :D

Jag bestämde mig plötsligt för att ta den sista utvägen,
så jag storchansade och frågade första bästa ungkarl om han ville gifta sig med mig. Han svarade faktiskt Ja, oväntat nog, så nu blir det bröllop istället för gymnasium.
Fast...han hade som krav att jag skulle gå upp i vikt, och det vet jag inte riktigt om jag är med på.
Jag ska nog slå tillbaka genom att gå Ner i vikt istället och se om han fortfarande vill ha mig då.
Ni förstår:
Verkliga känslor är Väldigt Viktiga för mig.

(Hahaha)

Nu sitter jag här och är bitter på mig själv för att jag är så klantig.
Samma situation som förra året, fast tjugo gånger värre?!
Buhuuuhuuu...

Och mest irriterad blir jag egentligen för att jag någonstans långt där inne tycker att situationen är lite smyglustig.

Skillnaden för mig på att välja gymnasium förra året är att i år har jag bränt hälften av de val  jag kunde tänka mig då, bara genom att vänta till det här året.

Bra, Ulrika!
Jättebra!

39.8 i feber hela dagen. - Så gick det med friska Ulrika som hade visioner för den här dagen.

Nu har jag piggnat till med alvedon för att kunna sova.
Godnatt!

Jag orkar inte vara sjuk.

Fast egentligen...

Är jag ganska frisk.

Nästan Jättefrisk.

Och jag ska inte sitta hemma med mina sjuka päron imorn.
Jag ska sy kläder hos Bibbi och sen ska jag åka till Nigar.

Så otroligt frisk är jag.

Alla är sjuka och bedrövade.
Även jag, slutligen och olyckligtvis.

Bara för att det var min första dag hemifrån den här veckan.
(Vilket jag också gjorde, men det var ingen angenäm upplevelse. Snarare svettig och väldigt besvärad.)
Bara för att jag dessutom planerat att fara bort ikväll.
Just därför blir jag sjuk.

- Gå och lägg dig Ulrika. NU!

- Okejdå.

Godnatt!

Jag drömde att jag satt vid vardagsrumsbordet med min familj tillsammans med några vänner till familjen när plötsligt min mamma säger till dom att 'Ulrika är ju gravid'.
Jag ställde mig lite frågande till det påståendet, men samtidigt var jag helt med på noterna för på något vis visste jag liksom att det stämde.

Så jag vandrade runt med min mage som bara växte och växte och fick konfrontera alla vänner och bekanta och berätta den smått förvirrande nyheten.

Några veckor senare hade jag varit iväg på en undersökning i Mariestad, men när jag skulle bege mig hem upptäckte jag att alla bussarna för dagen hade åkt. 
Så jag hade inget annat val än att börja Promenera hem samtidigt som jag försökte ringa pappa så att han förhoppningsvis skulle kunna hämta mig längs vägen.

På vägen hem kom jag till en liten stuga där jag bestämde mig för att promenera in och be om ett glas vatten.
Det var jättevarmt där men ingen hemma, så jag tog mig friheten att knalla in och hämta ett glas och sedan gick jag ut igen.
På trädgården låg två tanter som jag antog bodde i huset, men dom sov så jag bestämde mig för att promenera vidare och inte väcka dom.

Ännu lite senare längs vägen kom jag till en liten mossig stuga där det visade sig att en gammal barndomsväns storebror bodde. Han kom ut och jag satte mig ner för att vila och prata lite med honom.
Vi diskuterade en stund tills det blev dags för den pinsamma frågan, som jag faktiskt inte hade behövt svara på i något tidigare samtal.
'Vems är ungen? Jag menar..vart bor han?'Då greps jag av panik. Ja, vem var pappan egentligen?! Jag hade ju egentligen ingen aning, men jag hörde iallafall migsjälv börja prata.
'Brian heter han, han är grek men numera bor han i Borås'. Och när jag hade sagt det blev det klart för mig att det stämde faktiskt.

Efter det samtalet promenerade jag vidare tills jag blev jättetrött och det började gå upp för mig att det skulle ta minst fyra timmar för mig att promenera hem. Då gav jag upp och satte mig vid vägkanten, och på något mystiskt sätt var jag plötsligt hemma.

Efter ännu ett tag blev det dags för mig att föda.
Här började drömmen spåra ur totalt och jag knallade runt i hela sverige med värkar och bilder på barn klistrade i pannan.

Sedan vaknade jag och det första jag gjorde var att undersöka min mage:
Tom som vanligt kunde man konstatera.

Näe, det blir hemmavarande föräldrar i huset imorgon också. Pappa har feber ända upp till 39 till och från, så man vet aldrig när jag kommer att få styra mina dagar och få in mina vanliga vanor igen.(Hänger med underläppen)
Idag vitlökskurerade dom sig iallafall med vitlöksmörgåsar och vitlöksvatten, och jag hoppas Verkligen att det visar snabb postiv effekt. Ni kan ju föreställa er vad jag har gått igenom under dagen...

Imorgon ska jag försöka uppboka mig hela dagen, jag börjar bli trött på att sitta hemma med de två vandrande vitlökarna som inte kan skjutsa mig någonstans utan bara lägga pussel och spela chicago.

Jag älskar inte slätte just nu. Eller...Jag älskar inte Västtrafik.

Och så har vi haft den nysteriliserade katten hemma
Hon slickar i sitt infekterade sår, så hon måste ha den här tratten på sig.

Hon lunkar runt som en deppig myrslok och slänger med huvudet,
hon som brukar vara så trevlig och social håller sig helst undan.
Älskling.<3
Jag tycker så synd om henne att det känns skönt att hon åker till Lidköping nu.

En långsam och sjuk familj Sundqvist.
Eller, egentligen är jag frisk, men det gäller bara mig i det här huset.*smygstolt*Så vi har varit på hemmaplan hela helgen och så också idag. Det är ganska skönt att alla inte rusar omkring, men jag börjar tröttna på att behöva gömma mig i garaget när jag ska spela gitarr för att inte störa dom andra. Det är ju så kallt där inne!

Nu ska jag se på film med min mamma och sen ska jag gå och lägga mig i tid för att hinna skriva lite innan jag somnar. Av någon anledning kan jag inte hejda mig när jag börjar, igår fastnade jag fyra timmar av min egentliga tid för sömn. (Härligt, men sömnbristbildande eftersom jag är nästan farligt sträng mot mig själv när det gäller att kliva upp på morgonen på veckodagarna.)

Ingen är så glad som jag ikväll.
Äntligen, Äntligen, Äntligen ska jag börja läsa språk igen!

(Det är ännu inte hundra att jag kommit in, eller att kursen blir av, men det vägrar jag tänka på just nu.)

Jag och Batman alltså.

För alla er som lät er luras av min gåtfulla berättarteknik.
Telefonförsäljaren blev lämnad åt sitt öde i huset, han kunde ju inte ens öppna en batterilucka.

Trevligt att människor kan bli så chockerade. :)

Ena sekunden stod jag i Skövde, redo att kliva på tåget hem och nästa stod jag och bad min fästman telefonförsäljaren om hjälp att få upp batteriluckan på min gamla nokia(Vilket Oskillot inte klarade) för att så småningom kunna flirta till oss gratis pizza.
Några sekunder senare satt vi bänkade dramför 'Yesman' och ännu senare satt vi på tåget hem för att ligga i en soffa och prata om allt intressant och ointressant hela natten medan tecknade hjärtlösa kvinnor och Rihanna dansade runt i underkläder på tvskärmen.
(Utan ens någon liten antydan till ledtråd om huruvida vi bör dejta eller dumpa från Mtv, trots att vi pungade ut med 10 kronor)Natten, eller morgonen, slutade iallafall på tjärbruksjön under en stjärnklar himmel där vi förlovade oss,
sedan kilade vi hem och däckade bland levande ljus i min minisäng.

Om jag fick bestämma skulle eltandborstar förbjudas.
Jag tycker att de gör ett sånt där otäckt ljud som skär rakt igenom öronen och gör att man bara vill skrika av frustration.

Åh, vad vintern är härlig!

Vad fort det här jullovet har gått,
precis som alla andra jullov jag kan minnas..Det känns ganska ångestladdat även om jag inte har någon skola att gå till...det ligger väl i tiden antar jag. :)

Jag har varit otäckt slapp idag, har knallat runt hemma och känt mig förolämpad av min omgivning.
Nu ska jag iallafall ta mig i kragen och gå på en kylig och härlig promenad för att kyla ner mig och sedan mysa med en härlig tekopp med en bok under en filt...

Har haft en härlig, Nästan-, heldag ensam med min syster.
Vi har gjort den absolut fetaste videon till 'The girl is mine' med Michael Jackson, med mig som en riktigt äckelpäckel fuling. (det är anledningen till att jag inte är vänlig nog att ladda upp den.)

Nu på kvällen droppa Bojana hit och stannar över natten,
insåg nu när hon för en stund sedan slocknade på soffan hur otroligt mycket jag önskar mig en lillasyster...eller en lillebror kanske.

Nej, jag borde sova nu. Jag fick ju inte hälften så mycket sömn som jag behövde igår eftersom jag fastnade i Snaketräsket och jag önskar att jag orkar göra något vettigt av morgondagen.

Hon är ju så mammakär att man nästan blir kräkfärdig.
Ända sen Petra for ur huset har hon klättrat runt och skrikit våra hjärtan blodiga så att väggarna skakat.
Och nu när mamma också for och jag satt mig framför datorn har hon klättrat runt i fönstrena för att göra sig ännu mer till en plåga genom att välta ner halva fönsterbrädan i alla rum.

Jag Tror Jag Blir Galen.

Jag och min syster, två ägg, spelar wii. 
dagen efter jul är det egentligen slog det mig nu.

Pappa i sin förträffligt snyggs Rudolfmedrödamulen-näsa.

Våran nattliga kortspelning, Benjamin verkar ju sannerligen mest trött..

Julaftons outfit och den själklara 'Jippidetärjulafton'-min.

Nu har 2009 faktiskt kommit igång på allvar, helt obegripligt.

Ännu en gnistrande vinterdag och vi hade huset fullt av trevliga vänner hela eftermiddagen. Vi sparkade lite fotboll på isen och sen satt vi och svettades runt bordet i brasans sken och byggde märkliga pussel och mindgames.

Om en vecka sätter skolan och alla verksamheter igång igen, helt obegripligt.

Det finns få saker som är så underbart att gå ut i skogen en kall, klar och solig vinterdag och känna hur kölden biter i kinderna och njuta av den gnistrande frosten på träden, och sen sträcka ut fötterna framför brasan med en stor kopp(som jag fick från Bibbi i julklapp)lingonte.

Efter nyår vänder liksom höstdepressionen långsamt i medan man känner att dagen blir längre och ljusare.
Det är faktiskt en av de underbaraste tiderna på året.
Tiden för nystart och en ursäkt för att skämma bort sig med mysiga te- och filmkvällar.
Gnistrande dagar och stjärnklara nätter.

Jag blandade proteindryck med havregryn och kruskakli till frukost. Det såg ut som en mosad snigel och och jag har mått illa hela morgonen.

Det blev en lagom mysig nyårsafton på kyrkan med ett gäng härliga vänner i församlingen, och efter tolvslaget begav jag mig vidare till Kaltrina där vi dansade i pappan i familjens rökmoln tills mina gamla föräldrar började bli trötta och kom och kidnappade hem mig.
Fick även ett halsband som nyårsgåva av en kille.
- Jovisst var det jättegulligt, men när ska han begripa att jag faktiskt inte vill gifta mig med honom?

Nu sitter jag här och luktar fimp ännu en gång och är nöjd med kvällen.
Hade gärna dansat ett tag till bara. ;)

Förra året rivstartade med många myskvällar med kompisar och det var kanonkul och blev bara bättre och bättre.
Sedan hade jag en liten svacka när skolan började, - jag trivdes inte så bra ett tag där, men det var ändå många trevliga saker som höll humöret på hög nivå.

I Mitten av Mars var det som att jag fick en stor smäll i magen och allt jag hade haft i början på året föll ifrån mig.
Men samtidigt började vi umgås med de asylsökande i Älgarås och sakta med säkert började vi hitta på mer och mer saker tillsammans med dom och vi hade på gränsen till snuskigt roligt.
Dessutom började det ju bli sommar. :)

Sommarlovet sedan var lite tråkigt i början, men sedan blev jag äntligen lämnad ensam hemma medan familjen var på semester, och Äckligt vad roligt vi hade då.(Jag, Emelie, Nic och en näve 'turkar)

Sedan kom dom hem och resten av sommaren var lite smygseg, men sedan började vi skolan och vi tre puckobrudar hade lite för roligt.

Sedan har bekymmer smygit sig in och förvärrats i mitt liv, samtidigt som allt sakta har skitit sig.
Så det blev ett dystert slut på 2008. En aning ljusare i det sista slutet bara i och med en trevlig jul och mitt goda humör de senaste dagarna.

Det kanske bådar gott? :)